torsdag 17 december 2009

Bokslut för 2009

Idag är näst sista arbetsdagen före jullovet och exakt fyra månader sedan jag tillträdde tjänsten som specialmedarbetare i Bryssel. Det har hänt otroligt mycket under dessa fyra månader av idogt arbete. Östersjöstrategin har nu 20 miljoner euro budgeterat. Inte minst Åland, som ligger i centrum av Östersjön, har ett intresse av att strategin blir en framgång. Vi har tryckt på för en liberalare fiskeripolitik för småskaligt fiske och för mer dialog med fiskerinäringen. Och idag blev Haglund vald till ordförande för minoritetsintergruppen i parlamentet, och därmed talesman för de nationella minoriteter som finns representerade i parlamentet. I media har det berättats en del om vår gåva till Finrep - Ålands flagga. Vi kommer att fortsätta att arbeta för denna och andra åländska frågor.

Tack Carl, Axel och Heidi för fyra utomordentligt intressanta månader. Tack alla som tagit kontakt med synpunkter. Ibland har vi kunnat besvara frågan, ibland har vi lotsat vidare till den som vet - och det är dessa kontakter som gör det riktigt roligt att arbeta för Åland i Bryssel.

Önskar dig en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år!

P.S: Den 4.1-8.1 arbetar jag på Åland - så vi synes!

fredag 27 november 2009

Fiskeria fiskera

Den här veckan var en s.k. "röd" vecka, vilket innebär att hela parlamentet packas i boxar och skyfflas över till Strasbourg med tåg, flyg och privata bilar. En process, vars ekologiska och ekonomiska hållbarhet ofta ifrågasätts.

Resan fick en extra krydda, eftersom vi fastnade i en trafikstockning i en tunnel, på grund av två trafikolyckor. Vi missade tåget och var tvungna att improvisera, dvs. köra till Strasbourg. Vi hann precis till den politiska gruppens möte - och sen rullade det på som vanligt.

Eftersom Carl är vår politiska grupps skuggrapportör för reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik, ordnade vi ett möte för alla medlemmar av liberala gruppen (ALDE), för att höra vad de anser om reformförslaget. Mycket bra saker kom fram under detta möte - och vi är överens om att framtidens utmaningar är bl.a. att en gång för alla avskaffa utkast av halvdöd fisk i EU-vatten, minska fiskeflottans överkapacitet i EU - och anlägga en mer ekosystembaserad approach. Det var också flera i gruppen som stödde en regionalisering av fiskeripolitiken och ökad självförvaltning.

Annars var det en fysiskt uttröttande vecka - som Strasbourgveckorna tenderar att vara. Det blir lätt så, när man klämmer in fem dagar på tre dagar. Å andra sidan är just atmosfären och intensiteten med att arbeta i Strasbourg en av de intressantaste sakerna i jobbet. De tre dagarna blir liksom ett koncentrat på gott och ont -och sen återgår man till den "normala" rytmen i Bryssel.

Nästa vecka får vi gäster i form av en besöksgrupp från Finland, det blir utskottsmöten - och så kommer jag till Åland på privat resa över helgen. Vi kanske ses där?

fredag 20 november 2009

20 miljoner för Östersjön

Denna vecka har vår stab åstadkommit något stort, som fått rätt lite medieuppmärksamhet. Vi har försett Östersjöstrategin med en summa på 20 miljoner euro i EU:s budget. Detta är stort, med tanke på att utgångsläget: det svenska ordförandeskapet - och finska regeringen motsatte sig det. Nu har vi fått med oss parlamentet, finska regeringen - möjligen också svenska ordförandeskapet.

Idén med Östersjöstrategin har ända från början varit att inga nya pengar behövs för den - alls. Den skulle finansieras genom ett kreativt användande av existerande strukturfonder. Vår linje har ända från början varit att det behövs en grundfinansiering för att komma igång med utnyttjandet av strukturfonderna - det behövs någon som övervakar och verkställer - och som får betalt för att göra det. Framför allt är denna summa avgörande för om Östersjöstrategin blir en framgång eller inte - och om det kommer efterföljande strategier, såsom Donaustrategin. Den är också avgörande för om du får ett vettigt svar - ifall du går till en myndighet med en bra projektidé för t.ex. Östersjöns miljö och vill få igång det.

Tack Calle, Axel och Heidi. Ni har gjort ett fantastiskt jobb.

torsdag 19 november 2009

Åländsk flaggöverräckning i Bryssel

Nu har Finlands ständiga representation vid EU en egen Ålandsflagga. Den har vandrat från landskapsregeringen, via riksdagsledamot Elisabeth Nauclér och oss, ända fram till Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen.

Först tog vi lite bilder framför representationen.



Efter detta gick vi in i representationsbyggnaden och anmälde avtalat möte med ambassadör Store. Jag höll flaggan under bägge armar, tvättad och reglementsenligt ihopvikt så att bara det blåa syntes. När vi kom in till ambassadör Store höll Haglund ett kort tal, överräckte ett brev och ett åländskt bordsstandard/bordsvimpel. Efter detta överräcktes den åländska flaggan i Stores händer. Nu ligger dock beslutet om hissningen av flaggan inte på Stores bord - utan hos utrikesministeriet.

Min förhoppning är att utrikesministeriet ser den fulla potentialen i detta. Ålands lagting kommer sannolikt, som sista lagstiftande församling i Europa, att godkänna Lissabonfördraget den 25: november i år. I samband med att Lissabonfördraget godkänns kunde representationen förslagsvis ordna en liten mottagning och därefter hissa Ålands flagga. Skulle se särskilt snyggt ut om detta kunde ske före fördragets ikraftträdande den 1 december.

lördag 14 november 2009

Om lobbare och lobbare

Mycket av mitt jobb går ut på att nätverka - inom "normal" politik skaffar man behövlig information genom olika system: lagtingets söksystem, utredningar, osv. I europaparlamentet är det kontakter som gäller - det gäller att ha kontakter till kommissionen, goda kontakter till den egna politiska gruppens administration, utskottenas sekretariat för att bilda sig en helhetsbild i myllret av människor och processer. Men det finns en grupp människor som faktiskt tar kontakt med oss för att ge information, fakta, utredningar - och ibland till och med direkta röstningsinstruktioner. Och vi som jobbar i parlamentet gillar det.

Först en rejäl brasklapp: lobbare är en otroligt heterogen grupp. Staten har lobbare, bankerna har lobbare, landsbygdsproducenternas centralförbund och människorättsaktivister har lobbare. Det finns många olika lobbartyper - mer och mindre seriösa. De som håller en saklig linje och de som uppenbart manipulerar fakta. En intressant specialart av lobbarna är de som dyker upp under plenum i Strasbourg. De vet att ingen egentligen har tid med dem, så deras specialitet är att pressa ihop sitt budskap till ett kompakt paket på 10 minuter och reserverar 5 minuter för att ge instruktioner om hur de vill att mepparna helst ska rösta.

De skickligaste lobbarna är många gånger de som själva jobbat vid parlamentet. Förra veckan hade en lobbare med sig ett färskt exemplar av Hufvudstadsbladet (!) från flygfältet. Hon kände till att vi, i vårt jobb, läser e-tidningar tills ögona blöder - och att alternativet är att köpa en specialtryckt upplaga av Hbl för 6 €. En enkel gest som inte kostade henne någonting (tidningen var gratis på flyget), men som fick mig att lyssna lite extra noga på budskapet.

fredag 6 november 2009

Läget i Bryssel

En intensiv arbetsvecka börjar lida mot sitt slut. Det har varit en spännande vecka, inte minst med tanke på att Lissabonfördraget kommer att träda ikraft så snart som den 1 december.

Många medborgare har tagit kontakt under veckan - en del har hamnat i kläm på grund av en myndighets konstiga tillämpning av ett direktiv, ibland handlar det om att påverka en rättsakt som behandlas i pralamentet. Vi gör vårt bästa för att besvara frågor, lobba, lösa problem, och ibland lotsa vidare till den som kan lösa problemet. Det är på sitt och vis en väldigt givande sida av att vara specialmedarbetare.

Nu börjar klockan närma sig halv 10 och det börjar bli dags att ta helg. Imorgon ska jag och sambon köpa lite kläder, på söndag åker vi för att hälsa på en vän som bor i franska Amiens - en vän som jag känner från min tid som åländsk elev i Red Cross Nordic United World College. Ska göra mitt bästa för att glömma jobbet under två dagar, jag lovar ;)

torsdag 8 oktober 2009

Så jobbar vi

Under föregående "gröna vecka" på Åland, fick jag frågan om vilka mina ansvarsområden riktigt är. Mitt huvudansvarsområde är Fiskeriutskottet (PECH). Det är här som Haglund är ordförande, har en ledande position inom vår politiska grupp (ALDE) och mycket goda möjligheter till att påverka. Flera av fiskefrågorna har funnits eller finns högt upp på landskapsregeringens agenda: det gäller inte minst reformen av den Gemensamma Fiskeripolitiken 2013-2020 (GFP) och förslaget till rådets kontrollförordning.

Dessutom bevakar jag följande parlamentariska utskott:
AFCO Konstitutionella frågor
CULT Kultur och utbildning
IMCO Inre marknaden och konsumentskydd
JURI Rättsliga frågor
TRAN Transport och turism
EMPL Sysselsättning och sociala frågor
ENVI Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
REGI Regional utveckling

Bevakningen av utskotten ser vanligtvis ut så att jag läser föredragningslistorna och diskuterar med andra assistenter. Om det kommer upp något av intresse för Åland, så tar jag reda på mer och beger mig till utskottets möte.

Det finns också andra utskott som är av intresse för Åland, t.ex. Budgetutskottet (BUDG) som min kollega Axel har huvudansvar för. Detta gäller också utskottet för Ekonomi och valutafrågor (ECON) och Utskottet för Jordbruk och landsbygdens utveckling (AGRI), som min kollega Heidi bevakar.

Parlamentarikerna är dessutom med i s.k. inomparlamentariska Intergrupper. Av dessa har jag, av naturliga skäl, bevakningsansvar för Östersjögruppen och, av praktiska skäl, Intergruppen för hållbar jakt, Biologisk mångfald, fritidsaktiviteter och skogsbruk.

Utöver detta är Haglund medlem i de parlamentariska delegationerna för Afghanistan och Ryssland, vars verksamhet har en mera extern karaktär. Här följer jag med vad som händer i Rysslandsdelegation, medan Axel följer delegationen för Afghanistan.

Detta är alltså teorin. I praktiken arbetar vi som ett team: Ansvarsområden flyter ofta in i varandra, så att t.ex. jag kommer att handskas med budgetfrågor under nästa plenum i Strasbourg - och Axel ersatte mig i fiskeriutskottet i juli. Heidi och Axel gör mig uppmärksamma på saker som berör Åland - och jag uppmärksammar dem på deras ansvarsområden.

Så jobbar vi.

måndag 5 oktober 2009

Blandvecka

Europaparlamentarikerna, specialmedarbetarnas och assistenternas liv styrs av parlamentets kalender. Gul vecka betyder utskottsvecka, blå betyder politiskt grupparbete (ALDE) och röd betyder att parlamentet har plenum i Strasbourg (Straffbourg, Stressbourg, kärt barn har många namn ;) Grön vecka innebär att man besöker hemmaplan - dvs. i huvudsak Åland.

Den här veckan är något så ovanligt som en blandvecka - lite utskottsmöte, lite politiskt arbete och ett "miniplenum" i Bryssel. Här kan du läsa den slutliga föredragningslistan för plenum den 7-8 oktober. Under denna vecka kommer jag att ta itu med reformen EU:s gemensamma fiskeripolitik. Intressant nog har Haglund utsetts till "skuggrapportör" för den kommande fiskeripolitiken, vilket innebär att vi får möjlighet att, i vår politiska grupps namn, presentera en alternativ gemensam fiskeripolitik. Det är mycket bra - och innebär rätt mycket arbete.

I det stora hela börjar livet utanför parlamentet att ta form - idag fick vi äntligen Internet till lägenheten, vilket lär ska vara en av de svåraste sakerna att få uträttat i stan. Enligt obekräftat parlamentsskvaller tog det inte mindre än 6veckor för en viss finländsk europaparlamentariker att få Internet till sin lägenhet. I vårt fall tog det bara två och en halv vecka, så det är bara att vara nöjd ;)

Den 26-30:e oktober kommer jag att befinna mig på Åland. Har inte bokat in särskilt många möten ännu, så om du vill diskutera någon fråga som engagerar dig, så är det bara att ta kontakt!

onsdag 23 september 2009

Ungdomslotsar & Katapult

Den här veckan har varit en s.k. grön vecka - den veckan då europaparlamentarikern besöker hemmaplan. Under veckan har jag varit på Åland och träffat åländska tjänstemän och politiker. Det är inte bara viktigt att hålla kontakten hemåt - det är enormt viktigt att prata med dem som befinner sig närmast verkligheten. Som de åländska fiskarena vi träffade i slutet av sommaren.

Imorgon ska jag och Carl Haglund möta åländska ungdomslotsar, de som jobbar närmast de arbetslösa unga på Åland. Vi kommer att samlas i ungdomsprojektet Katapults nya lokal på Neptunigatan 39. Med på mötet är också några tjänstemän från landskapsregeringen och AMS som finns i nätverket kring Katapult, ungdomslotsarna och de arbetslösa ungdomarna.

Arbetslösheten är på stigande i Europa, nu också på Åland. Arbetslösheten bland dem som är under 25 år har stigit från 4,1 % till 6 % på ett år. De åländska ungdomslotsarna är en del av EU:s arbetslöshetsförebyggande åtgärder, i och med att de finansieras med medel från Europeiska Unionens socialfond. En av frågorna som intresserar mig är hur ungdomslotsarna ser på den stigande ungdomsarbetslösheten på Åland. Hur ser den ut i deras ögon? Hur tydligt märks den i deras arbete? Är det i själva verket gymnasielöshet det handlar om? Lär bli en intressant förmiddag.

torsdag 10 september 2009

Installering och formatering

Nu har jag varit fyra veckor i Bryssel - fyra omväxlande veckor. De två första veckorna gick till att få saker att fungera. Ordna lägenhet, elektricitet, registrera sig på parlamentet, ordna e-mailadresser och så vidare. Och kanske viktigast av allt - få den helt tomma lägenheten att kännas som ett hem. Under den veckan byggde vi upp en god laganda, bland annat genom att alla på Haglunds kontor hade gemensam flytt-talka (i 30 graders värme). Att flytta i Bryssel är speciellt: Det är ofta förbjudet att bära tunga föremål i trappuppgångarna, så mycket sköts med mini-skyliftar.

Att röra sig i Europaparlamentet är en omvittnat uppstressande upplevelse de första gångerna. Lite som att röra sig i en föränderlig labyrint. Ett konkret exempel: Det kan hända att du befinner dig i en del av våning 1, men du kan inte ta dig till en annan del av samma våning utan att ta rätt rulltrappa via våning tre. Det tar några veckor att få kläm på det, men sen går det bra. En viktig tumregel är att du kan ta dig vart som helst från våning 3 ;)

Den tredje veckan ägnade jag helt åt fiskeriutskottet: Övervaka utskottets möten, läsa in mig på den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, och hålla kontakten till åländska/finländska yrkesfiskare. Fiskerutskottet är på sätt och vis "huvudutskottet" för mig. Det är där Calle Haglund är viceordförande, där har vi möjligheter att påverka - och det är där som vi kan påverka för andras del (i utbyte mot att de påverkar för vår del).

Fjärde veckan har handlat om en sak: kommissionens nya ordförande, som sannolikt är José Barroso. Parlamentets politiska grupperingar har fått ta del av Barrosos visioner och personligen frågat ut honom i olika hörningar. Debatten i vår politiksa gruppering, ALDE, var mycket intressant. Finländarna, svenskarna, danskarna, belgarna och britterna var för en pragmatisk linje som gick ut på att Barroso i praktiken är den vettiga kandidaten och att vi bör godkänna honom som kommissionens kommande ordförande. Italienarna och portugiserna saknade visioner och passion för Europa i Barrosos skrivelse. Efter att gruppen träffat Barroso blev stödet för honom något större. Just nu hänger mycket på gruppens ordförande, Guy Verhofstadt, som fick mandat av ALDE att förhandla vidare.

Nästa vecka packar vi ner våra saker och åker på plenum till Strasbourg för parlamentets plenum. Och nej, vi åker inte flyg dit: Vi tar tåg med byte i Paris. Veckan efter det kommer jag till Åland (21-25.9) för att vårda kontakterna hemåt.

Imorgon blir det lunch med de två andra ålänningarna i Bryssel - Hanna Bertell och Magnus Högnäs. Ser fram emot det!

onsdag 26 augusti 2009

Bloggtips

Nu finns en svenskspråkig blogg på Carl Haglunds hemsida:
http://www.callehaglund.fi/svenska/min_blogg/

lördag 22 augusti 2009

Etablering

Första veckan i Bryssel har mest handlat om att etablera sig rent konkret: Få lägenheten i skick, flytta in, registrera sig och få ID-bricka (utan den kommer man ingen vart i Europaparlamentet). Nu börjar lägenheten så småningom kännas som ett hem, och Europaparlamentet som en arbetsplats. På arbetsbordet står en vimpel med röd granitstod och Ålands vapen. Nästa vecka blir det inskolning för nya assistenter - och stark betoning på nätverk. Kommer att träffa flera av de 785 MEP:ar som rör sig i Bryssel - och ännu fler av de ca. 2000 assistenterna. Veckan efter det drar utskottsarbetet igång, sen blir det första plenum i Strasbourg - och så fortsätter det...

torsdag 6 augusti 2009

Om resor och tunnlar

Mycket resande nu. Igår var det "Kickoff" i Kyrkslätt, tillsammans med Calle, Axel och Heidi. Imorgon åker jag på klassträff till Red Cross Nordic United College i Flekke, Norge. Ser fram emot mötet med klasskompisarna från 82 olika länder. Sen återvänder jag till Åland en sista gång, före avresan till Bryssel.

Noterar i dagens Ålandstidning att Lennart Isaksson har synnerligen vettiga åsikter om Föglötunneln. Tunneln är i grunden en god idé, bara den blir förverkligad på ett bra sätt - och andra alternativ utreds. På lång sikt är det fråga om en ekologisk och ekonomisk satsning som skulle ge hela östra Åland en bättre infrastruktur. Sen finns det andra, positiva bieffekter, som att det kan bli en turistattraktion/kuriositet lite på samma sätt som Ölandsbron varit.

söndag 2 augusti 2009

Heja Åland United!

Dom är inget aktiebolag, dom är ett åländskt lag som verkar ha en helt fantastisk laganda. Ikväll tog dom sin 13:e raka seger i Damligan mot KMF-Kuopio. Med blygsamma 9-0. Dessutom har dom en skön jingel på Steel FM. Hur kan man inte gilla dom här tjejerna?

Heja Åland United!

fredag 31 juli 2009

Calle och Wille - gäster hos verkligheten

Fiskeridiskussionen på Pub Niska idag blev ett dynamiskt möte mellan åländska fiskare, Carl Haglund, jag, landskapsregeringen såsom representerad av Mats Perämaa - och Dan Jansén, ordförande för Ålands Natur och Miljö.

För Haglund och mig var det här ett tillfälle att lära känna dem som arbetar med fisket i praktiken - och få en förståelse för vad arbetet innebär - vad som kan försvåra det och vad som förenklar det. Vi tror och hoppas att vi nu har lagt grunden för en dialog med Ålands fiskare, som innebär att vi kan "stämma av" - och höra vad som är vettigt och inte vettigt. Det är en värdefull process, med tanke på Haglunds och mitt fortsatta arbete i fiskeriutskottet, där Haglund som bekant är viceordförande.

Vi satt kvar en stund efter att medierna slutfört sina intervjuer - och då yttrades några verkliga guldkorn: "Det är med fiske som med kärlek - det handlar egentligen inte om att ta, utan att ge - och man vet aldrig vad man får" och "Om man är en smart forskare ser man in till att bli populär, för då har man lättare att få pengar". Där har man att fundera på en hel kväll ;)

lördag 25 juli 2009

Joel-operan

Det är inte lätt att vara sig själv. Så kunde handlingen i Joel-operan sammanfattas med en mening.

Det finns en sak som gör hela Joel-operan till någonting utöver det vanliga: Joa Helgessons excpetionellt övertygande porträtt av den lemländske särlingen Joel Pettersson. Helgesson ger den åländska publiken en byngslig, obändig karaktär som inte passar in. Både stadig och ostadig på samma gång. Helgesson övertygar med ett sturskt kroppsspråk, renodlat enkla ansiktsutryck - och en och annan fras på äkta åländska - som faktiskt sitter. Helgesson borde få något riktigt fint, helåländskt kulturpris för sin insats. Och det kommer att bli intressant att läsa recensionerna på måndag/tisdag - har recensenterna sett hela Helgessons nyansrika (och också i övrigt rika) spel - eller går delar av den förbi?

Dessutom kunde man nämna att operan bjuder på smarta scenlösningar. Sen finns det Johnny Ahlströms totalt opassliga karaktär som dyker upp lite överallt i operan, ibland som polis, ibland som skogsköparbiträde. En personlig favorit är Annika Sjölunds sopranröst som klingar genuint, äkta.

Joel-operan är sevärd, om du för några timmar vill koppla dig fri från det normala livet och sänka dig ner i ett myller av färger och musik. Men ett tips: före själva operan lönar det sig att sätta sig ner en timme (ja, du läste rätt) och studera librettot (den svartvita bilagan till programmet). Har du gjort det, så får du sammanhang. Du hör vad som sjungs och förstår vad som sker. DÅ kommer du att kunna njuta fullt ut av operan om Joel.

söndag 19 juli 2009

Semester från medling

Nu har jag en veckas semester. Otroligt skönt att varva ner lite från medlingsverksamheten (och EU :) under en vecka. Ålands Radio gjorde två intervjuer i torsdags - en med anledning av Haglunds utskottsplatser - och en annan om att medlingsärendena fortsatter att öka. I den andra intervjun berättade jag att vi nu har 39 inkomna ärenden, men får redan nu korrigera detta till att vara 41. I grunden är det en positiv utveckling: I flera brottmål och tvister är det vettigt att medla - mötas öga mot öga, prata ut om vad som gick snett och komma på ett sätt att reparera den uppkomna skadan. I medlingen äger parterna sin konflikt och kan få en helt annan förståelse för vad som hänt, jämfört med i tingsrättssalen. Jag har sett många människor skaka av sig laddade konflikter, gå vidare med sina liv och rikta in sin energi på vettigare saker i stället. Det är medling när det är som bäst. Det finns naturligtvis också fall där det inte är vettigt att medla. Medlingsstatistiken tyder på att de finländska byråerna är rätt bra på att sortera ut de fall som inte går att medla: Till exempel höll 87 % av de medlingsavtal som ingicks på Ålands medlingsbyrå under 2008.

Medlingsverksamheten vid Ålands medlingsbyrå fortsätter som normalt under sommaren. I augusti är Ulf-Peter Westmark tillförordnad medlingsansvarig - och inför september kommer en vikarierande medlingsansvarig att utses.

Vill du läsa mer om hur Ålands medlingsbyrå står sig i jämförelse med landets övriga medlingsbyråer? Ta då en titt på färsk statistik från Institutet från Hälsa och Välfärd om medling under år 2008:
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheittain/socialservice/medlingvidbrotttext.htm

fredag 17 juli 2009

Utskottsplatserna fördelade

Det gick bra för Calle Haglund när utskottsposterna fördelades i Europaparlamentet. Haglund blev vice ordförande i fiskeriutskottet, ordinarie i budgetutskottet och fick en ersättarplats i utskottet för finansfrågor.

Haglund sökte platsen i fiskeriutskottet - uttryckligen med tanke på Åland - och blev t.o.m. viceordförande i utskottet. Budgetutskottet är bra att sitta i, eftersom den ger insyn i alla EU:s olika verksamhetsområden. Utskottet för finansfrågor är troligtvis det utskott som berör Åland minst av dessa tre. Visserligen ligger det också i Ålands intresse att finansmarknaderna är sunt reglerade, men Åland har hittills drabbats relativt lite av finanskrisen.

För oss specialmedarbetare betyder det här ännu fler verktyg i verktygslådan - och ett ännu bredare kontaktnätverk att jobba med.

Läs mer på Calle Haglunds hemsida

torsdag 16 juli 2009

Demilitarisering på pappret

Carl Haglund, jag och Axel Hagelstam traskar kostymklädda, med allvarsamma miner igenom Europaparlamentet. Calle har fått alla papper som behövs för att vi specialmedarbetare ska bli ackrediterade vid Europaparlamentet. Vi kommer fram till en zon som endast är för MEP:par, så Axel och jag stannar utanför. Efter 15 minuter kommer Calle ut och konstaterar att vi nog borde ha ett intyg över att jag är befriad från värnplikt - och att tjänstemannen "aldrig har sett något liknande".

Jag tar omedelbart kontakt med Ålands polismyndighet som bestämt hävdar att de inte har något med saken att göra, för de är inte uppbådsmyndighet längre. Eftersom jag tänker mig att befrielsen från värnplikt är kopplad till hembygdsrätten, vänder jag mig till landskapsregeringen kansliavdelning - som efter att ha utrett saken konstaterar att det bara är försvarsmakten som kan utfärda sådana intyg. Befrielsen från värnplikt har nämligen ingenting att göra med hembygdsrätten, utan är ett enskilt beslut som staben för Åbo och Björneborgs Militärlän har fattat den 22 september 1998. Intressant.

Försvarsmakten är korrekta och tillmötesgående - och efter bara två dagar har jag ett stämplat intyg från kapten Toivonen där det tydligt står att jag är "befriad från värnplikt på grund av det att han är ålänning. Beslutet om det här har gjorts i Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän den 22.9.1998". Efter att ha läst detta kollar jag i Självstyrelselagen 12 §:

"Den som har hembygdsrätt har rätt att i stället för att fullgöra värnplikt tjänstgöra på motsvarande sätt vid lots- och fyrinrättningen eller i någon annan civilförvaltning. Om tjänstgöringen vid lots- och fyrinrättningen stadgas i rikslag efter att lagtinget har beretts tillfälle att ge utlåtande i saken."

Många frågor har väckts: hade Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän kunnat fatta ett annat beslut, i så fall vilket? Hade jag då kunnat överklaga det hos förvaltningsdomstolen med hänvisning till Självstyrelselagen 12 §? Antagligen.

En sak börjar dock kännas klar: Vi ålänningar har mycket att vinna på att betona vår svenskhet, vår lagstiftande makt - och att Åland ger hela det finländska statsbygget en federativ struktur. Med med demilitariseringen börjar det bli snårigare: Dess värde ligger i att den är äldre än autonomin och någonting vi bör värna om. Men vad demilitariseringen rent praktiskt omfattar år 2009 är osäkert och otydligt. Världen har förändrats mycket sedan 20-talet - inte minst gränsen mellan vad som är militärt och civilt.

Den åländska demilitariseringen kan mycket snart stå inför ett vägval: Att dammas av och fyllas med praktiskt innehåll som kan tas på allvar av dagens militärer - eller bli en historisk kuriositet som lyfts fram vid högtidliga sammanhang.
Vad tycker du?

onsdag 15 juli 2009

Om Solzjenitsyns författarskap

Ibland händer det att poletten bara ramlar ner när man gör något helt annat. Som idag. Jag är ute och går med min sambos hund, Atte, när jag plötsligt kommer att tänka på den ryske författaren Solzjenitsyn. För några år sen läste jag Solzjenitsyns "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Hela idén med berättelsen är, som min dåvarande ryskalärare underströk, att måla upp en mycket omständig dag, fylld av svårigheter, fast med små, små guldkorn som mot slutet av dagen får Ivan Denisovitj att konstatera att det nog var en bra dag i alla fall. Min ryska hyresvärd i S:t Petersburg berättade en kväll att hennes man (som varit i sovjetiskt fångläger) hade läst berättelsen och därefter konstaterat: "Det var MYCKET värre i verkligheten!".

När jag är ute och går med Atte slår det mig plötsligt: Det här greppet återkommer ju i Solzjenitsyns andra böcker. "Den första kretsen" handlar om de mest priviligerade av lägerfångarna - vetenskapsmän, tekniker och matematiker som är så hyperbegåvade att KGB inte har råd att göra sig av med dem. Effekten blir samma som i "Ivan Denisovitj" - läsaren blir medveten om att detta är de fångar som har det allra bäst av alla - och de har det (med våra mått mätt) - bedrövligt. Med det greppet lät Solzjenitsyn läsaren ana alla de outsägliga fasor som de som hade det allra sämst utsattes för. Greppet är dessutom behändigt, eftersom censuren inte alltid kan göra någonting åt folks associationer eller aningar - bara åt det som uttryckligen är skrivet.

Solzjenitsyn är inte särskilt populär i dagens Ryssland - han passar dåligt in i den nuvarande statsideologin. Men vem vet - om några år kan det komma en renässans för hans författarskap igen.

söndag 12 juli 2009

Första resan

Har nu kommit hem från första Brysselresan. Träffade där teamet kring Haglund, men också Henrik Lax och hans stab - som nu tar avsked från Bryssel. Det var var en resa som gav mycket - inte minst färdkost inför arbetet vid parlamentet, men också en rejäl dos praktisk information. Till exempel om vad man bör se upp med när man söker lägenhet i Bryssel.

Under resan sökte jag och min sambo lägenhet i Bryssel - och vi hittade den på sista dagen. Men det var inte slut med det. Ett kriterium för att hyra lägenhet är att man har ett låst bankkonto i en belgisk bank med en eller två månaders depositioner. För att öppna kontot krävs i sin tur att man kan visa upp några intyg, bland annat arbetsavtal och hyresavtal (som man ju måste ha det låsta bankkontot för att få). Det krävs en del intyg också för att bli ackrediterad som specialmedarbetare. Det är spännande processer, som ger en slags stadga till det myller av språk, idéer och rättsuppfattningar som finns kring Europaparlamentet.

lördag 4 juli 2009

Till Bryssel

Klockan är 8 på fredag morgon. Dricker morgonkaffe med sambon. Plötsligt ringer det. Britt Lundbergs käckt glada röst meddelar att de tre åländska samarbetspartierna (Lib, C och FS) utsett mig till Ålands specialmedarbetare vid Europaparlamentet. Och så börjar det. Presskonferens klockan 14, men telefonen börjar redan ringa medan jag kör till jobbet. Det är Calle Haglund, det är finlandssvenska dagstidningar, det är vänner som gratulerar. Mot kvällen börjar det lugna ner sig. Första resan till Bryssel inbokad - och lägenhetstitt inplanerad.

Nu ser jag mycket fram emot att kasta mig in i det Brysselska myllret av politiska frågor, språk och människor - och ta itu med de åländska frågorna. Ser också fram emot att sätta mig ner med hela Haglunds stab. Den närmaste månaden kommer att handla om rent praktiska frågor: lägenhet, flytt och medlingsverksamhetens kontinuitet. Sen är det bara att sätta igång.

tisdag 9 juni 2009

Anledning till stolthet

Det är den 9 juni 2009 och ovanligt lätt att vara stolt ålänning. En stor del av ålänningarna lyckades begrava gammalt groll och lägga sin röst på en gemensam kandidat, Britt Lundberg. Vi ålänningar visade genom vårt valdeltagande att vi kan och vill ha mer inflytande i EU.

Under den mycket korta valkampanjen på fastlandet lyckades Britt dessutom samla ett par tusen röster därifrån. Britt gick hem hos flera fastlänningar som hörde henne på radiodebatterna och som hon träffade. Hade kampanjen varit längre, och hade alla de åländska, borgerliga partierna slutit upp, så hade hon kunnat gå ännu längre. Så vad lär vi oss av valet?

- Om vi lyckas se längre än de egna partigränserna kan vi gå hur långt som helst, till och med till Bryssel.
- Tid är hårdvaluta i ett Europaparlamentsval. Därför behöver vi tidigt kunna samlas bakom en gemensam kandidat inför nästa val, 2014.

torsdag 28 maj 2009

En röst för Britt (135) - en röst för Åland

Ja. Idag cyklade jag till Mariehamns postkontor och lade min röst för Britt Lundberg. Att skriva 135 på valsedeln gick snabbt, men registreringen tog längre. Det var mycket folk i lokalen. Om ålänningarna fortsätter att förhandsrösta i den här takten, så kommer vi att slå valanalytikerna med häpnad. Stod i kö med Veronica Törnroos (c) och småpratade om svenska valsystemet. I tidningarna har det skrivits en del om att folk med dubbelt medborgerskap kan avlägga två röster - en i Sverige på en svensk kandidat och en i Finland på en finländsk. Tydligen är det också så att det svenska Europavalssystemet skiljer sig från det finlädska. I Finland är det enkelt: Den med mest röster är den som kommer in från sin lista, men i Sverige finns det tydligen något slags ikryssningssystem som inverkar på vilken kandidat som kommer in i Europaparlamentet. Intressant.

Så kom vi fram till registreringen, och så var det färdigröstat. Varför röstar då en FS:are på Britt Lundberg? Svaret är enkelt: Vi ålänningar har i år en unik möjlighet att få in en åländsk röst - Britt Lundberg - i Europaparlamentet. Den möjligheten kommer kanske aldrig igen. Vi kan vara relativt säkra på att de som röstar på Sfp kommer att göra det i ur och skur, oberoende av vem som ställer upp. Men i år finns inga "superkandidater" som i förra valet, endast regionalt starka kandidater som var och en driver sina separata frågor. Inte ens huvudstadskandidaterna Calle Haglund och Björn Månsson är självskrivna. Calle går inte riktigt hem hos det gamla gardet i Sfp, medan Björn kan få utmaningar med Sfp:s högerflank. Det här innebär att vi ålänningar, med mycket röster på Britt, faktiskt kan skrälla till i valet.

Kan vi få in Britt i Bryssel?
Ja, det kan vi.

söndag 10 maj 2009

Rösta i EP-valet!

Ja, jag kommer att rösta i Europaparlamentsvalet. Och jag hoppas att du som läser denna blogg också gör det. Varför?

I detta val väger de åländska rösterna tyngre än någonsin. I detta val innebär varje avlagd åländsk röst ett ökat tryck på riket och på EU om att Åland har ett intresse för EU och har rätt till en egen parlamentsplats. I detta val kommer Sfp:s enda parlamentsplats att försvinna utan ålänningarnas röster. Henrik Lax (Sfp) har varit den i parlamentet som mest drivit åländska frågor, inte minst vad gäller snusförbudet. Det har förts diskussioner om att assistenten till den finlandssvenske parlamentarikern kunde vara en ålänning, vilket skulle innebära nya påverkningsmöjligheter - och mer inflytande.

Själv kommer jag att rösta på Britt Lundberg - den kandidat som mest motsvarar mina åsikter, och som har en reell chans att ta sig ända till Bryssel. Men: I detta val är det t.o.m. Ok att rösta på socialdemokraterna, bara du röstar och visar att Åland är viktigt för EU - och EU viktigt för Åland (Detta sista sagt med glimten i ögat ;)

lördag 25 april 2009

Lördagsflum

I stället för att kommentera FS-förslaget till en åländsk kommunreform med två kommuner - en "utbildningskommun" och en "omsorgskommun" - tänkte jag bjuda dig på lite lördagsflum.

Här kan du lyssna på Povel Ramels absolut bästa nummer:



...och så en klassiker av Allan Edwall:



Ha en riktig skön helg!

onsdag 15 april 2009

Låt Ålands Polis bära vapen

I ett läge där landskapets ekonomi sviktar, då också Polisen tvingas spara på sina redan knappa resurser, finns det åländska politiker som vill ersätta polisens handeldvapen med elpistoler och pepparsprej. Detta i en av de vapentätaste delarna av landet, där brottsstatistiken under 2008 nådde nya höjder. Lagförslaget hör hemma i arkivet, möjligen papperskorgen. Den åländska polisen har redan idag ett svårt jobb med att upprätthålla vår säkerhet, låt oss inte göra det svårare.

Nya idéer och arbetsmetoder för Polisen är alltid välkomna, men om landskapsregeringen faktiskt inte är berett att ge Polisen betydande extraresurser i form av nyanställningar, omskolning, utrustning och utarbetande av nya reglementen - så är förslaget i praktiken meningslöst och kan i sitt genomförande äventyra ålänningarnas rättssäkerhet. Den åländska polisens bruk av tjänstevapen är redan idag i detalj reglerad och varje gång ett vapen används ska skild rapport uppgöras.

Inte konstigt att Facebook-gruppen "Vi som stödjer att polisen på Åland ska ha kvar sitt tjänstevapen på sig" snabbt samlade över 1100 åländska - och utomåländska namn. Se även nyhetsinslaget på Åland24: http://www.nyan.ax/aland24/?play=948

P.S: Däremot kunde den åländska polisen gärna oftare använda sig av åländska symboler.

onsdag 18 februari 2009

Medling i Bosnien

Jobbet rullar på och det har varit rätt få kvällar utan program. Nu är det plötsligt sportlovsvecka och takten har varvats ner lite. Nästa vecka blir det medlingsseminarium i Bosnien - det gäller ett EU-stött seminarium i den lilla bosniska staden Ključ (http://www.kljuc.ba). Där ska jag förhoppningsvis lära mig lite mer om medling bland unga med olika kulturella bakgrunder - något som kan behövas på vår ö med över 70 olika nationaliteter ;)

Lite 80-talsnostalgi

När det är sportlov är det fullt acceptabelt att lämna Mendelssohn för en stund och i stället fördjupa sig i... 80-talet! Har lyssnat igenom den (ytterst subjektiva) CD-samlingen "Superhits of the Eighties" - och hittade av en slump den här musikvideon på YouTube som är rätt intressant (för att vara 80-tal)

tisdag 27 januari 2009

Lobgesang II

I går var vår första "tuttiövning", med alla stämmor närvarande. Så småningom börjar helt nya tankar infinna sig: vad tusan tänkte kompositören när han vred till den här satsen? Och vad för slags själslandskap kan frambringa en så här skruvad upptakt? Och så vidare. Börjar med andra ord så smått bli intresserad av vad den här Mendelsohn riktigt var för en person. Nån som vet?

måndag 19 januari 2009

Erövra pusselbitar

Att vara ny på jobbet är att erövra pusselbitar. De allra första dagarna befinner man i ett slags virrvarr av händelser på mikro- och makronivå. Så småningom börjar man se någon slags ordning i händelserna. Efter några dagar kan man skilja på nivåerna. Därefter börjar erövrandet av pusselbitar. I början bara små. Varje dag kommer man hem med ännu en ny pusselbit i det pussel som utgör ens arbete. Efterhand växer pusselbitarna. I måndags kom jag hem med den första medelstora. Någon som känner igen sig? ;)

För övrigt är det med nyfödda barn som med USA:s president. Vit eller svart, man eller kvinna spelar ingen roll - bara han är frisk!

söndag 18 januari 2009

Gravstenar och Patrik 1,5

Det här veckoslutet kom att handla om allt annat än medling. Under fredag-lördag var en studiekompis från Åbo på besök. Eftersom hon skrivit om ryska lutheraner och gravstenar, hade jag föreslagit att vi skulle titta på lite rysk-lutheranska gravstenar. Och gravstenar blev det! Jomala kyrkas sten från 1809 års krig, de judiska gravstenarna på Prästö, gamla ortodoxa och så vidare. Inte vet jag egentligen om min kompis är sådär jätteintresserad av gravstenar, men det växte liksom till ett projekt som båda blev lite engagerade i.

Lördag kväll blev det Filmfestival fyr alle. Under kvällen var jag inte speciellt pigg på medieuppmärksamhet, så jag gjorde mitt bästa för att undvika fotografering och intervjuer. Som politiskt engagerad på Åland förväntas man på sätt och vis att aktivt söka uppmärksamhet, samspela med medierna och glatt hålla sig framme. Men ibland kan man bara känna för att dra sig undan och fundera. Som tur var fanns det gott om folk att uppmärksamma på plats. Men trots ansträngningarna misstänker jag starkt att jag kom med på en bild i bakgrunden när Katrin Sjögren blev intervjuad - försökte dessutom äta en knepig coktailbit och det måste ha sett rätt udda ut. Nå, den som lever får se ;)

Patrik 1,5 var en superb film! Filmer med känsliga teman kan ha en tendens att gå till överdrift - vara för politiskt korrekta, betona fördomar lite väl starkt eller bli lite väl sentimentala. Men det här var verkligen en film som kändes "lagom" i ordets positiva bemärkelse. Den hade värme och humor och väckte många nya tankar. Filmen borde stå sig i vilken filmfestival som helst. Ska bli intressant att följa med hur det går för den.

För övrigt anser jag att Jomala kommun inte ska slopa sitt infoblad.

tisdag 13 januari 2009

Lobgesang

Ålands nya kulturhus Alandica kommer att invigas den 5 april av en (för tillfället) 170 män och kvinnor stark kör. I kväll hade vi första övningen med tenorer och basar. Det var många som hade förberett sig väl - så det lät riktigt lovande redan idag. Själva musiken - Mendelssohns Lobgesang - är medryckande, skruvad, glad - och nästan berusande.

Ser plötsligt väldigt mycket fram emot invigningen av Alandica. Och tänker att livets bästa stunder verkligen är nyktra.

fredag 9 januari 2009

De nya utmaningarna

Så har jag börjat som medlingsansvarig på Ålands medlingsbyrå och forskare på Ålands fredsinstitut. Det är mycket medling i början - ärendehantering och grundläggande administration. Men parallellt med det håller några intressanta projekt på att växa fram. Den närmaste framtiden ser väldigt intressant ut, men det finns en viss risk för att antalet blogginlägg per månad kommer att sjunka under januari-februari. Men: Jag kommer nog att berätta lite nu och då om vad som händer - så hav förtröstan!