Wille Valve

Näringslivets dag

2012-01-13T17:14:00.001+02:00

Är nyss hemkommen från "Näringslivets dag", vilket var sällsynt intressant. Under en hel dag lotsades åländska politiker runt till åländska företagare: Lekplaneten, Minna Rundberg Åland, Mariehamns bokhandel, Bore-rederierna och Scantube. Vissa av de utmaningar som företagare brottas med är allmänt omdebatterade och kända - andra är lite mindre kända, t.ex. hur mycket strul otydliga bestämmelser om tidningsmoms ställer till för näringsidkare.

Under valrörelsen tog jag upp de utmaningar som nyinflyttade kan möta på Åland, t.ex. att alla jobb och tjänster tillsätts genom "inofficiella kanaler", att din kusins man eller granne erbjuds jobbet - och det som kommer till AMS är "det som blir kvar". På ett av företagen berättade vd:n om hur nyinflyttade ålänningar knackat på direkt hos företaget och frågat om det finns jobb. Det fanns det. Och de fick jobb. Så kan det också gå till. Sannerligen inte bra att det är så här, men hatten av för att de inte gav upp.

Det var en otroligt intressant dag med många aha-upplevelser som jag kommer att ta med mig in i t.ex. Nordiska rådets näringsutskott. Är särskilt glad över att ha fått träffa Minna Rundberg, vars skärbräde jag överräckte åt Eva Biaudet under hennes Ålandsbesök. Det var god uppslutning från politikerhåll idag - hoppas det blir en repris med uppföljning nästa år.

Varför Eva Biaudet?

2012-01-06T14:17:00.005+02:00

I presidentvalet stöder jag och flera moderater Eva Biaudet. Varför det? För egen del handlar det om personen Biaudet. Hon är, som jag ser det, den mest meriterade personen för presidentämbetet.

Presidenten har en mycket central roll i den åländska självstyrelsen. Han eller hon öppnar lagtinget, kan upplösa lagtinget i samråd med talmannen, granskar Ålands lagar och kan vid behov begära att Högsta domstolen prövar lagarnas grundlagsenlighet. Biaudet är hittills den presidentkandidat som uttryckt sig mest konstruktivt och positivt om åländska frågor, inklusive Ålands ramlagsambitioner.

Presidentens huvuduppgift finns idag inom utrikespolitiken, där presidenten leder utrikespolitiken i samråd med statsrådet (förutom EU-frågor). Biaudet har arbetat som diplomat och direktör vid OSSE (organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), vilket i klartext innebär att hon varit ambassadör för 56 länder, från "Vancouver till Vladivostok". Ett mycket krävande arbete som förutsätter fingertoppskänsla, språkkunskaper och förmåga att föra sig. Särskilt imponerande är hennes arbete mot människohandel vid OSSE - något som USA:s utrikesminister Hillary Clinton har prisat henne för. Detta är alltså en kandidat med solid erfarenhet av diplomati, flera olika internarnationella organisationer, riksdagens utrikesutskott - och som har varit minister. Biaudet skulle kunna representera Finland i vilket FN-möte eller OSSE-konferens som helst - och medborgarna skulle kunna sova gott. Den enda andra kandidat som kommer i närheten av Biaudet i denna kategori är Sauli Niinistö och hans arbete för t.ex. Europeiska Centralbanken.

För det tredje engagerar sig Biaudet för kvinnligt företagande och för fler kvinnor i styrelser. Hon argumenterar för att vårt samhälle - särskilt i kristider - inte kan kosta på sig att utestänga de resurser och den kompetens som finns i halva befolkningen. Hon påminner om att varje euro som en man förtjänar motsvaras av 0,80 cent för kvinnorna. Och när det handlar om pensionen är siffran så låg som 0,69 cent. Mycket av ojämställdheten finns i hemmet, där kvinnorna utför oavlönat och icke-pensionsgrundande arbete. Trots detta lever kvinnor längre och skulle behöva en större summa för att klara ålderdomen. Jag vill påstå att vi behöver en president som påminner oss om detta och har kunskap i ämnet.

Biaudet argumenterar också för att Finland kunde vara ett internationellt föredöme inom flera områden och kunde ha en aktivare utrikespolitik. Just det här med att vara utrikespolitiskt aktiv är viktigt för ett litet land som Finland - vi kan åstadkomma mycket om det är vi som tar initiativet vid rätt tidpunkt.

Sammanfattningsvis står Biaudet för ett modernt och inkluderande presidentskap. För ett öppet Finland. Förhandsröstningen inleds nästa vecka den 11.1. Jag kommer för min del att lägga en röst på nummer 8, Eva Biaudet.

Gott nytt år 2012

2011-12-31T12:37:00.001+02:00

År 2011 blev jag far, invald i Ålands lagting, flyttade från Bryssel till Jomala med min lilla familj och stora flyttlass. Nytt jobb, nytt hus, nytt liv. 2011 var förändringarnas år. Övervägande positiva, men - som alltid i livet - också en del mindre roliga. Efter 2011 finns inte längre vår hund Atte i vår skara.

Ute i världen kommer 2011 att också minnas med obehag. Året då "kommendör Breivik" spred skräck i en hel nation. Året då Usama bin Laden halvlagligen avrättades på Pakistansk mark. Men också året då den "arabiska våren" spred sig som en löpeld och regimer föll som korthus. Året då Rysslands folk fick nog av sina makthavare och organiserade största demonstrationerna sedan Sovjetunionens fall.

I åländsk politik skedde något av en diskret revolution. Medelåldern har länge varit hög och ungefär samma gäng har valts in, år efter år. 2011 blev året då Ålands folk tydligt röstade för förändring. En stir skara nya lagtingsledamöter intog "marmorborgen". Det sittande lagtinget är en mångkunnig skara, vilket åtminstone ger mig viss optmism inför framtiden

2011 blev också året då svallvågorna från krisen började nå Åland i form av nedskärningar på Ålandsbanken, krisande kommuner och färre ordrar för fraktrederierna. Vi lagtingsledamöter har ett tufft jobb framför oss, för att minimera krisens inverkan på den åländska vardagen. Ett jobb, som jag, svårigheterna till trots, kommer att ta mig an med glädje.

250 stycken tack för det gångna året 2011.
Hoppas att år 2012 blir ett gott år för dig.

Bästa hälsningar,
Wille Valve (M)
lagtingsledamot

Dubblering av fiskodlingen?

2011-12-20T21:31:00.001+02:00

Det är i regel svårt att bli upphetsad över budgetmotioner. Ändå var det nästan detta som skedde då jag läste liberalernas budgetmotion nr. 13 om "Konkreta åtgärder och stöd för att säkra fiskodlingens framtid i skärgården". I motionen konstateras att "Näringslivet har krympt och blivit riskfyllt ensidigt. De fem (5) största företagen står för 90% av beskattningsbar inkomst på 6.4 MEUR".
OK, så skärgården är alltså ensidigt beroende av fiskodlingen. Och lösningen? Den lyder:

"Landskapet besluter om kraftiga åtgärder för att utveckla och skapa förutsättningar för att dubblera fiskodlingen i Skärgårdshavet på ett hållbarare och mer kretsloppsbaserat sätt under 2011-2014". Under budgetdebatten äntrade jag talarstolen och undrade om detta verkligen är liberalernas linje i fiskodlingsfrågan. Är detta politiken de hade fört om de nu hade varit i regeringsställning? Hade de dubblerat fiskodlingen? Svaret jag fick kom dels från Katrin Sjögren, dels från Torsten Sundblom. Sjögrens svar löd att liberalerna fortsättningsvis sätter hållbarheten i främsta rummet, medan Sundblom inte verkade se några större problem med en dubblering av fiskodlingen.

För tydlighetens skull: Om vi nu skulle göra de åländska fiskodlingarna hållbara och kretsloppsanpassade, så vore det helt OK att dubbla och tredubbla fiskodlingen. Det är egentligen "bara" utsläppen som är problemet. År 2010 släppte Åland ut 40,4 ton fosfor. 25,5 ton av detta kom från fiskodlingarna.

Jag är för min del övertygad om att en dubblering av fiskodlingen inte löser några problem. Vi moderater flaggade i valet för att vi vill investera skärgården. Ca 65 miljoner euro på lång sikt, i bland annat kortrutt. Men vi behöver också få en näringspolitik för skärgården och ge skärgården fler ben att stå på än fiskodlingen.

Vill du se budgetmotionen med egna ögon? Gå in här och sök på BM 13/2011-2012.

Börjar så smått landa...

2011-12-15T12:36:00.000+02:00

Nu är det två veckor sedan jag, min sambo och vår 8-månaders bebis åkte ner till Bryssel, städade och putsade upp lägenheten, flyttade ut alla grejer och fick lägenheten uthyrd. Såhär i efterhand gick allt otroligt smidigt, även om vi nog slog något slags nytt rekord i total mängd incheckat bagage. Vi har flyttat in i vårt nya hus i Jomala och packar som bäst upp de sista lådorna i ett rum som ännu ska tapetseras.

I lagtingsarbetet råder "lugnet före stormen", dvs. före budgeten ska börja avhandlas. I lag- och kulturutskottet behandlar vi Europeiska rådets - ruggigt okontroversiella - stadga om kommunal självstyrelse och ltl Danne Sundmans motion om att införa svensk tid på Åland. Utlåtandet om det sistnämnda torde kunna väcka visst intresse i medierna.

I Europaparlamentet har europaparlamentariker Carl Haglund visat framfötterna, genom att förmå parlamentet att förkasta fiskeripartnerskapsavtalet med Marocko. Beslutet är inte bara en stor seger för Carl som har varit parlamentets föredragande i frågan, det är framför allt en seger för det sunda förnuftet. En utvärdering har konstaterat att avtalet är ekologiskt ohållbart, en dålig affär för EU och inte ens leder till några sociala förbättringar. Till detta kommer att FN betraktar Västsahara som ockuperat och avråder från att fiska i västsaharensiska. Till och med USA utesluter västsahara från sitt frihandelsavtal

.

Så: Bra jobbat Calle & Co! Jag är uppriktigt glad över att Europaparlamentet förkastade detta bedrövliga avtal, det gör att det åter finns hopp om att man kan känna någon slags stolthet över EU. Åtminstone till den delen det handlar om fiskeriavtal.

Riv gränshindren II

2011-12-01T12:22:00.000+02:00

Igår hade jag den stora förmånen att få delta i den nordiska konferensen "Tillväxtpotential - varför Norden inte har råd med gränshinder". Konferensens huvudsyfte var att koppla ett grepp på det lätt abstrakta temat gränshinder. Som deltagare kan jag konstatera att det lyckades.

Den åländska uppslutningen var mycket god. Med var min kollega i från NR-delegationen Anders Eriksson (Åf), Daniel Dahlén från Ålands näringsliv och Gunnar Westerholm, med sin solida erfarenhet av att stångas med gränshinder. Med tanke på konferensens rubrik skulle man ha kunnat vänta sig ett huvudbudskap om att Norden i dessa kärva ekonomiska tider inte har råd med gränshinder som hämmar den ekonomiska tillväxten. Delvis var detta också budskapet, men delvis konstaterade konsultföretaget Copenhagen Economics att ca 80% av gränshindren hänför sig till arbetsmarknaden, sociala rättigheter och arbetares rättigheter.

Först kom arbetsgivarens perspektiv: En entreprenör från Bergen i Norge berättade om hur han hyr ut kranar till stora byggen runt omkring i Norge. Han fick ett uppdrag som krävde en exceptionellt stor kran från Belgien eller Holland. Denna kran fick han tag på, problemet var bara att norska skattemyndigheterna krävde att han skulle betala importmoms för att ta in kranen i Norge. Summan var större än värdet på hans egnahemshus och han kunde inte förmå skatteverket att skriva under en försäkran om att han får pengarna tillbaka, så han var tvungen att tacka nej till det lukrativa uppdraget som istället gick till ett utländskt företag. Det kan knappast ha varit den norska lagstiftarens mening.

Därefter kom arbetstagarens perspektiv: Svensken Lars-Eric som råkade ut för en våldsam arbetsolycka i Danmark, ramlade 5 meter ner mot ett betonggolv och fick permanenta nackskador. Ännu sjukskrivningen fungerade bra, men när det blev dags för rehabilitering tog varken Sverige eller Danmark något ansvar för honom. Detta på grund av att Danmark har ett undantag i den allmänna EU-regeln om att det är arbetsstaten som ska sörja för rehabilitering. Lars-Erics berättelse var chockerande, då han berättade om hur han tvingats åka tåg (med nackskador), för 4 dagars "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" i veckan.

Vi kom på sätt och vis till gränshindersproblemens kärna, då svenska handelsministern Ewa Björling berättade att hon åkt malmbanan från Kiruna till Narvik med sin norska kollega, och att man var tvungen att byta ut den svenska lokföraren mot en norsk på gränsen, eftersom lokförarutbildningen är lite annorlunda. Hennes norska kollega försvarade sig med att signalsystemen "nog är lite annorlunda" i Norge och att det ställer vissa krav på säkerheten (!). Moderatorn Jan Wifstrand förmådde dock ministrarna att medge att det inte torde vara omöjligt att finna en lösning på denna fråga.

Det fanns också gott om positiva, stora och små exempel. Ett "undanröjt" gränshinder är att man nu lagligt kan åka taxi från Torneå till Haparanda och tvärtom. En av talarna jämförde Öresundsregionen med Haparandaområdet och konstaterade att om man fått till stånd ett ambitiöst, gränsöverskridande myndighetssamarbete i Öresundsområdet, så är attityden i Haparandaområdet snarare "visst, vi grejar brand- och räddningsväsende, sophantering, fungerande polissamarbete... bara ni inte berättar till Stockholm eller Helsingfors".

Seminariets höjdpunkter för min del var dels Sveriges handelsminister Ewa Björling som är otroligt inspirerande att lyssna på, dels Finlands social- och hälsovårdsminister Paula Risikko, vars debattinlägg var ett kraftfullt inlägg för att Finland behöver en servicereform, behöver se över sättet kommunerna producerar tjänsterna på - och se till att skattebetalarna få valuta för pengarna. Detta eftersom försörjningskvoten i Finland är högst i Norden - varje skattbetalare försörjer flest antal andra människor. Om jag inte missminner mig är siffran (enligt Nyan) ännu högre på Åland.

Så, vad kan vi nordiska parlamentariker göra för att undanröja gränshinder? Enligt Ole Norrback bör vi ta in det i vår parlamentariska vardag och i varje utskott ställa frågan "skapar detta nya gränshinder?" på samma sätt som man frågar vad det har för ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för jämställdheten. Jag tog upp frågan på dagens utskottsmöte i lag- och kulturutskottet och kommer att fortsätta driva frågan också i andra forum.

Finns det några nackdelar för Åland med att riva gränshinder? Delvis, ja. Mycket av gränshindersrivandet handlar om att harmonisera regelverk i stora som små frågor. Att harmonisera åländsk lagstiftning med t.ex. rikslagstiftning kan vara en smart lösning i vissa, enskilda fall men det är sannerligen inte någon universallösning. Då vore det bättre med en allnordisk lösning, som förhandlats fram på ett nordiskt plan och får gälla i samtliga nordiska länder. För det ska sägas, att vi nordbor är i Europeisk jämförelse redan rätt bra på att riva gränshinder - men vi kan bli mycket, mycket bättre.

Livet just nu

2011-11-21T19:11:00.001+02:00

Denna bild är rätt beskrivande för livet nu. Har varit i Bryssel sedan i onsdags. Måste sägas att jag och min sambo har haft otrolig tur. Redan i torsdags fick vi lägenheten uthyrd till en kollega på Europaparlamentet, efter det har vi arbetat med att packa, städa, ändra adresser och sälja det som vi inte vill ha med oss. Och så ska vi ett varv till Tyskland med saker till min svägerska. Vår lilla flicka tycker att det händer lite väl mycket just nu och blir olycklig så fort någon av oss går ut ur rummet.

I kväll blir det avskedsmiddag med staben. Det är lite vemodigt. Under de mer än två åren har vi arbetat oss igenom utmaningar, kriser och framgångar. Vi har jobbat hårt för att avskaffa gränshinder, lösa enskilda medborgares problem, få upp flaggor och stöpa om EU:s politikområden. Och nu börjar alltså någonting helt nytt.

I måndags äntrade jag lagtingets talarstol och talade om den s.k. "samexistenslagen" för GMO-grödor. Jag anser att vi bör vara så restriktiva som vi kan mot GMO-odling på Åland. Och vi bör noga följa det nya direktivet, som har kärvat fast i rådet men möjligen "lossnar" under Danmarks ordförandeskap.

Under veckan har jag träffat några av de tjänstemän som är ansvariga för den s.k. mandatfördelningsrapporten vid Europaparlamentet. Carl Haglund har lagt ett nytt ändringsförslag (nr. 32 och 33) om en parlamentsplats för Åland. Återigen handlar det om att lobba stöd för från den socialdemokratiska och konservativa grupperna i Europaparlamentet. Haglunds liberala grupp (tredje störst) har gett sitt stöd åt förslaget, likaså de gröna (fjärde störst).

När flytten är klar kommer jag att åka till den här nordiska konferensen som riktar in sig på hur Norden kunde bli ett föredöme, med minst gränshinder i Europa. Ingen dålig målsättning.

Enligt inofficiella källor kommer det att finnas MYCKET ålänningar på plats, så vi kanske syns där? ;)

Däckad och återuppstånden

2011-11-12T19:21:00.001+02:00

I lördags vaknade jag upp utan balanssinne, vilket var en rätt obehaglig upplevelse. Efter en tur till sjukhuset visade det sig att jag fått virus på balansnerven - obehagligt, men går oftast över efter 1-2 veckors vila. Det tog ca 5-6 dagar att återhämta sig. Med tanke på lagtingsarbetet var det egentligen bästa möjliga tidpunkt att bli krasslig: pleniagendan är ännu rätt anspråkslös och arbetsgrupperna som jobbat med regeringsprogrammet hade just lämnat in sina betänkanden. Men trist var det ändå, förstås.

I onsdags sammanträdde Ålands delegation för Nordiska rådet för första gången. I min frånvaro blev jag vald till ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet - tackar för det förtroendet. Ser verkligen fram emot att inleda arbetet vid rådet. Särskilt efter att ha läst en artikel från rådets nyvalde president, Kimmo Sasi. Kimmo är helt rätt ute. De Nordiska länderna borde höja ambitionsnivån och bli det område med minst gränshinder i hela Europa.

På onsdag kväll kunde jag gå så pass bra, att jag vågade mig på att dra ett kort kåseri för Röda korsets väntjänst under rubriken "Tänd ett aldrig så litet ljus, i stället för att förbanna mörkret". Det var väldigt trevlig stämning och några närvarande tog kontakt senare på kvällen för att prata politik. I torsdags promenerade jag och min fästmö till vårt nya hus, dit vi ska flytta in vid månadsskiftet. Fredag var jag fullt återställd och friskskrev mig.

Nu blir det lugn helg. Tänkte titta in på musikgalan till förmån för Ålands barnfond på Park - och imorgon blir det då mitt livs första fars dag...

Plenum och bronsstaty

2011-11-02T20:10:00.001+02:00

På dagens plenum behandlades fyra beskattningsavtal och "Till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse fogade tilläggsprotokollet om rätten att delta i de lokala förvaltningsmyndigheternas verksamhet". Beskattningsavtalen med Macao, Seychellerna, Costa Rica och Österrike kommer till lagtinget på grund av Ålands beskattningsbehörighet inom det kommunala. Den allmänna uppfattningen bland lagtingsledamöterna är att dessa avtal är ytterligt ointressanta, och det bekräftas av det fåtal som faktiskt läst igenom dem.

Något intressantare för Åland är Europeiska stadgan om lokal självstyrelse. Både med tanke på självstyrelsen och den kommunala självstyrelsen. Några av Europarådets konventioner är synnerligen ambitiösa åtaganden. Lagtinget beslöt här att begära yttrande från landskapsregeringen.

Resten av dagen - både före och efter plenum - handlade om att arbeta fram ett regeringsprogram för den kommande landskapsregeringen. Det är på många sätt en nyttig process att diskutera fram gemensamma spelregler för de kommande 4 åren, men också en rätt tidskrävande process. Idag hörde min arbetsgrupp tre sakkunniga, imorgon ska vi höra två till.

Som avrundning på dagen traskade jag över till stadshusbacken för att se när Maria Alexandrovnas/Мария Александровна staty avtäcktes. Kom i samspråk med två ryssar som visade sig höra till skulptörens team. De var (berättigat) stolta över arbetet dom utfört under hans ledning. Vi pratade historia, politik - och diskussionen slutade med att de överräckte sin bok med skulptörens samlade verk som man kan påträffa lite överallt i Ryssland och Europa. De passade också på att visa hur statyn nu står exakt i linje med von Knorring-bysten och Julius Sundbloms staty vid torget. Statyn känns både inhemsk och exotisk på samma gång. Och helt rätt att vi bejakar våra rötter. Tack, S:t Petersburg för den gåvan! Hoppas vi ålänningar kan komma på något minst lika klockrent att skänka till "staden på Nevan" i framtiden.

Första dan på jobbet

2011-11-01T19:22:00.003+02:00

Igår var officiellt min sista dag vid Europaparlamentet, idag min första riktiga dag som lagtingsledamot. En dag fylld av glädje, stämning och starka intryck. Det enda jämförbara jag upplevt var mottagningen på Finlands ständiga representation i Bryssel, då vi äntligen fick upp Ålands flagga bredvid Finlands. Då min kollega Erika Janson på något mystiskt sätt fick alla närvarande att stämma in i "ålänningens sång".

Dagen började med kostym, överrock och hatt. Då jag skulle plocka ner hatten ramlade ett litet grattis-kuvert ur hatten. Det var min framsynta fästmö som köpt ett par svarta handskar. Tack. Väl framme i lagtinget förrättades talmansval, varefter promenerade vi till lagtingsgudstjänsten i S:t Görans kyrka. Vi hann bara traska 20 meter så mötte vi första Anders Wiklöf med hund (joo häj joo!). Just i det ögonblicket kändes det nog att nu är man på Åland.

Sen var det dags för lagtingsgudstjänst, med presidenten närvarande. Kyrkoherde Mårten Andersson höll i trådarna på gudstjänsten - och gjorde det bra. Kändes som att både psalmer och ord var utvalda med omsorg. Gudstjänstens absoluta höjdpunkt var Matilda Koskinens fiolspel som var så fenomenalt att mången ledamot höll på att ramla av bänken. Det finns unga, begåvade och skickliga musikanter som liksom tar i så det knakar och gör fortissimo till fortefortissimo. Det gjorde inte Matilda som spelade inlevelsefullt med djup, återhållsam känsla. Då jag berömde henne efteråt dök Sveriges före detta FN-sändebud Jan Eliasson upp bakom min rygg och stämde in i berömmet. Bara att ta till sig, Matilda! :)

Nu var det hög tid för Tarja Halonen att öppna lagtinget. I sitt tal betonade hon att självstyrelsen bör utvecklas "rejält och öppet" och underströk sitt personliga engagemang för Åland. I sitt svarstal betonade talmannen sjöfartens betydelse för Åland, och hur Finland och Åland gemensamt kunde bli internationellt ledande inom området. Efter talen bjöds på kaffe och tårta. Satte mig med Axel Jonsson (Åf), Annette Holmberg-Jansson (M) och Petri Carlsson (M). Hade riktigt trevliga diskussioner. Nyan frågade hur det känns. Jag svarade "glädje". Under de kommande 4 åren lär säkert finnas tider då det kommer att kännas motigt, men just den här dagen är till för det nyvalda lagtinget att glädjas.

Plötsligt knackade Johan Ehn på ryggen och sa att "Annette Gammals vill tala med dig". Undrade lite smått vad lagtingets kanslisekreterare kunde tänkas vilja. Tog mig förbi tre nitiska och skeptiska säkerhetsvakter ("jag jobbar här") för att komma till hennes kansli, där hon överräckte "Ålands lagsamling 2008" - som alla nyinvalda tydligen fått. Detta ögonblick var nog i sin anspråkslöshet ett av dagens högtidligaste.

Stack mig in på ett superkort plenum, där veckans kommande plenum kungjordes. Därefter bevägade jag mig vidare till Fredinstitutets internationella konferens om Ålandsexemplet, där jag fick den stora förmånen att träffa professor Markku Suksi som jag studerade offentlig rätt för i Åbo.

Hörde ett tänkvärt föredrag av Elisabeth Nauclér om Ålandsexemplets relevans på Balkan och ett av Per Stenbäck som talade om Ålandsexemplets marknadsföring internationellt. Men så var det dags att åka till Jomala och äta middag med familjen. Och här är jag nu. Medveten om att imorgon ska det arbetas stenhårt med kommande regerings regeringsprogram. Och om att det tidvis kommer att bli allt annat än medvind.

Men ändå, sällsynt nöjd och tacksam för denna dag.

250 tack

2011-10-17T23:32:00.004+03:00

Först och främst: Ett enormt tack till var och en av er 250 som nu gett mig förtroendet att representera er i lagtinget. Det blev ett kanonval, både för partiet och för mig personligen. Moderaternas röstetal gick framåt med hela 47%. Våra mandat blev "dyrast" av alla: 452 röster per mandat för moderaterna, medan motsvarande siffra för (s) var 403 röster per mandat.

Under kampanjen besökte vi varendaste en av Ålands 16 kommuner. Vi delade ut ca. 108 kg bananer under en och en halv månad. Jag har känt av ett starkt stöd från fältet och fick det bekräftat igår då jag blev invald som den 11:e av lagtingets 30 ledamöter. Det har varit ett av de gladaste dygnen i mitt liv, samtidigt finns ett stråk av allvar i bakgrunden.

För vi har fyra tuffa år framför oss, oberoende av vilka partier som kommer att regera. Föregående regering fick den ekonomiska krisen och krympande klumpsumman i famnen. De hanterade det enligt bästa förmåga. Delvis med framgång, men delvis blev arbetet på hälft. Alla tecken i skyn talar nu för fortsatt ekonomisk nedgång och fortsatt minskning av landskapsintäkterna. Det här betyder att Åland behöver en handlingskraftig landskapsregering som klarar av att få landskapets budget i balans, skapa tillväxt och långsiktigt arbeta för ekologisk hållbarhet.

Men allt är inte bara allvar: Vår utökade lagtingsgrupp höll sitt första sammanträde idag. Visst pratade vi en del allvar, men det var mycket glimten i ögat och mycket nära till skratt. Det är viktigt och behövs, för att vi som lag ska kunna göra ett gott jobb. Jag sov inte många timmar i natt, men det visade sig stämma också för de andra i gruppen (även om vissa skyllde på jet-lag... )

Ett särskilt tack till alla Er som jag mött under studiebesöken och frivilligarbetet. Tack för att ni med kort varsel öppnat upp er verksamhet och tålmodigt förklarat vad den går ut på och var utmaningarna finns. Dessa erfarenheter är enormt värdefulla, när vi nu inleder arbetet vid Ålands lagting.

Slutspurt

2011-10-14T13:04:00.000+03:00

Idag blir det kaffediskussion med de ca. 16 småföretagare som är hyresgäster på GE-villan. Ålands näringsliv frågade tidigare vad jag vill göra för småföretagarna, svarade jag att jag vill anställa en projektbunden "företagslots" för EU-medel, som får till uppgift att 1) vara företagarnas kontaktperson med myndigheterna och 2) göra en förteckning över byråkratiska hinder som beslutsfattarna sen får till uppgift att ta bort. Ska bli intressant att höra vad småföretagarna tänker om det.

Lagom till fredagsfikat (15-17) dyker vi Moderater upp med "närproducerade" chokladbollar på Torggatan. Chokladbollarna är dock begränsade, så först till kvarn får först mala... Vi tar gärna en pratstund om hur Åland bör styras under de fyra kommande åren. På lördag kan man träffa moderater både i Godby och i Mariehamns centrum 11-13. Därefter finns vi på Ålandstravets säsongsavslutning, som börjar ca 15.00.

På söndag kommer vi att respektera valfriden och inte föra någon kampanj. Det är då det är dags för dig att i lugn och ro säga ditt om vilka människor du vill att ska styra Åland under följande fyra år. Det finns de som inte röstar alls. De röstar i praktiken på "soffliggarpartiet", det enda parti som med säkerhet aldrig levererat någonting alls. Det enda parti som aldrig inte lyft ett finger för att göra något åt sophantering, knark, krisande kommuner, eller fallererande tillväxt.

Så, när du röstar: Lägg din röst med glädje och stolthet över att du tar ansvar för våra gemensamma frågor. Vi behöver så mycket vettiga människor som möjligt i lagtinget, så din röst har betydelse.

Med vänlig hälsning,

Wille Valve,
Nummer 201

Tonårsfylleri. Alla överens?

2011-10-13T23:18:00.004+03:00

"Drogdebatter brukar var rätt förutsägbara", konstaterade en bekant. Han tillade att alla partier tävlar i att överträffa varandra i slagord om "kriget mot narkotikan" och "nolltolerans", utan att föreslå några praktiska lösningar. Håkan Franssons föreläsning sticker ut i mängden. Den var något så ovanligt som en praktisk vägledning om hur man utrotar ungdomsfylleriet i en kommun, såsom man gjort i Öckerö. Presentationen var väl underbyggd, övertygande och tog avstamp i Öckerö kommun som i medlet av 90-talet hade mycket mer tonårsfylleri än Sverige i övrigt.

Franssons teser är:
1) "Vi är övertygade om att om alla vuxna i en kommun bestämmer sig för detta så är problemet med ungdomsfylleriet snart historia."
2) "Alkohollagen syftar till att ingen under 18 år ska komma i kontakt med alkohol, men detta är en lag som inte efterlevs i någon av Sveriges 290 kommuner." Här drog Fransson en parallell till 15-åringar som kör bil. Det är på något sätt lätt för föräldrarna att fördöma - varför ska det då vara svårare att hålla på 18-årsgränsen för alkoholintag? Det är det inte.
3) Unga som brukar mycket alkohol har lägre tröskel för att börja röka, testa på cannabis och så vidare. Föga förvånande och bekräftas av nästan alla som arbetar med frågan.

Vad är nyckeln - eller nycklarna? Föräldramöten, där alla föräldrar kommer överens om att det inte är OK att barnen driker alkohol för 18 årsgränsen. Föräldramöten där man föräldrarna kommer överens om att ange varandras barn om man stöter på dom rökande eller fulla. Nu kanske någon lärare invänder: "Men det är ju föräldrarna som inte kommer som är problemet!". Och det är här som "Kronobergsmodellen" kommer in. Om polisen påträffar berusade minderåriga under helgen så häller man ut spriten, meddelar föräldrarna och stämmer möte i socialarbetares närvaro på måndag. Mycket effektivt. Lär ska funka "i teorin" på Åland idag.

Franssons råd var konkreta, realistiska och går att förverkliga. Det vi politiker behöver göra är enligt Fransson att vara engagerade i frågan och prioritera en drogsamordnare för hela landskapet. Och vi behöver tydlig, överskådlig statistik från ÅSUB över hur mycket det sups i de åländska högstadierna. En drogsamordnare kostar och innebär att vi måste prioritera bort något annat. Men om vi får rätt människa som samordnare kommer det att spara samhället mycket i missbrukarvård, psykiatri och socialtjänster.

Varje år - eller månad - som ett barns alkoholdebut kan skjutas framåt är "hemåt" för hela samhället.

Frivilligarbete & studiebesök

2011-10-12T12:11:00.002+03:00

Frivilligarbete
- Krattat algsörja 2 timmar (26.8)
- Klippt Överby dagis gräsmatta 6 timmar (28.8)
- Diakoniarbete 3 timmar (8.9.2011)
- Hungerdagsinsamling 2 timmar (16.9.2011)
- Emmaus-packning 3 timmar (19.9.2011)
- Matbanken den 2,5 timmar (6.10.2011)
Totalt: 18,5 timmar frivilligarbete.

Studiebesök
- Överby dagis
- Potatisplockning med Finströmbonde
- De gamlas hem
- ÅHS vuxenpsykiatri
- Ålands vatten
- Allwinds Ab (Ålands vindkaft)
- Ungdomsgården Tvärsan
Inga timmar räknade.

Insikter från frivilligarbetet? Att otroligt mycket kan göras med frivilligarbete. Friviligarbete kan vara nödhjälp, protestaktion och gemenskap. Andra insikter är att det finns fattiga människor på Åland som "ramlar mellan stolarna". Att det finns kommunal verksamhet som funkar bra och mindre bra. Att det är en förbaskat bra idé att stöda Matbanken. Och att det tar hårt på krafterna att packa en långtradare - eller klättra upp i ett vindkraftverk.

Mitt budskap är att vi politiker måste stå i direktkontakt med den verklighet vi fattar beslut om. Det är vårt ansvar att vara kunskapssökare, så att besluten blir så vettiga som möjligt. Och det är stor skillnad på teori och praktik. På Europaparlamentet har jag arbetat med modeller för hur EU:s fiskeripolitik och skogsbestånd ska förvaltas, diskussioner om hur Östersjön ska renas, kalkyler för vindkraftsstöd. Debatten är viktig, men man får helt andra insikter då man står ombord på en fiskebåt som berörs av fiskekontrollförordningen.

Alltså: Fram för politiker som tar sig tid att göra studiebesök och vågar ställa dumma frågor. Det är enda sättet att få reda på hur det egentligen ligger till. Ingen politiker kan kunna allt i dagens snabba och kunskapsbaserade samhälle, men vi kan minimera vår okunskap. Därför kommer jag att fortsätta med studiebesöken också om jag blir invald i lagtinget. Men oberoende av hur det går i lagtingsvalet 2011, så sätter jag stort värde på alla möten jag haft under valkampanjen och på varenda liten insikt. En extra krydda var att kampanjen uppmärksammades också utanför Ålands gränser, i tidningen Västra Nyland.

Tack alla ni som tog er tid att sätta er ner och förklara vad det riktigt är ni gör och vad det betyder. Ser fram emot att samarbeta med Er också i framtiden!

Kostnadseffektiv hemspråksundervisning

2011-10-11T12:55:00.005+03:00

Tack Sirpa Eriksson för insändaren om hemspråk. Du är på rätt spår. Vi har idag en ö med över 70 nationaliteter. Det innebär att vi har en enorm kulturell kompetens som vi inte tar till vara.

Hemspråksundervisningen i Sverige har fått utstå kraftig kritik från lärarnas riksförbund, sfi-lärare och t.o.m. litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström. Främst för att det fungerar dåligt och inte gett någon förbättring i svenskkunskaperna, men också för att det är en dyr lösning. I Köpenhamn lades hemspråksundervisningen ner, efter att man inte sett någon förbättring i kunskaper. Det finns dock exempel på hur hemspråksundervisning kan arrangeras på ett kostnadseffektivt sätt. Ett är hemspråk på webben som provats i Ljusdal. Ett personligt exempel: På rödakorsgymnasiet RCNUWC fanns 82 nationaliteter och alla fick studera sitt modersmål (ryska, finska eller amhariska) genom något som kallades "self-taught". Man fick välja litteratur på sitt eget modersmål som man därefter skulle analysera, skriva uppgifter om och tentera under ett år. Proven skickades sen till I.B.-lärare i världens olika hörn för rättning. Det funkade bra, men ställde rätt stora krav på elevernas studiedisciplin.

Den största praktiska utmaning är att garantera ett minimum av jämlikhet - det ska inte spela någon roll om du har finska, farsi, urdu eller litauiska som modersmål. Om vi lyckas hitta en kostnadseffektiv lösning på det, då har vi gjort Åland en stor tjänst.

Vindkraft!

2011-10-10T19:12:00.003+03:00

Det här är vad man ser från toppen av vindkraftverket Fortuna i Knutsboda - en av fyra vindkraftverk. Vindkraftverken drivs av Allwinds Ab, som är Vindkraftsbolaget med stort "V" på Åland. Efter den 1 januari 2011 överfördes all operativ verksamhet från Ålands Vindenergi Andelslag, Ålands Vindkraft Ab och Leo Vind Ab under samma tak, till Allwinds Ab. Det är alltså dom som är vindkraften på Åland. Allwinds gör mer än att bara sälja el till slutkunder på Åland: De projekterar, bygger och underhåller vindkraftverk. Och Båtskärsprojektet har gett dem världsunik spetskompetens om semi-offshore-platser.

Först träffade jag Allwinds vd, Henrik Lindqvist. Han gav en genomgång av den åländska vindkraftens historia - sen var det dags för frågor. Hörde mig för hur det går med det s.k. feed-in systemet som Åland fortfarande inte är inkopplat till. Landskapsregeringen jobbar på med detta, och det finns möjligheter att det kan sluta väl. Härifrån var steget inte långt till Finlandskabeln. Taket för lokalt användbar, åländsk vindkraft börjar vara nått. För att den åländska vindkraften ska kunna expandera behövs den nätverksstabilitet som Finlandskabeln ger. Kabeln ger också större möjligheter att exportera vindkraft österut.

Idag stod de 21 vindkraftverken för 23 % av Ålands elbehov. Men det varierar kraftigt. Därför behöver vi tills vidare annan elkraft som "uppbackning". Vindkraften är ett fantastiskt komplement, men inte (ännu) universallösningen.

Den bisarraste delen av den åländska vindkraftens historia är kanske Båtskärsprojektet. Det innovativa projektet hade lyckats väcka så mycket intresse i EU att man var beredd att gå in med 3 miljoner euro för att investera. Men de åländska politikerna vågade inte utarrandera området, eftersom det vuxit till sig en opinion om att vindkraftverken stör fågellivet, förstör utsikten och så vidare. Så man var tvungen att tacka nej till 3 miljoner euro från EU till ett nydanande projekt. Men finns det en vilja, så finns det en väg. Idag står Båtskärsmöllorna där, finansierade med privat kapital. Idag vet vi också att en del sjöfågelarter gillar att häcka vid vindkraftverkens fot, eftersom örnarna håller sig undan från bladen.

Kan man köpa vindkraftsel från Allwinds? Ja, flera åländska företag har köpt grön el genom certifikat från bolaget. Det är bara att ta kontakt.

Så var det dags att ta sig till vindkraftverket Fortuna. Min kropp kommer nog aldrig att glömma hur det kändes att klättra hela vägen. Nästan alla som klättrar upp för ett vindkraftverk gör samma misstag första gången: Man belastar armarna istället för att bara belasta benen. Resultatet är att man blir helt utpumpad halvvägs. För säkerhets skull hade vi bergsklättrarutrustning på och satt fast i en vajer med fall-lås.

Uppe i själva kraftverket var det hett. Men förbaskat fin utsikt. Fick ta emot en enorm mängd information om kylsystemen och växelsystemen, generatorer och vridmekanismer. Vesta och Enercon. Bra att jag fick det skriftligt. En viktig insikt var nog att vindkraft inte kan fungera som reservkraft, eftersom kraftnätet (i det här fallet gasturbinen i Tingnsbacka) inte tål de variationer som vindkraften medför (större variationer än 4 MW)

Tips: Om du vill veta mer om vindkraft, så har Åland 24 nyss gjort ett program med Lisa Bergkvist (Var kommer elen ifrån?), som snart borde dyka upp här under "Uppdraget". Allwinds arbete har också nyligen uppmärksammats av svensk vindenergi i en artikel i tidningen Vind som du hittar här

Perspektiv från Saltvik

2011-10-08T17:33:00.005+03:00

Idag var det då dags att besöka den 16:e av Ålands 16 kommuner - den gamla, åländska kulturbygden Saltvik. Först till Matkroken i Västra Saltvik. Denna gång dels för att möta väljare, dels för att visa stöd för Saltvikslistan. Listan är ursprungligen ett samarbete mellan liberaler och moderater i Saltvik. De fokuserar prestigelöst på Saltviks bästa nu och in i framtiden, oberoende av partifärger.

Sedan kom Katrin Sjögren (Lib), Mats Perämaa (Lib), Viveka Eriksson (Lib) och Roger Eriksson (Lib) förbi. Då hade vi plötsligt 15 politiker per förbipasserande väljare på plats. Detta lät sig inte väljarna avskräckas av, de kom modigt fram och provade Saltvikslistans hemmagjorda munkar. Det blev flera goda diskussioner med liberalerna om framtida samarbetsmöjligheter. Att som Barbro Sundback (s) påstå att Lib och M "håller på att krypa upp i famnen på varandra" är att ta i rejält, men en god grund för diskussioner finns.

Fortsatte resan till Östra Saltvik. Bredvid Strömma-kurvan (den magiska gränsen mellan Östra och Västra Saltvik) fick jag syn på den här finurliga valreklamen för Gerd Danielsson, nr. 507 på Saltvikslistan. Ser ut som att någon brutalt begravt en bil, men det är bara bakre karossen som vridits så att det ser ut som att en bil sticker upp. Finurligt och väcker definitivt uppmärksamhet!

I Östra Saltvik fanns Åländsk Center på plats. Vi hade en lång diskussion om Ålands framtida kommunstruktur. Själv är jag övertygad om att vi åtminstone måste titta på alternativ till dagens struktur med 16 kommuner och 10 (?) kommunförbund. Några av Centermedlemmarna höll med om att kommunförbund kanske inte är smidigaste lösningen, men de tyckte att det måste finnas konkreta vinster med att samordna. Här är jag inne lite på samma linje. Det viktiga är inte om en tjänst är producerad av en av de 16 kommunerna, av ett kommunförbund eller av landskapet. Det viktiga är att det funkar: Att ens anhöriga får plats på De gamlas hem och att ens barn får plats på dagis. Det är kvalitén på servicen som ska avgöra i diskussionen om hur många kommuner och nivåer vi ska ha.

Fortsatte till Godby för att backa upp Moderaternas och De Obundnas gemensamma lista i Finström. På plats fanns Åke Mattsson (M), Sarah Holmberg (M) och Johanna Grönlund (Obs). Det blev en lång diskussion om tandvård med en väljare. Jag hör till dom som anser att sossarnas förslag om samma allmänna tandvård som i riket nog behöver tänkas igenom en gång till. Flera utredningar visar att systemet funkat dåligt: Det har lett till långa tandvårdköer i kommunerna, större regional obalans mellan kommunerna och - värst av allt - barn- och ungdomstandvården har nerprioriterats i hela landet, vilket har lett till "fixarpolitik" och tillfälliga lösningar inom barntandvården efter 2005. Däremot är jag helt öppen för att gå igenom den tandvård vi idag har på Åland och se över de kategorier som idag har behov av allmän tandvård på Åland.

Ha en riktig skön helg - och glöm inte att rösta, hälsar kandidat 201.

Hemkört

2011-10-07T13:38:00.002+03:00

I början av kampanjen hade jag tänkt att inte bränna något krut alls på vägskyltar. Vägskyltar är mest irriterande, något som har blivit lite av en negativ snackis. Med ett enda undantag: Roger Slottes (c) naivistiskt fingermålade skyltar i Jomala.

Men: Efter att medlemmar i Regnbågsfyren gett positiv feedback på den "hemkörda" reklamen ovan, blev det bestämt att en enda skylt skulle sättas upp, bredvid gångbanan invid Sparhallen.

Originalet är klippt, skuret, klistrat och målat. Själva skylten 100% hemmasnickrad av gamla brädbitar från garaget. Men EN sak är inte riktigt "hemkörd" och det är själva affischen som, av praktiska skäl, måste tåla regn. Men varsågoda Regnbågsfyren/fyran: denna enda skylt som ingår i valkampanjen har inspirerats av er.

Syns på Torggatan kl. 15-17!

Ser du framåt?

2011-10-06T20:19:00.001+03:00

Idag hade jag förmånen att möta väljare utanför Varuboden i Möckelö. Varuvagnsmynten var med, tillsammans med en valsak som tills vidare har varit hemlig. De 300 varuvagnsmynten tog slut på en och en halv timme. Och det var riktigt givande diskussioner: Om gränshinder, EU:s momslagstiftning och vikten av att du som inflyttad ska kunna känna sig välkomnad på vår holme.

Den andra valprylen är alltså en vit isskrapa med texten "Ser du framåt?". Det är inte bara för att vi har kallare tider framför oss och att många snart behöver skrapa rutorna. Det offentliga Åland har idag ett stort underskott som vi måste hantera, om vi inte vill att vår ekonomi ska gå "den grekiska vägen". Men vi kan inte heller stirra oss blinda på siffrorna. Vi måste också våga blicka framåt: Miljöanpassa fiskodlingarna för att eliminera fosforutsläppen. Investera i skärgården för att vända den nedåtgående befolkningsutvecklingen. Skapa tillväxt som i sin tur skapar välfärd för Åland. Vi kan inte bara fokusera på här och nu, nästa regering måste se framåt.

De sista isskraporna dyker upp på Torggatan imorgon, fredag, kl. 15-17. Tills dess: Allt gott!

Dags att handla!

2011-10-05T16:28:00.002+03:00

Ett känt irritationsmoment i stora affärer, är då man kommer in i affären och plötsligt upptäcker att man inte har ett 1-euros mynt eller 50-centare till kundvagnen. Idag slapp alla Sparhallen-kunder tänka på det, tack vare den här:

Fyllde alla kundvagnar till höger med myntet. Åtgången var god, reaktionerna övervägande positiva och nyfikna.

Och vad är budskapet? Jag vill under nästa period arbeta hårt för att riva gränshinder mot Sverige och andra EU-länder. Jag har arbetat mycket med frågorna under tiden vid Europaparlamentet och jag vill se ännu fler nyheter som den här. En stor del av de nordiska gränshindren är redan idag identifierade och finns samlade i en stor katalog. Det som saknas är handlingskraft. Det är dags att handla. Också utanför Åland. Myntet funkar både i Sverige och i euroländer. Ena änden är ett 1-euros mynt, andra delen en 10-krona.

Varuvagnsmyntet finns i begränsad upplaga. Om du är intresserad, är det bara att ta en tur förbi Sparhallen ikväll, eller komma förbi S-market i morgon 16-18 då jag delar ut det och en annan valsak - med ett helt annat budskap.

Självstyrelsepolitisk debatt med Åf

2011-10-04T22:27:00.000+03:00

Den självstyrelsepolitiska debatten med Åf som värd var en av denna valrörelses mest underhållande. Det blev lite metadebatt över det hela, då partiledarna (och en partisekreterare) började kritisera de åländska mediernas brist på djuplodande journalistik, en tilltagande snuttifiering och att lagtingsledamöterna sällan får cred för sitt långsiktiga hästarbete, men en massa kritik för någon enskild slarvig formulering. Samtidigt skrev Ålandstidningens journalister så pennan glödde. Det blev snudd på brittisk humor när Janke Berglund (c) sakligt konstaterade att han under sin tid som journalist rapporterat från lagtingsdebatterna i tre mandatperioder och att "tidningarna nog faktiskt skriver ungefär vad politikerna säger".

Kvällen tog avstamp i en presentation av Folke Husell, där han visionerade kring allt vad Luxembourg, Jersey och kanalöarna kunnat åstadkomma inom bank- och finansbranschen med egen behörighet. Han efterlyste framför allt mera finurlighet och nytänk, men drog också en lans för åländsk sjöfartsutbildning som, enligt honom, kunde bli "ett åländskt Harvard". Det som det var lättast att hålla med Folke om var att beslutsfattarna behöver höra branschfolk för att fullt ut se alla möjligheter och fatta vettiga beslut. Under debattdelen betonade Johan Ehn (M) att mycket av nytänket kunde riktas mot hur vi kunde använda den redan befintliga behörigheten smartare. En del av debatten handlade om hur förtroendet för den åländska politiken kunde stärkas. Om vi t.ex. inte klarar av att hålla den offentliga ekonomin i skick, hur ska vi då klara av ännu mera behörighet? Och hur kommer det sig att en summa på 100 miljoner kan godkännas utan nästan någon debatt alls, medan en summa på 20.000 euro kan debatteras sönder?

Mycket bra frågor. Skulle nog inte skada om vi politiker funderade mer på dem.

Rapport från Ålands Vatten

2011-10-04T13:30:00.002+03:00

Varje politiker som har en seriös ambition att arbeta för en renare Östesjö måste möta dom som arbetar med att rena vatten varje dag. Anser i alla fall jag. Därför blev det idag ett studiebesök till Ålands Vatten. Vi blev varmt emottagna av planeringsingenjören som betonade att de flesta halvkassa beslut kommer till pga ren och skär okunskap, vilket kan botas med något så enkelt som ett studiebesök.

Bolaget Ålands Vatten Ab har inget att göra med att din vatenräkning är högre än i grannkommunen - de renar vatten och säljer det för samma (billiga) pris till alla kommuner. Därefter säljer kommunen vattnet vidare till dig och sätter sitt "eget pris" på vattnet. Ålands Vatten ansvarar för stamnäten ut till kommunen, men resten av vattennäten ansvarar kommunerna för. En exceptionellt stor vattenförbrukare på Åland är Chips Ab, som har ett eget "stamnät" fram till fabriken. Trots att de återanvänder en del av sitt vatten går det ändå kopiösa mängder vatten till Chips Ab.

Ålands Vattens närhistoria saknar inte dramatik. Under 70-talet började Långsjön att se ut som skit. Bokstavligen (se sida 3 i historiken). Andelsslakteriets avloppsvatten hade runnit orenat ner i Ålands viktigast vattentäkt, Grelsby sjukhus' avlopp hade runnit rakt ner i sjön. Kräftorna dog bort och fiskarna dog nästan. Långsjön var ett enda stort grönt klägg och i jubiléumsskriften från 1980 konstaterades kärvt att "Om vi på Åland vill ha gott och luktfritt vatten måste avloppsutsläppen till vattentäkterna elimineras"

Så vad gjorde man? Man började testa för att se om man kunde klura ut ett sätt att vända trenden. Det fanns ingen "grandios plan", snarare var det "trial and error" som gällde. I början av 80-talet arbetade Ålands vatten stenhårt för att förbättra vattenkvaliteten i vattentäkterna. Men det första försöket med att lufta vattnet i Långsjön slog fel. Nu började man få opinionen emot sig, och en del började t.o.m. beskylla Ålands Vatten för Långsjöns förnedringstillstånd. Det andra försöket lyckades, men det tog 10 årinnan man visste att syresättningen hade fungerat. Så hur är läget idag? Oroväckande.

pH-värdet och COD-talet sjönk stadigt ända fram till år 2002, men har börjat vända uppåt igen 2002-2010. Värdena kombinerade pekar på att övergödningen håller på att komma igång i vattentäkterna igen. Ingen panik, men ökningen finns tydligt där. Varför? Finns inga entydiga vetenskapliga belägg, men det spekuleras om att det är det högeffektiva jordbrukets långsiktiga verkan - trots att jordbrukarna följt anvisningarna, dikat åkrarna så att vattnet inte ska rinna åt "fel" håll så har det ändå långsamt-långsamt runnit fosfor till vattentäkterna, över en lång tidsperiod. Det här måste vi politiker notera.

Besöket var enormt intressant. Förutom att vi fick se ozonanläggningen, UV-strålningsapparaturen och sandrenarna fick vi också en liten inblick i den omfattande byråkrati som verksamheten dras med. Gränsvärdena fastställs i Helsingfors, men en omfattande rapportering sker till Bryssel. Torts sin omfattning verkar den här rapporteringen tjäna ett visst syfte, då det underlättar europeiska jämförelser av vattenkvalitet. Ålands Vatten är dessutom något av en föregångare inom vattenreningen - som var ett av de första ställen med ozonrening.

Avslutningsvis: På gårdagens miljödebatt ansåg vissa debattörer att vi ska gå åt dom "stora miljöbovarna i Östersjön", inte "jaga smått". OK. Dom stora miljöbovarna är idag vi ålänningar som tack vare fiskodlingen släpper ut ungefär lika mycket fosfor i havet som hela Stockholms stad. I ett bredare Östersjöperspektiv är det inte fiskodlingen, utan jordbruken som är den stora miljöboven.

För att citera min kollega Kille Williams (M):
"Hur ska man förklara att lilla Åland släpper ut lika mycket fosfor som hela Stockholms stad till stor del beroende på en näringsgren som sysselsätter cirka 70 personer?"

Bara att kavla upp ärmarna.

Erfarenheter från ÅHS vuxenpsykiatri

2011-09-29T16:25:00.000+03:00

Under senaste veckan har jag haft ÅHS vuxenpsykiatri som studieobjekt. Har talat med patienter, psykologer och träffat företrädare för ÅHS vuxenpsykiatri. Här är några av slutsatserna:

- En fungerande vuxenpsykiatri kan idag vara den avgörande skillnaden mellan en arbetsför och en sjukskriven, mellan ett fungerande liv och ett kraschat. Det totala antalet besök på ÅHS vuxenpsykiatriska mottagning ökade från 3500 till ca 8000 mellan 1990 och 2011. Antalet tjänster har i stort hållits på samma nivå. Vuxenpsykiatrin har klarat detta genom interna omfördelningar och omprioriteringar. Förresten: Från 3500 till 8000 besök per år, för en befolkning på 28.000. Det säger något om den roll som ÅHS vuxenpsykiatri spelar för det åländska samhället idag.

- Vissa av vuxenpsykiatrins behov är uppenbara redan idag. Det behövs en förstärkning av psykiatrin på primärvårdsnivå, socialkuratorer som hjälper klienter att själva få kontroll över sin ekonomi och en läkartjänst. Men, för att göra en långsiktig och rättvis politisk bedömning av behoven bör vi ta hänsyn till flytten och låta verksamheten på den nya kliniken komma igång först.

- I en insändare i Nya Åland påstods att det kan ta upp till 10 veckor att få en tid. På grund av flytten har det dock tagit ännu längre än så. I september fanns det de som tagit kontakt i mars och ännu inte fått vård (dessa hade dock varit på bedömningsbesök och en del gett sitt samtycke till att vänta).

- Rutinerna för bedömning av patienters vårdbehov har setts över. En patient som tog kontakt år 2007 fick frågan "om det är akut". Om det var akut skulle han ha fått tid direkt, om det inte var akut skulle det ta 10 veckor. Därefter fick han den ledande frågan "är du till fara för dig själv eller din omgivning?". Han svarade då att han kanske var det och fick tid direkt. Idag behöver inte patienter ställa diagnos på sig själva på det här sättet, de får direkt ett besök hos bedömningsteamet som fattar beslut om vidare åtgärder.

- Privata alternativ innebär förstås möjligheter, men för den offentliga vuxenpsykiatrin är det en av de största utmaningarna. En del högutbildad personal inom psykiatrin arbetar idag hellre privat, då de kan arbeta när de vill, få mer betalt och mera frihet. De får kunder som hellre betalar än väntar i 10 veckor på en tid. Det här kan på sikt leda till en ohållbar situation som den i Vasa, där man idag har 55% obesatta läkartjänster inom psykiatrin. Inom psykiatrin pågår en kontinuerlig diskussion om var gränsen mellan den offentliga och den privata psykiatrins uppgifter går: Hör t.ex. botande av flygskräck verkligen till samhällets uppgifter, om det hindrar dig från att åka på semesterresa?

Den offentliga vuxenpsykiatrin är en av samhällets grundstommar. Den har också betydelse för barn- och ungdomspsykiatrin. Då en förälder vårdas, kommer det också barnen till godo. Det ligger i allas intresse att den offentliga psykiatrin fungerar och det är dags att prioritera den under nästa mandatperiod.

Grattis, miljöminister Lena Ek!

2011-09-29T14:43:00.001+03:00

Idag kom nyheten om att europaparlamentariker Lena Ek (C) utsetts till Sveriges miljöminister. Det här är goda nyheter för Åland, vars politiker samarbetat med Ek i flera forum. Under mina två år vid Europaparlamentet, har vi flera gånger samarbetat med Lena Eks kontor - i fråga om timmerdirektivet, skogsgrönboken och i miljöfrågor. Jag känner Lena Ek som en utåtriktad människa med vettiga värderingar. Hennes utnämning bådar gott för alla ålänningar som vill se ett aktivt, internationellt Östersjösamarbete, gärna med Åland som mötesplats.

Men innan vi tar oss an detta bör vi, ärligt talat, först sopa rent framför egen dörr - och kraftigt reducera våra egna fosforutsläpp i Östersjön.

Nu har miljön en chans!

2011-09-28T17:22:00.000+03:00

Vart fjärde år har vi alla möjlighet att göra miljön en tjänst. Gillar du rena blå fjärdar? Gillar du ren frisk luft? Gillar du gott vatten? Gillar du ekologiskt odlad mat, närproducerad mat? Tror du på jordvärme, bergvärme, solpaneler, vindkraftverk , biogas från fiskavfall, från kreatursgödsel, från avfall, som framtida energikällor? Tycker du att ett Åland där bilarna drivs med egen vindkraftproducerad el är en fin framtidsvision? Skulle du önska ett ”smart elnät” dit man även kan leverera egen överskotts-el till?
Då tycker du som vi.

Wille Valve (M) och Kille Williams (M)
201 och 202 i lagtingsvalet

Utbildningsdebatt på stadsbiblioteket

2011-09-28T12:03:00.000+03:00

Från vänster: Erica Scott (Obs), Axel Johnson (Åf), Sara Kemetter (S), Sune Alén (Lib), Wille Valve (M) och Veronica Thörnroos (C).

Socialdemokraterna ordade igår en utbildningspolitisk debatt med svenska socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg (s). Damberg höll en rapp presentation om vart han anser att svensk utbildning är på väg. Det saknades inte tjuvnyp mot utbildningsminister Jan Björklund (fp), men överlag var tonen konstruktiv. Flera saker som Björklund genomdrivit hade också socialdemokraterna gjort om de varit i regeringsställning. Det var lätt att hålla med Damberg i mångt och mycket - jag delar dock inte hans uppfattning om att betygssystem egentligen inte är så viktiga. Det är bara att föreställa sig ett totalt avskaffande av betygsystemet och de konsekvenser det skulle ha för grundskolan.

Efter Dambergs presentation inleddes debatten. För Moderaternas del framhöll jag att vi omgående vill avskaffa inkomsttaket för studiestödet. Om du klarar studierna, så ska du kunna arbeta så mycket du vill utan att AMS eller FPA kommer med kryptiska återbetlaningskrav. Det stjäl bara resurser i form av byråkrati och tjänstemannasvett. Det är också principiellt fel, då studiestödet redan beskattats med 10%.

För grundskolan lyfte jag fram den målträngsel som idag råder där, efter att många "tillsatsämnen" tillförts, utan att timresurser har tillkommit. Flera tillsatsämnen leder till stress för lärare och elever. Gymnasieskolan och dess periodisering skulle ha kunnat bli ett helt separat debattillfälle - jag är starkt kritiskt mot att många av de praktiska ämnena har "hackats sönder" av periodiseringen, men vi måste nu ge yrkesgymnasiet arbetsro och hjälpa dem att hitta formerna för sin verksamhet. Detta höll i stort hela panelen med om.

Jag vill se en mera självständig åländsk högskola. Idag fattas mycket av besluten på föredragning i landskapsregeringen. Det är stelbent och tunggrott och gör att Högskolan inte kan förverkliga sin uppgift som "spindeln i nätet" mellan näringsliv och utbildning. Här fick jag överraskande stöd från Ålands socialdemokrater, det bådar gott för framtiden.

Denna debatt hade kunnat bli hur lång som helst. Själva debatten igår var bra, eftersom den inte var onödigt konfrontativ - snarare försökte vi förena våra krafter för att komma på lösningar för framtidens utbildning.

Valturnén fortsätter... på fastlandet!

2011-09-25T13:24:00.000+03:00

Läget nu är att vi besökt 15 av 16 åländska kommuner. Saltvik får påhälsning den 1 och och 8 oktober. Under nästa vecka ser det ut så här:

- Måndag-onsdag valtillfällen i Jomala och Mariehamn
- Torsdag 29/9, valmöte för Åboålänningar i Åbo kl. 20.30 på restaurang Blanko.
- Fredag-lördag. Finns i Vasa. Om du vill träffas och diskutera vad som är viktigt för dig i valet 2011, kan du ta kontakt på wvalve[a]gmail.com eller på 040-596 2929.

Korvgrillning med Åke Mattsson i Godby igår.

De gamlas hem

2011-09-22T13:34:00.002+03:00

Problem med ledarskapet, förtroendekris och ännu mera problem. En bild av Harry Jansson (c) med rynkad panna. Det är ungefär mediebilden som tutats ut om De gamlas hem i Jomala. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då de ringde upp och meddelade att de gärna antar utmaningen om frivilligarbete och studiebesök. "Vi ska nog hitta på nånting för dig".

Fick en minnesbild av då jag pryade på kirurgiska avdelningen vid ÅHS. Bar patienter, tvättade och torkade patienter. Fick göra en del saker som jag efteråt var förvånad över att en 15-åring på prao får göra. Men lärorikt var det.

Dagens besök på DGH blev ett studiebesök. Först fick jag föra två klienter till terapi - en timmes spel och sysselsättning. Därefter ett på besök på fysioterapin och diskussion med klienterna. När läkaren kom och min guide gick på rond invecklade jag mig i en lång diskussion med en klient om livets stora frågor. "Man ska inga ha fler älsklingar än en, man orkar liksom inga med" och "Varför ska man hålla på och svära, när man kan låta bli? Det är ju liksom bara att låta bli". Sen var det dags att besöka nästa klient som pratade finska. Vi pratade länge. Hon var hjärtans glad över att kunna prata finska med någon. Hon verkade annars väldigt tillfreds med livet. En annan klient brukade förr tala finska med henne, men hon hade gått bort nu förklarade en vårdare. Fick veta att många av de anställda idag kommer långt bort ifrån - Vitryssland, Rumänien och så vidare.

En av vårdarna lyste upp när hon fick höra att jag sjunger i kör. Vips hade någon skrivit ut Tove Janssons "Höstvisa". Det var mycket uppskattat bland klienterna. "Sävel oli tuttu", låten var bekant konstaterade den finskspråkiga klienten. Efter sång och diskussion om livets allvar tog jag lunch med vårdarna. Fick en bra känsla av samtalet med vårdarna. Det var lätt att se varför de klienter jag talat med verkade tillfredsställda med hur det funkar på DGH. Vi pratade också ledarskapsfrågan som ventilerats mycket i media. "Men vi ger förbannat bra vård", konstaterade en vårdare. Det blev också mitt intryck.

Men allt var inte bara rosor. Fick också intrycket av att det fortfarande finns en del olösta frågor som har sin rot i "ledarskapskrisen". Inköpsbehov som det inte funnits pengar för, ingen vet riktigt varför. För en utomstående som bara varit på DGH en förmiddag är detta bara ett ytskrap. Svårt att avgöra vad som är orsaken och vad som är symptomet.

När det var dags att lämna DGH anmälde jag mig som frivillig ifall de kommer på något som behöver göras. "Du får gärna komma tillbaka och sjunga", svarade min guide.

Det ska jag lägga bakom örat. Vi syns!

Öppna upp vårt Åland!

2011-09-21T16:24:00.000+03:00

Hade idag den stora förmånen att delta i partiutfrågningen på Svenska för inflyttade (sfi) på Medis. Det var väldigt intressant och kändes som en av de viktigaste debatterna jag deltagit i under valrörelsen. En av de största problemen som många inflyttade brottas med på Åland är att det inte finns några jobb. Ja, du läste rätt, det finns inga jobb. På Åland med 1,8 % arbetslöshet.

Anledningen är att jobben fördelas genom kontakter på Åland. Genom grannens pappas kusin till din svågers arbetskompis. Dessa arbetsplatser sållas ut och kommer aldrig till Ams, dit kommer, enkelt uttryckt, de arbetsplatser som din svågers arbetskompis inte ville ha. Som inflyttad möts du av en massa stängda dörrar - på ett Åland som påstår sig vara öppet och välkomnande. Jag tror att mycket av detta är på personlig nivå. Vi måste själva börja med att visa gott exempel.

Jag minns då jag fick höra att en Åländskägd lägenhet var ledig och tog kontakt, för att en bekants kompis var intresserad. Kompisen hade arabiskt efternamn. När lägenhetsinnehavaren fick höra det arabiska efternamnet fanns det plötsligt ingen lägenhet. Då spelade det ingen roll att personen ifråga var en skötsam samhällsmedborgare med bra jobb. Det här är inte bara politikernas eller AMS' uppgift - det är allas vår uppgift att öppna de stängda dörrarna.

Att öppna upp vårt Åland.

Lastning av container till Peru

2011-09-19T15:19:00.000+03:00

9 arvetsvilliga medborgare dök upp vid 9.00-tiden vid Emmaus-gården. En förde bok över vad som lastades, minst två behövdes hela tiden som stuvare inne i själva containern hela tiden, medan övriga sex lastade in balar med kläder och bananlådor med husgeråd - i rätt ordning.

Först konstaterades dock att containern var förseglad med en plastbeklädd järnstump som inte gick att bända bort. Frågade en av de närvarande om han hade vinkelslip. Och det hade han. Låset var borta på ett huj. Och sen började lastningen.

Svettigast och tungast var att vara stuvare inne i själva containern. Klädbalarna väger multum och dom ska alltid petas så långt in som möjligt. Armarna kändes som spagetti efteråt, men andan var god. "De två sista metrarna är alltid j*vligast", upprepade min stuvarkollega gång på gång. Och han hade rätt. Dels är man som mest slut under de två sista metrarna, dels är det just då man behöver tänka hur man lastar för att det ska gå in. För in ska det.

Det blev tre arbetstimmar till för mig. Nu är den lastad - och fram till Peru kommer den i slutet av oktober...

Bonden är företagare!

2011-09-19T14:05:00.002+03:00

Under veckan har det ramlat in flera förfrågningar om frivilligarbete. Har många gånger fått förklara att jag inte bokför frivilligarbete för privatpersoner, företag eller politiska partier. Däremot nog för föreningar, tredje sektorn och kommuner.

"Hur var det med primärproducenten potatisbonden. Är han inte företagare?", anmärkte en annan lagtingskandidat. Kollade upp detta - och visst tusan är han det. Han har eget företag med FO-nummer och allt. En mycket sund påminnelse om att bonden är företagare och inget annat.

Det betyder att jag plockar bort de 5 timmarna som jag arbetade för bonden och bokför det under "studiebesök". Studiebesök gör jag hos privatpersoner, företagare och det offentliga Åland. Inga timmar räknas dock för studiebesöken.

Här dyker jag upp under veckan:

2011-09-18T19:31:00.000+03:00

onsdag 21/9 Sund kl. 17.00-19.00 Knallen café & livs
fre 23/9 Lemland kl, 16.00-18.00 Kea Market
lör 24/9 Eckerö, på internationella hundutställningen.

Välkommen att ta kontakt!

Hittills 18 timmar frivilligarbete...

2011-09-17T21:44:00.003+03:00

...som fördelar sig såhär:

- Krattat algsörja 2 timmar (26.8)
- Klippt Överby dagis gräsmatta 6 timmar (28.8)
- Plockat potatis med Finströmbonde 5 timmar. (6.9.2011)
- Diakoniarbete 3 timmar (8.9.2011)
- Hungerdagsinsamling 2 timmar (16.9.2011)

Nästa projekt blir lastning av sjöfraktcontainer till Peru på Emmaus, måndag. Från och med måndag blir det också mera fokus på studiebesök för att öka förståelsen för hur vårt Åland fungerar. 10 av Ålands 16 kommuner besökta. Valkampanjen fortsätter!

Frivilligarbete i Västra Nyland (11.9)

2011-09-16T14:32:00.002+03:00

"Ett tips
om en annorlunda valkampanj kan vi förmedla från Åland, där det blir lagtingsval i höst. Det är den moderata kandidaten Wille Valve som utmanar sina kandidatkolleger att ställa upp på frivilligarbete. Valve föregår med gott exempel, och meddelar i en insändare i Nya Åland att han redan har arbetat åtta timmar, han bokför noga vad han har gjort, krattat algsörja i två timmar, klippt gräset vid ett daghem, sex timmar. Han anmäler sig också som frivillig till allt från "hungerdagsarbete och klädpackning till medling på medlingsbyrån". Visst låter det präktigt när han dessutom tänker göra studiebesök för att möta dem som arbetar med vattenrening eller hållbar energi, men tanken är ju god. Om Valve är en god kandidat får de åländska väljarna avgöra, men att ställa upp och hjälpa till med ett och varje är ju alltid värt att uppmuntra. Frågan är om Wille Valve fortsätter med sina allmännyttiga insatser efter valet" (VN den 11.9.2011, s. 14)

Ingen är gladare än jag om politiker i Västra Nyland låter sig inspireras av detta inför följande kommunal- eller riksdagsval. Frivilligarbetet får mig att må förbaskat bra och flera undersökningar ger stöd för att du faktiskt mår bättre om du gör lite frivilligarbete varje vecka. Det är ett bra tillfälle för oss lagtingskandidater att visa att vi menar allvar med att vi vill göra Åland till en bättre plats. Jag vill för min del visa hur mycket det går att göra med frivilligarbete och varför det kan vara bra för samhället att minnas en rik tredje sektor som en en stor rikedom. Fortsätter jag med samhällsnyttiga insatser efter valet? Ja! Jag fortsätter med frivilligarbetet. Skulle kännas märkligt att inte göra det. Ända sen jag satte min fot i Jomala FBK:s oljemarinerade garage har jag haft ett engagemang för frivilligarbetet. Har därefter varit ungdomsledare i brandkåren, berättat om hungerdagen för högstadieklasser och gått igenom humanitärrättsutbildningar för att kunna dra kurser. Det har liksom blivit lite av en vana.

Nu till Kantarellen för mer frivilligarbete!

Skärgårdstankar

2011-09-14T22:09:00.000+03:00

Nu har vi besökt alla åländska skärgårdskommuner. Några intryck:

De sex skärgårdskommunerna är olika. Kökar är inte Brändö, Sottunga går inte att jämföra med Föglö eller Vårdö. På sätt och vis har Geta och Jomala har mera gemensamt än vad två skärgårdskommuner har, bara för att det går en landsväg rakt in till stan från bägge. Det här betyder att vi behöver ta extra hänsyn till skärgårdskommunerna i varje samhällsreform. Ett tankeexperiment: Att slå ihop eller samordna alla faståländska kommuner till en gemensam, ny kommunal nivå skulle kunna ge flera direkta fördelar för utbildnings-, social- och miljösektorn. För en skärgårdskommun ser det annorlunda ut. Delvis ser man samma problem med att ens ärende kan avgöras av en socialnämnd, där en eller fem grannar sitter med. Men vad gäller samordningsvinsterna för servicen finns det invändningar.

Skärgården har särskilda behov, och dessa basbehov behöver garanteras för att en samhällsreform ska kunna bli en framgång i skärgården. En viktig pusselbit finns i att förbättra kommunikationerna i skärgården. Om inte vettiga kommunikationer finns, så är det svårt att alls prata samordningsvinster. Om det däremot finns vägbankar och en vajerfärja till skolan, då kan man börja diskutera. Vi Moderater vill på lång sikt investera 150-170 miljoner euro för att bygga kortrutt, vägbankar och vajerfärjor. Vi ser detta som en viktig pusselbit i att långsiktigt vända befolkningsminskningen som alla skärgårdskommuner utom Vårdö brottas med.

Flera skärgårdsbor har också lyft fram att de som arbetar i skärgården, t.ex. på skärgårdsfärjorna, borde betala skatt i skärgårdskommunerna. En av kommundirektörerna vi diskuterade med vill införa socialskyddsavdrag för företagen i skärgården, för att uppmuntra till företagande. Mycket av förslagen handlar om att få befolkningen att öka, för att uppnå en "självbärande massa". Det här är saker jag noga kommer att begrunda.

Allmänt taget har det gjort gott att besöka skärgårdskommunerna. Det känns inte som att ens perspektiv blivit mindre. Skärgårdsturnén har gett ovärderliga kontakter, input och insikter. För att hela det offentliga på Åland ska kunna dra åt samma håll räcker det inte med att skärgårdens kommundirektörer då och då besöker Mariehamn. Det skulle nog göra gott för många landskapspolitiker och -tjänsteman att arbeta i skärgården, eller bara förlägga fler möten till skärgårdskommunerna.

Fattig-Åland

2011-09-08T19:25:00.000+03:00

Idag har jag stått öga mot öga med det fattiga Åland. De människor som faller mellan två stolar, mellan två system, eller som kanske inte ens finns enligt systemen. Det var en rätt omskakande upplevelse. Det finns fattiga människor på Åland, men redan där tar likheterna slut. Det är mycket olika människor: En del har så stora mentala problem att de har noll koll på sina liv, men ändå inte så stora problem att de anses vara till fara för sig själv eller sin omgivning. Så finns det människor som, av olika orsaker, är fullständigt ointegrerade i det åländska samhället. Somliga finns inte ens i systemen, andra har inte kommit in i dem för de begriper inget av dem. Vad kan vi politiker göra? Åtminstone dessa saker:

* Vi måste se till att vuxenpsykiatrin funkar. Vårt åländska samhälle har förändrats mycket de senaste åren och behovet av vuxenpsykiatriska tjänster är större än någonsin. Idag kan det hända att du får en tid efter 10 veckor om du beställer en från ÅHS. Det är inte OK. Som föreningen Reseda r.f. skrev i en insändare kan den psykiska vården ofta vara den avgörande skillnaden mellan en arbetsför och en sjukpensionär. Psykiatrin kan också lotsa vidare människor till andra tjänster, t.ex. kvinnovåldsjouren, Rädda barnen och medlingsbyrån. Jag kommer att göra ett studiebesök på ÅHS vuxenpsykiatri för att få en så klar bild som möjligt av läget, får återkomma till denna fråga.

* Det finns idag ett skriande behov av integrering. Det är ännu inget genomgripande samhällsproblem, men det finns några fullkomligt "integrationsfria" områden. Det finns människor som bor som i en bubbla och har minimal eller ingen kontakt med Åland utanför. Den senaste tiden har många av våra politiker ropat efter en ny integreringslag. Det är av största vikt att det här blir en bra, verklighetsförankrad lag som kan stöda människor att inkluderas i det åländska samhället.

* Då jag arbetade på medlingsbyrån återkom ofta förslaget om en vuxenlots, som skulle kunna stödja vuxna med olika problem att hitta tillbaka till samhället eller lotsa dem till den tjänsten de behöver. Om man har en lindrig mental störning kanske det är för mycket begärt att man ska kunna begripa FPA-blanketter eller fylla i utkomststöd. Hela vårt samhälle är uppbyggt kring den "upplyste medborgaren", inte kring dom som famlar omkring. Dessa "vuxenlotsar" finns egentligen redan idag i våra kommuner och kallas för socialarbetare. Här har jag inget konkret förslag ännu. Det känns frestande att säga att vi kavlar upp ärmarna och söker EU-stöd för vuxenlotsar. Problemet med EU-stöd är att det är tidsbundet till en mandatperiod och stödpengarna tar slut. Däremot kan det finnas ett frö till lösning i att samla alla socialarbetare under ett, åländskt tak (en socialkommun, tex. ) där t.ex. 5 av de 15 socialarbetarna är "vuxenlotsar" i praktiken.

Det var allt för idag. Dagens erfarenheter var rätt tunga, men jag skulle aldrig vilja vara utan dem.

Riv gränshindren!

2011-09-07T16:07:00.000+03:00

Prova att ladda ner en film från svenska SF Anytime eller beställa IKEA-möbler över nätet från svenska IKEA, så stöter du på dem: gränshindren. Man kanske rycker på axlarna och tänker att det är skattegränsen igen. Men en stor del av hindren har inget med skattegränsen att göra. Varför krävs svenskt personnummer för att få betala för en film på nätet, till exempel?

Det handlar om både svåra och enkla saker: Nationellt uppdelad upphovsrättslagstiftning, olikheter i nationella rättssystem – och att man bara alltid gjort någonting på ett visst sätt. En del av gränshindren arbetar EU för att riva, för att stärka den inre marknaden. Men ett imponerande arbete har också utförts av nordiska gränshindersforum. Jag vill att nästa landskapsregering kopplar ett aktivt grepp om gränshindren och har som mål att riva så många gränshinder som möjligt. Åland har mycket kunskap i ämnet och hög trovärdighet. Det vi behöver är mer aktivitet. Vi är inte unika i världen: Också Tornedalingarna och Sydtyrolarna får känna av att det finns en gräns. Skillnaden är att vår självstyrelse ger oss flera redskap för att riva hindren. Låt oss använda dem!

Känner du till fler gränshinder? Tveka inte att mejla wvalve@gmail.com

Med vänlig hälsning,
Wille Valve (M)

P.S: Efter potatisplockningen har jag nu 13 timmar frivilligt arbete.

Skärgårdsturnén fortsätter

2011-09-07T10:57:00.001+03:00

På fredag-lördag är det Sottunga, Kökar och Vårdö som står på tur. Om du vill träffas och göra Åland lite bättre, så går det bra här:

Sottunga: Utanför Sottunga Andelshandel på fredag 10.30-12.00.
Kökar: Utanför Kökarboden på fredag 15:00-17:00. Är på Kökar också under kvällen, nås på 040-596 2929.
Vårdö: Utanför Wårdö Handels Ab på lördag 11.30-14:00

Välkommen att berätta vad som är viktigt för dig!

En dag på potatisåkern

2011-09-06T20:03:00.000+03:00

Det var väckning klockan 7:00 i morse. Kvart i åtta ringde bonden och berättade att det nog inte blir nån potatisplockning under förmiddagen då det ösregnade. Första insikten var alltså hur viktigt det är med rätt väder. Vid 12-tiden hade det klarnat, så då var det bara att klättra in i en potatisplockare. Potatisen rasslade upp på bandet och så gällde det att var flink i fingrarna och snabbt plocka bort allt som såg grönt ut, skumt ut eller hade larvhål. I takt med att potatisplockaren skumpade åt alla håll, lite som till sjöss fast på åker.

Potatisen skulle sen vidare till Orkla-ägda Chips i Saltvik. Efter några tömningar i container kom en man och hämtade potatisarna - och då fick vi svart på vitt hur tidigare potatisplockningar lyckats. Mycket bra med att plocka bort alla gröna potatisar och stenar, men lite-lite färre "larvpotatisar" kunde det vara. Direkt feedback.

Kvalitetskontrollen går i praktiken till så att chipsen tar ett prov på ca 100-150 potatisar från en container och utvärderar dem. Dessutom låter man en annan andel stå tills det nästan ruttnar för att testa andra kvaliteter. Chipsen betalar för alla potatiser som är större än ett ägg. De som är mindre betalar man inte för, men tar emot ändå. Ju mindre potatisarna är i skörden, desto mindre kul för den som skördar, alltså. "Vi får ju vara glada att Orkla vill vara här", kommenterade en medhjälpare på potatisbandet. Värsta parasiten som kan drabba en potatisodling är Coloradobaggen: "Det finns på fastlandet och vi vill inte ha det hit". Värsta fördomen? Att bönder inte behöver jobba men har det bra ändå. Bönder behöver nämligen jobba - mycket.

Så hur var själva jobbet? Påminde lite om ett Nintendo-spel: 200 poäng för grön potatis, 100 för sten, 300 för larv. Och så räknas det ihop när det är "Game Over". Fast 5 timmar i sträck då med 1 st kafferast och mycket jord som flyger omkring. Detta gör flera av våra bönder i 4 veckor i sträck under skördetid, med förbehåll för vädrets makter. Hårt arbete i längden. Trots det är det inte omöjligt att det finns en och annan upplevelseturist som skulle betala för att få plocka potatis en dag med en bonde. Men återigen, vädrets makter kan göra det knepigt att garantera upplevelsen.

Blev dock intresserad av hur byråkratin för en potatisåker ser ut - kan bli ett studiebesök också på näringsavdelningen.

Nu totalt 13 timmar frivilligt arbete.

Häng med på en annorlunda valkampanj

2011-09-06T19:38:00.000+03:00

Inför lagtingsvalet 2011 utmanar jag alla kandidater att också lägga lite tid på frivilligarbete. Jag har hittills krattat och lämnat krattor vid simstränder i Mariehamn och Jomala så att även andra ska kunna kratta bort algsörjan från stränderna (2 timmar) och klippt gräsmattan runt Överby dagis (6 timmar). Jag kommer att plocka potatis med en Finströmbonde (ca 5 timmar) för att öka min förståelse för jordbrukarnas villkor och anmäler mig som frivillig inför allt från hungerdagsarbetet och klädpackning till medling på medlingsbyrån. Därtill tänker jag göra studiebesök för att möta människorna som arbetar med t.ex. vattenrening, hållbar energi, och omsorg. Mindre reklam i postlådorna, mera förståelse för den åländska vardagen.

Vi lagtingskandidater kan redan idag arbeta för ett lite bättre Åland. Vill du träffas för att göra Åland lite bättre kan du ta kontakt på wvalve@gmail.com eller 040-596 2929. Du kan följa med arbetet på www.wille.ax eller genom att gilla ”Wille till lagtinget” på Facebook!

Wille Valve (M)
Hittills: 8 timmar frivilligarbete

P.S. Enligt arbetshälsoinstitutet gör 2 timmar frivilligarbete i veckan dig dessutom friskare, gladare och ökar din livslängd

Ambitiösare arbete för en ren Östersjö

2011-09-05T19:22:00.003+03:00

Under nästa mandatperiod vill vi Moderater lägga kraft på en aktivare och ambitiösare miljöpolitik, där Åland ställer höga krav och är ett föredöme för andra. Vi tror att Åland kan bli ett centrum för miljökunnande och att det kan öppna upp nya affärsmöjligheter. Några förslag:

• Åland kunde oftare stå värd för Östersjömöten och sammanföra centrala aktörer kring Östersjön. Vi har utrymmen, kunnande och andra resurser för detta.
• Åland bör arbeta för ett internationellt avtal som förbjuder all svartvattentömning i Östersjön.
• Fiskodlingarna står för en överväldigande del av Ålands fosforutsläpp. Landskapsregeringens mål bör vara utsläppsfria fiskodlingar. Landbaserat är OK, men inte den enda lösningen.
• Vi har många husvagnsgäster som tycker det är för komplicerat att tömma sina avloppstankar på Åland. Detta bör göras enkelt och smidigt.
• Vi bör uppmuntra till ren teknologi, gärna i samarbete med Högskolan på Åland och med rederinäringen. PAF-medel kan vikas till en professur i miljöteknik.
• Vi vill fortsätta arbetet för att Åland inkluderas i inmatningstarifferna för vindkraft, så att vi i större skala kan börja exportera vindkraft över Finlandskabeln.

Vi har arbetat för att ta fram Ålands mest ambitiösa miljöprogram. Vi är öppna för samarbete och mest bara glada om det kommer bättre förslag från andra partier om hur vi effektivt kunde arbeta för en friskare Östersjö.

Vårt miljöprogram hittar du här.

Hur du röstar utomlands

2011-09-04T21:36:00.000+03:00

Är du ålänning bosatt utanför landskapet? I lagtingsvalet kan du inte rösta på Finlands beskickningar utomlands eller Finlands sjömanskyrka. Du kan endast rösta per brev hemifrån före den 11 oktober genom att fylla i det här formuläret: http://www.val.ax/blanketter/bilaga10.pdf

Jag vill göra det enklare att rösta utanför Åland. En röst på mig i lagtingsvalet hjälper mig att arbeta för att du ska kunna rösta elektroniskt, var som helst i världen.

Flera idéer från idélådan (Pommern sjunker!)

2011-09-03T20:18:00.001+03:00

Dagens "Palaver i parken" gav många intressanta möten och bjöd på en gedigen skörd i idélådan:
- "Pommern sjunker! Flera sjöinspektörer har observerat Pommerns dåliga skrov, nitarna är rostiga invändigt och plåtarna är dåliga. Pommern måste upp på dock, annars är det en tidsfråga innan Pommern sjunker. När vi väl fått upp Pommern på land kan vi ansöka om World Heritage-pengar externt." Tack för tipset! Kommer att följa upp detta. Det kan också behandlas i samband med ombyggnaden av sjöfartsmuséet. Finns det något vi politiker inte vill se så är det nog Pommern som sjunker...
- "Se till att det byggs fler hissar till äldreboende. På fastlandet kan man få 60% stöd. Jag bor i 3:e våningen och har det SVÅRT." Jag kommer att ta initiativ till en kartläggning av var det behövs mera hissar och hur landskapsregeringen kan stöda detta. Behoven måste beaktas i varje nybygge av äldreboenden. Äldreomsorgen är viktig för oss moderater, och de äldre blir bara fler på holmen.
- "Registrera alla moderater på www.viva.ax ;)" Har registrerat mig på www.viva.ax. För att öka incitamentet för andra moderater att registrera sig har jag postat en miljöinsändare på viva-sidan för hållbar utveckling. Den moderat som redan nu vill veta vilka åtgärder jag kommer att föreslå i partiets namn får registrera sig på www.viva.ax.
- "Hur ska vi förbättra kompetensen bland våra folkvalda, gällande exempelvis lagstiftning (Ål-Fin)"? Intressant fråga. Vi väljer ju inte folkvalda bara för kompetensens skull, utan för att den folkvalda har en bra värdegrund, som funkar som kompass då beslut fattas. Förbättrad kompetens behövs. Jag skrev idag under kampanjförklaringen 1 Åland-1 planet (finns också på Facebook), där punkt 2 kräver mera utbildning i miljöfrågor till lagtingsledamöterna. Någon kunde säga att det egentligen är tjänstemännen som ska stå för kompetens, utses på basis av meriter och säkerställa att beslut håller en god kvalitet. Men det räcker inte. I den komplexa verklighet vi lever i idag, med t.ex. miljölagstiftning från EU, Finland och Åland behövs det uppdatering också av lagtingsledamöternas kunskap. Det bör skapas incitament för lagtingsledamöterna att utbilda sig i svåra samhällsfrågor. Inom rimlighetens gränser, naturligtvis. Inga dräneringskurser i Las Vegas, men gärna t.ex. föreläsning om vad som kunde finnas i en åländsk förvaltningslag (ordnades i Åbo 2007)

Våld i nära relationer

2011-09-03T18:11:00.000+03:00

Socialdemokraterna Ann Eriksson och Frida Halvorsen-Eriksson skrev en insiktsfull insändare om våld i nära relationer. Som medlingsansvarig på Ålands medlingsbyrå brottades jag mycket med samma frågor som Ann och Frida tar upp: Hur blottlägger man en grundläggande ojämställdhet i en relation, där den ena utövar stark psykisk kontroll över den andra? Frågan är grundläggande för att en medling alls ska vara meningsfull: I en relation där den ena är underordnad och beroende av den andra är tumregeln inom medling att medlingen bör avbrytas och man sänder ärendet tillbaka till polisen eller åklagaren.

Ann och Frida tar också upp mångfalden. Samhällsservicen utgår ifrån att våldet handlar om en man som misshandlar en kvinna, vilket det också är i strax över 90 % av fallen. Alla stödfunktioner landskapet idag erbjuder bygger på att hjälpa kvinnor som blir slagna och män som slås. Så finns det dessutom de ca 4-5 % där kvinnor misshandlar män, och samkönade par. Landskapet behöver alltså mera mångfald i stödfunktionerna för att bemöta detta. Under nästa mandatperiod kunde landskapsregeringen med fördel uppdatera de tjänster som köps in för att mota våld i nära relationer.

Erfarenheter från skärgården

2011-09-02T23:08:00.002+03:00

Igår åkte tre muntra moderater på skärgårdsturné till Kumlinge för att ordna möte på ungdomsföreningens hus Vikingalid. Vi hade bullat upp med kravmärkta bananer, kaffe och bulla. Reklam om evenemanget på andelshandeln. Det blev ett visst antiklimax då inte en enda en kumlingebo dök upp. Vi pratade ändå skärgårdsfrågor med ungdomsföreningens representant.

Betydligt bättre gick det på m/s Ejdern när vi åkte över till Föglö. Här fanns gott om människor som var pigga på att diskutera politik, både på vägen till och från Kumlinge. Det blev en intressant debatt som kretsade mycket kring skärgårdstrafiken och landskapsregeringens personalpolitik. Många verkar gilla idén med kortruttrafik i skärgården, en ansåg t.o.m. att det borde ha införts för länge sen.

På Föglö stod vi med bord utanför Föglöbutiken. Det flöt på fint så länge som butiken var öppen. Fick många idéer att lägga bakom örat. Tror det är otroligt nyttigt att höra vad skärgårdsborna tycker och tänker, så att man inte går och väver in sig i en trygg kokong av vad fastålänningarna tycker är rimligt och riktigt. Jag ser fram emot att besöka de andra skärgårdskommunerna. Nästa fredag blir det Sottunga och Kökar.

Det är ekonomin det handlar om

2011-08-30T13:31:00.000+03:00

Idag gör nya Ålandsministern Anna-Maja Henriksson sitt första besök på Åland. Det kan då vara på sin plats att lyfta fram en av de utmaningar som landskapet har framför sig.

En av de viktigaste utmaningarna under kommande mandatperiod blir att öka landskapsbudgetens intäktssida. Nästa landskapsregering bör inleda förhandlingar med Helsingfors om att öka det s.k. avräkningsbeloppet från 0,45 % till ett belopp som bättre motsvarar ålänningarnas andel av Finlands befolkning (idag 0,52). Här hoppas vi kunna samarbeta med alla åländska partier. Om vi bakar en rejäl kaka först, så kan vi fördela den sen - istället för tvärtom.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss, men det är vad som behövs för att öka hållbarheten och förutsägbarheten i den åländska ekonomin.

En dag i Överby

2011-08-28T21:16:00.000+03:00

I söndags klippte jag och två frivilliga gräsmattan runt Överby dagis i Jomala. Varför i hela fridens namn gjorde vi det? Gräset runt dagiset hade inte klippts sedan 8 augusti i år. Hade hört från flera föräldrar att ingen klipper gräset. Var in till dagiset jag gått i 1986-87 och hörde mig för med dom som jobbar där. Fick lära mig att personalen länge "nötit på" om att någon från kommunen skulle komma och klippa gräsmattan, men att de nu tröttnat på att vara nötiga. Delar av gräsmattan var avspärrad då fästingar stortrivs i det höga och fuktiga gräset. Fick också veta att det var en stor förbättring i år, då gräset faktiskt blev klippt i början av augusti - för första året var alltså gräset klippt när dagiset öppnade. Men sen hände liksom inget på tre veckor.

Jag tog mig an det för att visa att SÅ jäkla märkvärdigt är det inte. Finns det en vilja så finns det en väg. Åkte dit med trimmer, traktorgräsklippare, 2 vanliga gräsklippare, grep och krattor. Vi ville göra ett ordentligt arbete, vilket tog oss sex och en halv timme inklusive halvtimmes kafferast. Man var nog betydligt mera ödmjuk mot slutet - insåg att det går ca. en kommunal arbetsdag i veckan för att hålla hela gräsmattan i vettigt skick.

Men handen på hjärtat: Hur ofta klipper du din egen gräsmatta sommartid? En gång i veckan? Två? Tre veckor utan klippning är, hur man än vänder och vrider på det, inte riktigt normalt för ett åländskt dagis under fästingsäsong. Och nu pratar vi inte fattigaste kommunen på Åland. Har vi inte råd med att anställa någon ung och arbetslös? Är det inte prioriterat? Varför lyssnar inte kommunen på dem som är närmast verkligheten: Personalen och föräldrarna?

Det må handla om en gräsmatta, men den är ett bra exempel på hur mycket valuta vi kan få för kommunalskatten. Missförstå mig rätt - jag vill inte peka finger mot någon enskild person eller tjänsteman. Det är vi politiker som ska ha det yttersta ansvaret att se till att detta sköts.

"Det är häftigt att betala skatt", sa Mona Sahlin. Men ännu häftigare är, då man får något för pängarna.

Krattor till stränderna

2011-08-26T20:14:00.002+03:00

Så här stod det i idélådan efter Kickoffen: "Skaffa en kratta till Algrundet och en kratta till stranden vid Lillängen så att föräldrarna kan hålla stranden ren och avlasta Mariehamns stad." Sagt och gjort. Algrundet fick sin kratta igår. Idag fick Småholmastranden och Lillängen varsin kratta märkt "Dags att handla! www.wille.ax"

Det blev en rejäl tankeställare. Testade att kratta ihop lite förruttnade alger, för att se att det funkar rent praktiskt. Gick nog att kratta, men för att flytta det ihopkrattade klägget en bit upp på land behövs skyffel, spade eller grep.

Det är såhär Östersjöns botten ser ut idag: Ruttna alger som blir till svart klägg som blir till lera där inget riktigt kan växa. Det är därför Åland behöver en aktivare och ambitiösare miljöpolitik. Det här är varför vi måste ställa höga krav och vara ett föredöme för andra. Ålands geografiska läge är idealiskt för att stå värd för Östersjötoppmöten. Varför händer inget? Landskapsregeringen har mötesutrymmen, resurserna och kunnandet. Dags att handla!

Vid Lillängens strand satt några killar i 20-årsåldern och hängde när jag kom med krattan. Ena killen sken upp när jag kom och undrade om jag kom från Mariehamns stad för att fixa upp för vintern. Berättade att det är på föräldrarnas begäran som ett resultat av Kickoffen - dom gillade tydligt att det händer något.

Idéer från idélådan

2011-08-25T21:45:00.003+03:00

Till Kampanj-Kickoffen på Bellisimo kom ungefär 50 debattsugna ålänningar. Debatten handlade om mycket olika saker, bl.a:

- Är det OK att Posten Åland konkurrerar med privata fraktbolag? Borde man i allmänintressets namn begränsa postens möjligheter att utnyttja skatteundantaget?
- Mera anpassad undervisning & stödundervisning i högstadieskolorna.
- Vad behöver vi egentligen tillväxt för? Mitt svar: För jobb, utveckling, välstånd och innovationer. Men vi ska inte ha tillväxt till vilket pris som helst, särskilt miljöavlastande begränsningar behövs.

Det fanns också en idélåda där man kunde lämna förslag med namn eller anonymt. Här är ett axplock av idéerna:
- "Skaffa en kratta till Algrundet och en kratta till stranden vid Lillängen så att föräldrarna kan hålla stranden ren och avlasta Mariehamns stad." Tog idag en kratta till Algrundet, imorgon fixar jag en till Lillängen. Behövs tydligen en på Småholmastranden i Jomala också.
- "Ordna fler glasskvällar för att få fler idéer." Det ska jag seriöst överväga!
- "Mera anpassad undervisning, mera stödundervisning och stärk psyskisk vård." Mycket bra pointer med tanke på vad som hände i Norge. Vi har inte råd med att människor känner sig utfrusna och lever i sin egen värld - vi politiker måste fundera på hur vi via lagstiftning kan främja det att alla känner sig delaktiga, både i klassen och på rasten.
- "Utvärdera nya gymnasieskolan! Vilka är egentligen förbättringarna för sjömansskolan och yrkesskolan (den enda skolan som splittrats!). Studerande vid Ålands yrkesgymnasium som väljer fördjupade studier kan INTE välja ett extra språk vilket är helt blåst, då dessa består av kanske 1/3 av de studerande vid ÅYG." Håller med om att vi bör utvärdera ÅYG, särskilt med tanke på att det påstås att det inte lett till några besparingar. Men det kan vara schysst att först ge ÅYG en ärlig chans att komma igång och vänta ett år innan man utvärderar.
- "Skulle behövas en effektivisering av den offentliga sektorn. På många platser sitter odugligt folk och vänder papper, men lyfter ändå sin normala garantilön". Håller med om att en effektivisering är nödvändig. Skattebetalarna har all rätt att få valuta för sina pengar.
- "Öka samarbetet mellan kommunerna". Absolut! Vi kunde gärna införa ett landskapsandelssystem som sporrar till mera samarbete över gränserna.
- "Valslogan: NU MÅSTE VI SLUTA PALLRA" :)
- "Fortsätt arbeta för miljöarbetet". Jaijamän!
- "Samordnat socialskydd för hela Åland". En intressant idé! Här måste jag dock vara lite trist och säga att jag ännu vet för lite om hur det kunde göras rent praktiskt - får utreda det.
- "Färre kommuner på Åland". Jag anser att skattebetalarna har rätt att få bra tjänster för de pengar man betalar. Då det finns kommuner som inte klarar av att leverera bra service till sin kommuner bör man söka stordriftsfördelar - och landskapsregeringen bör skapa ekonomisk stimulans för att få kommunerna att samarbeta eller gå ihop.
- "Jag önskar att alla barn mellan 1-3 år fortsättningsvis har rätt till dagisplats, trots att de får syskon och föräldern är hemma". Det här handlar egentligen om en kommuns politik och jag ställer inte upp i kommunalvalet i år, då jag inte vet till vilken kommun jag kommer att flytta. Men vad jag har förstått rör det sig om ett litet antal föräldrar som skulle bli mycket lyckliga om detta funkade, så jag kommer att vara för detta.
- "Att man får starta företag och tjäna pengar trots att man får föräldrapenning från FPA. Dvs. att man inte ska få mindre i bidrag för att man arbetar". Ett nytt och intressant förslag som jag ska titta närmare på. Principen är helt rätt, frågan är närmast om det kan slå fel på något annat sätt, dvs. påverka något annat bidrag om man ändrar på det.

Detta är som bara ett axplock och flera av förslagen var mycket detaljerade. Särskilt mycket ser jag fram emot att få höra vilka idéer som kommer under vår skärgårdsturné som drar igång under nästa vecka, med start på Kumlinge.

Budgetdisciplin behövs

2011-08-16T19:13:00.001+03:00

Arbetslösheten är idag låg på Åland. Samtidigt räknar ÅSUB med en tillväxt på 0 % för 2011, vi ser en nedgång i den globala ekonomin – och landskapsregeringen baxar ett stort underskott framför sig: 2010 var det 35 miljoner euro, 2011 kring 18 miljoner euro och 2012 beräknas det bli 20 miljoner.

Underskottet har hittills täckts med den s.k. utjämningsfonden. Problemet är att den töms nästa år och vi ser ingen vändning i ekonomin. Jag ser tre möjligheter:

1) Lån för att täcka budgethålet, vilket i förlängningen leder till mindre välfärd för skattebetalarnas pengar.
2) Införa landskapsskatt. Lär inte stimulera tillväxten på 0%,
3) Minska utgifterna i landskapets budget.

Kan problemen lösa sig själva? Om t.ex. intäktssidan i statsbudgeten stiger med ca 7 % – eller om vi plötsligt får betydande summor i flitpeng? De signaler som Helsingfors nu sänder ut är att man kommer att skära ner utgiftssidan och - i andra hand - möjligen öka beskattningen. Ökad flitpeng är möjligt i teorin, men inget som en ansvarsfull regering kan bygga sin politik på.

Nästa mandatperiod kommer att handla om att prioritera och omstrukturera. Det är nu vi behöver en effektiv näringspolitik som skapar grogrund för åländsk tillväxt. Målet måste långsiktigt vara att spara ihop till en ny utjämningsfond. Landskapets budget är idag en ekvation som inte går ihop, och det är mot bakgrunden av detta som alla kostnadsökande förslag i valdebatten bör ses.

Källor:
- Landskapets första tilläggsbudget för 2011, särskilt sida 5:
http://www.regeringen.ax/.composer/upload/modules/budget/tb_1_2011.pdf
Ålandsedelegationens sammanställning över klumpsumma och flitpeng 1993-2009:
- http://www.ambetsverket.ax/text.con?iPage=119&s=104&m=26
ÅSUB:s sammanställning över konjunkturläget våren 2011:
http://www.asub.ax/archive.con?iPage=12&art_id=1151

Ställer upp i lagtingsvalet 2011

2011-08-10T12:39:00.000+03:00

Jag ställer upp i lagtingsvalet 2011 för åländska arbetsplatser, för Åland i EU och för Östersjön:

… för åländska arbetsplatser
Åland är och ska vara en dynamisk, intressant och rolig plats att bo på. Landskapet har förutsättningarna att vara ett tillväxt- och innovationscentrum i Östersjön. Åland har idag låg arbetslöshet, men också låg tillväxt. Flera åländska arbetsplatser är känsliga för påverkan utifrån, t.ex. tillgång till färjtrafik och export. Åland behöver en effektiv näringspolitik som motsvarar dagens behov: En näringspolitik som är inriktad på att bibehålla och skapa nya arbeten. Det ska vara lätt att bilda företag och ta patent. Där det finns byråkrati bör landskapet göra den så smidig som möjligt och lotsa företagarna igenom den.

… för Åland i EU
EU har sedan 1995 på många sätt gynnat det åländska näringslivet, bidragit till att skapa åländskt välstånd och arbetsplatser. Men det underskott på inflytande som Åland idag har i EU motsvarar inte våra skyldigheter. Ålands lagting behöver därför arbeta för en egen europaparlamentariker. Det finns dessutom många onödiga gränshinder, hinder som inte har med skattegränsen eller självstyrelsen att göra, utan är utmaningar (som t.ex. Sydtyrolen har) som kan lösas genom att landskapet på ett aktivare sätt arbetar både i EU och i nordiska gränshindersforum.

… och för Östersjön
De flesta är överens om vad som behöver göras för Östersjömiljön och det finns nu fler aktörer än någonsin som arbetar för en bättre miljö. Landskapets miljöpolitik behöver därför vara aktivare och ambitiösare: Åland måste ställa höga krav och vara ett föredöme för andra. Åland kunde oftare stå värd för Östersjömiljömöten och sammanföra centrala Östersjöaktörer. Landskapet kunde i högre grad uppmuntra till ren teknologi, gärna i samarbete med Högskolan på Åland.

Om hatprat

2011-07-30T13:10:00.004+03:00

Gränsdragningen om vad man får och inte får säga i offentligheten har sällan varit så aktuell som under 2011. Den 23 juni i år blev holländske politikern Geert Wilders friad på alla punkter efter att ha jämfört Koranen med Mein Kampf och förutbådat att islam leder till den västerländska civilisationens undergång. Kritikerna såg i domen en utvidgning av yttrandefriheten till att enbart gälla direkta hot om bl.a. våld.

Gränsdragningen har blivit ännu mer aktuell efter attentatet mot regeringsbyggnaderna i Oslo och massavrättningen av lägerungdomar på Utøya. Den åtalade Breivik (som erkänt gärningarna men inte dömts) publicerade ett manifest på 1500 sidor där han citerar Jussi Halla-Ahos skriverier. På ett plan spelar detta ingen roll alls. Spelar ingen roll om Breivik publicerat ett manifest på 1, 500 eller 1500 sidor - eller inget. Det är han själv som måste bära ansvar för sina handlingar, inte någon person han hänvisar till i sitt manifest. Man kan helt enkelt inte ha ansvar för någon annans uppsåtliga handlingar.

Men: Har inte skribenten själv ett ansvar för sin egen text? Har inte Halla-Aho något slags ansvar när han på sin blogg skriver att nordiska socialdemokrater är reptiler och att en särskilt slemmig underart är svenska socialdemokrater? Har predikanten Åke Green ett ansvar när man kallar homosexuella för en "cancersvulst på samhällskroppen"? Har rundradiojournalisten Kirsi Virtanen ett ansvar när hon jämför finlandssvenskar med huggormar som finnen närt vid sin barm?

Vad är det rimliga att man gör med slemmiga reptiler, cancersvulster och huggormar? Man slår ihjäl dem och "opererar" bort dem. Känns greppet igen? Samma grepp som nazisterna använde i sin propagandafilm "Der ewige Jude", där de pedagogiskt jämförde judar med råttor som kryper upp ur kloaker. Och vad gör man med råttor? Just det. Denna retorik är alltså laglig i Sverige och Finland år 2011.

I finländsk rätt har utvecklingen länge varit att man ska tåla mer som enskild, offentlig person eller politiker - så länge påståendena hänför sig till ens utövande av offentlig makt. Det är helt OK. Toleransen är dock betydligt lägre vad gäller påståenden om privatlivet eller familjen. Också helt OK. Då det gäller hela folkgrupper eller kollektiv, finns det ingen vettig grund till varför yttrandefriheten ska ge någon oinskränkt frihet att likna ett hel folkgrupp med råttor, cancersvulster eller huggormar. Inte OK. Går inte att berättiga och fyller ingen funktion.

Minoritetsombudsman Eva Biaudet efterlyste nyligen en skärpning av straffen för "hatprat". Hon föreslår till exempel symboliska bötesstraff för de lindrigare formerna av hatfyllda uppmaningar. Hon förtjänar fullt stöd för detta initiativ. Däremot finns det skäl att förhålla sig kritiskt till hennes andra förslag om att förbjuda anonyma nätkommentarer - anonymiteten fyller fortsättningsvis en viktig samhällelig funktion, och i de fall där anonymiteten används för hatprat är det tidningens eller debattforumets roll att sortera bort "hatpratet".

Hakkarainen-effekten

2011-05-28T13:46:00.006+03:00

Sanfinnländarnas färske riksdagsledamot, Teuvo Hakkarainen, lyckades bli rikskändis över en natt efter att Helsingin Sanomat gjorde ett videoklipp om hans första dag på jobbet. Hakkarainen förklarade i klippet att han redan saknade sin såg som han arbetat vid hela sitt liv och berättade vidare att invandringsproblemet måste "lösas" med ett invandringsförbud, talade om "negergubbar" som kommer till gränsen och bara kan säga "asyl". Han avslutade med att imitera fram ett brölande böneutrop. Videoklippet ledde till häftig debatt, ingripande från minoritetsombudsmannen och anmärkning från partiets ordförande Soini. Men det var inte slut här.

Den senaste månaden har vi fått se ett vildsint flöde av galenskaper från Hakkarainen. Uttalanden om att homosexuellas barn blir "dubbelbögar" (fi. tuplahomo), taxiräkningar på nära 1000 euro, bekanta som sett en full Hakkarainen vifta med kreditkortet och bjuda med dem på "gratisturer" på statens bekostnad. Medierna har frossat i Hakkarainen, hans EU-fientliga valkampanj och EU-finansierade såg, inbrott i Suomussalmis kyrka på 80-talet, stöld av natvardssilvret och kollekten. I dagens Helsingin Sanomat berättar han om ett inbrott i en ölaffär, någon gång på 70-talet. Vad Hakkarainen gjorde eller inte gjorde på 70-talet är beklämmande läsning, men kan knappast anses ha någon bredare politisk betydelse år 2011.

Men: Det PR-mässigt värsta som drabbat Sannfinländarna måste vara hans uttalanden i Jämsä. I intervjun med tidningen Jämsän Seutu förklarade Hakkarainen att asylsökande (obs! inte invandrare) borde ges varsin yxa och skickas ut i skogen, samt att landsbygden ändå är full av tomma, snabbt ihopspikade baracker. Där kan flyktingfamiljer bo (där vill ju ingen annan bo). Ut i snöslasket med dom, där har också vi har varit en gång i tiden.

Någonstans här började Sannfinländarnas självbild att rämna. Till populismens natur hör ju nog att man lägger ut främlingsfientliga och andra "krokar", men inte så stora att kritikerna kan haka upp sig på dem. Om det händer, så kan man alltid falla tillbaka på att alla människor är lika värda och att det som god kristen är omöjligt att betrakta människor som olika värda. Vad Hakkarainen gjorde i Jämsä var att han sade att människor inte bara är olika värda, dessutom är flyktingfamiljer värda att bo i övergivna baracker som ingen annan vill bo i. Det säger inte bara en del om Hakkarainens människosyn, det är också ett rejält steg bakåt då det strider mot minimistandarderna i EU:s minoritetsdirektiv, artikel 3(1)h: som idag används som redskap för att integrera EU:s romer.

Sannfinländarnas elit fick panik, gav Hakkarainen en till anmärkning och utfärdade snabbt en gemensam deklaration om alla människors lika värde. Deklarationen har gissningsvis legat i Halla-Ahos skrivbordslåda efter att riksdagens övriga partier antog sin gemensamma deklaration mot rasism, då underskriven av alla utom Sannfinländarna. Sannfinländarnas deklaration har fått utstå hård kritik, då den förbjuder positiv särbehandling - som är ett av redskapen i för att kompensera missgynnande av olika etniska och andra grupper, både natIonellt och i EU. Deklarationen skyddar dessutom majoriteten mot minoritetens möjliga förtryck, lite på samma sätt som slovakiska språklagar som kriminaliserar statstjänstemäns bruk av minoritetsspråket ungerska.

Halla-Aho har nöjt förklarat att formuleringen omöjliggör svenskspråkiga kvoter vid Helsingfors Universitet (för att t.ex. trygga tillgången till svenskspråkiga läkare). En del menar att formuleringen omöjliggör åtgärder för att integrera invandrare i arbetslivet. Strängt taget omöjliggör den också socialskydd och förmåner för krigsveteraner. Den som har läst sannfinländarnas deklaration kan dessutom notera att sexuell orientering helt saknas som oacceptabel diskrimineringsgrund. Egentligen inte konstigt, då det författats av en man som år 2001 skrev att han hatar "mänskliga rättigheter" och "tolerans".

Tillbaka till Hakkarainen. Varför säger han så här? Hans första förklaring var att han helt enkelt kommer från landet och att man där talar klarspråk (många finländska landsbor har protesterat kraftigt mot detta. Sund reaktion). Sedan har Hakkarainen nyanserat sig med att också vissa stadsbor, t.ex. taxichaufförer talar så här. Det andra han har sagt är att han faktiskt försöker att inte säga "n-ordet", men att det slinter ibland för han lärde sig det i folkskolan. Ännu tydligare besked gav han i Savon Sanomat: "Jag försöker att inte säga n-ordet, men om det slinter så kan man inget åt det." Vi har alltså en folkvald som varken tar ansvar för det han säger eller konsekvenserna av det.

Det är detta sista som är en särskild utmaning för Sannfinländarna. Som ÅU:s chefredaktör Torbjörn Kevin skriver i en ledare så finns det en plats i det finländska hjärtat för karaktärer som Hakkarainen: Antihjältar och "sanningssägare" som talar klarspråk och är ett slags hälsning nerifrån uppåt, från folket till herrarna. Tänk sångaren Irwin Goodman, serietecknaren Kari Suomalainen eller t.o.m. backhopparen Matti Nykänen. Vad som gör att Hakkarainen sitter dåligt i den här traditionen är åtminstone två saker:

- Han är riksdagsman och säger att han råkar säga lite vad han säger och inte kan ta ansvar för det (VEM tar ansvar för vad han säger om inte en fullvuxen riksdagsman?)
- Det går definitivt inte att se någon glimt i ögonen i att tvinga ut asylsökande (!) i skogen bland älgflugorna för att hugga sly och bo i baracker som inte duger till att bo i för finländarna.

Om det stämmer att Soini haft en tuff utgallring för att kvalitetssäkra kandidaterna till riksdagsvalet så börjar man undra över hur kandidaterna var som blev utgallrade.

Stöd Portugal!

2011-05-08T13:41:00.004+03:00

Varför stödja lånegarantierna till Portugal? Jag ska ge några skäl till varför jag stödjer lånegarantierna:

1) Alternativet är att vi låter Portugal sjunka, vilket är mycket osolidariskt, leder i bästa fall till ny ekonomisk kris och i värsta fall till slutet för euroområdet. Det skulle påverka vår export och banker, därigenom finländarnas jobb, pensionssparande och lån. Så sammanlänkad är den Europeiska ekonomin och bankerna idag. Finland har sedan EU-inträdet vunnit enormt på att finländska företag kunnat växa och exportera, på eurons stabilitet (marken var ofta offer för spekulationer). Att inte stödja Portugal är att skjuta sig själv i foten. Det som vi förstås kan och bör bli bättre på i Finland är att fördela detta välstånd på ett vettigt sätt.

2) Finlands ställning i EU är idag stark. Det finns finländare på tunga poster överallt i EU, vi har en av de tyngsta kommissionärsposterna, en av de tyngsta rådgivarposterna his utrikeskommissionär Ashton - förtroendet för Finland är starkt. Att säga nej till Portugal nu skulle försvaga Finlands anseende i EU ansenligt. En parallell finns till Slovakien som vägrade stödja Greklandspaketet och därefter kraftigt förlorade i inflytande. Bland annat utsågs inte slovaken Elena Kohutikova till Centralbankschef, trots att hon hörde till en av de starkaste kandidaterna. Att inte stödja Portugal nu innebär en kraftig förlust av finländskt anseende i EU - en förlust som vi som litet land i utkanten av Europa inte har råd med.

3) Att stödja Greklandspaketet var på många sätt värre än att stödja ett lån till Portugal. Grekerna hade förfalskat sina räkenskaper för att dölja ekonomins skröpliga skick - i fallet Portugal handlar det om strukturella problem, inget fiffel. Gäller också att komma ihåg att detta är ett lån - som bygger på premissen om att det betalas tillbaka, precis som andra lån.

Slutligen ett känsloargument: Portugiserna har gjort ett kul videoklipp om allt man som finländare behöver känna till om Portugal. Boa sorte e aproveite!

Apostillan och andra kullerbyttor

2011-04-03T13:27:00.007+03:00

Som specialmedarbetare vid Europaparlamentet lär man sig att tänka ett steg före händelseutvecklingen. Som förälder lär man sig tänka två. Och för att ordna ett finländskt pass åt en i Belgien nyfödd flicka behöver man tydligen tänka tre. Den byråkrati som följer av att man som ogift exilålänning blivit far i Belgien är varken särskilt förutsägbar eller logisk. Och det hjälper inte att helt enkelt följa reglerna - du måste själv tänka ut vilka regler som rimligen kan tänkas gälla.

Vi börjar i Belgien. Här finns kravet (liksom i Finland) att erkänna faderskapet. Detta görs enklast några veckor före födelsen. Du får ett intyg på att du erkänt faderskapet, vilket gör resten av den belgiska byråkratin smidigare. Efter födelsen går man bara till kommunhuset med erkännandet och får en födelseattest. Mamman behöver då inte närvara efter att faderskapet är erkänt.

Efter att ha gjort detta kontaktade jag Finlands ambassad och frågade hur vi kan få ett finländskt pass till den nyfödda flickan. Då fick jag beskedet att det bör ske i följande ordning: 1) Finländskt erkännande av faderskap som sker i form av intervju 2) Anmälan till befolkningsregistret 3) Erhållande av socialskyddsnummer 4) Ansökan om pass.

Eftersom punkt ett sker i form av intervju, började jag med punkt två. Ambassadpersonalen skrev ut en sida om vad som behövdes för anmälan till befolkningsregistret. Det första jag insåg var att det franskspråkiga originalet av födelseattestet inte duger för Finlands ambassad. Behövs ett internationellt intyg på engelska (5 €) från kommunhuset. Detta räcker dock inte. Enligt ambassaden måste födelseattestens original "vara försett med Apostille-intyget eller -stämpeln, vilka man kan få från Belgiens utrikesministerium".

Tog pappren till Belgiens utrikesministerium. Här kom första chocken. De meddelade mig att de helt enkelt inte kan ge en Apostille-stämpel, eftersom födelseattesten inte är undertecknad personligen av kommunens borgmästare, utan en av hans tjänsteman. Jag uppmanades åka tillbaka till kommunhuset i Södra Bryssel för att begära borgmästarens underskrift - både till det franskspråkiga originalet och den engelskspråkiga, internationella attesten. Åkte alltså en gång till till kommunhuset och fick veta att borgmästarn borde vara på intågande nästa dag. Två dagar senare åkte jag en tredje gång till kommunhuset bara för att hämta papperen med borgmästarns underskrift. Tog papperen till Belgiens utrikesministerium. I samma ögonblick som jag stegade in på utrikesministeriet fick jag en vag, obestämbar känsla av oro. Vilket papper anser egentligen ambassaden att är originalet? Det franskspråkiga ursprungspappret eller den internationella attesten? Ringde upp ambassaden och frågade. Visade sig mycket riktigt att ambassaden inte betraktar det franskspråkiga originalet som original, utan det engelskspråkiga, internationella intyget. Tur att jag ringde. Fick därefter vänta en timme i kö på belgiska utrikesministeriet, betala 15 euro för Apostille-stämpeln på internationella födelseattesten och traskade därefter till Finlands ambassad.

Närmast lyckorusig stegade jag in på ambassaden och förklarade att jag nu hade alla möjliga och omöjliga papper som de behövde för anmälan av min flicka till befolkningsregistret: Engelskspråkigt intyg undertecknat av borgmästaren med Apostille-stämpel. Bra, bra sa tjänstemannen. Men hur var det nu med faderskapserkännandet? Bara bra, svarade jag - vi kunde i princip komma och göra intervjun vilken dag som helst nästa vecka. Vilken intervju? Tystnad uppstod. Tjänstemannen beklagade sig och sade att ambassaden tyvärr har gett föråldrade uppgifter åt mig (två dagar gamla!). Vad som nu behövs är inte en intervju, utan ett internationellt faderskapserkännandeintyg med Apostilla-stämpel (15 euro till). Måste alltså ta tunnelbanan och spårvagnen till kommunhuset en fjärde gång, kanske också en femte, därefter till belgiska utrikesministeriet en gång till. Jag gnisslade tänder. Har aldrig skällt ut en tjänsteman förut i mitt liv, men hade nog gjort det nu om inte tjänstemannen personligen kommit och uppriktigt bett om ursäkt för att hon försett mig med helt fel uppgifter. "Vi skriver in henne utan föräldrar tills vidare", sa andra tjänstemannen hurtigt.

Efter att ha lugnat ner mig lite började jag tänka analytiskt och insåg att säkert samma sak gäller för faderskapsintyget som för födelseattesten, dvs. att borgmästaren själv måste underteckna det för att man alls ska få en Apostille-stämpel på originalet (som egentligen inte är originalet) som duger för ambassaden. Detta står ingenstans skrivet, vare sig på belgiska sidorna eller på de finländska - men måste rimligtvis vara en logisk konsekvens av de tidigare erfarenheterna med födelseattesten. Detta visade sig stämma. Ringde därefter till kommunhuset, bad dem ordna ett erkännandeintyg på engelska med borgmästarens underskrift som de skulle skicka hem till mig per post. Betalade för intyget över nätbanken. Återstår nu att vänta och få hem faderskapserkännandet (som förhoppningsvis är korrekt), hämta en andra Apostille-stämpel och föra den till ambassaden.

Vad kan göras i praktiken för att undvika liknande fall? Tre konkreta saker.
1) Finlands ambassad i Bryssel kunde tydligt skriva ut att det är den fyrspråkiga, internationella födelseattesten som behöver förses med Apostille-stämpel, inte "originalet". Därmed undviks onödiga missförstånd och förspilld människoenergi.
2) Finlands ambassad kunde infoga en försiktig formulering i stil med: "OBS! Belgiska utrikesministeriet kräver i regel att intygen (faderskapserkännande, födelseattest) bör ha borgmästarens underskrift för att kunna förses med Apostille-stämpel. Kontrollera detta hos belgiska utrikesministeriet." Stor brasklapp här. Kan förstå att UM inte vill ta ansvar för annan myndighets göranden, än mindre en utländsk. Därför orden "i regel" och uppmaningen att kontrollera med belgiska UM. Denna mening skulle verkligen underlätta för alla nyblivna föräldrar i Bryssel, gifta som ogifta.
3) Upplysa alla icke-gifta föräldrar om att de, enligt den nya proceduren behöver ett engelskspråkigt, Apostille-försett faderskapserkännande för att kunna registrera sitt barn. Detta är särskilt viktigt, eftersom föräldrarna då kan skaffa ett engelskspråkigt, borgmästarundertecknat faderskapserkännande på samma gång som man hämtar födelseattesten.

Sista punkten är också politiskt viktig. I dagens finländska samhälle består inte en kärnfamilj nödvändigtvis av ett gift par - det kan vara registrerade sambon eller så lever man under "äktenskapsliknande former". Valet att inte gifta sig är ett lika personligt val som valet att gifta sig. Det är därför inte rimligt att information för de ogifta saknas helt på ambassadens hemsidor.

Om du har orkat läsa så här långt så undrar du garanterat vad en Apostille-stämpel är. Det kan man läsa om på Magistratens hemsidor. Intressant information finns också på Sveriges ambassads hemsida, där det framgår att apostillan år 1961 var en förenkling av den "legalisering" som ägt rum mellan länderna fram till dess.

Avslutningsvis är det egentligen otroligt givande att med egna ögon få uppleva alla de omständligheter som möter en EU-medborgare som blir förälder i ett annat EU-land. Det ger en helt annan föståelse för de medborgare som tar kontakt i liknande ärenden på jobbet.

Inte på jobbet...

2011-03-25T18:34:00.004+02:00

...fram till den 7.4.2011, eftersom jag i natt blev far till denna lilla flicka:

Nu är det hon och ingen annan som har min odelade uppmärksamhet fram till den 7.4.2011. Under tiden ersätts jag av Patrik Gayer, medan min kollega Mats Löfström sköter Ålandsfrågorna.

Allt gott!

Glad dag på jobbet

2011-03-21T19:29:00.007+02:00

Idag var en glad dag på jobbet.

Idag hissades då Ålands flagga på Finlands ständiga representation i Bryssel. Efter 16 års EU-medlemskap finns det nu något konkret i Europas huvudstad som påminner om att det självstyrda, lagstiftande området Åland finns.

Man må tycka att det är mycket jobb och möda som har lagts på att få denna lilla tygbit att hänga utanför Finlands representation, men det är det värt. Stort tack till alla medverkande!

Här kan du lyssna på svenska YLE:s intervju med Carl Haglund om flaggans långa väg till stången utanför Finreppen.

Lägesuppdatering

2011-03-19T14:41:00.006+02:00

Senaste tiden har denna blogg blivit något försummad, av flera (hyfsat legitima) orsaker. Jag och min fästmö går i väntans tider och det har nu gått en vecka över beräknad tid. Vår lilla stjärna kan komma när som helst. Man får se vad som kommer först: Vår lilla flicka, hissningen av Ålands flagga utanför Finnreppen (måndag 16.30 lokal tid) - eller öppnandet av en god väns konstutställning på Brysselrestaurangen "Soul" på söndag.

En annan orsak är att det funnits vansinnigt mycket jobb - framför allt med den s.k. Duff-rapporten som för Ålands del handlar om att se till att landskapet får en ledamot vid Europaparlamentet. Tyvärr har rapporten gått radikalt åt fel håll, och rapportören föreslår nu att ta bort parlamentsplatser från medelstora länder och överföra dem till de stora länderna (Frankrike, Storbriannien, Spanien och Italien). Denna omvända Robin Hood-politik motiveras med behovet att anta en politiskt objektiv, matematisk formel som för alltid ska eliminera det politiska kohandlandet kring parlamentsplatser, även då unionen utvidgas. Nu börjar dock fler och fler tycka att en objektiv matematisk formel helt enkelt inte existerar - slutresultatet blir ändå politik i en eller annan form. Vi kämpar vidare med detta. Här kan du läsa Duff-rapporten om du vill "nörda in dig" på ämnet.

En fråga som jag personligen funderat på är det här med GMO-odling. På agendan i Europaparlamentet har varit ett förslag om att ge områden och länder möjlighet att skapa GMO-fria zoner. Motargumentet till detta är att det kan skapa mycket komplicerade situationer om t.ex. kommissionen godkänt Sverige att odla en potatis som är förbjuden i Finland och Tyskland men OK i Grekland. Sen har vi GMO-förespråkarnas starkaste argument för GMO-odling, som går ut på att GMO-grödor faktiskt kan vara lösningen på den globala hungersnöden. Har läst mycket FAO-rapporter (FN:s matorganisation) och hittade till slut en
väldigt kärnfull presentation på svenska, som sammanfattar möjligheterna och hotet med GMO-grödor. Särskilt sammanfattningen på sida 18-19 är värd att läsa.

GMO-debatten i Europaparlamentet är överlag fascinerande. Det är inte kärnkraften eller samkönade äktenskap som får debatter att spåra ur i Europaparlamentet - det är GMO-odling och Turkiets eventuella EU-medlemskap. Det var allt för denna gång - önskar många vackra vårdagar!

Ambitiös reform behövs

2011-01-30T11:39:00.012+02:00

Från vänster: MEP Carl Haglund, undertecknad, MEP Chris Davies och Oliver Drewes talesman för fiskekommissionär Damanaki.

Tisdagen 25 januari stod europaparlamentarikerna Carl Haglund och Chris Davies värdar för ett seminarium om vikten av att reformen av den Gemensamma Fiskeripolitiken (GFP) leder till en ekologiskt hållbar fiskeripolitik. Utan överdrift kan man säga att GFP:n varit en av EU:s största misslyckanden, sedan dess grundande 1983.

Från vänster: Ludwig Willnegger (EDEKA), Louize Hill (WWF), Carl Haglund, Chris Davies och Oliver Drewes.

Syftet med mötet var att samla de krafter som vill ha en ambitiös, långsiktigt hållbar reform av GFP:n. Det mest glädjande med seminariet var att 60 personer dök upp till det lilla seminarierummet, för att bidra till en ambitiös reform. Med fanns medborgarorganisationer som WWF, men också Tysklands största fiskeimportör Edeka och Frankrikes största matkedja Carrefour, som berättade om hur de arbetar för hållbarhetsmärkning av sina produkter. Edekas samarbete med världsnaturfonden WWF imponerade, däremot var Carrefours åtgärder än så länge rätt blygsamma. På basis av diskussionen blev det uppenbart reformen nu har blivit en fråga som engagerar EU-medborgarna på ett helt annat sätt än föregående reform år 2002.

Den här kvinnan gjorde ett starkt intryck på mig. Hon berättade att hon tidigare hade en bra tjänst vid kommissionens DG MARE, men sade upp sig eftersom hon inte stod ut med att vara en del av den vanskötta fiskeripolitiken - så hon började arbeta för en medborgarorganisation istället.

Nu kanske nån undrar vad problemet är. Är inte fiske en resurs som överskrider nationsgränserna och därmed lämpar sig för gemensam reglering? Problemet är att fiskeripolitiken sedan 1983 skötts i rådet, av de 27 fiskeriministrarna, med detaljreglering och "nyttomaximering" som har lett fram till en situation där idag 88% av EU:s fiskebestånd fiskas över gränsen för vad som är hållbart (MSY, maximum sustainable yield). Detta har inte hindrat EU-medborgarna från att ha fortsatt god aptit på fisk, vilket lett till att EU:s import av fisk ökat explosionsartat. 2009 var 60% av all konsumerad fisk i EU importerad från tredjeland. I tillägg till detta har vi börjat exportera EU:s överfiske till fattiga länder genom s.k. fiskeripartnerskapsavtal. EU:s fiskeripolitik av idag är inte hållbar på en fläck.

Här finns utmaningar att ta tag i.

P.S: Fick besök från hemholmen i torsdags, då lagtingsledamot Mika Nordberg (Ob) tittade in till vårt kontor på Europaparlamentet. Riktigt trevligt!

Minoritetsfrågor

2010-12-18T11:53:00.007+02:00

Sedan augusti i år har jag haft förmånen att vara ansvarig för minoritetsfrågor i staben, vilket innebär mycket arbete med Europaparlamentets minoritetsintergrupp, där Carl är ordförande. Intergrupperna är en slags arbetsgrupp som europaparlamentarikerna själva driver för att uppmärksamma olika frågor - i det här fallet minoritetsfrågor. Intergruppen möts en gång i månaden i Strasbourg, senast i förrgår då vi hörde sakkunniga om hur EU hanterar minoritetsfrågor.

På mötet hördes också direktören för Ålands fredsinstitut, prof. Sia Spiliopoulou-Åkermark, vars huvudbudskap var att det behövs en i grunden ny syn på språkligt och kulturellt kunnande. I debatten framkom att både experter och beslutsfattare delar uppfattningen om att kommissionen idag har odlat en synnerligen snäv tolkning av EU:s roll som beskyddare av minoriteter, vilket innebär att man hårdfokuserar på Lissabonfördraget och endast ingriper i den mån EU-länder kränker rättigheter då man tillämpar EG-rätt. Flera experter lyfte upp Köpenhamnskriterierna (för anslutning till EU) som en av de vettiga måttstockarna för minoritetsskydd.

Klart är, att minoriteterna i dagens EU står inför mycket olika utmaningar. Danskarna i Schleswig-Holstein står inför helt olika utmaningar jämfört med ungrarna i Slovakien och Katalanerna. Det man däremot ofta kommer att tänka på är att vi svenskspråkiga i Finland har det förbaskat bra jämfört med många andra minoriteter som verkligen är hårt ansatta. Ingen skulle t.ex. komma på att lagstifta bort bokstaven Å från alla register för att det är en ofinsk bokstav - eller utdöma böter till en serviceeinriktad tjänsteman som behärskar ditt modersmål. Så det finns mycket att förbättra - EU:s minoritetsfrågor angår EU i högsta grad. Avslutningsvis: Om vi tolererar brott mot mänskliga rättigheter inom EU, så har vi noll trovärdighet som global förespråkare av samma rättigheter.

Flaggan i topp! Tack för samarbetet.

2010-12-17T22:23:00.007+02:00

I veckan offentliggjordes nyheten att Ålands flagga kommer att hissas jämsides vid den finländska, utanför Finlands permanenta representation i Bryssel. Flaggans väg till stången har varit lång och är inte slut. Då Carl Haglund och jag överräckte flaggan till ambassadör Store för ett år sedan, var utrikesministeriets reaktion utpräglat negativ. Flaggan fick nobben. Då utrikesminister Alexander Stubb besökte Åland några månader senare förklarade han att han i princip ställde sig neutral till frågan. Och nu kommer flaggan att hissas. Bakom denna förändring ligger många timmar av hårt arbete. Det är åtskilliga människor som i det tysta dragit sitt strå till den stack som denna flagga nu står på. Det är landskapsregeringen, deras tjänstemän, det är vi på europaparlamentet, det är vår riksdagsledamot, våra vänner i Helsingfors - och det är oppositionen i lagtinget som samarbetat och dragit åt samma håll i denna viktiga fråga. För att nämna några. Och alla medverkande förtjänar ett stort tack.

Av alla som medverkat har dock Sfp:s regeringsledamöter så gott som fallit i glömska. Då det blåste som kärvast kring flaggan var Sfp den enda part i regeringen som rakryggat försvarade uppfattningen att det inte ligger några juridiska hinder i vägen för att hissa flaggan. Detta, och den stora mängd fotarbete som gjorts i det tysta har haft en avgörande betydelse för att flaggan faktiskt kommer upp.

Vi på Åland är ruggigt bra på att minnas när någon gjort oss orätt, men vi tenderar ibland att ta de goda och rätta sakerna för givna. Vi glömmer lätt bort att det finns de - också på andra sidan Skiftet - som kan jobba häcken av sig för oss i det tysta.
Dessa människor förtjänar ett tack. Minst.

En riktigt god jul!
Önskar

Er man i Bryssel
Wille V:

Anjovis

2010-10-31T20:18:00.005+02:00

De senaste veckorna har jag haft förmånen att få engagera mig i flera intressanta frågor, de flesta med Ålandsanknytning, men också några "udda fåglar". Till de mer otippade frågorna hör Anjovisbeståndet i Biscayabukten. Dels har förordningen i fråga "fastnat" i rådet (tillsammans med en hop andra förordningar) - tills Europaparlamentet lärt sig veta hut. I bakgrunden finns en segdragen tvist mellan rådet och Europaparlamentet om hur Lissabonfördraget ska tolkas - vem är det som fastställer kvoterna, dvs. vem bestämmer hur mycket fisk som får fiskas?

Efter hand började vi också intressera oss för förordningens innehåll. Ansjovisfisket i Biscayabukten har varit stängt sedan 2005 på grund av att beståndet helt enkelt varit i bedrövligt skick. Av denna orsak föreslog kommissionen att den lämpliga fångstmängden nu bör vara 30 procent av lekbeståndets biomassa varje år, "med förbehåll för lämpliga begränsningar". Europaparlementets föredragande ville dock höja fångstmängden till 40 % - och lade även fram en del andra, färgstarka förslag med syfte att fiska mera anjovis.

I rådet brukar det finnas en slags gentlemannaöverenskommelse om att spanjorerna får svara för det spanska fisket, finländarna och svenskarna för fisket i Bottenhavet, och så vidare. Några sådana hämningar har vi inte i Europaparlamentet. Däremot brukar man i Europaparlamentet vara försiktig ifall parlamentets föredragande hör till samma politiska grupp som oss, vilket var fallet här. Detta fick vägas emot faktumet att föredragande drev en linje som 95 % av gruppmedlemmarna knappast skulle ställa sig bakom. Tre engagerade ALDE-Europaparlamentariker drev således igenom en försiktigare linje för Anjovisbeståndet - med bara två rösters majoritet i fiskeriutskottet. Slaget är dock inte över, Anjovisen kommer också upp i nästa plenum i Strasbourg och samma, hårdexploaterande ändringsförslag kommer sannolikt att läggas fram en gång till.

EU är en miljö där allt hänger ihop med allt. Just Anjovisförordningen har blivit en symbolfråga för rådet som menar att Europaparlamentet tar sig alltför stora friheter inom ramen för Lissabonfördraget. Anjovisfrågan angår oss också av en annan, mera indirekt orsak: Om vi menar allvar med att EU:s nya fiskeripolitik ska präglas av försiktighet för EU:s hårdexploaterade fiskebestånd (80 % av bestånden), så bör principen gälla överallt där fiskebestånd är hotade. Om anjovisen försvinner, så påverkar det hela ekosystem i Biscayabukten, i förlängningen även andra ekosystem.

Men ändå: Anjovis i Biscayabukten hörde nog inte riktigt till de första frågorna jag trodde att jag skulle engagera mig i ;)

Kommissionens ursprungliga förslag

Militär historia

2010-10-10T20:26:00.005+03:00

Sommaren håller i sig i Bryssel - idag var det 22 grader varmt, parkerna var fulla med människor som lapade sol. Passade på att besöka militärhistoriska muséet i Bryssel - ett fascinerande och tankeväckande ställe. Muséet inrymmer en otrolig mängd krigshistoria, samtidigt slås man gång på gång av insikten att varendaste ett föremål där har skapats för att döda, underkuva och påtvinga någon annan sin makt.

Muséet är ett viktigt minnesmärke: Det påminner om mänsklighetens blodiga historia - och om att de senaste 55 åren av relativ fred i Europa i egentligen är något ganska unikt. EU har spelat och spelar fortfarande en viktig roll för freden i Europa: Då 27 medlemsländeres ekonomi och politik är så passa integrerade som idag blir hela idén om att sätta igång ett krig för att driva sina intressen absurd. Tack för det, EU.

Snusförbudet - på några tangentklicks avstånd

2010-10-02T20:43:00.010+03:00

Det offentliga samrådet om EU:s tobaksdirektiv inleddes på kommissionens hemsidor den 24 september. Nu kan alla EU-medborgare tycka till om sex stora frågor i tobaksdirektivet. Fråga nummer två handlar om snusförbudet: Kommissionen frågar nu rakt ut om det vore en bra idé att upphäva snusförbudet eller inte.

Själv tyckte jag till i förrgår, och noterade att samrådet tills vidare bara finns på engelska. Mejlade kommissionens hälsoenhet SANCO C6 och anmärkte att en stor del av målgruppen talar svenska eller finska, inte engelska. Konsultationen pågår till den 19 november 2010.

Det är ingen hemlighet att jag tycker snusförbudet hör till något av det märkligaste som EU åstadkommit. Det saknas en trovärdig, hållbar grund för totalförbud mot snus i hela EU. Det blir inte mindre märkligt av att cigaretter, amerikansk tuggtobak - till och med nasalt snus - är tillåtet i EU. Bara inte snus.

Snusförbudet är, som jag ser det, ett oproportionerligt ingrepp i EU:s inre marknad. Det diskriminerar inte bara snuset som produkt, det snedvrider idag också sjöfarten på Östersjön då passagerarfartyg flaggas ut till Sverige för att kunna sälja snus. Att snusförbudet lett till att skattepengar från färjanställda går in i den svenska ekonomin istället för den åländska kan inte ha varit lagstiftarnas ursprungliga avsikt.

Höjden av ironi är att snusandet i Finland verkar ha ökat under snusförbudet (Se t.ex. Nya Åland, 28 september 2010). Snus förs olagligt in i landet och polisen har under åren avslöjat avancerade smuggelnätverk som fört snuset till den ökande skaran snuskonsumenter. En light-variant av effekterna från förbudstidens Finland på 30-talet.

Men: Ifall ett enskilt EU-medlemsland vill begränsa tillgången till en produkt (t.ex. snuset) med hänvisning till folkhälsan, så ska det vara möjligt att göra inom regelverket. Det är motiverat med 18-årsåldersgräns på snus och cigarreter - och snusdosan bör hållas mycket långt från skolgårdarna.

Ungefär så skrev jag om snuset. Det kan hända att du har en starkt motsatt åsikt. Det kan också hända att du tycker att hela snuset är en icke-fråga, men att obligatoriska röntgenbilder av skadade lungor på cigarrettpaket däremot är något du har en stark åsikt om. Också då är det en bra idé att låta kommissionen veta vad du tycker. För kommissionen lyssnar och tar den här feedbacken på allvar. Den 14 juli i år ställde europaparlamentariker Carl Haglund en skriftlig fråga till kommissionen om några av snusförbudets effekter. Kommissionens svar var i korthet att frågan kommer att utredas i det offentliga samrådet med EU-medborgarna.

Så, bäste läsare: Gå gärna in på länken nedan.
Snusförbudet ligger bara på några tangentklicks avstånd.

P.S: Om du verkligen vill "nörda in dig" på de sex frågorna, kan jag varmt rekommendera det 11-sidiga konsultationsdokumentet som finns på samma länk. Där framgår mycket av hur kommissionen resonerar kring frågorna.

Kul kartor

2010-09-26T14:28:00.004+03:00

En bulgarisk konstnär, Yanko Tsvetkov, ägnar sig åt att kartlägga Européernas fördomar med "World according to..."-kartor. Det är kul kartor, som också väcker allvarligare frågor om varför världen ser ut som den gör.

Om att ta SD på allvar

2010-09-26T12:55:00.008+03:00

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen med 5,7% - och Sverige är nu ett av alla Europeiska länder med ett högerpopulistiskt parti i parlamentet. Det blåser tydligt en ny typ av högervind i Europa, där Romer ena dagen deporteras och Tysklands förbundskansler Angela Merkel andra dagen river ner applåder då hon förkunnar att invandrare bör lära sig "varenda lag" i landet. När det gäller de enskilda, populistiska partiernas valframgångar börjar det bli dags att gnugga sig i ögonen: Pågår här någon slags allmän fördumning av politiken, eller ligger det något verkligt budskap bakom?

I Sverige fördömde både alliansen och de röd-gröna Sverigedemokraterna konsekvent under valupptakten. Efter att valresultatet blev klart har blocken ägnat sig åt att överbjuda varandra i hur Sverigedemokraternas inflytande kan minimeras i riksdagen. Senaste utspelet var att ändra reglerna för tillsättande av riksdagens utskott så att inte en enda Sverigedemokrat ska kunna föra fram sin politik i utskotten. Sunt? Verkligen inte. Eller som en moderat kollega uttrycket det: "Man kan ju släppa in dom, men man behöver inte prata med dom sen". Resultatet blev att ingen utskottsordförande blev Sverigedemokrat, vilket man fortfarande - till viss del - kan motivera med att partiet är för litet.

Den obekväma sanningen är att 5,7 % av Sveriges befolkning har lagt sin röst på Sverigedemokraterna av någon orsak. Att säga att 5,7 % av befolkningen drivs av "hat", "rasism" eller "främlingsfientlighet" håller inte. Här ligger något annat bakom: En cocktail av missnöje med allt från en havererad integrationspolitik till missnöje med en blockpolitik som inte ger verkliga alternativ, kanske också missnöje med en värld som förändrats för mycket. Kommer alliansen eller de röd-gröna att vara förmögna att ta till sig "missnöjesbudskapet" om att det är något som inte funkar i folkhemmet - att Sd:s intåg i riksdagen i själva verket är symptomet på någonting annat? Knappast inom den närmaste framtiden.

I Finland har de stora partierna tvärtom varit väldigt tillmötesgående med Sannfinländarna. De stora partierna är uppenbart medvetna om att det ligger enorma mängder missnöje bakom Soinis 12 %. Sannfinländarna marknadsför sig nu som "det nya arbetarpartiet". De spelar skickligt på missnöjet med det slätkammade politiska systemet, arbetslösheten och EU. Partiet har nått så långt i sin utveckling att man börjat dämpa en del överdrivet hatiska utspel mot invandring och svenskan, eftersom de kan skrämma iväg en del av 12-procenten. Det mest anmärkningsvärda är att Sannfinländarna "outsourcat" sin politik till de stora partierna som efterapar samma utspel som Sannf. för att locka väljarna "tillbaka hem", med det resultatet att deras egen politik börjar framstå som märkligt inkonsekvent, medan Soinis ärkepopulism börjar framstå som ett gediget alternativ.

Varken den finska eller svenska modellen är att föredra. Vad jag frågar mig ibland är varför man inte helt enkelt tar Sverigedemokraterna och Sannfinländarna på allvar, som man gör med alla andra partier. Varför låta dem välja var fajten ska tas? Mät dem med samma måttstock som de andra partierna mäts, så framstår deras politik i all sin absurditet. "Jaså, ni vill stoppa all invandring till Sverige, hur hade ni tänkt att göra det?". De stora partierna förväntas nämligen alltid erbjuda ett vettigt och sakligt svar på allt från miljö till arbetsmarknad - ställ samma krav på Sd och Sannfinländarna. Vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder tänker Sannfinländarna vidta för att få bukt med arbetslösheten? Och varför har ingen tänkt på dessa åtgärder tidigare?

Sverige: Ödesvalet 2010

2010-08-21T17:15:00.004+03:00

På andra sidan Ålands hav pågår nu en av de politiskt mest spännande händelserna under det här decenniet. Det är val i Sverige den 19 september och det blir i hög grad ett vägval för Sverige. Det handlar nu om mycket mer än vad den enskilde svensken kommer att ha i plånboken - det handlar om förtroendet eller icke-förtroendet för den nya, svenska modell som börjat växa fram under alliansens fyra första år vid makten.

En stor del av debatten har handlat om huruvida Sverigedemokraterna marscherar in i riksdagen eller inte. Idag kan vi betrakta det som ganska säkert att de gör det. Även om partiet inte når upp till fyraprocentsspärren, så har de alla möjligheter att nå upp till över 12% i någon av valkretsarna, varvid de deltar i fördelningen av mandat i den valkretsen - trots 4%-spärren. Men ingen fara. Här finns en plan A, B och C för att hålla SD borta från makten. Både Sahlin och Reinfeldt har upprepade gånger gjort klart att en "dansk modell", där regeringen utövar sin makt med stöd av SD är otänkbar i Sverige. Då är det mest trovärdiga scenariot att miljöpartiet inleder förhandlingar med alliansen. Om inte detta lyckas, så finns det gott om andra modeller - t.ex. blocköverskridande samarbete i vissa avgörande frågor. Som absolut sista nödlösning kan Centern lösgöra sig från alliansen och gå över till det rödgröna blocket. Och det är här kruxet ligger.

Vad händer om Centern och Kristdemokraterna inte når upp över 4%-spärren? Vad händer om Vänsterpartiet inte når upp? Det skulle omintetgöra flera av "planerna". Just nu ligger Centerpartiet och Vänsterpartiet rätt risigt till, men C har traditionellt räddats av borgerligt taktikröstande på valdagen. De borgerliga väljarna har visat sig vara rörliga - inom sitt block. Efter de uppmärksammade påståendena om Sven-Otto Littorin (M) rann flera procent av moderatväljarna över till de andra borgerliga partierna. Och hur går det för Vänsterpartiet? Som parti är V långt ifrån ute ur leken. Partiet har haft en god återväxt med flera karismatiska, unga kandidater - men flera av vänsterväljarna har uppenbara svårigheter att identifiera sig med partiledaren Lars Ohly.

Valkampanjen är nu i full gång - efter en lätt pinsam inledning med överbudspolitik (pensioner, butler på T-banan, etc.) har Alliansen nu gjort ett snusförnuftigt utspel om ekonomisk återhållsamhet i vallöftena. Ska bli intressant att se hur vänsterblocket parerar det. I media har olika avhopp uppmärksammats: Den 5 augusti hoppade 25 miljöpartister i Botkyrka över till allianslägret och bildade gruppen "Gröna för alliansen". Den 19 augusti hoppade Norrtälje-moderaten Lars Sjöblom över till socialdemokraterna med motiveringen att M "saknar social kompetens" och har förstört sjukförsäkringssystemet.

Enligt opinionsmätningarna verkar inte avhoppen ha påverkat balansen mellan blocken. Alliansen har fortfarande en svag ledning - så bortfallet av ett enda småparti kan mycket väl bli avgörande för hela valet år 2010. Mitt favoritscenario vore om miljöpartiet kunde ingå en långsiktig pakt med Alliansen. Det skulle kunna vara inledningen till ett dynamiskt och fruktbart politiskt samarbete för Sveriges bästa.

Lästa böcker

2010-08-17T19:47:00.011+03:00

Under semestern har det politiska arbetet varvats med målning av väggar, bärande av tegel - men också en del läsande av böcker:

Bokslut Reinfeldt av Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen. Boken är ett "systemkritiskt" angrepp på allt vad fyra år av borgarstyre har åstadkommit i Sverige. Bokens budskap är dels att borgarna gynnar högavlönade, att alliansen saknar koll och mest fumlar runt, samt att Allians för Sverige uteslutande gjort dåligt ifrån sig. Detta sista naggar bokens trovärdighet i kanten, eftersom den är lite väl mycket av en partsinlaga som tar ställning MOT alliansen, utan att ta ställning FÖR något annat alternativ. Det är visserligen fräscht att läsa en kritisk analys som kopplar ett helhetsgrepp på alla reformer som alliansen genomfört, samtidigt som skribenterna pekar ut vartåt det bär. Boken blandar traditionell vänsteranalys med mera moderna begrepp. Ett plus ska boken ha för sin folkbildande ambition: efter att ha läst boken har man garanterat god koll på vad skillnaden mellan socialförsäkringar, socialbidrag och privata försäkringar är. Till de mest tänkvärda styckena hör annars de om internationell konkurrenskraft, där skribenterna argumenterar att det är social rörlighet och allas möjlighet att smida sin egen lycka som är hemligheten bakom den svenska modellens internationella framgångar.

Ismael av Daniel Quinn. Så märkligt som det låter, är Ismael en dialog mellan en gorilla (Ismael) och hans mänsklige elev. Boken ifrågasätter hela mänsklighetens självbild om att vi intar en moralisk särställning och att jordens skapelse handlar om hur vi kom till, inget annat. Det här är en riktigt tänkvärd bok som jag varmt kan rekommendera, särskilt åt alla beslutsfattare. Boken finns på Jomala bibliotek.

Sixty Million Frenchmen Can't Be Wrong: Why We Love France but Not the French. Jean-Benoit Nadeau & Julie Barlow. Den här boken är avsedd att vara en handbok för alla engelskspråkiga som plötsligt landar i den franska kulturen, men den funkar utmärkt för en nordbo som landar i Belgien. Boken förklarar med glimten i ögat varför fransmännen upplever måltiden som en privat ritual, varför de drar för gardinerna, varför de fortfarande upplever andra världskriget som ett trauma - och varför steget till ekonomisk protektionism alltid är kort i den franska, politiska debatten. Skribenterna tar fransmännen på allvar, fast med glimten i ögat. Det är ett grepp som funkar.

Börjar läsa nu: Och världen skälvde av Ayn Rand

Semester

2010-08-05T13:01:00.005+03:00

Fram till den 20:e augusti är jag på semester på Åland. Om du vill passa på tillfället att prata EU-frågor fram till dess, så är det fritt fram.

Semestern så här långt har varit riktigt bra: har hunnit umgås med släkten både från öst och väst, seglat med Albanus, sett Kent & Winnerbäck på Rockoff - har dock inte ännu haft förmånen att prova på Korv-Görans kebab. Finns en tid för allt.

Sensommarhälsningar,
Wille V.

Politique à la Belgique

2010-06-25T11:41:00.006+03:00

Några dagar efter Sfp:s partidagar, var jag åter i Bryssel. Skulle ut till läkarkontroll och tog tunnelbanan till en annan del av stan. När jag kom upp ur tunnelbanan, såg jag hur det vajade belgiska flaggor från flera balkonger med texten "L’union fait la force" och "Eendracht maakt macht". Slagord för bevarande av rikets enhet - på franska och nederländska. Belgien hade haft val och folket i Bryssel brydde sig verkligen om valets utgång.

Belgien består av Flandern i norr, där man pratar nederländska (60% av befolkningen) och Wallonien i söder, där man pratar franska (ca 40 % av befolkningen). Bryssel ligger som en fransk ö mitt i Flandern, vilket gett upphov till mycket gnissel - och förra regeringens fall. Skillnaden i välstånd mellan Flandern och Wallonien är markant: Flandern har pengar och arbetsplatser, Wallonien har arbetslöshet och öde industriområden. Wallonien lever i princip på Flandern - och detta skapar politiska spänningar som märks, framförallt i massmedia. I valet den 13. juni gick flamländska "separatistpartiet" NV-A och wallonska socialisterna kraftigt framåt. Flamländarna röstade för något som låter bekant i åländska öron: statsreform och mera självbestämmande över allt utom utrikes- och säkerhetspolitik. Brysselborna var uppenbart oroade, eftersom det ingen har någon klar "plan" för vad man ska göra med Bryssel, om Flandern plötsligt skulle förklara sig självständigt. Skulle det då bli ett slags Liechtenstein i Flandern?

Det är idag få saker som förenar flamländarna och wallonerna: kungen, Bryssel och öl. I Flandern och Wallonien kan man verkligen leva ett helt liv på sitt modersmål utan någon kontakt med andra. Över det belgiska statsbygget vilar ett tjockt lager svårgenomtränglig byråkrati - ett resultat av ett otal "belgiska kompromisser". Den omständiga förvaltningen gör vanliga människors liv jobbigt, och alternativa modeller mera frestande. Det är helt uppenbart att belgiska staten är i behov av reform i liberal riktning. Frågar man befolkningen, så vill och tror de att Belgien skall bestå. Och ingen vet vad man ska göra med Bryssel. Mycket talar för att "Belgistan" finns kvar ett tag till, även om regionerna nu skulle få utökat självbestämmande. De belgiska modeller som tas fram just nu är värda att följa med, inte minst med tanke på det åländska autonomibygget.

Skolsvenskans & Karlebys framtid

2010-06-15T17:39:00.007+03:00

Förra helgen, mitt under tre partiers partidagar - nåddes Sfp:s partidagar om beskedet att Samlingspartiets partidag röstat igenom en motion om att ersätta skolsvenskan med frivilliga språkstudier. Efter en inledande förvirring, där ordförande Jyrki Katainen i medierna kallat beslutet för en "arbetsolycka", kom grundlagsutskottets ordförande Kimmo Sasi (saml.) över till Sfp:s partidagar och redogjorde för läget. Efter det har Katainen kraftigt dementerat att han eller partiledningen skulle vara på väg att ersätta skolsvenskan med något annat. Det kan finnas flera skäl till det: Katainen kan vara mån om att nästa regeringsförhandlingar ska löpa så smidigt som möjligt - inget extra grus i maskineriet i form av ett missnöjt Sfp behövs här. Ett annat skäl kan vara att partiledningen är mån om att bibehålla sina svenskspråkiga väljare i Nyland - de lär behövas i nästa val. Ett mera idealistiskt skäl är att Samlingspartiet inser svenskans och de svenskspråkigas betydelse för det finländska nationsbygget och vill bevara språkets grundlagsenliga status. Tro det eller ej, men det finns flera samlingspartister som tänker så - och tankesättet får kraftigt stöd från Katainens pressmeddelande som kablades ut igår. Men tankesättet stöds tyvärr inte av att "kompetenspartiet" inte bemödade sig om att lägga ut pressmeddelandet på sina svenskspråkiga sidor.

Mera bekymmersamt är ändå - enligt min uppfattning - nyutnämnda statsminister Kiviniemis oförsonliga inställning till hur rikets regionalförvaltning skall se ut. Grundlagsutskottets utlåtande har inte bitit, inte heller utlåtanden från två av rikets tyngsta jurister som slagit fast att Karlebybornas språkliga rättigheter inte rimligtvis kan tryggas om Karleby "tvångsorienteras" norrut. Det bådar inte särskilt gott för samarbetsklimatet i regeringen.

Lägesanalys

2010-06-14T12:34:00.005+03:00

Ovanstående, bild publicerades i Ilta-sanomat den 11 juni och är en rätt bra beskrivning av det ideologiska läget i Finland, ända fram till fredag den 11 juni. Här sitter de grönas Anni Sinnemäki ensam i sandlådan med skyltar som "Nej till kärnkraft", "återanvänd" och "klimatförändring". I andra sandlådan sitter Timo Soini nöjt och stabilt på sin egen kulle med skyltar som "Inga pengar till Grekland" och "Herre på täppan". Urpilainens skylt säger ungefär "Man tar seden dit man kommer". Vanhanen och Katainen är glada på väg över till Soini och Vanhanen säger "Int vill nån leka grön mera, nu leker vi invandrarkritik i stället". Timo Soini har varit väldigt inne i finländsk politik. Urpilainen håller med Soini, Stubb håller med Soini - vill du vara nära folket, håll med Soini.

Detta var ungefär läget fram till den 11 juni, då tre partiers partidagar hölls - Samlingspartiet, Centern och Sfp. I debatten om Sfp:s nya läroplan, Kasnäsmanisfestet konstaterades det flera gånger att Sfp har en nisch att fylla, som landets liberala toleransparti. Vad som sen hände på Centerns och Samlingspartiets partidagar var att Vanhanen i sitt avskedstal kraftigt tog avstånd från alla former av främlingsfientlighet, de s.k. "cityliberalerna" tog makten i centerpartiet och Samlingspartiet tog ett rejält kliv tillbaka mot den gröna sandlådan. Borde Sfp känna sig bekymrade av det här? Ja och nej. Det är ett sundhetstecken att Centern och Samlingspartiet håller ett visst avstånd till Soini och ideologiskt närmar sig Sfp. Samtidigt innebär det - rimligtivis - att Sfp måste profilera sig ännu tydligare i förhållande till just de här två partierna för att klara av ambitionen att bli ett 10%-parti.

Åland i fiskeriutskottet

2010-05-19T13:33:00.004+03:00

I måndags hölls ett extraordinarie fiskeriutskottsmöte, för europaparlamentarikerna kunde diskutera kommande lagstiftning med fiskerikommissionär Damanaki. Det var ett bra möte, där fokus låg på reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Mitt intryck är att kommissionären bemödar sig om att vara tydlig och benämna saker vid deras rätta namn. I slutet av debatten påminde europaparlamentariker Marek Gróbarczyk (Polen) om att utskottet för en månad sedan hörde en fiskare från Åland (Ålands fiskares verksamhetsledares Fredrik Lundberg), där "fisket alltid varit en viktig näringsgren". Gróbarczyk hade frågat Lundberg vad EU kunde göra för de åländska fiskarna, varvid Lundberg med glimten i ögat svarat "bara lämna oss i fred".

Det känns bra att de saker vi arbetar för får någon slags avtryck, att budskapet går fram och dessutom upprepas i en fiskerikommissionärs närvaro. Det gäller dock att minnas att Gróbarczyks linje tills vidare varit lite väl radikal. Ur hans inlägg får man lätt intrycket att han skulle vilja återgå till 26 olika fiskeripolitiker. Detta är, som jag ser det, varken realistiskt eller önskvärt. Däremot är det idé att arbeta för betydligt större autonomi och regionalt beslutsfattande inom det småskaliga, kustnära fisket. Det förvaltas bäst, så nära verkligheten som möjligt.

Informell påverkan

2010-05-11T15:56:00.004+03:00

Den här månaden har varit extra lärorik av flera orsaker. Dels satte isländska askmoln och brittiska val lite extra fart på det politiska arbetet. Dels har jag fått öva mig en del på lobbning, eller s.k. informell påverkan. Hur påverkar man egentligen i en kommitté där ens egen europaparlamentariker formellt sett inte sitter? Det mest uppenbara svaret är kontakter, andra europaparlamentariker, deras medarbetare - men det finns också en myriad av tjänstemän runt omkring. Om man vet vem som gör vad och varför, så går det att åstadkomma en hel del.

Då jag arbetade för Ålands fredsinstitut publicerades en rapport som handlade om att Åland bör använda inte bara sina formella påverkningsmöjligheter - också informella, t.ex. i förhållande till kommissionen. I praktiken finns ett aber. Informell påverkan förutsätter, precis som lobbning, att man är på plats, tillgänglig och kan ta ställning.

Det är både spännande och utmanande :)

Parlamentsaktivitet

2010-04-16T22:23:00.005+03:00

I Helsingin Sanomat kunde man den 2 april läsa att europaparlamentariker Carl Haglund är "aktivaste lagstiftaren bland finländska europaparlamentariker". I artikeln hänvisades till ansedda och icke-vinstdrivande Votewatch (www.votewatch.eu).

Det som är mest intressant är att Haglund (tillsammans med ungraren Enikő Györi) nu är den mest aktive lagstiftaren av samtliga 736 europaparlamentariker. Haglund har lämnat ändringsförslag till hela 19 olika betänkanden från Europaparlamentet. Det ska nämnas att genren inte är den lättaste. Det är ingen konst att skriva på närvarolistor i plenum, men om man ska lägga fram ändringsförslag till direktiv och förordningar behöver man veta vad man gör - och gärna ha en stark ställning i parlamentet för att alls få igenom förslagen.

Det finns flera skäl att vara kritisk till Votewatch: Dels noterar Votewatch över huvudtaget inte engagemang i s.k. intergrupper eller uppdrag den politiska gruppens "skuggföredragande" i olika frågor. Detta till trots är det både glädjande och uppmuntrande med besked som det här. Det stärker motivationen och tron på att påverka.

Jämförelsen där Haglund toppar europaparlamentarikerna

Fördelarna med en europaparlamentariker

2010-03-21T13:59:00.004+02:00

I tisdags hördes verksamhetsledaren för Ålands fiskare Fredrik Lundberg i Europaparlamentets fiskeriutskott. Temat för hörningen var förvaltningen av EU:s småskaliga fiskeriflotta och Lundbergs budskap var att det småskaliga fisket bör göras så obyråkratiskt som möjligt för att de småskaliga fiskarena ska kunna bedriva sin affärsverksamhet, dvs. ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart fiske. Lundberg tog också upp skarv- och sälproblematiken som en av det småskaliga fiskets utmaningar. Lundberg hördes efter en hög tjänsteman från FN:s matorganistaion FAO och en dansk professor i etnologi. Bakom själva hörningen låg hårt arbete och politisk manövrering. En sak är säker: Lundberg hade inte kunnat höras om det inte funnits en europaparlamentariker som ville att han skulle höras.

En annan fördel med en europaparlamentariker är möjligheten att ta direkt kontakt med kommissionärerna, som ju tar initiativ till ny EU-lagstiftning. Kommissionärerna har alltid begränsad tid, men en europaparlamentariker finns både fysiskt och hierarkiskt närmare kommissionärerna - och tröskeln är betydligt lägre att ta kontakt med dem än för någon utanför parlamentet.

I Europaparlamentet finns idag en svenskspråkig, finländsk europaparlamentariker. Europaparlamentarikerns byrå sysselsätter 4 personer på heltid (1 praktikant) - och därför går det att få tag på "Någon i EU" som pratar svenska och förstår de särbehov som svenskspråkiga i Finland har. En massa tjänstemän på europaparlamentet får tänka till två gånger när de ordnar med översättning eller skickar officiellt material till vårt kontor. Vi utgör alltså ett levande bevis på att det finlandssvenska, åländska och österbottniska existerar och lever i Finland.

Andra fördelar? Många specialmedarbetare och assistenter går vidare till en annan plats i EU-maskineriet. De blir rådgivare vid de politiska grupperna (det hände t.ex. Timo Soinis specialmedarbetare). En del börjar jobba för något av utskottens sekretariat och andra för kommissionen. Det finns mycket finlandssvenskar i EU:s strukturer - en del sitter på ett finländskt mandat, andra på ett svenskt. Dessa människor slussas ibland in genom en praktikantplants eller ett stipendium. Dessa kontakter BEHÖVS om man vill åstadkomma någonting i EU - och ju flera "åländska tjänstemän" det finns i Bryssel, desto flera ålänningar kan söka sig ut till det här maskineriet.

Bort med snusförbudet

2010-02-21T13:44:00.007+02:00

År 1992 förbjöds försäljning av snus i EU, 2 år före Finland och Sverige gick med i EU. Sverige fick ett undantag från snusförsäljningsförbudet i samband med EU-anslutningen. Av okänd anledning fick inte Finland samma undantag. En del påstår att Finlands förhandlingsläge var svagt, andra menar att Finland helt enkelt valde att driva andra frågor.

Det är nu våren 2010. Snusförsäljningsförbudet är fortfarande i kraft och har spritts till 26 medlemsländer. Det är dessutom dags för EU:s tobaksdirektiv (2001/37/EC) att ses över. Som tobaksdirektivet är utformat idag förbjuder det försäljning av snus i EU, men tillåter tobak som röks, nässnus - till och med amerikansk och indisk tuggtobak. Men inte snus. Tuggtobaken omfattas inte av det "orala tobaksförbudet", eftersom den elegant har uteslutits ur definitionen för en "oral tobaksprodukt" i direktivets inledning.

Ett så pass välriktat förbud mot en enskild produkt på hela EU:s fria marknad måste rimligtvis ha en mycket god orsak och måste vara baserat på väldigt solida och objektiva kriterier. Och det är just det som är grejen. Var är dessa kriterier?

Jag är emot snusförsäljningsförbudet, men det har inget att göra med att andra tobaksprodukter skulle innehålla mer eller mindre gifter, eller att snusbruk bara skadar den som snusar, medan tobaksrök skadar också tredje parter. Det har att göra med att det helt enkelt inte finns någon vettig grund till varför snuset skulle särbehandlas och totalförbjudas i EU, medan andra tobaksprodukter är OK. Ett totalförbud är det kraftigaste vapnet som finns i den interna marknadens verktygslåda, så förbudet måste vara välgrundat. Annars är det oproportionerligt - och om kriterier helt saknas - till och med godtyckligt.

Under 2010-2011 skall tobaksdirektivet ses över av kommissionen. Sannolikt kulminerar kommissionens rundrågningar i att kommissionen lägger fram ett förslag till nytt tobaksdirektiv för Europaparlamentet under våren 2011.

Rätt tid att påverka är alltså väldigt snart. Låt oss då placera snuset där det hör hemma - bland andra tobaksprodukter som är tillåtna i EU, men som enskilda länder kan beskatta eller förbjuda om de finner att det skadar folkhälsan.

Bort med snusförsäljningsförbudet.

Reform av fiskeripolitiken

2010-01-28T14:49:00.004+02:00

Den här månaden har varit omväxlande och tempot har varit rätt högt. Den största framgången hittills i vår hade vi i gårdagens omröstning om kommissionens grönbok för en reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Fiskeripolitiken är ett stort och otympligt område, så det kommer att ta sin tid att få skutan vänd, men det är bra att börja redan nu. Europaparlamentarikerna i fiskeriutskottet hade lämnat in 423 änringsförslag till rapporten. Samtliga Haglunds 9 ändringsförslag gick igenom, vilket kan väcka en del uppmärksamhet i finländsk media.

I de antagna förslagen förespråkas en separat, liberal förvaltningsmodell för det småskaliga, kustnära fisket. I ett förslag betonas vikten av självförvaltning för att skapa en kultur av efterlevnad - och en viktig fråga som vi lyft upp är EU:s fiskeripartnerskapsavtal med tredjeländer. Tidigare i höst förkastade parlamentet ett fiskeripartnerskapsavtal med Guinea-Conakry, eftersom regimen där massakrerade fredliga demonstranter på en fotbollsplan i huvudstaden. Efter detta har parlamentet tagit ställning för att EU inte kan separera fiskeripolitiken från andra politikområden, t.ex. mänskliga rättigheter. I ett ändringsförslag betonade vi därför vikten av att fiskeripartnerskapsavtalen främjar hållbart fiske också utanför EU - och att EU inte får äventyra sin trovärdighet som global förespråkare av mänskliga rättigheter.

Det har alltså varit rätt intensiva och långa dagar - men när man får igenom någonting stort, så är det värt varenda svettig minut!

Bokslut för 2009

2009-12-17T14:37:00.003+02:00

Idag är näst sista arbetsdagen före jullovet och exakt fyra månader sedan jag tillträdde tjänsten som specialmedarbetare i Bryssel. Det har hänt otroligt mycket under dessa fyra månader av idogt arbete. Östersjöstrategin har nu 20 miljoner euro budgeterat. Inte minst Åland, som ligger i centrum av Östersjön, har ett intresse av att strategin blir en framgång. Vi har tryckt på för en liberalare fiskeripolitik för småskaligt fiske och för mer dialog med fiskerinäringen. Och idag blev Haglund vald till ordförande för minoritetsintergruppen i parlamentet, och därmed talesman för de nationella minoriteter som finns representerade i parlamentet. I media har det berättats en del om vår gåva till Finrep - Ålands flagga. Vi kommer att fortsätta att arbeta för denna och andra åländska frågor.

Tack Carl, Axel och Heidi för fyra utomordentligt intressanta månader. Tack alla som tagit kontakt med synpunkter. Ibland har vi kunnat besvara frågan, ibland har vi lotsat vidare till den som vet - och det är dessa kontakter som gör det riktigt roligt att arbeta för Åland i Bryssel.

Önskar dig en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år!

P.S: Den 4.1-8.1 arbetar jag på Åland - så vi synes!

Fiskeria fiskera

2009-11-27T16:57:00.002+02:00

Den här veckan var en s.k. "röd" vecka, vilket innebär att hela parlamentet packas i boxar och skyfflas över till Strasbourg med tåg, flyg och privata bilar. En process, vars ekologiska och ekonomiska hållbarhet ofta ifrågasätts.

Resan fick en extra krydda, eftersom vi fastnade i en trafikstockning i en tunnel, på grund av två trafikolyckor. Vi missade tåget och var tvungna att improvisera, dvs. köra till Strasbourg. Vi hann precis till den politiska gruppens möte - och sen rullade det på som vanligt.

Eftersom Carl är vår politiska grupps skuggrapportör för reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik, ordnade vi ett möte för alla medlemmar av liberala gruppen (ALDE), för att höra vad de anser om reformförslaget. Mycket bra saker kom fram under detta möte - och vi är överens om att framtidens utmaningar är bl.a. att en gång för alla avskaffa utkast av halvdöd fisk i EU-vatten, minska fiskeflottans överkapacitet i EU - och anlägga en mer ekosystembaserad approach. Det var också flera i gruppen som stödde en regionalisering av fiskeripolitiken och ökad självförvaltning.

Annars var det en fysiskt uttröttande vecka - som Strasbourgveckorna tenderar att vara. Det blir lätt så, när man klämmer in fem dagar på tre dagar. Å andra sidan är just atmosfären och intensiteten med att arbeta i Strasbourg en av de intressantaste sakerna i jobbet. De tre dagarna blir liksom ett koncentrat på gott och ont -och sen återgår man till den "normala" rytmen i Bryssel.

Nästa vecka får vi gäster i form av en besöksgrupp från Finland, det blir utskottsmöten - och så kommer jag till Åland på privat resa över helgen. Vi kanske ses där?

20 miljoner för Östersjön

2009-11-20T17:46:00.002+02:00

Denna vecka har vår stab åstadkommit något stort, som fått rätt lite medieuppmärksamhet. Vi har försett Östersjöstrategin med en summa på 20 miljoner euro i EU:s budget. Detta är stort, med tanke på att utgångsläget: det svenska ordförandeskapet - och finska regeringen motsatte sig det. Nu har vi fått med oss parlamentet, finska regeringen - möjligen också svenska ordförandeskapet.

Idén med Östersjöstrategin har ända från början varit att inga nya pengar behövs för den - alls. Den skulle finansieras genom ett kreativt användande av existerande strukturfonder. Vår linje har ända från början varit att det behövs en grundfinansiering för att komma igång med utnyttjandet av strukturfonderna - det behövs någon som övervakar och verkställer - och som får betalt för att göra det. Framför allt är denna summa avgörande för om Östersjöstrategin blir en framgång eller inte - och om det kommer efterföljande strategier, såsom Donaustrategin. Den är också avgörande för om du får ett vettigt svar - ifall du går till en myndighet med en bra projektidé för t.ex. Östersjöns miljö och vill få igång det.

Tack Calle, Axel och Heidi. Ni har gjort ett fantastiskt jobb.

Åländsk flaggöverräckning i Bryssel

2009-11-19T11:54:00.006+02:00

Nu har Finlands ständiga representation vid EU en egen Ålandsflagga. Den har vandrat från landskapsregeringen, via riksdagsledamot Elisabeth Nauclér och oss, ända fram till Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen.

Först tog vi lite bilder framför representationen.

Efter detta gick vi in i representationsbyggnaden och anmälde avtalat möte med ambassadör Store. Jag höll flaggan under bägge armar, tvättad och reglementsenligt ihopvikt så att bara det blåa syntes. När vi kom in till ambassadör Store höll Haglund ett kort tal, överräckte ett brev och ett åländskt bordsstandard/bordsvimpel. Efter detta överräcktes den åländska flaggan i Stores händer. Nu ligger dock beslutet om hissningen av flaggan inte på Stores bord - utan hos utrikesministeriet.

Min förhoppning är att utrikesministeriet ser den fulla potentialen i detta. Ålands lagting kommer sannolikt, som sista lagstiftande församling i Europa, att godkänna Lissabonfördraget den 25: november i år. I samband med att Lissabonfördraget godkänns kunde representationen förslagsvis ordna en liten mottagning och därefter hissa Ålands flagga. Skulle se särskilt snyggt ut om detta kunde ske före fördragets ikraftträdande den 1 december.

Om lobbare och lobbare

2009-11-14T13:51:00.004+02:00

Mycket av mitt jobb går ut på att nätverka - inom "normal" politik skaffar man behövlig information genom olika system: lagtingets söksystem, utredningar, osv. I europaparlamentet är det kontakter som gäller - det gäller att ha kontakter till kommissionen, goda kontakter till den egna politiska gruppens administration, utskottenas sekretariat för att bilda sig en helhetsbild i myllret av människor och processer. Men det finns en grupp människor som faktiskt tar kontakt med oss för att ge information, fakta, utredningar - och ibland till och med direkta röstningsinstruktioner. Och vi som jobbar i parlamentet gillar det.

Först en rejäl brasklapp: lobbare är en otroligt heterogen grupp. Staten har lobbare, bankerna har lobbare, landsbygdsproducenternas centralförbund och människorättsaktivister har lobbare. Det finns många olika lobbartyper - mer och mindre seriösa. De som håller en saklig linje och de som uppenbart manipulerar fakta. En intressant specialart av lobbarna är de som dyker upp under plenum i Strasbourg. De vet att ingen egentligen har tid med dem, så deras specialitet är att pressa ihop sitt budskap till ett kompakt paket på 10 minuter och reserverar 5 minuter för att ge instruktioner om hur de vill att mepparna helst ska rösta.

De skickligaste lobbarna är många gånger de som själva jobbat vid parlamentet. Förra veckan hade en lobbare med sig ett färskt exemplar av Hufvudstadsbladet (!) från flygfältet. Hon kände till att vi, i vårt jobb, läser e-tidningar tills ögona blöder - och att alternativet är att köpa en specialtryckt upplaga av Hbl för 6 €. En enkel gest som inte kostade henne någonting (tidningen var gratis på flyget), men som fick mig att lyssna lite extra noga på budskapet.

Läget i Bryssel

2009-11-06T22:04:00.003+02:00

En intensiv arbetsvecka börjar lida mot sitt slut. Det har varit en spännande vecka, inte minst med tanke på att Lissabonfördraget kommer att träda ikraft så snart som den 1 december.

Många medborgare har tagit kontakt under veckan - en del har hamnat i kläm på grund av en myndighets konstiga tillämpning av ett direktiv, ibland handlar det om att påverka en rättsakt som behandlas i pralamentet. Vi gör vårt bästa för att besvara frågor, lobba, lösa problem, och ibland lotsa vidare till den som kan lösa problemet. Det är på sitt och vis en väldigt givande sida av att vara specialmedarbetare.

Nu börjar klockan närma sig halv 10 och det börjar bli dags att ta helg. Imorgon ska jag och sambon köpa lite kläder, på söndag åker vi för att hälsa på en vän som bor i franska Amiens - en vän som jag känner från min tid som åländsk elev i Red Cross Nordic United World College. Ska göra mitt bästa för att glömma jobbet under två dagar, jag lovar ;)

Så jobbar vi

2009-10-08T16:27:00.004+03:00

Under föregående "gröna vecka" på Åland, fick jag frågan om vilka mina ansvarsområden riktigt är. Mitt huvudansvarsområde är Fiskeriutskottet (PECH). Det är här som Haglund är ordförande, har en ledande position inom vår politiska grupp (ALDE) och mycket goda möjligheter till att påverka. Flera av fiskefrågorna har funnits eller finns högt upp på landskapsregeringens agenda: det gäller inte minst reformen av den Gemensamma Fiskeripolitiken 2013-2020 (GFP) och förslaget till rådets kontrollförordning.

Dessutom bevakar jag följande parlamentariska utskott:
AFCO Konstitutionella frågor
CULT Kultur och utbildning
IMCO Inre marknaden och konsumentskydd
JURI Rättsliga frågor
TRAN Transport och turism
EMPL Sysselsättning och sociala frågor
ENVI Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
REGI Regional utveckling

Bevakningen av utskotten ser vanligtvis ut så att jag läser föredragningslistorna och diskuterar med andra assistenter. Om det kommer upp något av intresse för Åland, så tar jag reda på mer och beger mig till utskottets möte.

Det finns också andra utskott som är av intresse för Åland, t.ex. Budgetutskottet (BUDG) som min kollega Axel har huvudansvar för. Detta gäller också utskottet för Ekonomi och valutafrågor (ECON) och Utskottet för Jordbruk och landsbygdens utveckling (AGRI), som min kollega Heidi bevakar.

Parlamentarikerna är dessutom med i s.k. inomparlamentariska Intergrupper. Av dessa har jag, av naturliga skäl, bevakningsansvar för Östersjögruppen och, av praktiska skäl, Intergruppen för hållbar jakt, Biologisk mångfald, fritidsaktiviteter och skogsbruk.

Utöver detta är Haglund medlem i de parlamentariska delegationerna för Afghanistan och Ryssland, vars verksamhet har en mera extern karaktär. Här följer jag med vad som händer i Rysslandsdelegation, medan Axel följer delegationen för Afghanistan.

Detta är alltså teorin. I praktiken arbetar vi som ett team: Ansvarsområden flyter ofta in i varandra, så att t.ex. jag kommer att handskas med budgetfrågor under nästa plenum i Strasbourg - och Axel ersatte mig i fiskeriutskottet i juli. Heidi och Axel gör mig uppmärksamma på saker som berör Åland - och jag uppmärksammar dem på deras ansvarsområden.

Så jobbar vi.

Blandvecka

2009-10-05T17:30:00.006+03:00

Europaparlamentarikerna, specialmedarbetarnas och assistenternas liv styrs av parlamentets kalender. Gul vecka betyder utskottsvecka, blå betyder politiskt grupparbete (ALDE) och röd betyder att parlamentet har plenum i Strasbourg (Straffbourg, Stressbourg, kärt barn har många namn ;) Grön vecka innebär att man besöker hemmaplan - dvs. i huvudsak Åland.

Den här veckan är något så ovanligt som en blandvecka - lite utskottsmöte, lite politiskt arbete och ett "miniplenum" i Bryssel. Här kan du läsa den slutliga föredragningslistan för plenum den 7-8 oktober. Under denna vecka kommer jag att ta itu med reformen EU:s gemensamma fiskeripolitik. Intressant nog har Haglund utsetts till "skuggrapportör" för den kommande fiskeripolitiken, vilket innebär att vi får möjlighet att, i vår politiska grupps namn, presentera en alternativ gemensam fiskeripolitik. Det är mycket bra - och innebär rätt mycket arbete.

I det stora hela börjar livet utanför parlamentet att ta form - idag fick vi äntligen Internet till lägenheten, vilket lär ska vara en av de svåraste sakerna att få uträttat i stan. Enligt obekräftat parlamentsskvaller tog det inte mindre än 6veckor för en viss finländsk europaparlamentariker att få Internet till sin lägenhet. I vårt fall tog det bara två och en halv vecka, så det är bara att vara nöjd ;)

Den 26-30:e oktober kommer jag att befinna mig på Åland. Har inte bokat in särskilt många möten ännu, så om du vill diskutera någon fråga som engagerar dig, så är det bara att ta kontakt!

Ungdomslotsar & Katapult

2009-09-23T22:43:00.005+03:00

Den här veckan har varit en s.k. grön vecka - den veckan då europaparlamentarikern besöker hemmaplan. Under veckan har jag varit på Åland och träffat åländska tjänstemän och politiker. Det är inte bara viktigt att hålla kontakten hemåt - det är enormt viktigt att prata med dem som befinner sig närmast verkligheten. Som de åländska fiskarena vi träffade i slutet av sommaren.

Imorgon ska jag och Carl Haglund möta åländska ungdomslotsar, de som jobbar närmast de arbetslösa unga på Åland. Vi kommer att samlas i ungdomsprojektet Katapults nya lokal på Neptunigatan 39. Med på mötet är också några tjänstemän från landskapsregeringen och AMS som finns i nätverket kring Katapult, ungdomslotsarna och de arbetslösa ungdomarna.

Arbetslösheten är på stigande i Europa, nu också på Åland. Arbetslösheten bland dem som är under 25 år har stigit från 4,1 % till 6 % på ett år. De åländska ungdomslotsarna är en del av EU:s arbetslöshetsförebyggande åtgärder, i och med att de finansieras med medel från Europeiska Unionens socialfond. En av frågorna som intresserar mig är hur ungdomslotsarna ser på den stigande ungdomsarbetslösheten på Åland. Hur ser den ut i deras ögon? Hur tydligt märks den i deras arbete? Är det i själva verket gymnasielöshet det handlar om? Lär bli en intressant förmiddag.

Installering och formatering

2009-09-10T12:47:00.002+03:00

Nu har jag varit fyra veckor i Bryssel - fyra omväxlande veckor. De två första veckorna gick till att få saker att fungera. Ordna lägenhet, elektricitet, registrera sig på parlamentet, ordna e-mailadresser och så vidare. Och kanske viktigast av allt - få den helt tomma lägenheten att kännas som ett hem. Under den veckan byggde vi upp en god laganda, bland annat genom att alla på Haglunds kontor hade gemensam flytt-talka (i 30 graders värme). Att flytta i Bryssel är speciellt: Det är ofta förbjudet att bära tunga föremål i trappuppgångarna, så mycket sköts med mini-skyliftar.

Att röra sig i Europaparlamentet är en omvittnat uppstressande upplevelse de första gångerna. Lite som att röra sig i en föränderlig labyrint. Ett konkret exempel: Det kan hända att du befinner dig i en del av våning 1, men du kan inte ta dig till en annan del av samma våning utan att ta rätt rulltrappa via våning tre. Det tar några veckor att få kläm på det, men sen går det bra. En viktig tumregel är att du kan ta dig vart som helst från våning 3 ;)

Den tredje veckan ägnade jag helt åt fiskeriutskottet: Övervaka utskottets möten, läsa in mig på den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, och hålla kontakten till åländska/finländska yrkesfiskare. Fiskerutskottet är på sätt och vis "huvudutskottet" för mig. Det är där Calle Haglund är viceordförande, där har vi möjligheter att påverka - och det är där som vi kan påverka för andras del (i utbyte mot att de påverkar för vår del).

Fjärde veckan har handlat om en sak: kommissionens nya ordförande, som sannolikt är José Barroso. Parlamentets politiska grupperingar har fått ta del av Barrosos visioner och personligen frågat ut honom i olika hörningar. Debatten i vår politiksa gruppering, ALDE, var mycket intressant. Finländarna, svenskarna, danskarna, belgarna och britterna var för en pragmatisk linje som gick ut på att Barroso i praktiken är den vettiga kandidaten och att vi bör godkänna honom som kommissionens kommande ordförande. Italienarna och portugiserna saknade visioner och passion för Europa i Barrosos skrivelse. Efter att gruppen träffat Barroso blev stödet för honom något större. Just nu hänger mycket på gruppens ordförande, Guy Verhofstadt, som fick mandat av ALDE att förhandla vidare.

Nästa vecka packar vi ner våra saker och åker på plenum till Strasbourg för parlamentets plenum. Och nej, vi åker inte flyg dit: Vi tar tåg med byte i Paris. Veckan efter det kommer jag till Åland (21-25.9) för att vårda kontakterna hemåt.

Imorgon blir det lunch med de två andra ålänningarna i Bryssel - Hanna Bertell och Magnus Högnäs. Ser fram emot det!

Bloggtips

2009-08-26T13:01:00.003+03:00

Nu finns en svenskspråkig blogg på Carl Haglunds hemsida:
http://www.callehaglund.fi/svenska/min_blogg/

Etablering

2009-08-22T18:23:00.002+03:00

Första veckan i Bryssel har mest handlat om att etablera sig rent konkret: Få lägenheten i skick, flytta in, registrera sig och få ID-bricka (utan den kommer man ingen vart i Europaparlamentet). Nu börjar lägenheten så småningom kännas som ett hem, och Europaparlamentet som en arbetsplats. På arbetsbordet står en vimpel med röd granitstod och Ålands vapen. Nästa vecka blir det inskolning för nya assistenter - och stark betoning på nätverk. Kommer att träffa flera av de 785 MEP:ar som rör sig i Bryssel - och ännu fler av de ca. 2000 assistenterna. Veckan efter det drar utskottsarbetet igång, sen blir det första plenum i Strasbourg - och så fortsätter det...

Om resor och tunnlar

2009-08-06T10:01:00.005+03:00

Mycket resande nu. Igår var det "Kickoff" i Kyrkslätt, tillsammans med Calle, Axel och Heidi. Imorgon åker jag på klassträff till Red Cross Nordic United College i Flekke, Norge. Ser fram emot mötet med klasskompisarna från 82 olika länder. Sen återvänder jag till Åland en sista gång, före avresan till Bryssel.

Noterar i dagens Ålandstidning att Lennart Isaksson har synnerligen vettiga åsikter om Föglötunneln. Tunneln är i grunden en god idé, bara den blir förverkligad på ett bra sätt - och andra alternativ utreds. På lång sikt är det fråga om en ekologisk och ekonomisk satsning som skulle ge hela östra Åland en bättre infrastruktur. Sen finns det andra, positiva bieffekter, som att det kan bli en turistattraktion/kuriositet lite på samma sätt som Ölandsbron varit.

Heja Åland United!

2009-08-02T21:40:00.003+03:00

Dom är inget aktiebolag, dom är ett åländskt lag som verkar ha en helt fantastisk laganda. Ikväll tog dom sin 13:e raka seger i Damligan mot KMF-Kuopio. Med blygsamma 9-0. Dessutom har dom en skön jingel på Steel FM. Hur kan man inte gilla dom här tjejerna?

Heja Åland United!

Calle och Wille - gäster hos verkligheten

2009-07-31T17:39:00.002+03:00

Fiskeridiskussionen på Pub Niska idag blev ett dynamiskt möte mellan åländska fiskare, Carl Haglund, jag, landskapsregeringen såsom representerad av Mats Perämaa - och Dan Jansén, ordförande för Ålands Natur och Miljö.

För Haglund och mig var det här ett tillfälle att lära känna dem som arbetar med fisket i praktiken - och få en förståelse för vad arbetet innebär - vad som kan försvåra det och vad som förenklar det. Vi tror och hoppas att vi nu har lagt grunden för en dialog med Ålands fiskare, som innebär att vi kan "stämma av" - och höra vad som är vettigt och inte vettigt. Det är en värdefull process, med tanke på Haglunds och mitt fortsatta arbete i fiskeriutskottet, där Haglund som bekant är viceordförande.

Vi satt kvar en stund efter att medierna slutfört sina intervjuer - och då yttrades några verkliga guldkorn: "Det är med fiske som med kärlek - det handlar egentligen inte om att ta, utan att ge - och man vet aldrig vad man får" och "Om man är en smart forskare ser man in till att bli populär, för då har man lättare att få pengar". Där har man att fundera på en hel kväll ;)

Joel-operan

2009-07-25T12:16:00.003+03:00

Det är inte lätt att vara sig själv. Så kunde handlingen i Joel-operan sammanfattas med en mening.

Det finns en sak som gör hela Joel-operan till någonting utöver det vanliga: Joa Helgessons excpetionellt övertygande porträtt av den lemländske särlingen Joel Pettersson. Helgesson ger den åländska publiken en byngslig, obändig karaktär som inte passar in. Både stadig och ostadig på samma gång. Helgesson övertygar med ett sturskt kroppsspråk, renodlat enkla ansiktsutryck - och en och annan fras på äkta åländska - som faktiskt sitter. Helgesson borde få något riktigt fint, helåländskt kulturpris för sin insats. Och det kommer att bli intressant att läsa recensionerna på måndag/tisdag - har recensenterna sett hela Helgessons nyansrika (och också i övrigt rika) spel - eller går delar av den förbi?

Dessutom kunde man nämna att operan bjuder på smarta scenlösningar. Sen finns det Johnny Ahlströms totalt opassliga karaktär som dyker upp lite överallt i operan, ibland som polis, ibland som skogsköparbiträde. En personlig favorit är Annika Sjölunds sopranröst som klingar genuint, äkta.

Joel-operan är sevärd, om du för några timmar vill koppla dig fri från det normala livet och sänka dig ner i ett myller av färger och musik. Men ett tips: före själva operan lönar det sig att sätta sig ner en timme (ja, du läste rätt) och studera librettot (den svartvita bilagan till programmet). Har du gjort det, så får du sammanhang. Du hör vad som sjungs och förstår vad som sker. DÅ kommer du att kunna njuta fullt ut av operan om Joel.

Semester från medling

2009-07-19T17:46:00.004+03:00

Nu har jag en veckas semester. Otroligt skönt att varva ner lite från medlingsverksamheten (och EU :) under en vecka. Ålands Radio gjorde två intervjuer i torsdags - en med anledning av Haglunds utskottsplatser - och en annan om att medlingsärendena fortsatter att öka. I den andra intervjun berättade jag att vi nu har 39 inkomna ärenden, men får redan nu korrigera detta till att vara 41. I grunden är det en positiv utveckling: I flera brottmål och tvister är det vettigt att medla - mötas öga mot öga, prata ut om vad som gick snett och komma på ett sätt att reparera den uppkomna skadan. I medlingen äger parterna sin konflikt och kan få en helt annan förståelse för vad som hänt, jämfört med i tingsrättssalen. Jag har sett många människor skaka av sig laddade konflikter, gå vidare med sina liv och rikta in sin energi på vettigare saker i stället. Det är medling när det är som bäst. Det finns naturligtvis också fall där det inte är vettigt att medla. Medlingsstatistiken tyder på att de finländska byråerna är rätt bra på att sortera ut de fall som inte går att medla: Till exempel höll 87 % av de medlingsavtal som ingicks på Ålands medlingsbyrå under 2008.

Medlingsverksamheten vid Ålands medlingsbyrå fortsätter som normalt under sommaren. I augusti är Ulf-Peter Westmark tillförordnad medlingsansvarig - och inför september kommer en vikarierande medlingsansvarig att utses.

Vill du läsa mer om hur Ålands medlingsbyrå står sig i jämförelse med landets övriga medlingsbyråer? Ta då en titt på färsk statistik från Institutet från Hälsa och Välfärd om medling under år 2008:
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheittain/socialservice/medlingvidbrotttext.htm

Utskottsplatserna fördelade

2009-07-17T10:58:00.008+03:00

Det gick bra för Calle Haglund när utskottsposterna fördelades i Europaparlamentet. Haglund blev vice ordförande i fiskeriutskottet, ordinarie i budgetutskottet och fick en ersättarplats i utskottet för finansfrågor.

Haglund sökte platsen i fiskeriutskottet - uttryckligen med tanke på Åland - och blev t.o.m. viceordförande i utskottet. Budgetutskottet är bra att sitta i, eftersom den ger insyn i alla EU:s olika verksamhetsområden. Utskottet för finansfrågor är troligtvis det utskott som berör Åland minst av dessa tre. Visserligen ligger det också i Ålands intresse att finansmarknaderna är sunt reglerade, men Åland har hittills drabbats relativt lite av finanskrisen.

För oss specialmedarbetare betyder det här ännu fler verktyg i verktygslådan - och ett ännu bredare kontaktnätverk att jobba med.

Läs mer på Calle Haglunds hemsida

Demilitarisering på pappret

2009-07-16T21:53:00.000+03:00

Carl Haglund, jag och Axel Hagelstam traskar kostymklädda, med allvarsamma miner igenom Europaparlamentet. Calle har fått alla papper som behövs för att vi specialmedarbetare ska bli ackrediterade vid Europaparlamentet. Vi kommer fram till en zon som endast är för MEP:par, så Axel och jag stannar utanför. Efter 15 minuter kommer Calle ut och konstaterar att vi nog borde ha ett intyg över att jag är befriad från värnplikt - och att tjänstemannen "aldrig har sett något liknande".

Jag tar omedelbart kontakt med Ålands polismyndighet som bestämt hävdar att de inte har något med saken att göra, för de är inte uppbådsmyndighet längre. Eftersom jag tänker mig att befrielsen från värnplikt är kopplad till hembygdsrätten, vänder jag mig till landskapsregeringen kansliavdelning - som efter att ha utrett saken konstaterar att det bara är försvarsmakten som kan utfärda sådana intyg. Befrielsen från värnplikt har nämligen ingenting att göra med hembygdsrätten, utan är ett enskilt beslut som staben för Åbo och Björneborgs Militärlän har fattat den 22 september 1998. Intressant.

Försvarsmakten är korrekta och tillmötesgående - och efter bara två dagar har jag ett stämplat intyg från kapten Toivonen där det tydligt står att jag är "befriad från värnplikt på grund av det att han är ålänning. Beslutet om det här har gjorts i Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän den 22.9.1998". Efter att ha läst detta kollar jag i Självstyrelselagen 12 §:

"Den som har hembygdsrätt har rätt att i stället för att fullgöra värnplikt tjänstgöra på motsvarande sätt vid lots- och fyrinrättningen eller i någon annan civilförvaltning. Om tjänstgöringen vid lots- och fyrinrättningen stadgas i rikslag efter att lagtinget har beretts tillfälle att ge utlåtande i saken."

Många frågor har väckts: hade Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän kunnat fatta ett annat beslut, i så fall vilket? Hade jag då kunnat överklaga det hos förvaltningsdomstolen med hänvisning till Självstyrelselagen 12 §? Antagligen.

En sak börjar dock kännas klar: Vi ålänningar har mycket att vinna på att betona vår svenskhet, vår lagstiftande makt - och att Åland ger hela det finländska statsbygget en federativ struktur. Med med demilitariseringen börjar det bli snårigare: Dess värde ligger i att den är äldre än autonomin och någonting vi bör värna om. Men vad demilitariseringen rent praktiskt omfattar år 2009 är osäkert och otydligt. Världen har förändrats mycket sedan 20-talet - inte minst gränsen mellan vad som är militärt och civilt.

Den åländska demilitariseringen kan mycket snart stå inför ett vägval: Att dammas av och fyllas med praktiskt innehåll som kan tas på allvar av dagens militärer - eller bli en historisk kuriositet som lyfts fram vid högtidliga sammanhang.
Vad tycker du?

Om Solzjenitsyns författarskap

2009-07-15T21:38:00.002+03:00

Ibland händer det att poletten bara ramlar ner när man gör något helt annat. Som idag. Jag är ute och går med min sambos hund, Atte, när jag plötsligt kommer att tänka på den ryske författaren Solzjenitsyn. För några år sen läste jag Solzjenitsyns "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Hela idén med berättelsen är, som min dåvarande ryskalärare underströk, att måla upp en mycket omständig dag, fylld av svårigheter, fast med små, små guldkorn som mot slutet av dagen får Ivan Denisovitj att konstatera att det nog var en bra dag i alla fall. Min ryska hyresvärd i S:t Petersburg berättade en kväll att hennes man (som varit i sovjetiskt fångläger) hade läst berättelsen och därefter konstaterat: "Det var MYCKET värre i verkligheten!".

När jag är ute och går med Atte slår det mig plötsligt: Det här greppet återkommer ju i Solzjenitsyns andra böcker. "Den första kretsen" handlar om de mest priviligerade av lägerfångarna - vetenskapsmän, tekniker och matematiker som är så hyperbegåvade att KGB inte har råd att göra sig av med dem. Effekten blir samma som i "Ivan Denisovitj" - läsaren blir medveten om att detta är de fångar som har det allra bäst av alla - och de har det (med våra mått mätt) - bedrövligt. Med det greppet lät Solzjenitsyn läsaren ana alla de outsägliga fasor som de som hade det allra sämst utsattes för. Greppet är dessutom behändigt, eftersom censuren inte alltid kan göra någonting åt folks associationer eller aningar - bara åt det som uttryckligen är skrivet.

Solzjenitsyn är inte särskilt populär i dagens Ryssland - han passar dåligt in i den nuvarande statsideologin. Men vem vet - om några år kan det komma en renässans för hans författarskap igen.

Första resan

2009-07-12T21:32:00.002+03:00

Har nu kommit hem från första Brysselresan. Träffade där teamet kring Haglund, men också Henrik Lax och hans stab - som nu tar avsked från Bryssel. Det var var en resa som gav mycket - inte minst färdkost inför arbetet vid parlamentet, men också en rejäl dos praktisk information. Till exempel om vad man bör se upp med när man söker lägenhet i Bryssel.

Under resan sökte jag och min sambo lägenhet i Bryssel - och vi hittade den på sista dagen. Men det var inte slut med det. Ett kriterium för att hyra lägenhet är att man har ett låst bankkonto i en belgisk bank med en eller två månaders depositioner. För att öppna kontot krävs i sin tur att man kan visa upp några intyg, bland annat arbetsavtal och hyresavtal (som man ju måste ha det låsta bankkontot för att få). Det krävs en del intyg också för att bli ackrediterad som specialmedarbetare. Det är spännande processer, som ger en slags stadga till det myller av språk, idéer och rättsuppfattningar som finns kring Europaparlamentet.

Till Bryssel

2009-07-04T16:19:00.003+03:00

Klockan är 8 på fredag morgon. Dricker morgonkaffe med sambon. Plötsligt ringer det. Britt Lundbergs käckt glada röst meddelar att de tre åländska samarbetspartierna (Lib, C och FS) utsett mig till Ålands specialmedarbetare vid Europaparlamentet. Och så börjar det. Presskonferens klockan 14, men telefonen börjar redan ringa medan jag kör till jobbet. Det är Calle Haglund, det är finlandssvenska dagstidningar, det är vänner som gratulerar. Mot kvällen börjar det lugna ner sig. Första resan till Bryssel inbokad - och lägenhetstitt inplanerad.

Nu ser jag mycket fram emot att kasta mig in i det Brysselska myllret av politiska frågor, språk och människor - och ta itu med de åländska frågorna. Ser också fram emot att sätta mig ner med hela Haglunds stab. Den närmaste månaden kommer att handla om rent praktiska frågor: lägenhet, flytt och medlingsverksamhetens kontinuitet. Sen är det bara att sätta igång.