Att ta emot flyktingar är lite som det s.k. "tiondet" till kyrkan var förr i tiden, det handlar om att vara med och ta ansvar för människor som är i en betydligt värre ställning än vi. Vi kan och bör ta emot några flyktingar i de åländska kommunerna. Detta är moderaternas grundlinje. Att det skulle kosta mycket stämmer enligt landskapsregeringen inte, då staten bör betala de första fyra åren. Vissa åländska kostnader lär uppkomma ändå, t.ex. för verkställandet av integrationsplaner.
Bland de åländska partierna råder dessutom en bred samstämmighet om att vi ska ta emot några syriska flyktingar. Därmed torde väl allt vara glasklart? Nej. Till saken hör att de åländska partierna länge och upprepade gånger har uttalat sig positivt om att ta emot flyktingar, senast i valrörelsen 2011. Men ingenting händer. Varför? Varje gång saken kommit till beslut har man konstaterat att det saknas avtal och regler mellan staten och landskapsregeringen.
Och det hände även igår, på socialnämndens möte i Mariehamn. Så länge dessa besked saknas, spelar det ingen roll hur mycket de åländska partierna säger att vi vill ta emot syriska flyktingar. Orden blir inte till handling. Det handlar om att kommunerna helt enkelt inte vet vad deras ansvar är. Detta är givetvis inte riktigt klokt, med tanke på vilka mänskliga värden som står på spel.
Vi måste snabbt få till stånd klara spelregler mellan stat och landskapsregering, för att vi ska kunna ta vårt internationella ansvar. Mot denna bakgrund är det en bra sak att landskapsregeringen idag tog kontakt med de finska myndigheterna för att överbrygga detta juridiska tomrum. Det är ett stort steg i rätt riktning.
