Polisen behöver en styrelse

 

Före detta polismästare Teijo  Ristola lyfter i en intervju i Ålandstidningen 16.9 flera grundläggande, politiska frågor som det finns skäl att bemöta.

Först och främst är det inget annat än beklagligt att Ristola inte känt helhjärtat stöd från landskapsregeringen. Som ansvarig minister (sedan november 2013) har jag vinnlagt mig om fortlöpande kontakt med Ålands polismyndighet, så att politiker och polis ska ha en god förståelse för varandras realiteter. De 400 metrarna mellan marmorborgen och polishuset kan annars lätt växa till ett oöverbryggligt ”gap”, vilket inte ligger i självstyrelsens intresse.  

Då denna landskapsregering bildades var två av våra mål att anta ny polislagstiftning och att ersätta polisdelegationen med en polisstyrelse. Detta har vi genomfört och det är bland annat den senare åtgärden som nu är föremål för kritik.

Ristola åberopar Montesquieus maktdelningslära som kritik mot att lagstiftare i polisstyrelsen styr polismyndigheten. Det kan vara skäl att minnas varför vi alls har en polisstyrelse på Åland. 

Vi har en polisstyrelse, eftersom det behövs demokratisk insyn i Ålands polis. På samma sätt som ÅHS har en styrelse, Ålands gymnasium har en styrelse, borde inte också Ålands polis ha en styrelse? Talar inte det faktum att Ålands polismyndighet dessutom har våldsmonopol, inom lagens råmärken, särskilt för att det behövs en demokratisk insyn i verksamheten?

Den demokratiska insynen måste dock begränsas. Det är orsaken till att polisstyrelsen inte får fatta beslut i polisoperativa frågor. Polisstyrelsen får nog diskutera enskilda ärenden, i den mån det hjälper polisstyrelsens arbete med de stora, övergripande frågorna. I de fallen binds polisstyrelsens ledamöter av sekretessbestämmelser.

Är polisstyrelsens sammansätning lämplig? Polisstyrelsen består idag av de fem lagtingspartiernas företrädare och en skärgårdsrepresentant. Vi kunde förstås förbjuda lagstiftande politiker att sitta i polisstyrelsen, men risken finns då att vi utestänger sakkunskap från polisstyrelsen, vi försvagar ”länken” mellan marmorborg och polis - och vi kan dessutom då få en svagare styrelse, som då inte förmår balansera en ev. stark polismästare.

Den grundläggande frågan är: I fall Ålands polismyndighet inte hade en polisstyrelse, vad borde den då ha? Styre direkt från ministern och kansliavdelningen? En polisdelegation som möts två gånger per år för att diskutera ännu mer övergripande frågor? 

Jag tror att polisstyrelsen behövs och fortsättningsvis kommer att behövas. Men jag lyssnar, ifall det finns alternativa förslag.

Min uppfattning är att Ristola har varit en konstruktiv kraft inom språkfrågan, vilket han inte minst gav prov på genom att nyligen bjuda in polisyrkeshögskolans lärare till Ålands polismyndighet. Detta gav en möjlighet att lyfta ”katten på bordet” och ta upp behovet av svensk specialutbildning. 

Vi har också sett språkliga förbättringar, bland annat inom polisens datasystem. Det är viktigt att vi fortsätter kämpa för förbättringar och alldeles särskilt viktigt att vår nya polismästare kan känna ”stöd uppifrån” och får en god start i sitt arbete.  

Wille Valve (MSÅ)

Kansliminister

Välkomsthälning till polisyrkeshögskolans lärare, på Ålandsbesök

Ärade lärare vid Polisyrkeshögskolan, bäste planerare för KEJO-projektet,

Lärare förändrar liv, och därmed den verklighet vi lever i. Ni undervisar och överför därmed värderingar till polismän och -kvinnor, till dem som har våldsmonopol och som kan bestämma vem som hör hemma i cellen eller inte. Dom som gör den första bedömningen av om något är grov ärekränkning eller vanlig ärekränkning. Dom som bestämmer var gränsen går mellan rätt och fel, mellan lagligt och olagligt. Att forma dessa människors tankevärld är en av de viktigast samhällsuppgifterna. Och det gör NI.  

För att polisen ska kunna fungera på Åland, är det absolut centralt med svenskspråkig polisutbildning. Det är en förutsättning för en fungerande, rättssäker polisförvaltning på Åland. Åland och Finland har idag delad behörighet över polislagstiftningen, men i praktiken tillämpar vi 90% finländsk lagstiftning (inom förundersökning och tvångsmedelslagstiftning). Det gör er till vår naturligaste samarbetspartner i hela världen.

Då våra poliser inte kan få vidareutbildning på svenska, får vi ett läge där de poliser som arbetar på Åland utvecklas till ett slags B-lag, som inte har tillgång till all den vidareutbildning och kompetens som kollegerna i Finland har. Denna devolution av det åländska polisiära arbetet vill jag som ansvarig minister inte se.

Vi har dock också sett positiv utveckling genom de senaste åren. Inte minst de nya dataprogrammen fungerar i allt högre utsträckning på flera språk.

Från landskapsregeringens sida hoppas jag att ni får ett intressant och givande besök på Åland och att det ger er möjlighet att känna den verklighet som de nyutexaminerade poliserna möter på Åland, den verklighet som också NI formar genom ert viktiga arbete.

Jag tar gärna emot frågor och diskuterar.

Tack för ordet!