Var försiktig med Ålands frivilliga brandkårer!

Talman,

Vi motionärer är fullt införstådda i behovet av motion. Vi är också införstådda i de parlamentariska förutsättningarna. Till dessa hör att åtgärdsmotioner som huvudregel läggs underst i högen och avförs. Vi vill dock - denna gång – be lag- och kulturutskottet att med omsorg sätta sig in i frågan. Om det skulle vara en prestigefråga att inte behandla saker från oppositionen, så OK -  fördjupar er då i själva sakfrågan som handlar om de krav som kommer att ställas på Ålands 18 frivilliga brandkårer och 500 frivilliga brandkårister.

Frivilligarbete är donation av arbetskraft. Ett mera ”projektbaserat” frivilligarbete brukar kallas talko eller ”talka” på åländska. Skattebyrån gjorde år 2017 ett misslyckat försök att reglera matförmånerna för talkoarbetare i en särskilt detaljerad anvisning om vilken frivilligarbetarmat som är skattepliktig och inte. Efter det har Finland blivit utnämnt till lyckligaste land 8 år i rad, det har möjligen ett samband – eller så inte.

Lärdomen från försök att detaljstyra frivilligarbete är den samma: Gör det inte. Då tappar folk gnistan, dvs. lusten att frivilligarbeta. Människor som brinner för självstyrelsen känner också till den frivilliga brandkårens roll i bygget av vårt samhälle. Om inte, så ta det åländska folkets historia volym 2, bläddra fram till sida 16 och läs om mötet på Ålands folkhögskola den 20 augusti 1917, vars förevändning var - bildandet av brandkårer på Åland. Själv har jag sett brandkårens sociala sida på nära håll. Jag har sett ungdomar som lätt hade kunnat ge ett okonstruktivt bidrag till samhällsbygget – men som i stället fick lära sig rädda liv, klippa upp en kraschad bil och värderingar om gott kamratskap. Allt detta med frivilliga krafter, frivillig planering och frivilligt engagemang.

Med allt detta sagt så är det självklart att det skapar viss osäkerhet då landskapsregeringen den 5 mars upphäver anvisningarna för rökdykare från 2019 och meddelar att 4 anvisningar och planer istället ska börja tillämpas på Åland. De exakta konsekvenserna av dessa beslut är ännu – oklara för oss som undertecknat, vi förmodar att de mera exakta kravnivåerna möjligen fastställs senare, kanske i dialog med räddningsväsendet.

Det finns flera frågor vi önskar att utskottet fördjupar sig i: Blir den administrativa bördan rimlig för Ålands frivilliga brandkårer och brandkårister? Blir kostnadsbördan rimlig för den enskilde brandkåristen rimlig, vad blir helhetskostnaden för det årliga fys-besöket, inklusive läkarbesök? Vilka fördelar finns med att använda samma kriterier för rökdykare och höghöjdsarbete som i Finland? Finns allt utbildningsmaterial på svenska som nu tas i bruk på Åland? Vilka blir de nya kraven för frivilliga brandkårister?

Vi hoppas att utskottet verkligen kan ta motionen till behandling, vi ser vissa fördelar med det. Att utskottet tar ställning till detta vägval kan i bästa fall ge ministern ett tydligare mandat i sitt arbete. Behandling av brand- och räddningsfrågorna är dessutom lite av en raritet under en mandatperiod, detta är en möjlighet att fördjupa sig i det arbete som görs för att skydda Åland dygnet runt. 

Talman, till sist är arbetarskydd givetvis viktigt. Man kunde förstås försöka hävda att arbetarskydd enbart gäller den som är i ett regelrätt anställningsförhållande, inte den som av fri vilja stiger upp kl. 3 på morgonen för att göra det obekväma jobbet att rädda dig. Men - riktigt så enkelt är det inte. Arbetarskyddslagen, som är riksbehörighet stipulerar att det inte är någon skillnad på farligt arbete, hit hör t.ex. de specifika kompetenserna rökdykning och arbete på höghöjd, oavsett om de utförs frivilligt eller som avlönat arbete. Sen kan man också tillägga att ett visst arbetarskydd måste omfatta alla som gör uppdrag åt kommunen, också om de specifikt inte omfattar rökdykning och arbete på höghöjd.

Så, denna fråga inte är svart-vit, den är en gråskala. Men det är avgörande för de frivilliga brandkårsväsendet var nånstans i ”gråskalan” som vi till syvende og sidst landar – och det är det som vi önskar att utskottet fördjupar sig i.

Tack för ordet.

Reformera utkomststödet också på Åland

Talman,

Vi är inte helt imponerade av detta lagförslag från landskapsregeringen. Vi noterar också att största regeringspartiet liberalerna helt avstår från att hålla gruppanförande idag, vi uppmuntrar er till att hålla ett – vi är intresserade av att höra hur ni resonerar. Nu till själva sakfrågorna:

Landskapsregeringen föreslår att det ska bli möjligt att erhålla utkomststöd för ägarbostäder inom det grundläggande utkomststödet. Det som är problematiskt är inte en juridisk grund, den behövs. Det vi vill rikta uppmärksamhet mot är att vi på Åland nu fortsätter "konservera" rättsläget såsom det var den 31 mars 2024. Regeringen Orpos reformer låtsas man inte om - och då slipper Ålands regering tillämpa den striktare §7a, en bestämmelse som snävare  till utkomststödet för ägarbostäder i riket. (RP 58/2023 rd)

Orsaken till att regeringen Orpo ville snäva till § 7a var att Finland tampas med betydande underskott och man ville främja sysselsättning i riket. Med andra ord, samma utmaningar som vi har på Åland: vi har ett underskott på 29,3 miljoner (snällt räknat) och en stigande arbetslöshet bland 25-54-åringar enligt ÅSUBs januarirapport, vi behöver alltså incitament för ökad sysselsättning också på Åland. Det här lagförslaget är dock en tydlig indikation om motsatt färdriktning: på Åland fortsätter utkomststödets kriterier att leva ett eget liv, allt förblir som på regeringen Marins tid. Tanken på att det på Åland skulle finnas ett behov av att snäva till kriterierna för utkomststöd för ägarbostäder verkar inte finnas.

Vi menar att kriterierna behöver snävas till också på Åland, som ett led i att minska underskotten och öka sysselsättningen. Ifall regeringen Orpos omfattande expertarbete inte duger för regeringen så kunde man istället snäva till det "på åländskt vis" genom att införa en åldersgräns på 65 år, motsvarande gränssnittet mellan KST och kommunerna. Det skulle rent praktiskt innebära att våra pensionärer som redan arbetat ett helt liv får möjlighet till ett lite mera ”rundhänt” utkomststöd med högre nivåer i enlighet med lagförslaget, medan den arbetsföra befolkningen uppmuntras till att aktivt söka arbete.

Jag vill rikta uppmärksamheten mot att varje gång vi konserverar flera bestämmelser om utkomststöd på Åland så är det några saker som händer:

-          Vi sätter standarden att allt ska fortsätta som förr på Åland.

-          Vi avstår från möjligheten att bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik.

-          Vi gör lagstiftningen otroligt svårbegriplig för medborgaren, med ett myller av korsreferenser. Det här leder i förlängningen till fler misstag och förbiseenden som måste korrigeras.

Sen är det också så, talman att det just nu pågår en stor reform på rikssidan, målet är att halvera behovet av utkomststöd, öka syselsättningen och stärka den offentliga ekonomin i enlighet med regeringsprogrammet. Det bör ligga i landskapsregeringens intresse att noga följa detta arbete och ta tillvara det som är guldkorn för Åland.

Jag vill också påminna landskapsregeringen om att jobba lite mera integrerat. Detta är inte bara minister Zekajs ”baby”, det är lika mycket minister Perämaas och minister Josefssons. Den som vill stärka sysselsättningen på Åland och balansera ekonomin behöver tänka på politiken som en helhet och man behöver tänka på utkomststödet som ett av flera verktyg i redskapslådan.

Sen måste jag hålla med vicetalman Söderlunds replik om att kapitlet om ekonomiska konsekvenser var lite väl fåordigt. Här står att inga ekonomiska konsekvenser är att vänta i förhållande till rättsläget före den 1 januari 2025, jo visst. Men vad hade vi kunnat spara genom att i stället införa §7a på Åland? Vad sparar vi i förhållande till det rättsläge som vi har idag?  Och: Skulle vi kunna begränsa utkomststödet med en åldersgräns för ägarbostädernas utkomststöd? Det är frågor som vi önskar att utskottet kan fördjupa sig i. Det är också frågor som man bör intressera sig för om man sitter med ett underskott på 29,3 miljoner och stigande arbetslöshet.

Talman, vi tror att det här rättsområdet kan vinna på att göra en distinktion mellan den yngre och den äldre befolkningen. De yngre som sitter på en ägarbostad med mycket utgifter ska uppmuntras att söka jobb, förändra sin livssituation. Den äldre delen av befolkningen (+65) har i många fall redan arbetat ett helt yrkesliv och har kanske bott hela sitt liv i samma bostad. För många av våra äldre är det inte en rimlig förväntan att flytta eller söka jobb. 

Vi föreslår därför i första hand att utkomststödet för ägarbostäder snävas till på samma sätt som i riket, i andra hand att en åldersgräns införs på 65 år. Därigenom skulle vi uppnå sysselsättningsfrämjande effekter för den yngre befolkningen och öka den äldre befolkningens möjligheter att bo kvar i ett välbekant hushåll. 

Vi tror att hela Åland vinner på att regeringen plockar guldkornen från regeringen Orpos omfattande reformarbete som presenteras i sommar. Om det finns en vilja om att få en budget i balans och flera i arbete så borde detta vara av intresse.

Tack för ordet.  

Utred skatteundantagets samhällsekonomiska betydelse

Talman,

Jag vill inleda med att tacka för mottagandet av denna åtgärdsmotion. Åtgärdsmotioner läggs ju oftast underst i utskottshögen och avskrivs sen nån gång i slutet av mandatperioden, till oppositionens förtret. När det kommer till den här åtgärdsmotionen, så har det meddelats att den ska behandlas redan denna vecka i utskottet, tillsammans med det externpolitiska meddelandet. Det är bra, det är så här vi behöver arbeta. Man kunde rentav tala om parlamentarisk mognad.

År 1999 blev året då skattefriheten i försäljning mellan EU-länder upphörde, men fortsatte mellan Åland och omvärlden i form av skatteundantaget. Fem år senare, år 2004, gjorde ÅSUB en utmärkt kartläggning av skatteundantagets samhällsekonomiska betydelse – idag och i framtiden.

Redan år 2004 konstaterades att skatteundantaget medför administrativa kostnader och logistiska problem i handeln mellan Åland och omvärlden. Det konstaterades också att de som skördar frukterna av skatteundantaget är - andra - aktörer än de som lider av ökad byråkrati. Rapporten besvarade också frågan ”Är det värt det?” - Är det värt allt krångel i vardagen för företagarna och ålänningarna, är det värt att näthandeln stryps? Svaret år 2004 var ja. Ja, det är värt krånglet för sjöfarten ger inte bara vinster till redarna, sjöfarten ger Ålands företagare många avgångar, arbetsplatser för ålänningar och finländare, inkomster och framtidstro.

ÅSUB-rapporten från 2004 tog också tydligt ställning till den komplexa frågan om vad som händer Åland om skatteundantaget försvinner. Jag citerar rapporten:

” en nedgång i ekonomin som helhet på i genomsnitt över 30 procent, ett bortfall av efterfrågan på arbetskraft i samma storleksordning och en mer eller mindre fullständig utslagning av den överlägset tyngsta sektorn inom ekonomin, skulle ett förverkligande av detta scenario innebära en katastrof för hela det åländska samhället.”

Sedan rapporten gjordes har det dock mycket skett. Dels har det rent faktiskt inträffat många händelser åren 2004-2024 som påverkat ekvationen, dels är det så att det offentliga Ålands behov av fakta ser annorlunda ut år 2024 jämfört med år 2004 pga en förändrad omvärld.

Här är ett axplock av händelser från åren 2004-2024 som påverkar analysen:

1) transportsektorns svagare tillväxt som kan spåras till Estlands EU-medlemsskap då de finländska alkoholskatterna sänktes. Därmed sjönk och lönsamheten för taxfree-försäljningen.

2) företagens administrativa börda. Den har sedan 2004 ökat. Sedan 1 år tillbaka har den börjat öka mot Finland och just nu ökar den dramatiskt gentemot Sverige. Importen från Sverige blir svårare i oktober 2024, då transporter till Åland inte längre får lastas innan en exporthandling är gjotd. Nuvarande pris på den är 60 euro och man får inte göra den själv, till och med Åland post måste anlita ett externt ombud för detta. Så, företagens administrativa ökar.

3) momsfri handel för varor av mindre värde. Denna momsfria handel har sänkts i trappsteg och slopades i hela EU år 2021, med utmaningar för Åland som står utanför mervärdesskatteområdet.

4) att de positiva effekterna av ombordförsäljning minskat rent volymmässigt, bl.a. som ett direkt resultat av att kortruttstrafiken Mariehamn-Kapellskär upphört.

Allt detta har påverkat ekvationen från 2004. Vi bör också nämna att digitaliseringen tagit jättekliv sedan 2004 och det har inte bara varit bra för den åländske företagaren. När nya weblösningar genomförts har det varit förknippat med onödigt krångliga system, ofta har dessa också innehållit buggar. Allt detta har medfört extra mycket arbete och huvudbry, särskilt för åländska småföretagare som skall göra detta “vid sidan om” sitt företagande.

Vad är då så bra med utredningen från 2004?

Jo, den största förtjänsten med utredningen från 2004 är att den kvantifierar saker: Vad är skattegränsens kostnader för åländska företag? Hur mycket förlorar Ålands idag 2800 företagare i produktionsvärde och varukostnader? I den nya utredningen skulle man kunna kvantifiera t.ex. antalet förlorade arbetstimmar per bransch. När vi för diskussioner med finansministeriet eller svenska tullverket är det dessutom viktigt att vi har fakta, har stenkoll på var skon klämmer hur det drabbar företagarna i termer av förlorad BNP, arbetstimmar och vilken kopplingen är till förändrade tullförfaranden och rättsakter På samma sätt som det är viktigt att vi har stenkoll på de positiva effekterna av skatteundantaget för att kunna bemöta motargumentet att vi har det ju så bra.

Utredningen från 2004 var också konstitutionellt intressant då den utforskade Ålands möjligheter att dämpa effekterna av ett slopat skatteundantag, genom att överta skattebehörigheten för mervärdesskatten. Detta är måhända mindre aktuellt idag, men det tål att påminnas om att vi kan lösa en del av våra problem själva – om vi får redskapen därtill.

Efter år 2004 har en och annan ”mindre” ÅSUB-utredning gjorts, men ingen samhällsekonomisk kartläggning över skatteundantaget såsom år 2004. T.ex. rapporten Ålands ekonomi under EU-medlemskapets första 25 år som gjordes 2022 slår redan i ingressen fast att denna rapport inte utgör något ”ekonomiskt bokslut” – och det gör den inte heller.

Det är också så, talman, att i detta nu pågår diskussioner att lösa upp skattegränsknutarna. Vi moderater är i detta nu i kontakt med svenska moderater, finländska samlingspartister och lyfter några uppenbart icke-avsedda konsekvenser av de förändrade tullförfarandena. Detta gör vi i 100% samarbete med landskapsregeringen – vi må ha tusans bra kontakter men vi har inte tusen tjänstemän som kan jobba med frågan. Det måste också sägas rakt ut att Åland behöver tjänstemän som jobbar heltid med denna fråga.

Lantrådets förslag om att aktivera 22 § i självstyrelselagen är på sikt en intressant idé, men det är inget som löser problemen här och nu. Också en aktivering av 22§ måste bygga på att vi först tar reda på var ”skon klämmer” (mer om det på skattegränskvällen med Ålands näringsliv den 20 mars). Efter att vi vet var ”skon klämmer” år 2024, så måste vi tillsammans – regering och opposition – göra en extrem kunskapsresa där vi, för att citera f.d. lantrådet Roger Jansson ”blir bättre på detta än finansministeriets tjänstemän”. Och det är när vi gjort denna kunskapsresa som vi kan börja vinkla schackbrädet till vår fördel, åtminstone så att inte våra spelpjäser glider av. Det är också DÅ som vi möjligen kan aktivera 22§. Men DÅ, talman, måste sannolikt bägge moment av 22§ aktiveras – både lagtinget och landskapsregeringen. Det räcker inte med att aktivera lagtingets initiativ till lagändring (såsom gjordes med straffen för sexualbrott), vi måste då sannolikt aktivera både landskapsregeringens initiativrätt till förändring av riksförordning och lagtingets initiativrätt till lagändring.

En kartläggning behövs också för att sätta fart på den finländska utredningen om skattegränsen, den som vi fick in i finländska regeringsprogrammet efter riksdagsvalet och som ska göras i samverkan med de åländska företagarna.

Vi har också ett EU-val framför oss och i det valet är det viktigare än någonsin att vi lägger rösten på någon som kan ge en kraftfull åländsk intressebevakning i EU, inte minst när det kommer till en minskad administrativ börda för Ålands företag.

Talman, jag vill avsluta med att konstatera att det verkar finnas ett visst stöd i salen för en kartläggning såsom beskrivits i åtgärdsmotionen. Det är viktigt, det är på sitt och vis helt logiskt då flera ledamöter i det nuvarande regeringsblocket efterlyst en sådan studie. Studien från 2004 blev ju ett nyttigt arbetsredskap för flera efterkommande landskapsregeringar, det finns alla möjligheter för att även denna kartläggning kunde bli det.

Tack för ordet.  

Återinför parlamentariska styrelser

Regeringen Sjögren inledde tyvärr sin mandatperiod med att avskaffa parlamentarisk representation i landskapets styrelser. Oppositionen reagerade starkt med att sammankalla en gemensam presskonferens.

Besluten att plocka bort all opposition ur exempelvis ÅHS, ÅMHM:s och Ålands Radios styrelser är skadliga för den långsiktiga, åländska samhällsutvecklingen. För det första bör varningsklockor alltid ringa när en regering stänger ute opposition eller själv bestämmer sig för att det är ”bättre med experter än opposition”.

En regering måste kunna tåla insyn och frågor. För det andra har den liberalt ledda regeringen nu omfattat den skadliga principen att partibok måste gå före kompetens på Åland, dvs. om du hör till regeringspartierna anses du kompetent nog att delta i handhavandet av de gemensamma angelägenheter. Annars nej tack.

”Man ska vara snäll mot dom små” heter det, och regeringen är alltid stor i förhållande till oppositionspartierna. Jag har viss erfarenhet av att stå upp för principen om att de största oppositionspartierna bör medverka i styrelserna och jag vill berätta varför det är en bra sak för Åland. ÅHS-styrelserna har ända sedan grundandet varit parlamentariskt tillsatta. Min personliga erfarenhet av oppositionsföreträdarna Cita Nylund (Lib) och Ulf Weman (s) var att de gjorde mycket värdefulla insatser i styrelsen, utvecklade politiken (kring preventivvård, sterilisering, fastighetsutveckling), ställde viktiga frågor, informerade sina partier och var pålästa. En positiv bieffekt var att onödiga missförstånd undveks i den offentliga debatten, detta är viktigt i den polariserade, fake-newsdrivna verklighet vi befinner oss i just nu. En annan är att vi undviker tvära kast i politiken t.ex. kring stora satsningar. En tredje positiv effekt är att oppositionens närvaro ger mera kvalitet i besluten då de tvingar regeringspartierna att ”skärpa till sig” lite. Ytterligare en positiv effekt är samling kring stora viktiga – och dyra – frågor som sträcker sig över flera mandatperioder, ex.  större upphandlingar eller sjukvårdens ombyggnad. Och till sist kanske ren självbevarelsedrift. Med nuvarande upplägg är regeringspartierna ensamt ansvariga för allt, oppositionen behöver inte anstränga sig.

Omvärldsanalyser brukar vara viktiga. Både öster och väster om oss styrs vårdorganisationer av politiska styrelser, rentav så att representationen motsvarar valens utfall. Också ÅHS-styrelsens arbete är politiskt. Experter ska givetvis stödja beslutsprocessen med bästa möjliga fakta och sakkunskap. Att ge apolitiska experter förslags- och rösträtt är i en politisk styrelse är problematiskt. Det intressanta blir ju då inte experternas sakkunskap, utan vilka värderingar som styr experterna när de ska fatta beslut om t.ex. grunderna för infertilitetsbehandling, högkostnadsskydden eller prioritering av mål i verksamhetsplanen. De facto har vi ett regeringsparti och ett expertparti i ÅHS-styrelsen.

Jag hoppas att regeringen, för Ålands bästa, kan återgå till den väl beprövade principen att de största oppositionspartierna är representerade i ÅHS-styrelsen. ( Och nej, jag är inte personligen intresserad 😊 )

Mvh Wille Valve

Styrelseordförande för ÅHS under 2020-2024

Återta lagförslaget

Eftersom regeringsblocket bordlade debatten om sjukkostnadsavdraget till en dag då Finans- och näringsutskottet är på arbetsresa, önskar vi framföra några avslutande synpunkter i insändarform. 

1. Ur remissvaren framgår att flera grupper påverkas av att sjukkostnadsavdraget slopas: pensionärer, ESB-boende, bärare av glasögon, multisjuka, långtidssjuka och synskadade. Däremot finns ingen plan eller kompenserande åtgärder för någon av grupperna, bara ett löfte om att landskapsregeringen utreder kompenserande åtgärder. Förslaget blir inte heller bättre av att vidlyftiga kompenserande åtgärder stressas fram på kort tid, en effektiv socialpolitik fordrar tid och eftertanke.
2. Sjukkostnadsavdraget består av två delar och endast den ena beskrivs i förslaget. Kostnader för Institutionsvård eller effektiverat serviceboende som kan dras av till 25 % nämns inte. Dessa är betydelsefulla för de äldre som bor på ett effektiverat serviceboende (ESB). Ett komplett lagförslag hade beskrivit både konsekvenserna av att slopa avdrag för sjukkostnader och för institutionsvård / ESB. 
3. Konsekvensanalyser. Mariehamns stad framhåller i sitt remissutlåtande avsaknaden av barnkonsekvensanalyser. Det är uppenbart att förslaget har konsekvenser för t.ex. barnfamiljer då familjer kan göra avdrag för barns sjukkostnader. Förslaget saknar jämställdhetskonsekvenser. För att nämna några konsekvenser så utgör 25% av alla privata vårdbesök på Åland idag av kvinnosjukdomar, förlossningar och eftervård. Åländska kvinnors besök till privat vård fördyras direkt efter att avdraget slopas. Kvinnor har mera sjukfrånvaro än män och kvinnor står för fler besök till ÅHS än män.
4. Mariehamns pensionärsförening framhåller att förslaget höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka, som redan har en tung börda. Avdraget finns inte till för att utjämna en orättvisa mellan rika och fattiga, utan mellan friska och sjuka. 
5. Förslaget saknar en näringspolitisk analys av hur apotekare, optiker och privata vårdföretag påverkas. Inte heller resoneras det kring vad det innebär för Ålands ekonomi att ta 1 miljoner euro ur den. 
6. Förslaget saknar ärlighet. Det står inget i lagförslaget om att detta är ett förslag som ingår i en helhet för att balansera den åländska ekonomin, tillsammans med andra åtgärder. Detta kan tyda på oärlighet eller avsaknad av plan. 
7. Social- och miljöavdelningen avrådde i sitt utlåtande från att slopa sjukkostnadsavdraget, beroende på att avdraget ingår i en större ekonomisk helhet för den enskilde. Att regeringen inte bemödat sig att lyssna på tjänstemännen och ta fram kompenserande åtgärder är allvarligt, med tanke på att regeringen redan i mars tycks ha aviserat till skattebyrån att avdraget ska avskaffas. 

Till sist håller inte regeringens argument. Detta är ingen avbyråkratisering, utan en byråkratisering i och med införandet av ”avdraget för nedsatt betalningsförmåga”. Avdraget är gammalt, men att något är gammalt är inget bra argument för att avskaffa. För 10 år sedan motionerade liberalerna om en fördubbling av det ”gamla” avdraget (BM 31/2014-2015)

 

Det vore rakryggat att återta förslaget och återkomma med ett komplett, genomtänkt förslag som kan träda i kraft senare. Att stressa igenom avskaffandet blir inte bra. Att ta en time-out ger regeringen möjlighet att göra om, göra rätt och samla sitt fokus på den större planen, dvs. budget 2025. 

 

Moderat Samlings lagtingsgrupp: 

Wille Valve

Annette Holmberg-Jansson

Mika Nordberg

Anders Holmberg

Ärlighet efterlyses

 

Talman,

Vi har idag att behandla ett av de mera märkliga lagförslag vi skådat. Låt oss börja med grunden: ”Varför behövs lagförslaget?”. Här skulle det vara välgörande med lite ärlighet! ”Landskapet behöver mera pengar, därför höjer vi skatten”. I lagen finns ingen hänvisning till rambudgeten, till sparbetinget ingen motivering om att detta är en av flera namngivna åtgärder som regeringen behöver balansera ekonomin.

Om du tänker ta 1 miljon euro av ålänningarna så är det nog på sin plats att berätta varför och benämna saker och ting vid deras rätta namn: Skatten höjs för dem med sjukkostnader, landskapet behöver pengarna.

Det tycks också ha varit bråttom med lagförslaget, det märks på små skrivfel, grovt bristande konsekvensbedömningar och lösryckta meningar som sannolikt kommit till på slutrakan.

Finns en del motiveringar inne själva förslaget, t.ex. att hälsosystemet har blivit bättre, avdraget är föråldrat och fördelarna med avbyråkratisering. Vad gäller avbyråkratisering så gäller det rakt motsatta:

Landskapsregeringen tar nu i stället in det mest obegripliga som går att hitta i finländsk skatteuppbörd, nämligen det fulla avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga.

Låt oss börja vid den nya paragrafen 17.

” På basis av kostnader som enbart beror på sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. ”

VAD ÄR DET? Jo,

Detta finns sedan tidigare i finländsk beskattning, det anses i Finland inte vara en av de bästa konstruktionerna då den är obegriplig för skattebetalaren. Så här upplevs det ur skattebetalarens synpunkt: Du ska börja med att samla sjukdomskostnader – minst 700 euro på ett år, annars ingen vits med det. Sen ska du räkna ut 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster (inte brutto), få bekräftat att summan av dina sjukdomskostnader överstiger 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster.

Och då var det klart? Absolut inte.

Sen ska du ansöka av skattebyrån om att få avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga. Och nej, det blir inte summan av dina insamlade räkningar som beviljas utan ett schablonbelopp baserat på en helhetsbedömning. Detta är vad regeringen för in i paragraf 17 och jag tror vi alla – faktiskt kan vara överens om - att det är magstarkt att påstå att regeringen serverar en avbyråkratisering eller en förenkling av en låginkomsttagares vardag.

Jag frågade skattebyrån hur DOM ser på införandet av nya paragraf 17§? Jag fick svaret att det är ett svårt och byråkratiskt avdrag. De förutspådde att många kommer att försöka yrka på avdraget, i tron att detta är "det nya sjukkostnadsavdraget" och det blir - arbetsdrygt för skattebyrån samt svårförståeligt för skattebetalarna.

Så nej, ni får ingen applåd för avbyråkratisering idag.

Nu kommer vi till själva avskaffandet av avdraget.

Låt oss börja med dom mycket fåordiga konsekvensbedömningarna – några halvkvädna ord kring jämställdhetskonsekvenser. Regeringen har här inte ens uppmärksammat ÅSUB:s statistik som visar på att kvinnor är mera sjuksksrivna än män. Illa! Men, märker ni att det finns några elefanter som saknas helt i kapitel 5?

Barnkonsekvensanalys. I remissvaret från Mariehamn konstateras att ”en mer ingående konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensenalys av avskaffandet av sjukkostnadsavdraget saknas” – i lagförslaget står att konsekvenserna för barnen är svåra att bedöma för statistiken är svåranalyserad. Så låter barnkonsekvensanalysen, ”det är svårt att säga”. Ska vi nöja oss med det?

Konsekvenser för ESB-boende, nämns över huvud taget inte! Och detta är skandal. När du bor på ESB-boende har du enorma avdragsgilla sjukkostnader, läkemedelskostnader och boendekostnader, till skillnad från när du bor på institution. Inte ett ord nämns om denna grupp i lagförslaget! Den största skandalen är kanske att dessa konsekvenser nog utförligt beskrivs i den överkörda social- och miljöavdelningens remissutlåtande. Och hör här: ”Social och miljöavdelningens rekommendation är att INTE AVSKAFFA SJUKKOSTNADSAVDRAGET men precisera det till de delar regleringen kan anses otydlig”. Låt de orden sjunka in. Vad hände med att lyssna på sakkunskapen?

Förutom bristande barnkonsekvensanalys och grovt bristande äldreanalys finns ytterligare några ”blinda fläckar” i lagförslaget värda att nämna. En sådan är näringspolitisk. Om du tar bort 1 miljon euro från en specifik del av den åländska ekonomin så kanske det påverkar näringslivet? Företagen? Köpkraften? Kan det vara så att förslaget möjligen påverkar våra apotek på nåt sätt? Kan det påverka människors vilja att handla glasögon och linser hemma? Kan detta leda till att människor börjar bunkra billigare, receptfria mediciner i Sverige? Och att detta påverkar apoteken och optikerna? Det finns inga resonemang - alls - kring detta i lagförslaget.

I budget 2018 ansågs det vara mycket betydelsefullt att tillföra 1,3 miljoner i landskapsmedel till ålänningarna och indirekt näringslivet genom att det s.k. arbets- och pensionsinkomstavdraget kom till. Avdraget skulle enligt budget ”stimulera tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning”

Här tycks det nu inte få några konsekvenser alls att ta bort 1 miljoner euro från ålänningarna och den åländska ekonomin. Självklart får det samhällsekonomiska konsekvenser om vi stimulerar tillväxten med att tillföra 1,3 miljoner, då gör vi ocksp det motsatta genom att ta bort 1 miljon. Inte heller resoneras kring avdragets inverkan för Ålands attraktionskraft.

Så, vem drabbas direkt av att sjukkostnadsavdraget slopas? Det är framför allt två grupper:

1)     Pensionärerna, dvs. våra årsrika medborgare som i medeltal har högre sjukdomskostnadsavdrag och mindre inkomster än en förvärvsarbetande. ”Vi motsätter oss att sjukkostnadsavdraget slopas då det höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda” skrev Mariehamns Pensionärsförening kärnfullt.

Alldeles särskilt berör lagförslaget dem som bor på Effektiverat serviceboende. Våra pensionärer påverkas ännu mer av att också avdragsrätten för ESB & institutionsboende åker ut med badvattnet, denna effekt nämns inte ens i lagförslaget! Det nämns dock i social- och miljöavdelningens utlåtande som inte stödjer att avdraget avskaffas. Tja. Vi får hoppas på att utskottet är intresserat av pensionärernas vardag. Som grädde på moset får pensionärerna istället ett fullkomligt obegripligt ”avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga” som inte kommer att vara någon humörhöjare.

2)     Den andra gruppen som drabbas, talman, är låginkomsttagare som har höga sjukkostnader, låginkomsttagare med kroniska sjukdomar, multisjuka människor som får en årlig kompensatorisk effekt. 

I lagförslaget konstateras att ”kompensatoriska åtgärder” för grupperna ska utredas, här nämns traditionell vänsterpolitik som högre bidragsnivåer, mera tandvård (gissningsvis mera offentlig), men också högkostnadsskydden. Ingenting om servicesedlar, tandvårdssedlar riktade till den äldre befolkningen som kunde används både privat och offentligt.

Det är svårt att inte bli upprörd när man tänker på att ni höjer skatten (för det är det vad ni lyckas vara överens om) och ni försämrar den ekonomiska situationen för Ålands låginkomsttagare (står rentav i lagförslaget). Men det kan komma nåt snart, kanske.

Det finns många saker som är bekymmersamma med detta lagförslag, men framför allt är det kontexterna som skaver. 

Vi vet inget om den ekonomiska kontext som detta lagförslag placeras in i, vilka är de andra åtgärderna som ska balansera åländsk ekonomi? Är det bara de mjuka värdena som får genomgå stålbad? Kommer regeringen att spara – något alls - i sin egen förvaltning? Vi får knappast några svar idag. Vad stod t.ex. på den lapp som finansministern viftade med här i plenisalen? Den med 13,6 miljoner euro i form av ”effektiviseringar av den egna verksamheten”? Vete fasen. Men det HADE varit bra information inför detta beslut.

Och märk väl – vi kommer inte att få se nåt paket. För den politik regeringen för nu är ingen helhetspolitik, det är den minsta gemensamma nämnarens politik. Regeringen är – enbart - överens om att avskaffa sjukkostnadsavdraget. Inte om nåt annat. Och då gör man som en groda på ett sjunkande näckrosblad, man hoppar vidare till nästa som ser ut att kunna bära.

Vi vet heller inget om de ev. kompensatoriska åtgärderna som ska "utredas".  Kanske utredningen kommer fram till att inga åtgärder behövs? Lagförslaget argumenterar ju för att sjukkostnadsavdraget är onödigt.  

Vad gäller den tredje lagändringen - höjningen av grundavdraget så är det sunt bondförnuft. Självklart ska oavsiktliga effekter på andra avdrag neutraliseras. 

Talman, vi kommer inte att stödja lagförslaget. Motiveringarna håller inte, konsekvensanalyserna är grovt bristfälliga och kontexten är okänd. KST:s styrelse hade helt rätt när de varnade för att ”Det behövs en noggrann konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare.”

Om man ska säga nåt positivt så verkar ni ha analyserat grundligt vad avskaffandet ger för kostnader inne i er egen förvaltning.

Till sist, idag har vi börjat få svar på frågan om vilka värderingar som styr landskapsregeringen. Ni höjer skatten för människor i behov av vård. Ni tar 1 miljon euro ur ålänningarnas fickor och lovar att utreda ev. bidragshöjningar i framtiden. Ni gör bristfälliga analyser av hur inkomstgrupper kan drabbas, hur ESB-boende och multisjuka drabbas och ni är fullkomligt blinda inför....det som håller igång det åländska samhället - företagarna, inför apotekarna och glasögonförsäljarna – hur dom påverkas verkar inte viktigt.  Detta säger inte allt men nog väldigt mycket.   

Tack för ordet.

 

Östersjöns tid är nu!

Talar om behovet av kraftåtgärder för att minska näringsutsläpp i allas vår gemensamma Östersjö. Plats: BSPC-konsferensen i Bundestag 2021. Tysklands president Steinmeier verkade ta till sig budskapet, likaså Tysklands BSPC-delegation med Johannes Schraps i spetsen. 

Östersjöns tid är nu!

I skrivande stund övertar Åland ordförandeskapet i Östersjökonferensen BSPC. Det är bra nyheter för Åland. Det åländska ordförandeskapet löper från augusti 2024 till augusti 2025. Vi kan vänta oss utskottsmöten, ett och annat toppmöte och ungdomsmöten på Åland, fram till den ”stora finalen” i augusti 2025 då ca 200 Östersjöparlamentariker och funktionärer samlas för parlamentarisk Östersjökonferens på Åland. Det blir en välkommen ”säsongsförlängare” som ger fler övernattningar och marknadsföring över sociala media som tydligt sätter Åland på kartan, likt Tall Ships Races under sommaren 2024.

Året vi har framför oss ger också utmärkta möjligheter att påverka och bygga relationer, flera möten kommer att förläggas just till Åland. Den åländska BSPC-delegationen har länge satt en heder i att lyfta Östersjöns tillstånd och det är de envisa åländska delegationernas förtjänst att minskning av näringsutsläpp nämnts varje, årliga BSPC-resolution. Denna typ av samverkan mellan Östersjöländerna ledde fram till att alla utsläpp av toalettavfall från passagerartrafik förbjöds i Östersjön från 2021. Nu är rätt tid att igen lyfta Östersjöns tillstånd och arbeta för minskning av näringsutsläppen i hela Östersjöområdet.

Till sist vill jag lyfta det myckna fotarbetet som ligger bakom det åländska ordförandeskapet i BSPC. Det är flera åländska delegationer och delegationssekreterare som arbetat tillsammans, prestigelöst och över partigränserna inför det ögonblick då delegationsordförande Alfons Röblom övertog stafettpinnen. Det är läge att känna lite stolthet, ställa in oss på att leverera Östersjöns suveränaste värdskap och höja ambitionerna för friska dopp även i framtiden

Wille Valve (MSÅ)

Delegationsordförande för BSPC 2020-2023