onsdag 12 maj 2021

Mitt varmaste tack

Talman,

Vi befinner oss nu i ett brytningsskede: Samhället vaknar upp, sträcker på sig och återgår – pö om pö – till något lite mera normalt.

Det mest centrala verktyget vi har för att nå det ”nya normala” är: vaccinering. Den vaccinering som beskrivs i tilläggsbudgeten. Vaccineringen har inte bara betydelse för vår egen vardag, för en reseekonomi som Åland är det av stor betydelse att människor kan resa lite mer. Det är därför jätteviktigt för oss alla att vaccinationerna fortskrider, skalas upp och kan genomföras möjligast effektivt.

Inget av detta vore möjligt utan Ålands hälso- och sjukvårdspersonal som i prövningens stund visat handlingskraft, uppfinningsrikedom och en förmåga utöver det normala. Tack till er.

Men jag vill idag särskilt lyfta en annan människoskara: De frivilligarbetare som ställt upp, företrädelsevis genom röda korset.

Det här talet riktar sig till er: Tack för att ni ställt upp. Ni har gjort och gör en viktig insats för det åländska samhället. Ni finns också representerade här i denna sal och flera av er har hållit låg profil, jag respekterar det och tänkte inte lyfta någon särskild person – jag konstaterar bara att jag känner den djupaste respekt för er som ger er tid, hjärta och hjärna för att Åland ska ha det så bra som möjligt.

Vad har då er insats betytt så här långt? Jo, detta har et insats betytt:

-          ÅHS har inte behövt rekrytera lika mycket personal, tack vare att de frivilliga från Röda Korset ställt upp som kontrollanter vid ingången, ledsagare och övervakar att hygienrutiner efterföljs.

-          Det underlättar sjukskötarnas jobb då de frivilliga har kontroll över mängden personer i salen, så att alla kan hålla distans och undviker trängsel.

-          Och för det tredje: De frivilliga skapar trygghet på vaccinationsplatsen och frigör resurser för ÅHS så att personalen kan effektivare koncentrera sig på det medicinska.

För tillfället har vi ca 100 frivilliga. Tänk på den siffran! 100 åländska frivilliga som ger sin tid för att samhället ska komma på fötter så snart som möjligt. De frivilliga finns på plats 7 dagar i veckan kl. 9-16: ------ 3 frivilliga på förmiddagen och 3 på eftermiddagen. Vi har ett stort arbete framför oss, vaccinationerna kommer att fortgå i alla fall t.o.m. september, så fler frivilliga är välkomna att anmäla sig, till Röda Korset som svarar för rekrytering, utbildning, schemaläggning och koordinering.

1)     Nu kanske nån muttrar att vi ska ju inte bygga vår sjukvård & välfärd med talkoarbete, eller hur? Sant och visst, men den kritiken både missar målet och undervärderar indirekt de frivilligas insatser – insatser som har gjort mycket gott för det åländska samhället.

Vi kommer nämligen inte ifrån att - just exakt här och nu – så var det viktigt och betydelsefullt att Röda korset kunde ställa upp med frivillig kraft, med 100 människor som verkligen visat vad det betyder att göra något – Tillsammans för Åland.

fredag 7 maj 2021

Relativ skuldsättning

Landskapets underskott och lånebehov har under våren lyfts i flera debattinlägg. Min uppfattning är att landskapsregeringen nu gör rätt i att långsamt börja ”svänga pråmen” mot en hållbarare ekonomi, så att vi varken drar på oss överstora lån under de kommande åren eller sparar sönder Åland. Det lär ta 2-3 mandatperioder innan vi är på grön kvist igen, men det är värt det.

Men hur ser det ut i kommunerna? Ett bra ställe att börja titta är ÅSUBs utredning om Kommunernas och kommunalförbundens ekonomi och verksamhet (2020:2). I tabell 13 syns de åländska kommunernas skulder fördelat per kommun och skärgård / landsbygd / Mariehamn. Vid en första anblick ser skuldsättningen hyggligt balanserad ut. Mariehamn hade den 31.12.2019 23,7 miljoner i skuld och övriga landskommunerna 27,4 miljoner. Inte särskilt anmärkningsvärt sett till befolkning jämfört med landskommunerna. Lite ”häftigare” blir det ut om man börjar titta på koncernboksluten för t.ex. Mariehamn: 69 miljoner. Hit räknas då också skulder som Mariehamns energi har, Mariehamns andel av kommunalförbundens skuld. Men inte heller detta är anmärkningsvärt jämfört med andra kommuner av Mariehamns storlek.

Det är när vi tittar på siffran ”relativ skuldsättning” som det börjar sticka i ögonen. Den relativa skuldsättningen visar hur stor del av kommunens normala driftsinkomster som skulle behövas för återbetalning av det främmande kapitalet, skulden. Siffran för Mariehamn är 47%. Genomsnittet för alla Ålands kommuner är 43% av driftsinkomsterna. Men 43% är då ett genomsnitt mellan t.ex. Hammarland (11%), Lumparland (78%) och Kökar (138%). Samma trend ser vi i sett till ett annat centralt nyckeltal: Skuldsättning per invånare, där Hammarland har 1 euro per invånare, Lumparland 3803 euro per invånare och Kökar 8685 euro per invånare. Finns det något landskapsandelssystem i världen som kan jämna ut detta?

Till detta kan vi lägga den färska konjunkturöversikten från ÅSUB våren 2021. I den ser vi att knappast ens år 2023 kommer Ålands BNP att kunna vara tillbaka på 2019 års nivå. Detta inverkar både landskapets och kommunernas intäkter. Att landskapsregeringen nu höjer landskapsandelar för KST och äldreomsorg är bra som tillfällig lindring under pandemin, men ingen långsiktig lösning. 

Det finns alltså stora skillnader mellan kommunernas förutsättningar. Vi har idag både kommuner som står på egna, starka ben och kommuner som tappat hoppet om att kunna stå igen. Kommuner med skuldfrihet (exkl. koncernbokslut) , Finlands lägsta kommunalskatt, stark framtidstro och inflyttning. Och så har vi kommuner där 2 nya skolbarn gör att kommunen går i konkurs, för att citera Ålandstidningens ledarsida. Om Åland förr hade A- och B-kommuner har vi idag A-, B- och C-kommuner där de sistnämndas hopp står till landskapsregeringen. 

Den långsiktiga lösningen behöver vara ett mindre antal, starkare kommuner med större befolkningsbas och ett enklare landskapsandelssystem. Alternativet tär att vi fortsätter flytta ansvar från kommunerna: gymnasiet, sjukvården, socialvården och snart kanske räddningsväsendet. Detta är i längden inte någon bra lösning för ålänningarna, eftersom Ålands partier redan idag har problem med att fylla kommunfullmäktige med folk i vissa kommuner. Kompetensen och engagemanget blir därefter.

Det är därför bra att landskapsregeringen avsätter pengar för att föra kommunreformen framåt. Om vi vill stärka Ålands attraktionskraft och få de åländska hjulen i rullning behöver vi trygga centralorten Mariehamns utvecklingsbehov. Nånstans ska pengarna komma ifrån. De pengar som både ska återbetala kommunernas skulder och bli till vår äldreomsorg och skola.

Wille Valve (MSÅ)

onsdag 21 april 2021

Anförande om alkohollagen den 21.4.2021

Talman,

Vi har under det gångna året pratat mycket om vikten av att få hjulen i rullning igen. Många ord har yttrats om att vi måste få ner den historiskt höga arbetslösheten på över 10 %. Goda råd är fortsättningsvis dyra. Nu har då landskapsregeringen kommit med ett konkret förslag, där man säger att här har vi något som kan öka sysselsättningen, kan få i gång hjulen lite under sommaren. En enhällig landskapsregering framför att det är jättebra om vi kan få lagen i kraft så snart som möjligt, utskottet instämmer och lägger allt annat åt sidan för att behandla denna... blankettlag, för det är det vi pratar om nu. Nu är jobbet klart och betänkandet ligger på bordet. 

Och vad gör vi då i denna sal? I måndags föreslog ltl Toivonen återremiss till Finans- och näringsutskottet. Idag föreslår Toivonen att lagen sänds tillbaka till regeringen. Övriga oppositionen kom med förslag om bordläggning på en vecka. Det blev omröstning och bordläggningen blev "bara" 2 dagar. Flera talare framhöll att de absolut inte hatar näringslivet på något sätt. Och rätten till bordläggning har oppositionen, inget snack om det.

Idag presenteras klämmar till förslaget, vilka i sig innebär ytterligare bordläggning in i nästa vecka. Ikraftträdandetidpunkten lär då skjutas fram med 1 månad, ta en titt på Ålandsdelegationens sammanträdestidpunkter så ser ni varför. Jag tycker det här är ett ganska beklagligt ögonblick. Det vi pratar om idag är... en blankettlag som har beretts ca 4 år, för att vara genomtänkt och socialt ansvarsfull.

Jag tycker verkligen det är tråkigt att vi fortsätter dra detta i långbänk. Våra tjänstemän har jobbat med detta i 4 år, beredningen har varit omsorgsfull och omfattat 2 remissrundor, 2 regeringar har jobbat med frågan, utskottet har lagt mycket tid på en lag. Som inte skiljer sig mycket från den första skissen.  Det vi gör nu i denna sal drabbar Ålands företagare, det drabbar dem som sliter och betalar skatt som blir - till våra månadslöner som utbetalades för 4 dagar sedan. 

Lagförslaget berör Ålands företagare. Ålands företagare är ingen anonym, grå massa. Det är människor med drömmar och förhoppningar. Människor som har satsat sina liv, delvis fått sina drömmar sönderslagna av en pandemi, människor som söker efter något hopp, något att bygga framtiden på. De här människorna lyssnar på oss idag och undrar: Hur ska det bli? 

För mig som är det en självklarhet att ge mitt bifall till ett förslag som gör livet enklare för de människor som är våra företagare. Det är en självklarhet att det ska vara enklare för våra företagare att bedriva catering, det är en självklarhet att du inte ska behöva betala ny avgift för varje gång.

Och det är också en värderingsfråga. De otrevliga, fulla vuxna som ledamoten Fellman beskrev finns förstås och kan utgöra ca 3-4% av befolkningen. Ska vi då bygga lagstiftningen som om 100% av befolkningen var fulla, otrevliga vuxna? Nej det ska vi inte! Vi ska ha frihet under ansvar och friheten upphör om du inte kan bete dig.

Tack för ordet.

måndag 19 april 2021

Anförande om alkohollagen den 19.4.2021

Talman,

Social- och miljöutskottet har antagit en ny alkohollag, utskottet går alltså på regeringens linje. Varför behövs då en ny lag? Jo, den åländska alkohollagen är idag lite av ett muséum: Enda stället där enportionsregeln fanns kvar i lag, även om den slutade tillämpas i praktiken. Unikt detaljerade mattillagningskrav för den som serverar alkohol. Enda stället med A, B, och C-rättigheter. Vi är också  - tyvärr – enda stället där catering-verksamhet ävarit omgärdat av ohyggligt mycket krångel.

Detta sistnämnda är särskilt svårt att försvara när vi lever i en pandemi, där restaurangerna från tid till annan tvingats vara helt stängda. I talande stund får alkoholservering pågå till 22.00 och offentliga sammankomster är begränsade till 10 personer. Oberoende av hur pandemin utvecklar sig så torde de förenklade reglerna för catering-verksamhet kunna ingjuta åtminstone en liten gnutta framtidstro i branschen.

På det hela taget ger förändringarna en lite enklare vardag för krögarna och för arrangörerna av sommarevenemang som ”Sjödagarna”. På det hela taget är detta också en sträng lag, betydligt strängare än dess förlagor. Enbart 16-åringar som utbildat sig får servera. Vi inför ett Norgeinspirerat krav på alkoholfria alternativ på serveringsställena, ÅMHM ges muskler att begränsa alkoholstyrka och öppethålllningstider, rentav stänga verksamheter ifall det finns anledning att tro att barn och ungdomar kan komma till skada. Åland förutsätter 3 månaders arbetserfarenhet för ansvarig föreståndare vilket jämföras med 0 månader i Finland.

En bestämmelse som utskottet fördjupat sig extra i handlar om läktarservering. Utskottet har erfarit att bestämmelsen inte innebär någon betydande förändring i den åländska vardagen, men att den kan ge ett visst mervärde för t.ex. fotbollsklubbarna om de skulle röna internationell framgång och verkligt stora matcher spelas på Åland. Denna bestämmelse är för övrigt lika tillämplig på Mariehamns litteraturdagar som härefter har möjlighet att servera vin på litteraturdagarna. Vi kan notera att ett enhälligt utskott också tar ställning för att starksprit inte hör hemma på dessa evenemang: ” Utskottet anser att på läktarutrymmen ska företrädesvis lättare alkoholdrycker med maximalt 22 volymprocent etylalkohol serveras.”

I pandemitider har en del olyckskorpar kraxat om att det dricks mer, att konsumtionen ökar. THL:s färska siffror (7 april) visar motsatsen: i pandemins första år 2020 minskade konsumtionen med 5,2%, vilket kommer efter ett år där förändringen var 0. Detta motsvarar den trend vi har kunnat skönja också i åländska undersökningar: Intresset för alkohol fortsätter att minska och föga förvånande med tanke på 1) priset och 2) brukarnas allt högre ställda förväntningar.

I hörandena har framkommit att den föreslagna, åländska lagstiftningen både välkomnas och i stort verkar motsvara allmänhetens uppfattning om vad som är rätt och fel, vilket måste bedömas som något positivt.

Avslutningsvis är Åland inte det enda stället i världen där saker försinkats på grund av pandemi. Social- och hälsoministeriet i Finland skulle nu ha gjort en totalutvärdering av förändringarna som föregående alkohollagsrevidering innebar, men sådant har inte funnits tid till. Utskottet föreslår att Åland gör sin egen utvärdering av lagens effekter om ca 3 år, men att också konklusionerna från rikets utvärdering bör ges viss tyngd.

Utskottet har behandlat lagen i rask ordning, men utan att ge avkall på att fördjupa oss i särskilt svåra frågeställningar. Vi moderater delar förhoppningen om att denna lag ska kunna träda ikraft så snart som möjligt, vi tror att det är bra för Åland och hoppas att alla åtgärder vidtas för att möjliggöra det.

Vi har idag sett att det finns dom som gärna tar en tankepaus och fördröjer behandlingen av alkohollagen och ikraftträdandet av olika skäl, vi tror att det vore ett misstag att göra det. Vi behöver kunna ingjuta lite framtidstro på Åland nu.

Tack för ordet.

onsdag 9 december 2020

Kommunreform 2.0


                                                        Bild: Malin Lundberg, Ålands Radio


Talman, 

Jag kommer att tala länge idag, så jag ber om ert överseende.

Framför oss har vi ett av denna mandatperiods intressantaste lagförslag. Landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland föreslås upphävas, men Kommunstrukturlagen för Åland kvarstår med några kompletteringar.

Den 16:e kommunen Mariehamn skapades 1861. Efter detta har det har det på intet sätt rått något stillestånd. Signildskär överfördes från Eckerö till Hammarland, 1961 inkorporerades en del av Jomala in i Mariehamn. Men dom här gränsjusteringarna är ändå bara småpotatis om vi tittar på gränsförskjutningarna som ägt rum över tid i kommunernas ansvarsområden.

Till skillnad från kommuner i vår omvärld har inte Ålands kommuner ansvar för gymnasialstadiet. På Åland beslöt vi att det nog är bäst att landskapet handhar det. Samma evolution ägde rum på sjukvårdsområdet, vilket kulminerade i att landskapsorganisationen ÅHS slog upp sina dörrar den 1 januari 1994. Då en gemensam brand- och räddningsmyndighet skulle värkas fram framfördes också tanken att kunde inte landskapet bara ta över det.

Inte nog med det! Vi i denna sal har skapat tvingande kommunalförbund för specialomsorg där alla åländska kommuner har obligatoriskt medlemskap, Ålands omsorgsförbund. Om 3 veckor äger ögonblicket rum då detta tvingande kommunalförbund ombildas till Kommunernas kommunaltjänst, KST med ännu större ansvar, nämligen de 16 kommunernas socialvård.

Därutöver har kommunerna själva valt att organisera sig i kommunförbund som Södra Ålands högstadiedistrikt, Norra Ålands högstadiedistrikt, Oasen, osv. Den ledande frågan är förstås: Varför har vi överfört behörigheter till landskapet, varför tvingar vi in kommunerna i nya samarbeten? Varför kunde vi inte låta våra 16 kommuner fortsätta ha hand om sina verksamheter? I ett större perspektiv är frågan: Varför har behörighetsriktningen bara gått BORT ifrån primärkommunerna de senaste 50 åren?

Talman, Det är inte konstigt att kommunreform länge har diskuterats på Åland och seriösa ambitioner till kommunreform har prytt våra löpsedlar åtminstone sedan 60-talet, vilket ltl Påvals noterade i en replik. Och jag skulle vilja hävda att utvecklingen mot kommunreform började ta fart på allvar under den förförra regeringen.

Det var då ÅSUB första gången publicerade en statistiskt sett stark opinionsundersökning som bekräftade att 70% av ålänningarna vill ha kommunreform. Undersökningen gjordes om 4 år senare och siffrorna stod sig, men fick då betydligt mer uppmärksamhet. Det var under förförra regeringen som frivilliga kommunprocesser tog fart på Norra Åland och frågan började debatterades i det offentliga rummet. Det var då, dvs. under förförra regeringen, som landskapsregeringen beslöt att aktivt börja stödja samgång av kommunerna på norra Åland.

Det är alltså nu tre regeringar som arbetat med kommunreform på något sätt, men bara två som haft det i sitt regeringsprogram. En skillnad mellan denna regering och de två tidigare är att de två tidigare regeringarna arbetade utifrån hypotesen att kommunreform kunde vara bra att göra nu medan det är bra tider. Det tankesättet kan vi nog bara släppa nu, den nuvarande regeringen kan knappast sägas ha ”bra tider”. Faktum är att vi nu lyfter lån i mångmiljonbelopp för att kunna hålla landskapet flytande, vi har kriskommuner och våra kommuner upplever en klimatförändring till det sämre: minskade landskapsandelar och genom att ålänningarna väljer att bosätta sig och pendla på ett sätt som inte motsvarar dagens kommunindelning. Det kan vi knappast klandra ålänningarna för.  

En bieffekt av detta är att det idag är rätt svårt att få någon – över huvudtaget – att ställa upp i val i några kommuner. Och då pratar jag inte om att få någon att ställa upp för ett specifikt parti, utan att överhuvudtaget få någon att ställa upp. Ska vi verkligen ha det så, att vår vardag styrs av människor som egentligen inte har den minsta vilja att vara där, än mindre att sätta sig in i svåra frågor utan ersättning? Det här är en ond cirkel, för dessa kommuner tappar både i legitimitet och attraktionskraft, det ökar inte viljan att bosätta sig i dessa kommuner. Demokratiunderskottet urholkar på längre sikt hela idén med kommunal självstyrelse och det är ett problem som också belysts av Ålandstidningen på ledarplats den 6 november. 

Vad tycker vi då om föreliggande lagförslag? Det korta svaret är, att detta är värt att pröva. Lagförslagets ambition är kommunreform och lagförslaget argumenterar för varför det är önskvärt med en kommunreform. Det är möjligt att kommunreformsprocesser tar fart i stöd av dessa lagändringar. De kommuner som verkligen har behov av det kommer att ta initiativ till det. Vi ser en sån process spira mellan Lemland & Lumparland, delvis också mellan Jomala och Lemland-Lumparland. Vi kan vänta oss att Sottunga kommer att ta initiativ i stöd av lagen. I bästa fall får vi en ”snöbollseffekt” om kommunerna landar i att det är nu det ska ske, i värsta fall består dagens kommunstruktur ett litet tag till.

Så för att göra min och gruppens ställning klar: Vi stöder lagförslaget. Det har positiva ambitioner och argumentationen för behovet av kommunreform är klar i lagförslaget. Om förra modellen var en dansk modell med mycket piska, lite morot så är den vi har framför oss idag en norsk modell med mycket morot och nästan ingen piska. Inget är "raserat", tvärtom fortsätter vi bygga från denna grund med nya lagstiftning om kriskommuner och en översyn av kommunallagen. Vi vet att det kommer initiativ ”från fältet”, det vi inte vet idag är om dessa initiativ blir till något. 

Det har ibland argumenterats för att den kommunala självstyrelsen är så stark att den inte går att rucka. På den punkten håller jag inte med och jag är därför glad för att lagförslaget inte argumenterar juridiskt på den punkten, utan utgår från ändamålsenlighet. Tvingande kommunreform kan enligt grundlagsutskottet göras om medborgarnas grundlagsfästa fri- och rättigheter inte tillgodoses. Omfattningen av denna möjlighet är rent faktiskt okänd, för den har inte prövats. Det är viktigt att säga det idag, men det är inte avgörande för ärendets fortsatta behandling. I mitt tycke är det inte heller viktigt att utskottet fördjupar sig i frågan – för just den frågan har inget svar innan det prövats i lag.

Men jag delar nuvarande regerings uppfattning om att om vi ska göra det bra så är det bäst om kommunerna förmår förverkliga det själva, utgående från sin egen verklighet. Får vi detta att funka så är det bra. 

Jag vill ge några juridiska randanmärkningar inför den förestående utskottsbehandlingen:

-         1) Riksdagens grundlagsutskott, som granskar lagförslags förenlighet med grundlagen, har i betänkanden konstaterat att lagstadgade kommunalförbund som skulle få ansvar för över hälften av kommunernas verksamhet innebär för stora ingrepp i kommunernas grundlagsskyddade självstyrelse och beskattningsrätt (GruUU 67/2014; 75/2014 Rd). Det här är en intressant sak med tanke på den åländska samhällsutvecklingen. Ju mer ansvar vi förflyttar från kommunerna, desto mer sannolikt blir det att ”taket kommer emot”, dvs. en lösning presenteras som innebär att ett kommunalförbund får ansvar för hälften av verksamheten. Det här talar för att fler kommunförbund knappast är en vettig väg framåt.

-         2) Vi kan notera att den nya kommunstrukturlagen ger väldigt stor prövningsrätt åt landskapsregeringen som ska bedöma vad som är vettigt / inte. I den prövningen styrs landskapsregeringen juridiskt egentligen bara av det kvarstående kravet (i gamla lagen) på att den nya kommunen ska ha sammanhängande landgräns. Här skulle jag önska ett klargörande. Jag vill be utskottet, om möjligt, förtydliga att landgräns i åländska förhållanden också kan vara vattengräns. Att inte förtydliga detta skulle innebära att ingen skärgårdskommun kan göra kommunreform och det torde inte vara lagstiftarens vilja, jag ber därför utskottet förtydliga den punkten. Ge skärgårdskommunerna frihet att göra reform om de så vill.

-         3) I min nästa punkt vill jag förflytta fokus till kommunallagen, som vår regering aviserat att se över under mandatperioden. Jag hoppas att vi i den revideringen kan skapa frihet för framför allt skärgårdsborna att organisera sin tillvaro såsom de själva vill. Det ska vara möjligt att t.ex. Föglö, Sottunga och Kökar kan vara tre separata kommuner, men med en gemensam adminsitration, gemensamma nämnder och kanske ett gemensamt fullmäktige. Jag vill med detta förslag påminna om att vi kan lösa effektiveringsproblem också utan kommunsammanslagningar, om vi i kommunallagen ger skärgårdskommunerna friheten att frivilligt organisera sig så som de finner bäst.

-         4) En till punkt om skärgården: Det kan vara så att vi närmar oss det ögonblick då det är orimligt att förutsätta samma lagkrav för skärgården som för Mariehamn. Detta skulle tala för att vi ger kommunerna olika servicenivåer, där fasta Åland får ansvaret att producera en del service och trygghet som är gemensam med skärgården. Det är den modellen som tillämpas på öarna utanför Själland i Danmark, där landskommunerna tar ett lite större kommunalt ansvar än skärgården.

-         Avslutningsvis en mera politisk anmärkning. I sin prövning binds landskapet politiskt i det som överenskommits i regeringsprogrammet: ”Frivilliga samgåenden inom tidigare givna ramar, exklusive skärgården”. Högstadiedistriktsmodellen lever alltså på fasta Åland, men inte juridiskt bindande utan som politisk vision som ska förverkligas.

Talman, efter att denna lagändring antas kommer bollen att ligga hos kommunerna. Jag kommer för min del att aktivt undersöka möjligheter till samverkan och samgång, med fokus på de åländska kommuninvånarnas bästa.

Om vi sätter allt detta i ett lite större perspektiv: Vad är alternativen? Att ta lån för att höja landskapsandelar är inte vettigt. Vilka andra alternativ har vi? Att överföra mer kommunal behörighet till landskapsnivå är inte hållbart eller trovärdigt (med möjligt undantag för brand- och räddningsväsendet), att urholka de lagar som förpliktigar kommunerna till kommunal service ger bara småpotatis i sammanhanget. Att tvinga in kommunerna i fler kommunförbund med tvingande medlemskap går, om man tänker efter, egentligen emot hela grundtanken med den kommunala självstyrelsen.

Slutsatsen är för mig uppenbar, hoppas den är det för er också.

è  Talman, jag vill avsluta på den lättare sidan. På väg hem från lagtinget mötte jag igår en kollega i Jomala fullmäktige som sa:

-          Nog är det för hemskt med alla dom här många kommunerna som går dåligt ekonomiskt!

-          Jo, svarade jag, vi behöver ha en enda kommun på Åland

-          Jaha! Sa kollegan.

-          Jo för då har vi bara EN kommun som går dåligt ekonomiskt, inte 16.

För talman, det här är min viktigaste poäng: Att slå ihop 2 balansräkningar är egentligen ingen konst, att ha 2 kommundirektörer efter att 2 kommuner gått samman är inte heller någon konst. Men, 3 kommuner – som fortfarande är 3 kommuner, men som har EN gemensam administration, DET är en konst.

torsdag 3 december 2020

Allas arbete ska värdesättas

Talman,

Först tack till finansminister Eliasson för en mycket god redogörelse av skatterockadens konsekvenser för arbetande ålänningar, som garanterat är av intresse för en bredare allmänhet. Låt oss denna gång börja med att blicka bakåt på vad vi haft. Det kan knappast kallas en “god” arbetslinje, snarare en partiell arbetslinje, en arbetslinje som bara gäller vissa utvalda. Av någon anledning har vi i detta rum beslutat att inte värdesätta det arbete som görs av alla med en högre inkomst än 55.000. Vi moderater värdesätter ALLAS arbete, allas arbete bygger vårt samhälle. Inte bara dens som tjänar mindre än 55.000 genom arbete eller pension. Vi var alltså inte nöjda med den modell vi hade och vi är inte heller helt nöjda med den modell vi nu får.  

Talman, just idag går det knappast att stå här, slå sig för bröstet och säga att denna åtgärd är god moderat politik. Men denna åtgärd GÅR att förstå i ett bredare sammanhang, såsom den beskrivs i budget 2021. Den går att förstå I ljuset av den nya verklighet vi befinner oss i.

Det här slopandet är nämligen en enskild ingrediens - i cocktail av åtgärder som beskrivs i budget 2021. Den går att förstå i en kraftigt förändrad kontext: Landskapets accelererande skuldsättning, en arbetslöshetsgrad på 10%, pandemi med all osäkerhet det medför för ålänningarna. Och behovet att I detta akuta läge kunna prioritera upp andra saker: Att vår sjukvård fungerar och behovet att kunna stärka upp de kommuner med mycket samfundsskatteintäkter som sannolikt blir de hårdast drabbade. Det är den bredare kontext där detta förslag läggs. Alldeles särskilt det faktum att vi lyfter lån i 50-miljonersklassen just nu. Det tvingar hela vårt samhälle till hårdprioritering som vi tyvärr kommer att se mer av.

Det hade inte heller varit toppen att fortsätt med det “gamla” arbets- och pensionsavdraget. Vi hade ursprungligen en snålt tilltagen inkomstgräns på 35.000, vi moderater drev på för att det skulle omfatta alla, då allas arbete ska värdesättas lika mycket. Det blev 55.000 men vi var inte nöjda. Vi ville att detta skulle komma alla arbetande och pensionslyftande ålännignar till godo. Det gjorde det inte och gör inte i denna dag.  

Blickar vi 5 km norrut, på min hemkommun Jomala där vi just under 2021, i pandemitider låter alla hushåll, oavsett inkomst, ha lite mer pengar i plånboken under beskattningsåret 2021. Det tror vi att är bra för Åland just nu. Där ser vi den målbild som vi strävar emot, men som tyvärr just nu är svårförverkligad för landskapet som nu ska lyfta lån för flera miljoner.

Talman, vår självstyrelsepolitiska behörighet gör det möjligt att inrätta, förändra och upphäva kommunala avdrag I beskattningen. Detta är ett av de mest värdefulla redskapen vi har, för att forma världens bästa vardag. Bara tänk på vilken skillnad vi kunde göra för t.ex. bygget av ett hållbart Åland om vi hade hela beskattningsbehörigheten!

De kommunala avdrag vi har idag bör förstås präglas av någon slags långsiktighet över tid och får gärna vara förmån för bredare överenskommelser. Då Kanske vi undviker detta med att gasa i nerförsbacke och bromsa i uppförsbacke.

Jag vill dock be Finans- och näringsutskottet att särskilt titta närmare på, I vilken utsträckning vi själva bestämmer över avdragen. Ändring I avdragen är nämligen alltid en jättemanöver där bl.a. kommunförbunden och skattebyrån är med. Minister Eliassons anförande var bara toppen på detta isberg. Det kostar dessutom att införa avdragen.

 Har själv suttit I situationer där jag tyckt att skattebyråns åsikt vägt oproportionerligt tungt kring vad som är praktiskt möjligt eller inte. Förstås bör skattebyråns synpunkter på ett avdrags effekter vägas in, men det måste vara så att det är vi själva som styr vårt öde, får aldrig vara det som helt styr de rockader vi gör.

Det är nu viktigt att nu se framåt, försöka se konturerna av de långsiktiga åtgärder som vårt Åland är behov av. Det finns ibland en tendens att överskatta förändring på kort sikt och underskatta förändringen på lång sikt.

Talman, jag vill avsluta med ett citat av Tage Danielsson: Den som varken vill se framåt eller bakåt måste se upp.

lördag 31 oktober 2020

Förnuftet segrade, tack för det.


Inledningsvis vill jag tacka ledande skattesakkunnig Tero Määttä för en saklig och sakkunnig insändare om hur skatteförvaltningen resonerar kring installationsarbete för solpaneler (Nya Åland 26/10). Därnäst tack till skatteförvaltningen för det kloka beslutet att bevilja förtroendeskydd åt de ca 40 hushåll som har yrkat på hushållsavdrag för solpaneler under beskattningsåren 2018 och 2019. Enligt skattedirektör Maria Sagulin får alla som fått ett hörandebrev automatiskt ett beslut. Sist men inte minst ett varmt tack till alla som engagerat sig i frågan, ni gjorde skillnad.

I ett gemensamt pressmeddelande från landskapsregeringen och skatteförvaltningen medger båda att man inte varit tydliga i sin information. Jag vill berömma skatteförvaltningen och landskapsregeringen för detta gemensamma agerande, det är precis så här jag vill att samhället ska fungera. Att myndigheter tillsammans tar ansvar och värnar det allmänna förtroendet för hela det offentliga. I den bästa av världar uppfattar inte medborgaren det offentliga som rivaliserande myndigheter utan som en sammangjuten och begriplig helhet. Skatteförvaltningen och landskapsregeringen har i denna fråga agerat klokt och kan tjäna som föredöme för andra myndigheter där det ibland händer att den enskilde medborgaren råkar i kläm pga bristande information och kommunikation mellan myndigheterna.
Som färdkost för framtiden hoppas jag att landskapsregeringen och skatteförvaltningen tar sig tiden att diskutera dessa frågor på ett mera övergripande, strategiskt plan för att förebygga liknande situationer i framtiden.
Det blir ju ”kolligt” när landskapet politiskt vill understöda hållbar omställning (installatation av solceller & byte av värmepannor) och det reella utfallet blir att medborgaren inte får en morot utan en piska.
Med vänlig hälsning,
Wille Valve