Anmälan till upphandlingsinspektionen

• Uppgifter om anmälaren: Namn och kontaktuppgifter.

Svar: Wille Valve, 040-596 2929

• Uppgifter om upphandlingen: Den upphandlande enheten, grundläggande information om upphandlingen (t.ex. tidpunkt, förfarande, värde) samt relevanta handlingar såsom upphandlingsannons, anbudsbegäran, beslut, avtal och utredningar.

Svar: Upphandlande enhet är enligt det offentliggjorda avtalsutkastet Ålands landskapsregering (FO-nummer: 0145076-7) PB 1060, AX-22111 Mariehamn, Åland.

Beställaren Ålands landskapsregering uppmanar anbudssökande att lämna in en anbudsansökan till en konkurrenspräglad dialog i enlighet med upphandlingsannonsen som publicerats i annonskanalen HILMA samt dess bilagor. Sista ansökningsdag är den 3 augusti 2026, anbud är bindande fram tills den 30 december 2026. Upphandlingen görs i stöd av en fullmakt på 340 miljoner euro i Ålands budget 2026, målet med fullmakten är ett femtonårigt totalentreprenadavtal. Upphandlingen överstiger EG:s tröskelvärden och är den hittills största i Ålands historia.

Avtalsperioden avses starta den 1 februari 2028, dagen efter att idag gällande avtal, inklusive option gått ut. Optionen har förlängts i budget 2026. De politiska målen med upphandlingen beskrivs på s. 166 respektive 243 i Ålands budget 2026. Avtalsutkast och utredningar finns publicerade på e-avrop fram till den 3 augusti 2026. Utöver materialet på e-avrop är följande handlingar centrala för upphandlingen

- Promemoria om utnyttjande av konkurrensförhållanden kopplat till återköpsklausul daterad deb 26 maj 2026 (finns på lagtingets hemsida)

- Inspel till RFI från Torghatten A/S, daterad den 23 februari 2026. Offentligt dokument, kan begäras ut av infrastrukturavdelningen.  

• Beskrivning av det påstått felaktiga förfarandet: En motiverad redogörelse för på vilket sätt upphandlingen anses strida mot upphandlingsregelverket.

Svar:

Inledning:

Jag önskar att Ålands ombudsmannamyndighet gör en skyndsam granskning av om upphandlingen behöver rättas, kompletteras, pausas eller hänvisas till behörig upphandlingsrättslig instans. De handlingar som har publicerats i upphandlingen ger upphov till en objektiv risk för snedvriden konkurrens. Väsentligt för fortsatt upphandling är att beställaren redovisar sin proportionalitetsbedömning.  

Sammanfattning:

Denna motiverade redogörelse avser Ålands landskapsregerings upphandling av skärgårdstrafik 2028–2042. Begäran grundas på en oro för att upphandlingens nuvarande preliminära utformning sammantaget kan begränsa konkurrensen mer än nödvändigt. De huvudsakliga riskpunkterna är fast trafikstart den 1 februari 2028, omfattande krav på isklassat tonnage och reservkapacitet, ett snävt utformat referenskrav, beslutet att inte utnyttja återköpsoptionen för befintligt tonnage, otydliga elektrifieringsförutsättningar samt motstridigheter i utvärderingsmodell och avtalstid.

Det görs inte gällande att varje enskilt krav saknar legitimt syfte. Tillsynsmyndigheten bör däremot granska om kombinationen av villkoren objektivt riskerar att gynna aktörer med befintligt tonnage och lokal driftskunskap på ett sätt som strider mot kraven på likabehandling, icke diskriminering, öppenhet och proportionalitet.

Bakgrund och tidslinje:

Fullständig tidslinje finns i upphandlingens bilaga A1 på e-avrop:

-          Startskottet för upphandlingen finns i landskapets budget 2026 som innehåller fullmakt för totalentreprenad på 15 år till ett värde av 340 miljoner euro.

-          Februari 2026 – inledande marknadsdialog för hölls under 3 veckor i februari. Marknadens aktörer gav sina synpunkter.

-          16 april 2026 artikel i Ålandstidningen med en av marknadsaktörerna.

-          26 maj 2026 juridisk promemoria från PTC services

-          4 juni 2026, Ålands landskaregering bekräftar tidigare ställningsstaganden kring upphandlingen och avstår skriftligen från återköpsoptionen.

-          4 Juni 2026- 3 augusti 2026 – konkurrenspräglad dialog.

-          6 augusti Inbjudan att förhandla till anbudsgivarna planeras skickas.

-          11-13.8.2026 och 24.-26.8.2026 Dialogskede

-          Kontroll och jämförelse av anbud veckor 46–48

-          December 2026 Anvisning för anbudsansökan   

-          Januari 2027 Undertecknande av upphandlingskontrakt  

-          1 februari 2028. Trafikstart

 

Rättslig ram:

Lag om offentlig upphandling och koncession (397/2016), regeringens proposition om lag om offentlig upphandling (RP 108/2016 rd). Principerna om icke-diskriminering och proportionalitet i §3 i upphandlingslagen anses utgöra grundbulten i upphandlingslagstiftningen. Principerna återkommer som krav i bestämmelserna om marknadsundersökning (§65) och beskrivning av anbudsförfrågan och anbud (§ 104).

Paragraferna 83 och 86 §§ har betydelse för värdering av upphandlingens kvalifikations- och kapacitetskrav, specifikt referenskraven i bilaga A4.

Upphandlingslagens 93 § om tilldelningskriterier och utvärdering har relevans, eftersom bilagorna A9 och A20 tycks hantera utsläpp på två olika sätt.

Upphandlingslagens 121 § jämte förarbeten berör icke-diskriminerande tidsfrister.

Ifrågasättande av tidtabellen:

Upphandlingens tidtabell finns publicerad i bilaga A1, anvisning för anbudsansökan. Denna tidtabell (Undertecknande av upphandlingskontrakt jan 2027) upplevs i sig själv som diskriminerande av minst en av marknadens aktörer.

Kritiken mot tidtabellen framstår som särskilt tydlig i det inspel till RFI som lämnades in av Torghatten A/S den 23 februari 2026. Där beskriver bolaget sina farhågor kring upphandlingens tidtabell så här:

”Upphandlingens utformning kan ses som ett hinder. I dess nuvarande form finns det endast en aktör som kan vinna den”

”I den nuvarande utformningen och tidsram fram till trafikstart finns en betydande risk att konkurrensen i praktiken begränsas, då förutsättningarna innebär att endast en aktör har möjlighet att lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Därför ställer vi frågan: På vilket sätt kan tidsramen utökas?”

”När kontraktet annonseras med en uppstartstid som inte ger tillräckligt med utrymme för nybyggnation och etablering av elektrifierad drift, gynnar upphandlingen den nuvarande operatören och befintligt tonnage. Det är en utformning som i praktiken kan stå i strid med principerna för offentlig upphandling, inklusive kraven på verklig konkurrens. Därför ställer vi frågan: Finns det andra faktorer som kan påverka uppstartstiden?”

I en offentlig artikel i Ålandstidningen 16.4.2026 preciserar marknadsaktören sin ståndpunkt:

”Redan i sitt svar på LR:s marknadsdialog kritiserade Torghatten att det nya kontraktet planeras inledas redan 2028. Om kontraktet inleds 2030 hinner eventuella intressenter bygga färjor.

– Annars är det bara Axferries som kan leverera. Men vi hörde att LR kan köpa tillbaka färjorna och då kan man lägga dem i potten. Då kan vi använda dem i en övergångsfas medan vi bygger nytt, säger Reidun Svarva.

Hon säger att man då kunde konkurrera på lika villkor om kontraktet. Torghattens intresse bygger alltså på att det ska finnas konkurrens i upphandlingen. Det innebär längre uppstartstid.”

Med en förlängd tidtabell kunde icke-diskriminering och verklig konkurrens alltså uppnås genom att flera aktörer än en kan lägga konkurrenskraftiga anbud som matchar beskrivningen.

Praktisk trafikstart och tonnage:

Själva föremålet för upphandlingen är en året‑runt‑tjänst för färjetrafik i 15 år. Enligt servicebeskrivningen (bilaga A21) ska färjorna ha ”Isklass minst 1B för färjor som ska trafikera under isförhållanden.” och ” Skrovet och propulsionssystemet för färjorna (ordinarie, tilläggs- och reservfärjor) ska vara konstruerade med beaktande av väder- och isförhållandena i trafikområdet. Tjänsteleverantören ansvarar för att färjorna är lämpliga för året runt trafik i de väder- och isförhållanden som råder på färjerutten.”

De specifika, tekniska kravet på färjorna är inte bara att de ska vara isgående, de ska vara isbrytarklass. Isklasskravet är inte fel i sig, men full operativ uppfyllelse vid ett fast datum kan vara oproportionerligt snävt för en ny aktör. Den praktiska mobiliseringstiden från avtal till start är ca 13 månader (se tidslinjen ovan).

Exakt vad ska mobiliseras under 13 månader? Enligt servicebeskrivningen ansvarar leverantören för samtliga färjor i trafiken, ordinarie, tillägg och reserv, med krav på kapacitet, isklass, väderförhållanden, färjfästen, utrustning och kontinuitet. Därtill elektrifierings- och energifrågor som delvis är oklara. Kraven kan vara sakligt motiverade, frågan är om tidsfönstret är realistiskt för någon annan än en aktör med befintligt lämpligt tonnage.

I den pågående konkurrenspräglade dialogen erbjuds möjligheten att köpa m/s Gudingen och m/s Skiftet. Det problematiska med det erbjudandet är att om de fartygen erbjuds enbart som en möjlighet, så täcker de inte hela nätets behov. Om leveransen ligger för nära eller vid trafikstart så kan de inte säkert fungera som effektiv övergångslösning. Jag begär därför att beställaren ska redovisa hur dessa två fartyg faktiskt ska jämna ut konkurrensförutsättningarna.

Erbjudandet framstår som otillräckligt utan ytterligare garantier om antal, kapacitet, leveranstidpunkt och operativ tillgänglighet.

Referenskravet (bilaga A4)

Bilaga A4 kräver minst en referens som motsvarar upphandlingen, och den enda referensen ska uppfylla samtliga krav: ett värde om minst 10 miljoner euro per kalenderår, året-runt-ropaxtrafik utan avbrott under minst två hela kalenderår, och trafik i vinterförhållanden med isbildning, dålig sikt, hård vind och snöfall. Separata uppdrag får inte slås samman till en helhet.

Ropaxkravet kan vara relevant, men kravet på en enda referens med samtliga egenskaper kan vara mer långtgående än nödvändigt. En leverantör kan t.ex. ha gedigen erfarenhet av året-runt-trafik, vinterdrift, fartygsunderhåll, säkerhetsledning och fordons- och passagerartrafik utan att allt ryms i ett enda kontrakt på minst 10 miljoner euro per år.

Återköpsoptionen

Givet att beställaren avstått ifrån att möjliggöra konkurrens genom att förlänga tidtabellen (bilaga A1), så finns en annan möjlighet att främja konkurrensneutralitet: Den återköpsoption som finns inskriven i gällande avtal, Avtal Skärgårdstrafik 2025 2026 + option 2027 punkt 9.1:  Option - återköp vid utgången av avtalsperioden.

Givet att färjorna redan idag är i trafik, färdigt anpassade till specifika färjfästen och isförhållanden så anförs (se intervjun ovan) att en aktivering av optionen skulle utjämna konkurrensförhållanden, då färjorna kunde brukas i en övergångsfas och elektrifieras också av andra anbudsgivare än landskapsregeringens egen.

Ur den juridiska promemorian om utnyttjande av konkurrensförhållanden kopplat till återköpsklausul (26.5.2026) framgår redan i första frågan att landskapsregeringen ”har beslutat att låta bli att utnyttja en sådan lösning i upphandlingsförfarandet”.

Beställaren har därtill i bilaga A1 (anvisning för anbudsansökan) skriftligen avstått från sin avtalsfästa option som gäller fram till 31 januari 2027:

”Nu gällande trafikavtal innehöll en skyldighet för vinnande anbudsgivare att köpa fem färjor av Beställaren vid avtalstidens början. I gällande trafikavtalet finns även en klausul vilken ger Beställaren ensidig rätt att återköpa en eller flera av färjorna till ett förutbestämt pris, vid utgången av avtalsperioden. Landskapsregeringen (Beställaren) meddelar härmed att denna option inte kommer att utnyttjas.”

Själva avståendet är en konkurrensrelevant omständighet som bör förklaras mot bakgrund av proportionalitet och likabehandling. Optionen hade kunnat skapa en övergångslösning för andra aktörer än nuvarande. Befintliga fartyg är redan anpassade till färjfästen, isförhållanden och trafikupplägg, vilket kunde ha gjort det möjligt att leverera flera realistiska anbud under en övergångsperiod.

När beställaren samtidigt avstår från optionen, behåller ett fast startdatum och samtidigt kräver full tonnageberedskap, bör beställaren kunna visa varför just den kombinationen i praktiken inte gynnar de aktörer som redan är på plats.

Den av beställaren beställda juridiska promemorian konstaterar också, något motstridigt att:

”Konkurrensen kan dessutom främjas genom att erbjuda vinnaren av upphandlingen möjlighet att lösa in de färjor som ägs av landskapsregeringen, M/S Gudingen och M/S skiftet”

Frågan är om detta erbjudande är tillräckligt i antal, kapacitet, tidpunkt och villkor för att faktiskt neutralisera den nackdel en ny aktör bär-

Elektrifieringen: En transparens- och riskfråga

I budget 2026 beskrivs målet med upphandlingen så här:
” Landskapsregeringen avser att ställa krav på en förväntad minskning av växthusgasutsläpp från färjorna med 50 procent år 2036 jämfört med år 2026 vilket innefattar modernisering och elektrifiering.”

Strävan att nå utsläppsmålen prioriteras högt, vilket t.ex. framgår i utkastet till tjänsteavtal:

” Strävan efter att nå utsläppsgränserna får inte försämra tjänstens nivå eller kvalitet.” (s. 11)

Miljömålen är legitima och minskade utsläpp är ett legitimt upphandlingsmål, problemet är inte ambitionen. Problemet är att anbudsgivare måste kunna förstå och prissätta investeringsansvar, elkapacitet, anslutningspunkter, tekniska gränssnitt, tidsplan och riskfördelning.

Bilaga A21 lägger ansvar för elkablar, anslutningar, eltekniska anordningar, batteripaket och elavtal på leverantören. Samtidigt som uppgifter om anslutningsstorlek, batteristorlek och ansvarsfördelning förefaller vara öppna frågor eller hänskjutna till dialogen.

För en aktör med lokal erfarenhet kan det vara hanterbart; en utomstående kan behöva mer för att lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Den här otydligheten kan skapa en informationsassymetri till förmån för aktörer med lokal driftserfarenhet.

Upphandlingsunderlaget skulle behöva preciseringar: Elkapacitet per färjläge, ansvar för investeringar, vem som bär kostnad för försening, när anläggningarna ska vara tillgängliga och hur elektrifieringen påverkar utvärdering och eventuellt vite / ersättning. Om inte detta är klart före slutliga anbud blir anbuden svåra att jämföra.

Utvärderingsmodell och avtalstid

Bilaga A9 beskriver pris och kvalitet med intervall där kvalitet tycks kunna viktas mellan 0 och 20%., Utsläpp Bränsle anges som kvalitetskriterium. Bilaga A20 behandlar samtidigt emissioner som en monetariserad post i jämförelsepriset. Detta öppnar upp för dubbelräkning eller oklar viktning.

Detta är en transparensbrist: En anbudsgivare måste veta om utsläpp bedöms som kvalitativ poäng, som monetär kostnad eller som båda enligt en definierad modell. Om samma faktor påverkar jämförelsen på två sätt utan tydlig metod går det inte heller att förutse hur anbuden vägs, detta styr i sin tur investeringar i elektrifiering och bränsleval.

Avtalstiden är oklar. Dokumenten använder både 2028-2042 och 2028-2043, därtill är det oklart om de femton åren ska räknas från undertecknande eller från trafikstart. Detta är inte bara ett formfel, det påverkar uppskattat kontraktvärde i upphandlingen, prissättning, energikalkyl, avskrivning, indexering och proportionaliteten i omsättnings- och referenskraven.

Kvalitetsbrister och skrivfel

Underlaget framstår som något preliminärt och behöver kvalitetssäkras. Enstaka skrivfel finns i bilaga A8. Incheckningsbilagan A12 innehåller den svårtydda instruktionen ”När priset är det bara att trycka sig vidare.” I bilaga A15, Uppföljning och sanktioner, talas genomgående om beställarens möjlighet att utdöma ”vite” för förseningar, tomgång, försummelse att uppdatera digital skylt. Detta är möjligen inte korrekt term i ett avtalsrättsligt förhållande. Överlag finns ett behov av att kvalitetssäkra i synnerhet sanktionssystemet terminologiskt och materiellt, så att det tydligt framgår vad som skall vara avtalsvite, prisavdrag, skadestånd eller annan kompensation.  

Min begäran:

Mot denna bakgrund begärs att Ålands ombudsmannamyndighet skyndsamt, inom ramen för sin behörighet, granskar om upphandlingsförfarandet bör rättas, kompletteras, pausas eller hänvisas till behörig upphandlingsrättslig tillsyns- eller prövningsinstans.

Beställaren bör särskilt uppmanas att redovisa sin proportionalitetsbedömning av trafikstarten, tonnagekraven, referenskravet, återköpsoptionen, elektrifieringsförutsättningarna, förbudet mot delanbud och avtalstidens längd.

Beställaren bör vidare uppmanas att rätta motstridigheterna i utvärderingsmodellen och tydliggöra om utsläpp ska bedömas som kvalitetskriterium, kostnadskomponent eller båda enligt en uttrycklig och förutsebar modell. Om nuvarande tidsplan kvarstår bör beställaren förklara hur en ny leverantör utan befintligt åländskt tonnage realistiskt kan uppfylla samtliga krav vid trafikstart.

• Marknadsbeskrivning: En kort beskrivning av marknadsläget för den aktuella upphandlingen.

Svar: Konkurrenspräglad dialog pågår fram till den 3 augusti då det är inlämningstid för ansökningar. Tidtabellen beskrivs detaljerat i bilaga A1 till upphandling

• Tidigare liknande förfaranden: Uppgifter om eventuella tidigare misstänkta fel, t.ex. återkommande direktupphandlingar.

Svar: Det finns såvitt jag känner till inga tidigare liknande upphandlingar på Åland, har ej heller tidigare påträffat någon liknande problematik i någon av landskapsregeringens upphandlingar.

• Övriga relevanta omständigheter: Andra faktorer eller handlingar som kan ha betydelse för bedömningen.

Mina subjektiva tankar kring detta:

Det är svårt att undgå intrycket att beställaren konsekvent gör motsatsen till vad marknadsaktörerna vill för att möjliggöra konkurrens mellan flera aktörer. När en marknadsaktör säger att återköpsoptionen kunde vara ett sätt att utjämna konkurrensen så gör man det motsatta, antar en skriftlig förbindelse om att absolut inte nyttja den. När bolaget efterfrågar tydliga besked kring elektrifiering levereras luddiga besked som ”endast den med en upparbetad relation med beställaren” kan känna sig bekväm med (se inspel till RFI). När ett bolag önskar en längre tidtabell för att förbereda sig för upphandling levereras i stället en minimalt kort tidtabell.

 

I upphandlingslagens förarbeten till 65§ om marknadsdialog kan noteras följande:
” Därför konstateras det i momentet att användningen av råd från aktörerna inte får medföra att konkurrensen snedvrids eller att förfarandet strider mot de principer om öppenhet och icke-diskriminering som anges i den föreslagna 3 §”

Det är också anmärkningsvärt att det juridiska utlåtandet regeringen beställt varnar för marknadsdomstolens rättspraxis i förfaranden ”som strider mor upphandlingslagen i situationer där centrala kostnader hänförliga till genomförandet av upphandlingen inte har beaktats i anbudsjämförelsen”. Både tillgång till färjor och elektricitet torde höra till den kategorin ” centrala kostnader hänförliga till genomförandet av upphandlingen” i den slutliga anbudsjämförelsen.

I slutskedet av arbetet med denna redogörelse har jag börjat fundera på om bolaget AxFerries själv borde ses som en upphandlande enhet i ljuset av upphandlingslagen. Vore intressant med ett ställningstagande till detta, men förstår att det specifika ställningstagandet sannolikt kan komma först vid den eventualitet att någon besvärar sig till marknadsdomstolen.

 

• Parallell prövning: Information om ärendet behandlas eller har behandlats av någon annan myndighet eller domstol.

Svar: Mig veterligen behandlas detta inte av någon annan myndighet eller domstol.

Reservation till meddelandet om utvecklings- och hållbarhetsagendan

 

Reservation till finans- och näringsutskottets betänkande angående

Meddelande angående Utvecklings- och hållbarhetsagendan

Jag delar uppfattningen att hållbar utveckling är en viktig och nödvändig del av Ålands framtida samhällsutveckling. Ett hållbart samhälle förutsätter dock balans mellan ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Det offentliga Ålands hållbarhetsarbete måste vila på realism, effektiv resursanvändning, personligt ansvarstagande och goda förutsättningar för företagande, arbete och tillväxt.

Konstaterar även att utvecklings- och hållbarhetsagendan efter mer än ett decennium i alltför hög grad präglas av övergripande visioner, internationell profilering och processarbete, samtidigt som kopplingen till konkreta och mätbara resultat för det åländska samhället framstår som otillräcklig.

Konkreta resultat

Tiderna är kärva, landskapets ekonomi är utmanande och medborgarna förtjänar efter 12 år att se konkreta resultat. Jag anser att fokus utan dröjsmål måste läggas på konkreta, påvisbara resultat.

Beaktat det som framkommit i utskottsbehandlingen anser jag att det inte räcker med någon liten översyn av Utvecklings- och hållbarhetsagendans målantal. Jag förespråkar i första hand en radikal omstöpning av Ålands hållbarhetsarbete. I andra hand en nedläggning av Utvecklings- och hållbarhetsagendan i dess nuvarande form.

Nuvarande hållbarhetsarbete fokuserar oskäligt mycket på ”story telling” om Åland internationellt sett, vilket i sig är ett högriskprojekt då varje berättelse om Åland måste ha täckning i konkreta och tydliga resultat.

Det finns tydliga tecken på att delar av näringslivets engagemang är i avtagande, vilket bör sporra till att utan dröjsmål göra hållbarhetsarbetet mera konkret och relevant för det åländska näringslivet.

För att nå konkreta resultat måste fokus läggas på att stödja det åländska näringslivets hållbarhetssatsningar. När åländska företag lyckas med hållbarhetsarbetet skapar det framgångssagor om Åland, mervärde och konkreta exempel som engagerar och kan marknadsföras. Jag föreslår därför att utvecklings- och hållbarhetsagendan flyttas till näringsavdelningen med det uttalade målet främja företagens hållbarhetssatsningar.

Tillväxt och bibehållande av näringsgrenarnas konkurrenskraft

Ett enhälligt Finans- och näringsutskott slog i sitt betänkande (14/2013-2014) den 4:e september 2014 fast att:

”Vidare är det viktigt att landskapsregeringen utarbetar en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av BNP tillväxt i samhället samt vikten av att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden.”

Ovanstående godkändes av ett enhälligt lagting, vilket gör att detta måste ses som det politiska fundamentet för hela hållbarhetsarbetet. Det som då kallades den femte hållbarhetsprincipen är alltså en entydig politisk beställning från ett enigt lagting, rentav en förutsättning för Ålands hållbarhets- och utvecklingsarbete. En politisk beställning av ett enigt lagting och en grundförutsättning, sprungen ur insikten att vi bor på en ö och måste kunna hävda oss i konkurrensen med andra omkringliggande områden.

Fokus på tillväxt och bibehållande av näringsgrenarnas konkurrenskraft utgör därtill en förutsättning för det fortsatta hållbarhetsarbetet, inte minst den vision om en ”krokodilekonomi” som beskrivs i meddelandet.

Betydelsen av arbetsplatser, en ekonomiskt välmående befolkning och åländska företags möjligheter att konkurrera ska inte underskattas. Tillväxtfrågor bör därför integreras tydligt i det fortsatta utvecklings- och hållbarhetsarbetet Jag föreslår att lagtinget sätter ett mål om ekonomisk tillväxt på 2,5 procent per år till år 2035.

En hållbarhetsagenda som lever sitt eget liv

Hållbarhetsagendan har pågått i över ett decennium, det är inte ett gott tecken att aktörerna fortfarande funderar på hur man ska skapa engagemang kring hållbarhetsagendan. 

Dagens hållbarhetsarbete har börjat leva sitt eget liv i förhållande till landskapsregeringen, vilket blivit tydligt i diskussionerna om ö-undantaget. Landskapsregeringens storsatsningar på konkurrenskraft (ex. 40 miljoner till Kraftnät Åland) nämns inte som något med relevans i meddelandet. 

Dagens modell bygger också på en icke överskådlig organisationsstruktur där ansvarsutkrävande är komplicerat, budskap ofta saknar en tydlig avsändare och anmärkningsvärt många involverade saknar överblick över den totala projektbudgeten. I revisionssammanhang brukar frågan ställas om medlen används i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet. Beaktat vad som framkommit i utskottsbehandlingen anser jag att Finans- och näringsutskottet bör sätta ett stort frågetecken kring ändamålsenligheten.

Hållbarhetsarbetet ska vara ett verktyg för att stärka Åland, inte ett självändamål.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

• Att landskapsregeringen hörsammar det enhälliga betänkandet från (14/2013-2014) och härefter utgår ifrån det åländska näringslivets konkurrenskraft samt behovet av tillväxt i Utvecklings- och hållbarhetsagendan.
• Att utvecklings- och hållbarhetsagendan flyttas till näringsavdelningen med det uttalade målet främja hållbar tillväxt och företagens hållbarhetssatsningar.
• Att Ålands lagting sätter ett mål om ekonomisk tillväxt på 2,5% procent per år till år 2035.
• att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 3/2025-2026 för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

 

Wille Valve

Fimpa tobakslagen

Den 26 januari presenterades betänkandet om Tobakslagen i lagtinget. Det lät så här:

"Tack, talman!

Ja, eftersom det har uppmärksammats att det här lagförslaget innehåller en oavsiktlig reglering som behöver korrigeras, föreslår jag att utskottets betänkande återremitteras till social- och miljöutskottet.

Det är heller inte möjligt att anta den här lagen, eftersom den först måste anmälas till EU. Tack, talman!"

För egen del föreslog jag förkastande av lagen. Det handlar trots allt om lagstiftning som innehåller fel och inte tillför ålänningarna nånting alls. Tänkte därför göra en kort genomgång av vad det är som skaver i tobakslagen och varför det ansvarsfulla är just att förkasta lagen.

Först för ordningens skull: När jag talar om "Tobakslagen" avser jag den otursförföljda lagändring som regeringen levererat till lagtinget den 27 februari 2025 och som drogs tillbaka till utskottet den 26 januari 2026 efter att det upptäcktes "oavsiktlig reglering" och att en EU-anmälan missats.

Jaha ja, varför är detta då en så dålig lag? Håll i er så ska jag berätta.

1) STRÄNGARE REGLERING ÄN I BÅDE FINLAND OCH SVERIGE => VITT SNUS FÖRSVINNER FRÅN LANDBACKEN PÅ ÅLAND

- I det åländska lagförslaget finns paragraf 5a som kräver hälsovarningar ”I text och bild” för vitt snus. Varken i Finland eller Sverige finns krav på bildvarningar för vitt snus, se finska tobakslagen § 39a. Låt den tanken sjunka in en stund. Det finns alltså inga produkter som uppfyller kravet på bildvarning. Då försvinner i praktiken allt lagligt vitt snus från den åländska landbacken. Det speciella här är att regeringen inte kommunicerat att försäljning av vitt snus avses upphöra på Åland, det som har kommunicerats är att det ska vara "ungefär samma som i Finland" - det är det inte!

- Hälsovarningar som sådana är OK och de får vara stränga, rentav detaljerade. Motsätter mig dock att vitt snus försvinner från Åland, som en oavsiktlig effekt av lagen. Det handlar trots allt om en produkt med 18-års åldersgräns som inte ens får marknadsföras eller hållas synligt på försäljningsstället, för att skydda barn och unga.

2) STRÄNGARE KRAV PÅ VITA SNUSETS SMAK PÅ ÅLAND ÄN I BÅDE FINLAND OCH SVERIGE

- I Sverige råder stor frihet gällande smaksättning av vitt snus, likaså ombord på båtarna. I Finland har tillåtna smaker i lag begränsats till enbart två: tobak och mentol. På Åland föreslås enbart en smak för alla - ”karakteristisk smak”, dvs. tobakssmak. - Det finns dom i regeringsblocket som hoppas att en förordning ska klargöra allt och ge ”samma som i Finland”. Detta är en falsk förhoppning. Allt annat än smak av tobak är förbjudet i lagens definition av "karaktäristisk doft eller smak". En förordning kan givetvis inte omdefiniera det enda undantaget (smaken av tobak) till att vara mentol och tobak. Det blir en juridisk konstruktion i hästväg.

Så här ser försäljning av vitt snus ut ombord. Inga begränsningar på doft eller smak, inga viktbegränsningar på nikotinpåsarna. Regeringens förslag är att försäljningen fortsätter som förut ombord.

De praktiska konsekvenserna av punkt 1 och 2 blir:

- Att vitt snus i stället kommer att köpas i Sverige och ombord, där reglering av smak och bildvarningar saknas. Handen på hjärtat: Varför skulle nån vilja köpa en enda, av den åländska regeringen fastställd smak (tobakssmak), när du kan köpa vad du vill (laktrits, kaffe eller mango) ombord och i Sverige? Ett obekvämt faktum är att den åländska regeringen tillåter att alla smaker får säljas ombord på båtarna, här finns inga moralistiska resonemang alls om att någon smak kan "rikta sig mot ungdomar", regeringen tillåter allt (melon, hallon, tuggummismak) ombord. Det motiveras i lagen med att sjöfarten främst konkurrerar med annan sjöfart, vilket är helt sant. Felet uppstår när vi reglerar sönder landbacken "bara för att vi kan".

- Att känslan för rätt och fel suddas och att svarta marknaden växer på Åland. Om du lagligt köpt en stock vitt snus med chokladsmak i Sverige eller ombord, då är det väl inte hela världen om nån kompis får en av dosorna? Här finns likheter med förbudstiden. Lagstiftning som det inte tas så hårt på och som det ses emellan fingrarna på. Vad är vitsen med att förbjuda om dom ändå går att få tag på?

- Sist men inte minst: Att åländska företags möjligheter till lönsamhet försämras. 3) NYA FÖRBUD Tobakslagen föreslår en rad nya rökförbud på allmänna utomhuslekplatser, allmänna badstränder och utomhusområden. De nya förbuden är löst definierade, det är otydligt var gränserna går för stränder och exakt vilka stränder som omfattas av förbudet. I remissrundan framkom att ingen kan följa upp de nya förbuden, när det kommer till förbudet mot bilrökning är det rentav så att ingen får följa upp förbuden. Mycket plakatpolitik som motiveras med att "så gör man i Finland". Vi måste inte göra som i Finland. Vi kan och ska ha åtgärder som är utgår från den åländska verkligheten! En framgångsrik tobakspolitik lägger inte bara fokus på förbud, den ägnar sig också åt attitydförändrande & förebyggande arbete. 4) UDDA LAGSTIFTNINGSTEKNIK Den lagstiftningsteknik (förordningsfullmakter) som har valts är udda sett till ändamålet, detta är exakt den teknik som Ålandsdelegationen brukar fälla lagar för. Detta är en helt onödig risk, som hade kunnat undvikas genom att i stället lista tillåtna smaker i lag. Sen finns det ”småsaker” som att en EU-anmälan av tobakslagen glömdes bort.

5) "FÖRBUDETS ARVSRÄTT VI BÄRA!"

En kollega sade träffsäkert "På Åland gör vi som i Finland, fast sen lägger vi på bälte, livrem och hängsel". Träffande. Det är så flera av regeringens lagar sett ut. Det gjordes också i senaste ändring av alkohollagen, där unga ålänningarns möjligheter att göra jobba och göra arbetspraktik inom restaurangbranschen försämrades jämfört med Finland.

Tanken på att orden "frihetens arvsrätt vi bära" skulle betyda nåt på i verkligheten verkar närmast radikal. Självstyrelsen i sig handlar om hur vi ska kunna vara så fria som möjligt utan att vara en egen stat. Här använder vi vår frihet till att göra den mindre än i Finland. Ordet "blankettlag" har under 2000-talet rentav blivit ett slagord för frihetlighet. Och behöver jag påminna om att denna lag gör Åland mindre fritt än Sverige?

Tobakslagen minskar alltså friheten för ålänningarna (på lösa boliner), försvårar för företagen som ska skapa mervärde på landbacken. Samma företag som ska sätta Åland i rörelse och lyfta Åland ur krisen! Detta är en i raden av lagar som försämrar för Ålands företagare.

Vi behöver inte ha DDR-regler på Åland! Under min tid som minister fick jag uppleva glädjen i att skrota den s.k. enportionsregeln och turisternas förvåning över att inte få köpa två öl vid kassan, utan enbart en. Nu borgar tobakslagen för att turisterna fortsättningsvis kommer att få vara förvånade, denna gång över att regeringen enbart tillåter en enda smak på vitt snus (det ska smaka tobak!!!), kanske att det vita snuset inte ens finns på Åland.

Till sist säger jag att inte är det förvånande att det från vänsterhåll levereras fler förbud, smygförbud och begränsningar. Det som förvånar här är kvalitetsbristerna, den totala tondövheten gentemot företagarna och att en så stor del av regeringsunderlaget verkar tro att tobakslagen går åt ett helt annat håll. Om det är något som borde förses med varningstext så är det tobakslagen.

Om lagen kommer till lagtingssalen i oförändrad form så kommer vi att föreslå ett förkastande. Vi har inga betänkligheter alls kring det. Den tobakslag vi redan har i kraft står sig utmärkt ett litet tag till, tills de värsta felen rensats ur förslaget till ny tobakslag.

Det politiska kloka vore att ta tillbaka lagen till lr och sen invänta verkställigheten av den finländska lagen - till sist bestämma hur vi vill ha det på Åland. Vi behöver inte göra som i Finland, men när det kommer till tobakslagen har vi stor fördel av att veta hur det blev där när vi utformar politiken på Åland.

Tack för ordet.

Stommen är blå

Talman,

Några moderata ord om budget 2026 och betänkandet, exklusive skärgårdstrafiken och ÅHS.

För ett år sedan var vi kritiska mot budgeten, vi ansåg att målsättningarna var goda men att substansen saknades. Vi lade därför en stor mängd budgetmotioner för att baxa politiken i moderat riktning, vi kan konstatera att det i stort lyckades – budgeten vi har idag är bättre. Här ser vi konkreta åtgärder som backar upp vår vision om ett skuldfritt Åland, vi börjar se en politik där företagarna kan bygga välfärden. Vi ser ingen arbetslinje i budgeten, men den kom med på ”efterkälken” i betänkandet.

I remissdebatten konstaterade jag att bara man skrapar bort rödfärgen i motiveringarna så är detta den mest moderata budget som lagts – stommen är blå. Nu när Finans- och näringsutskottets betänkande klubbats så blev budgeten ett snäpp blåare.

Så kort sagt: Vi instämmer långt i utskottets bedömningar av det ekonomiska läget och landskapets likviditet. Vi var rörande eniga kring kapitaliseringen av Kraftnät Åland Ab och önskemålen att regeringen tydliggör redovisningen av årsverken.

Sen finns det ett litet ”smolk” i bägaren, nu har ju ett nytt tjänstekollektivavtal ingåtts med allmänna löneförhöjningar i november 2025, juni 2026 och februari 2027. Det vore intressant att – här i salen - höra finansministerns bedömning av – hur många miljoner detta innebär i budgetbelastning för åren 2026 och 2027. Rimligtvis innebär detta ett ökat tryck att minska antal årsverken för att nå målen om en budget i balans,

Men åter till berömmet: Vi tycker tillväxtdelen i betänkandet är bra. Här finns ett – ännu - starkare fokus på konsekvensbedömningar för näringslivet och på att stärka tillgången på riskkapital och det behövs, här och nu.

Flera av texterna är rakt av kopierade från våra motioner och enhälligt omfattade av utskottet, tack för det. Vi är också nöjda med skrivningen om att prioritera vatten- och avloppsfrågorna som medel för att stärka Ålands attraktionskraft. Vi gillar att regelförenkling nämns som potential för tillväxt och ett nordiskt testzonsprogram för Åland.

På hälso- och sjukvårdssidan är vi nöjda med formuleringarna om att öka kunskapen om klimakteriet och hormonella förändringar och förebyggande insatser inom folkhälsoområdet. Vi tycker också det är viktigt – mer än en symbolfråga - att ett enigt utskott stöder målet med att utrota Mårdhunden som viltvårdande insats. Betänkandets formuleringar om externa kommunikationer, flyg- och båttrafik är goda.   

Så, sammanfattningsvis: Det här är den mest moderata budgeten och det mest moderata betänkandet hittills, om vi klarar av att bortse från skärgårdstrafiken och ÅHS.

Gällande ÅHS så har vi inte reserverat oss mot texten om Ålands hälso – och sjukvård, men vi ställer oss lite fundersamma till vilka mål det är tänkt att regeringen ska uppnå med den externa utvärderingen, vi tror dock att den debatten vinner på att vi tar ett mera samlat grepp om ÅHS i samband med spörsmålsdebatten.

Om golf och elgräsklippare

Talman,

Tänkte idag tala lite om... golf.

Det råder verkligen "golffeber" i Norden just nu, med ökande medlemssiffror överallt. Golfen är het, det kommer att märkas i en del kampanjer med syfte att sprida det positiva ryktet om Åland som en toppdestination inom finländsk golf, rentav internationell golf.

Eller för att snabbcitera Visit Ålands hemsida: ”Åland är golfparadiset nära dig, med Finlands bästa bana! Åland är en mångsidig golfdestination och alla utmaningar en golfare kan önska sig”.

Vi kan också nämna att slottsbanan för närvarande rankas som en av Europas 100 bästa banor samt som Finlands bästa bana. Slottsbanan stod även värd för Ladies European Tour 2022.

Att stärka Ålands attraktionskraft som golfdestination är klok politik, det är tämligen resursstarka, målmedvetna turister som gärna efterfrågar flygförbindelser och är intresserade av natur- och friluftsupplevelser. När ÅSUB år 2024 studerade olika turistgruppernas samhällsekonomiska betydelse fann de att ingen turistgrupp lämnar så mycket pengar efter sig som golfarna. Pengar som genererar fler arbetstillfällen och starkare välfärd på Åland. 

Är golfarna lösningen på allt? Absolut inte. Men de är en av flera viktiga grupper som vi redan har identifierat som viktiga för Åland. 

Vi kan inte bara säga "nej" till allt, vi behöver också säga "ja" till några saker som vi ska leva av i framtiden. Golfturismen är vi redan idag urstarka på, vi har banor av hög kvalitet som drar köpstarka turister. 

Landskapsregeringen föreslår ”Investeringsstöd för (laddinfrastruktur samt) robotgräsklippare för golfanläggningar i syfte att effektivisera banskötseln och att minska klimatpåverkan. Genom robotik kan anläggningarna minska bränsleförbrukning, arbetskostnader och buller samtidigt som kvaliteten av banorna förbättras.”

Här kan man notera att de åländska golfbanornas konkurrenter redan har fått exakt den här typen av stöd, t.ex. golfcentret Laukaa Peurunkagolf, ett golfcenter i Mellersta Finland där det har spelats golf i över 35 år. Anläggningen består av en 18-hålsbana och en 3-håls par-3-bana. Inför den kommande säsongen står klubben inför den största förändringen i sin historia vad gäller skötseln av banan.

Företaget Positec Group, som tillverkar Kress robotgräsklippare, och Laukaa Peurunkagolf har ingått ett fyraårigt samarbetsavtal. Som ett resultat av detta kommer hela 27 nya robotgräsklippare att installeras på banan under säsongen 2025, utöver de fyra som redan är i bruk. Samarbetet är till stor nytta för båda parter. Framöver kommer Laukaa även att fungera som testplats för nya robotmodeller och programvaror från Kress samt bidra till produktutvecklingen. Den här typen av framåtsyftande partnerskap kan med fördel också ingås på Åland.

Det är också viktigt att känna till att investeringen i robotgräsklipparna har fått extra skjuts av det offentliga, mera specifikt av det finländska landsbygdsutvecklingsprogrammet via ELY-centralen. Investeringsprojektet på rikssidan omfattar 27 robotgräsklippare och tillhörande elektrifiering av golfbanan. Hela projektet genomförs under 2025 med en total budget på över 300 000 euro, varav nästan 60 000 euro är beviljat stöd från ELY:s landsbygdsfond.

Så, för att sammanfatta:

·       Detta handlar om att utjämna ”spelplanen” mellan åländska aktörer och aktörer utanför Åland.

·       Detta handlar om en målmedveten satsning för att stärka Åland som golfdestination, helt i linje med tidigare strategier.

Det finns dock en sak som är viktig att tänka på, det är likabehandling av samtliga aktörer på Åland. Det finns flera aktörer som erbjuder golfande, självklart ska alla ha lika möjligheter att stärka sin konkurrenskraft. Går inte att välja ut en aktör och stödja bara den.

Talman, nu tänkte jag prata lite om bostäder anpassade för den äldre befolkningen.

Jag tänker inte upprepa ”litanian” från vårbudgetdebatten, men det är värt att nämna att ekonomin är ansträngd och hårda prioriteringar behövs, dvs. våra få resurser måste användas rätt. Alla siffror vi har om den demografiska utvecklingen talar för att andelen äldre på Åland ökar kraftigt. Detta får flera konsekvenser, bl.a. behövs ny äldreomsorg i form av Hälsans hus och Jomalas nya äldreomsorg. Men vi ska inte glömma bort den stora gruppen som kan och vill bo hemma, bara det finns någonstans att bo. Moderat Samling har därför lagt en kort budgetmotion om att ”Bostäder anpassade för den äldre befolkningen prioriteras” i räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion. Vi hoppas få stöd för resonemanget, vi tror att det är viktigt.

Talman, i stora drag har denna ändringsbudget karaktären av en ”städarbudget”. Den är relativt okontroversiell, möjligen med undantag för medlen till Åboflyget där vi inte tycker det är helt glasklart hur landskapsregeringen räknar – men måhända det klarnar i utskottsbehandlingen.

Tack för ordet.  

Anförande om hemundervisning

Talman,

Vi kommer att tala mycket kort. I grunden ser vi positivt på möjligheten att hemundervisa, det är för oss en frihetsfråga och den möjligheten bör finnas.

Däremot bör de objektiva kriterierna för hemundervisning skärpas och vi tror det är otroligt viktigt att säkerställa verklig inhämtning av kunskap, validera och kontrollera. Det handlar om tre saker:

• Den hemundervisning vi har måste ha en kvalitetsstämpel och ett gott rykte, annars kan vi glömma hela hemundervisningen som en tillgång i Ålands attraktionskraft. Den kommer att utvecklas till det motsatta. 
• Det handlar om att säkerställa barnens rätt, föräldrarna kan vara hur fria och radikala som helst, men när barnen blir 18 år måste vi kunna se dessa vuxna – rakryggat - i ansiktet när de frågar ”varför lät ni det här fortsätta?”. Det är också värt att minnas att en stor del av hemundervisningen inte är det minsta ideologiskt driven: Det handlar om nåt så enkelt som att många föräldrar vill se till sitt barns bästa när de väljer hemundervisning, det kan t.ex. handla om att skolan helt enkelt inte passar ett särbegåvat barn eller ett barn med betydande sociala utmaningar. 
• Den som inspekterar måste också ha ett starkt och tydligt mandat, för när antal hemundervisare ökar till 128 i grundskolan (enligt ÅSUB) så ökar tyvärr också den mycket lilla andelen av mänskligheten som kan benämnas ”rötägg”. Det är väldigt viktigt att denna lilla del av mänskligheten inte får sätta agendan. Om man vill göra hemundervisningen aningen striktare, så bör vi överväga den här typen av frågor: Ska du alls få hemundervisa, om du är fälld i domstol för vissa typer av brottslighet?

Nu då till själva åtgärdsmotionen:

OM vi vill motverka att hemundervisningen blir ett instrument för radikalisering, då finns det en poäng i att , i kombination med andra åtgärder, tillgängliggöra läromedel på Åland. Främst då i form av skolböcker. Praxisen på Åland är icke enhetlig för detta, kommunerna kan erbjuda läromedel - så det är helt klart en intressant fråga att titta närmare på, väga för- och nackdelarna mot varandra.

Definitionen av ordet ”läromedel” har dock betydelse här, ledamoten Juslin problematiserade huruvida detta ska omfatta licenser eller inte, handlar det rentav om datorer? Så vi ber utskottet att titta lite extra på definitionen av ”läromedel”. Helt klart är att det är en fördel att ha en gemensam standard att utgå ifrån i form av skolböcker.

Vad gäller motargumenten som anförts så gör vi klokt i att minnas hur landskapsandelssystemet är utformat, kommunerna får idag landskapsandelar för sina hemundervisare oberoende av dom är i skolan eller inte. En stor del av de teoretiska läromedlen är mycket enkla att tillgängliggöra.

Vi moderater tror att det behövs lite mer skärpning och tydlighet för att säkerställa kvalitet, vi välkomnar beskedet från regeringen att man är beredda att strama till denna undervisningform. Vi tror också att det kan finnas en fördel i att – till vissa delar - tillgängliggöra skolans läromedel.

Tack för ordet.

Människan först!

Bästa folktingsdelegater, bästa vänner

Ofta sägs det att ett mått på hur gott samhälle vi har är hur vi behandlar samhällets mest utsatta, t.ex. människor med funktionsvariationer, intellektuell funktionsnedsättning och som inte klarar av att leva ett fullgott liv utan stöd från samhället, våra myndigheter – på ett begripligt språk. En annan paroll som många kan instämma i är att ingen ska ramla mellan stolarna.

Ändå är det exakt detta som har hänt med ett 10-tal socialvårdsklienter som av myndighet placerats i Sverige och som sedan februari i år befinner sig i juridiskt limbo, de står utan folkpension från Finland och betraktas inte heller som Sveriges ansvar. De har ramlat emellan stolarna, den verklighet de möter nu stärker inte förtroendet för myndigheter överlag. 

Inför den förestående utskottsbehandlingen är det viktigt att ni känner till några saker kring Motion nummer 2, om den RÄTTSLIGA STATUSEN FÖR DE SVENSKSPRÅKIGA FINLÄNDARE SOM PLACERATS UTOMLANDS AV MYNDIGHETER.

Det första ni behöver veta är att problemet inte är löst, statusen är oförändrad i maj 2025, FPA och de svenska myndigheterna funderar vidare. Rent praktiskt har lösningen blivit att de anhöriga står för levnadskostnaderna, skuldsättning har förekommit enligt intresseorganisationerna. 

Det andra ni behöver känna till är att det finns fler fall, minst ytterligare ett fall från fastlandsfinland, (möjligen 2) utöver de 10 åländska klienterna jag nämnt. FDUV som är intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland kan ge mer information, ifall ni vill fördjupa er i det.  

Det tredje jag vill säga är att det står i styrelsens utlåtande att Folktingets hoppas på en snabb lösning, den förhoppningen har kommit på skam. Ingen lösning finns och läget är fortsättningsvis prekärt.

Jag vill anmäla kraftigt avvikande åsikt vad gäller påståendet att motionen inte har en direkt anknytning till språkliga rättigheter och faller utanför ramen för Folktinget. Detta är fråga om svenskspråkiga klienter med funktionell nedsättning som genom myndighetsbeslut placerats i Sverige för att kunna få särskilt krävande socialvård – på sitt modersmål - och möjliggöra fortsatt, finländsk intressebevakning för klienterna. Det vore därför ett välkommet principiellt ställningsstagande att denna möjlighet tydligt skall finnas i lag, dvs. det ska vara möjligt att med myndighetsbeslut kunna placera socialvårdsklienter i andra nordiska länder givetvis också åt andra hållet. Människan först!

Jag vill avrunda med min djupa oro för att Folkpensionstalten, tillsammans med svenska myndigheter gör en ”hård dragning” i dessa individuella fall och beslutar sig för att dessa finländska medborgare med intressebevakare helt ska bli Sveriges ansvar. Det skulle innebära att klienterna tappar sina åländska och finländska intressebevakare, Sverige kan därefter suveränt besluta om helt annan service och de får en svensk intressebevakare som kan välja placering var som helst i landet.

Till sist kan jag inte förena mig i slutsatsen att denna motion inte föranleder några åtgärder. Min hälsning till utskottet är att denna fråga måste hållas under lupp tills den är löst. Min hälsning till det nyvalda folktinget är egentligen motsatsen till det som står i styrelsens utlåtande: Den här motionen föranleder åtgärder. Handlingskraft. Jag uppmanar alla – både regeringsföreträdare och opposition - i salen att verka för ett tydligt grepp kopplas om denna fråga – att trygga klienternas grundläggande rättigheter. Vårt ansvar är att – tillsammans, varsamt och beslutsamt - lyfta dom, för det är så vi ska behandla samhällets mest utsatta.