Det är på många sätt talande att vi lever i ett tidevarv där
saker och ting ska göras ”stora igen” – eller storslagna. Som om de inte redan
vore stora i sig själva eller stora nog. Är det något mänskligheten kan lära
sig av socialvård, så är det att det stora finns i det lilla. Det är
socialvården som bygger den inre styrka, det kitt som håller samman samhälet.
Socialvården is the kitt (OBS, med K!).
I en tid av slagkraftiga politiska slogans som ”1000 kor”, ”sextimmars
arbetsdag” och ”Kortrutt!” är det förstås också viktigt att paketera sitt
innehåll så att mottagaren förstår att detta är något bra. Medan Titte Törnroth
var journalist på Nyan frågade hon därför en gång, med en något utdragen suck_" –
kan du inte försöka beskriva i några få ord vad reformen handlar om". Jag
fastnade då för det, kanske lite vanvördiga ”Make socialvården great again!”. Det
kan se ut som ett skämtsamt hugskott, men myntet har också en mera allvarsam
sida.
Är det något vi lärt oss av de senaste 10 årens
rättsutveckling så är det att socialvården behöver prioriteras. Och av någon
underlig anledning har vi inte gjort det. Jag anser inte heller att man gör det
på rikssidan i SoTE-reformen, men det är en helt skild utläggning. Hälso- och
sjukvård ligger liksom naturligt alltid högt upp på agendan. Enskilda delar av
socialvården (missbrukarvård, äldreomsorg) tenderar att hamna högt upp på agendan, men socialvården som
helhet har inte riktigt fått den omsorg den
behöver förrän nu.
Om våra kommuners ursprung har det skrivits mycket. Vi kunde
gå tillbaka till Gustav Vasas reformation och "Acta ecclesiastica" från 1554 då sockenstämman
fick befogenhet för upprätthållande av "ordning och ett gott tillstånd i
socknen". Det kanske inte låter så radikalt i dagens öron, men vad det
handlade om var att den värdsliga makt som biskoparna dittills utövat, övergick
till de världsliga myndigheterna. Vilket nog måste
sägas var en sund reform.
Tack Gustav Vasa för det! Men om vi fokuserar
på stadskommunernas uppkomst, så fanns där en väldigt stark koppling till
fattigvården och 1843 års svenska fattigvårdsförordning. Alltså i sak det som
motsvarade dagens socialvård.
Så, hur kommer
vår socialvårdsreform att uppfattas av eftervärlden? I grunden positivt. Jag
tror att eftervärlden nog kommer att förundra sig lite över att vi började med att
ta fram en organisation, därefter innehåll och till sist tog fram en
socialpolitisk vision. Men jag är fast i övertygelsen om att slutresultatet
blev gott, det kunde nämligen inte bli annat just där och just då, med de
människor som jobbade med det. Jag tror att det var här vi lade grunden för
något som blev väldigt positivt för en stor del av ålänningarna.
Därför firar vi
idag. Detta är tredje gången vi firar på detta vis under denna mandatperiod.
Förra gången firade vi hälsovårdsbyråns och ÅHS enastående bedrift med att
rädda AT-läkarna. Före det firade vi att vi blev klara med ÅHS’ nya
avgiftssystem. Idag firar vi socialvårdsbyråns bedrift: En plattform för framtidens
socialpolitik, levererad och presenterad.
Alltså: Make socialvården
Great Again!
