torsdag 16 februari 2012

Välkommen till Åland?

I dagens Ålandstidning kan man läsa om Sjölund och Manelius som lämnat Obunden samling och börjat samla ihop understöd till ett "invandringskritiskt" parti. Artikeln innehåller flera kufiska påståenden. Men låt det först bli sagt: Det är OK att debattera och ha åsikter om invandringspolitik. Det finns alltid någon eller några som bestämmer hur många som får komma in i Finland. Och det är legitimt att ha en åsikt om detta. Hur mycket arbetskraftsinvandring behöver vårt samhälle? (WV: Rätt mycket, med tanke på befolkningsstrukturen). Hur många flyktingar ska vi ta emot? (WV: Minst dom som landet åtagit sig genom flyktingkonventioner plus så många som vi klarar av). Det är en diskussion som handlar om både moral och nationalekonomi.

Det som INTE ÄR OK är när man kommer med svepande påståenden om hela folkgrupper och deras egenskaper. Det är inte bara fel mot individerna i den gruppen, det kan vara kränkande för hela gruppen.

- Det finns en överdriven tolerans i alla partier. Invandrare kritiseras aldrig, oberoende av vad de gör (ÅT 16.2 sida 4)
En invandrare får förvisso inte kritiseras för att denne är invandrare. Det är inte invandringskritik, utan invandrarfientlighet. Som invandrare kan man inte heller göra någonting åt det, annat än genom att utvandra. Vilket verkar vara precis vad många "invandringskritiska" vill.

- Alla vet vilka grupper man inte vill ha hit, tillägger Jack Sjölund
Om det är någon särskild nationalitet som Sjölund avser förblir osagt. Men påståendet är ändå lite intressant. Om vi inte begränsar invandringen enligt nationalitet, hur är det då med yrkestillhörighet ifall vår arbetsmarknad har ett skriande behov efter svetsare? Det är vanliga begränsningar t.ex. i USA. Hur är det med kriminalitet? Om vi inte vill ha kriminellt belastade invandrare, hur ser vi då på t.ex. oliktänkare från diktaturer?

Sjölund och Manelius uttrycker också oro för att "den åländska invandringspolitiken eskalerar". Vi har idag över 80 nationaliteter på Åland. Det är mestadels små grupper människor från världens olika hörn. Svenska är det naturliga gemensamma språket och det finns - tills vidare - inga ghetton där t.ex. bara Nordkurdiska skulle talas.

Med tanke på hur vår befolkningsstruktur och arbetsmarknad ser ut, lär Åland fortsätta att vara ett mångnationellt samhälle med många berikande kontakter utåt. Det ska vi vara glada för. Vi kommer att få ta emot flera människor utifrån. Det är dock inte bara den inflyttade som ska "integrera sig", det är också de mottagande som måste jobba med sig själva. Men det blir lättare när vi redan har lite erfarenheter av det.

Åland och EU

Den 27 januari höll jag ett lagtingsanförande om Ålands arbete med EU, med anledning av landskapets EU-meddelande. Anförandet hittar du lite längre ner i denna bloggpost. EU-debatten fortsätter på nästa plenum, den 5 mars kl. 13:00.


"Ltl Wille Valve:

Fru talman! Tack för många intressanta inlägg i ett angeläget ämne. Jag vill börja med att lyfta upp en sak som ltl Sundback vidrörde, detta med minoritetsplatser. Projektet med att avdela 20-25 platser Europaparlamentet uttryckligen till minoriteter var en sak som före detta Europaparlamentarikern Henrik Lax arbetade med. Det är också ett av de många spåren som Europaparlamentarikern Haglund har arbetat med, men det är inte det enda. Han har också arbetat med att föreslå ändringsförslag som går ut på att de autonoma områdena i EU som har ansvar att själva implementera EU-lagstiftning bör få en egen Europaparlamentsplats. Det är i praktiken Åland, möjligen också den tyska majoriteten i Belgien men kanske inte så hemskt många flera.

I breda drag befinner sig i EU idag i kris. Jag kan tycka att det är lite beklagligt att debatten utspelar sig inför åtta lagtingsledamöter på ett extrainsatt fredagsplenum före uppehåll.

De frågor som vi brottas med är stora. Vart går du Europa? Jag tror personligen att vi kommer ur den här krisen eftersom nackdelarna med att lämna det ekonomiska EU-samarbetet tillsvidare är stora för alla medlemsländer. Det mesta talar för att EU-länderna kommer att fortsätta samarbeta.

Jag ska inte orda mera om det, jag ska prata om det som vi har framför oss; vart vill Åland i EU, dvs. EU-meddelandet.

Mitt helhetsintryck är att meddelandet ger en realistisk bild av Ålands möjligheter att påverka i EU, vilket är jättebra. Debatten har idag berört positiva exempel på det. Jag skulle särskilt vilja lyfta fram flaggan som idag vajar utanför den finska representationen i Bryssel. Det var inte något enmansjobb. Det var stort lagarbete som omfattade den dåvarande landskapsregeringen, riksdagsledamoten, en mycket hängiven Europaparlamentariker och delar av den finländska regeringen och det gick i mål.

Hur är läget med parlamentsplatsen? Vi kan kort säga att det inte är bra. Igår förekom det en omröstning i Europaparlamentets utskotts för konstitutionella frågor. De två ändringsförslagen 32 och 33 berörde ämnet och de blev ordentligt nerröstade. Tidigare har de två parlamentariska grupperna ALDE, liberalerna och de Gröna, EFA förhållit sig positiva till förslaget. Nu har tyvärr både ALDE och de gröna börjat vackla i vissa frågor. I klartext betyder det att ändringsförslag 32 nu är omöjligt, det är inte ens någon idé att ta det till plenum. Medan i förslag 33 är det ännu möjligt att Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att sörja för att autonoma regioner, som har lagstiftningsansvar, blir representerade i Europaparlamentet. Detta är vad som återstår av en massa lagförslag som har lagts.

Vad kan vi i lagtinget göra? Ja, vi kan göra det som ltl Jonsson var inne på; odla kontakter till våra moderpartier. Det finns idag flera partier i lagtinget som har mycket goda kontakter till sina moderpartier. Konkret ser vi att det finns två partier i Europaparlamentet idag som har lämnat tydliga åländska fingeravtryck i politiken. Det ena partiet är EFA, de gröna, som Ålands Framtid har ett omdebatterat gott förhållande till. Det andra partiet är liberalerna, ALDE som vi moderater, liberalerna och centern har odlat goda kontakter till. De två vita fläckarna här är den konservativa gruppen, EPP, och den socialdemokratiska gruppen som tyvärr inte har visat särskilt mycket förståelse för minoritetssträvanden i konstitutionsutskottet så här långt. Här behövs lobbning och goda bundsförvanter.

Jag vill också framhålla det positiva i att åländsk center fördjupar sina kontakter i Europaparlamentet.

Sammanfattningsvis är min bedömning av det internationella spåret, som vtm Jansson talade om tidigare, att det är nu eller aldrig som gäller. Det internationella spåret börjar vara vid vägs ände, det har snart gått från Europaparlamentet och det är på väg till rådet. Därefter kommer vi till det nationella spåret. Här har ju grundlagsutskottet gjort en juridisk öppning som skulle möjliggöra en åländsk parlamentsplats i framtiden.

Självstyrelsepolitiska nämnden är enligt mitt förmenande rätt instans att remittera ärendet till. Jag tycker att denna församling kunde överväga en bordläggning av respekt för oppositionen som bara har haft några dagar att sätta sig in i detta ärende. Så mycket kan vi i regeringsblocket bjuda på oss själva. Tack."