Återinför parlamentariska styrelser

Regeringen Sjögren inledde tyvärr sin mandatperiod med att avskaffa parlamentarisk representation i landskapets styrelser. Oppositionen reagerade starkt med att sammankalla en gemensam presskonferens.

Besluten att plocka bort all opposition ur exempelvis ÅHS, ÅMHM:s och Ålands Radios styrelser är skadliga för den långsiktiga, åländska samhällsutvecklingen. För det första bör varningsklockor alltid ringa när en regering stänger ute opposition eller själv bestämmer sig för att det är ”bättre med experter än opposition”.

En regering måste kunna tåla insyn och frågor. För det andra har den liberalt ledda regeringen nu omfattat den skadliga principen att partibok måste gå före kompetens på Åland, dvs. om du hör till regeringspartierna anses du kompetent nog att delta i handhavandet av de gemensamma angelägenheter. Annars nej tack.

”Man ska vara snäll mot dom små” heter det, och regeringen är alltid stor i förhållande till oppositionspartierna. Jag har viss erfarenhet av att stå upp för principen om att de största oppositionspartierna bör medverka i styrelserna och jag vill berätta varför det är en bra sak för Åland. ÅHS-styrelserna har ända sedan grundandet varit parlamentariskt tillsatta. Min personliga erfarenhet av oppositionsföreträdarna Cita Nylund (Lib) och Ulf Weman (s) var att de gjorde mycket värdefulla insatser i styrelsen, utvecklade politiken (kring preventivvård, sterilisering, fastighetsutveckling), ställde viktiga frågor, informerade sina partier och var pålästa. En positiv bieffekt var att onödiga missförstånd undveks i den offentliga debatten, detta är viktigt i den polariserade, fake-newsdrivna verklighet vi befinner oss i just nu. En annan är att vi undviker tvära kast i politiken t.ex. kring stora satsningar. En tredje positiv effekt är att oppositionens närvaro ger mera kvalitet i besluten då de tvingar regeringspartierna att ”skärpa till sig” lite. Ytterligare en positiv effekt är samling kring stora viktiga – och dyra – frågor som sträcker sig över flera mandatperioder, ex.  större upphandlingar eller sjukvårdens ombyggnad. Och till sist kanske ren självbevarelsedrift. Med nuvarande upplägg är regeringspartierna ensamt ansvariga för allt, oppositionen behöver inte anstränga sig.

Omvärldsanalyser brukar vara viktiga. Både öster och väster om oss styrs vårdorganisationer av politiska styrelser, rentav så att representationen motsvarar valens utfall. Också ÅHS-styrelsens arbete är politiskt. Experter ska givetvis stödja beslutsprocessen med bästa möjliga fakta och sakkunskap. Att ge apolitiska experter förslags- och rösträtt är i en politisk styrelse är problematiskt. Det intressanta blir ju då inte experternas sakkunskap, utan vilka värderingar som styr experterna när de ska fatta beslut om t.ex. grunderna för infertilitetsbehandling, högkostnadsskydden eller prioritering av mål i verksamhetsplanen. De facto har vi ett regeringsparti och ett expertparti i ÅHS-styrelsen.

Jag hoppas att regeringen, för Ålands bästa, kan återgå till den väl beprövade principen att de största oppositionspartierna är representerade i ÅHS-styrelsen. ( Och nej, jag är inte personligen intresserad 😊 )

Mvh Wille Valve

Styrelseordförande för ÅHS under 2020-2024

Återta lagförslaget

Eftersom regeringsblocket bordlade debatten om sjukkostnadsavdraget till en dag då Finans- och näringsutskottet är på arbetsresa, önskar vi framföra några avslutande synpunkter i insändarform. 

1. Ur remissvaren framgår att flera grupper påverkas av att sjukkostnadsavdraget slopas: pensionärer, ESB-boende, bärare av glasögon, multisjuka, långtidssjuka och synskadade. Däremot finns ingen plan eller kompenserande åtgärder för någon av grupperna, bara ett löfte om att landskapsregeringen utreder kompenserande åtgärder. Förslaget blir inte heller bättre av att vidlyftiga kompenserande åtgärder stressas fram på kort tid, en effektiv socialpolitik fordrar tid och eftertanke.
2. Sjukkostnadsavdraget består av två delar och endast den ena beskrivs i förslaget. Kostnader för Institutionsvård eller effektiverat serviceboende som kan dras av till 25 % nämns inte. Dessa är betydelsefulla för de äldre som bor på ett effektiverat serviceboende (ESB). Ett komplett lagförslag hade beskrivit både konsekvenserna av att slopa avdrag för sjukkostnader och för institutionsvård / ESB. 
3. Konsekvensanalyser. Mariehamns stad framhåller i sitt remissutlåtande avsaknaden av barnkonsekvensanalyser. Det är uppenbart att förslaget har konsekvenser för t.ex. barnfamiljer då familjer kan göra avdrag för barns sjukkostnader. Förslaget saknar jämställdhetskonsekvenser. För att nämna några konsekvenser så utgör 25% av alla privata vårdbesök på Åland idag av kvinnosjukdomar, förlossningar och eftervård. Åländska kvinnors besök till privat vård fördyras direkt efter att avdraget slopas. Kvinnor har mera sjukfrånvaro än män och kvinnor står för fler besök till ÅHS än män.
4. Mariehamns pensionärsförening framhåller att förslaget höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka, som redan har en tung börda. Avdraget finns inte till för att utjämna en orättvisa mellan rika och fattiga, utan mellan friska och sjuka. 
5. Förslaget saknar en näringspolitisk analys av hur apotekare, optiker och privata vårdföretag påverkas. Inte heller resoneras det kring vad det innebär för Ålands ekonomi att ta 1 miljoner euro ur den. 
6. Förslaget saknar ärlighet. Det står inget i lagförslaget om att detta är ett förslag som ingår i en helhet för att balansera den åländska ekonomin, tillsammans med andra åtgärder. Detta kan tyda på oärlighet eller avsaknad av plan. 
7. Social- och miljöavdelningen avrådde i sitt utlåtande från att slopa sjukkostnadsavdraget, beroende på att avdraget ingår i en större ekonomisk helhet för den enskilde. Att regeringen inte bemödat sig att lyssna på tjänstemännen och ta fram kompenserande åtgärder är allvarligt, med tanke på att regeringen redan i mars tycks ha aviserat till skattebyrån att avdraget ska avskaffas. 

Till sist håller inte regeringens argument. Detta är ingen avbyråkratisering, utan en byråkratisering i och med införandet av ”avdraget för nedsatt betalningsförmåga”. Avdraget är gammalt, men att något är gammalt är inget bra argument för att avskaffa. För 10 år sedan motionerade liberalerna om en fördubbling av det ”gamla” avdraget (BM 31/2014-2015)

 

Det vore rakryggat att återta förslaget och återkomma med ett komplett, genomtänkt förslag som kan träda i kraft senare. Att stressa igenom avskaffandet blir inte bra. Att ta en time-out ger regeringen möjlighet att göra om, göra rätt och samla sitt fokus på den större planen, dvs. budget 2025. 

 

Moderat Samlings lagtingsgrupp: 

Wille Valve

Annette Holmberg-Jansson

Mika Nordberg

Anders Holmberg

Ärlighet efterlyses

 

Talman,

Vi har idag att behandla ett av de mera märkliga lagförslag vi skådat. Låt oss börja med grunden: ”Varför behövs lagförslaget?”. Här skulle det vara välgörande med lite ärlighet! ”Landskapet behöver mera pengar, därför höjer vi skatten”. I lagen finns ingen hänvisning till rambudgeten, till sparbetinget ingen motivering om att detta är en av flera namngivna åtgärder som regeringen behöver balansera ekonomin.

Om du tänker ta 1 miljon euro av ålänningarna så är det nog på sin plats att berätta varför och benämna saker och ting vid deras rätta namn: Skatten höjs för dem med sjukkostnader, landskapet behöver pengarna.

Det tycks också ha varit bråttom med lagförslaget, det märks på små skrivfel, grovt bristande konsekvensbedömningar och lösryckta meningar som sannolikt kommit till på slutrakan.

Finns en del motiveringar inne själva förslaget, t.ex. att hälsosystemet har blivit bättre, avdraget är föråldrat och fördelarna med avbyråkratisering. Vad gäller avbyråkratisering så gäller det rakt motsatta:

Landskapsregeringen tar nu i stället in det mest obegripliga som går att hitta i finländsk skatteuppbörd, nämligen det fulla avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga.

Låt oss börja vid den nya paragrafen 17.

” På basis av kostnader som enbart beror på sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. ”

VAD ÄR DET? Jo,

Detta finns sedan tidigare i finländsk beskattning, det anses i Finland inte vara en av de bästa konstruktionerna då den är obegriplig för skattebetalaren. Så här upplevs det ur skattebetalarens synpunkt: Du ska börja med att samla sjukdomskostnader – minst 700 euro på ett år, annars ingen vits med det. Sen ska du räkna ut 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster (inte brutto), få bekräftat att summan av dina sjukdomskostnader överstiger 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster.

Och då var det klart? Absolut inte.

Sen ska du ansöka av skattebyrån om att få avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga. Och nej, det blir inte summan av dina insamlade räkningar som beviljas utan ett schablonbelopp baserat på en helhetsbedömning. Detta är vad regeringen för in i paragraf 17 och jag tror vi alla – faktiskt kan vara överens om - att det är magstarkt att påstå att regeringen serverar en avbyråkratisering eller en förenkling av en låginkomsttagares vardag.

Jag frågade skattebyrån hur DOM ser på införandet av nya paragraf 17§? Jag fick svaret att det är ett svårt och byråkratiskt avdrag. De förutspådde att många kommer att försöka yrka på avdraget, i tron att detta är "det nya sjukkostnadsavdraget" och det blir - arbetsdrygt för skattebyrån samt svårförståeligt för skattebetalarna.

Så nej, ni får ingen applåd för avbyråkratisering idag.

Nu kommer vi till själva avskaffandet av avdraget.

Låt oss börja med dom mycket fåordiga konsekvensbedömningarna – några halvkvädna ord kring jämställdhetskonsekvenser. Regeringen har här inte ens uppmärksammat ÅSUB:s statistik som visar på att kvinnor är mera sjuksksrivna än män. Illa! Men, märker ni att det finns några elefanter som saknas helt i kapitel 5?

Barnkonsekvensanalys. I remissvaret från Mariehamn konstateras att ”en mer ingående konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensenalys av avskaffandet av sjukkostnadsavdraget saknas” – i lagförslaget står att konsekvenserna för barnen är svåra att bedöma för statistiken är svåranalyserad. Så låter barnkonsekvensanalysen, ”det är svårt att säga”. Ska vi nöja oss med det?

Konsekvenser för ESB-boende, nämns över huvud taget inte! Och detta är skandal. När du bor på ESB-boende har du enorma avdragsgilla sjukkostnader, läkemedelskostnader och boendekostnader, till skillnad från när du bor på institution. Inte ett ord nämns om denna grupp i lagförslaget! Den största skandalen är kanske att dessa konsekvenser nog utförligt beskrivs i den överkörda social- och miljöavdelningens remissutlåtande. Och hör här: ”Social och miljöavdelningens rekommendation är att INTE AVSKAFFA SJUKKOSTNADSAVDRAGET men precisera det till de delar regleringen kan anses otydlig”. Låt de orden sjunka in. Vad hände med att lyssna på sakkunskapen?

Förutom bristande barnkonsekvensanalys och grovt bristande äldreanalys finns ytterligare några ”blinda fläckar” i lagförslaget värda att nämna. En sådan är näringspolitisk. Om du tar bort 1 miljon euro från en specifik del av den åländska ekonomin så kanske det påverkar näringslivet? Företagen? Köpkraften? Kan det vara så att förslaget möjligen påverkar våra apotek på nåt sätt? Kan det påverka människors vilja att handla glasögon och linser hemma? Kan detta leda till att människor börjar bunkra billigare, receptfria mediciner i Sverige? Och att detta påverkar apoteken och optikerna? Det finns inga resonemang - alls - kring detta i lagförslaget.

I budget 2018 ansågs det vara mycket betydelsefullt att tillföra 1,3 miljoner i landskapsmedel till ålänningarna och indirekt näringslivet genom att det s.k. arbets- och pensionsinkomstavdraget kom till. Avdraget skulle enligt budget ”stimulera tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning”

Här tycks det nu inte få några konsekvenser alls att ta bort 1 miljoner euro från ålänningarna och den åländska ekonomin. Självklart får det samhällsekonomiska konsekvenser om vi stimulerar tillväxten med att tillföra 1,3 miljoner, då gör vi ocksp det motsatta genom att ta bort 1 miljon. Inte heller resoneras kring avdragets inverkan för Ålands attraktionskraft.

Så, vem drabbas direkt av att sjukkostnadsavdraget slopas? Det är framför allt två grupper:

1)     Pensionärerna, dvs. våra årsrika medborgare som i medeltal har högre sjukdomskostnadsavdrag och mindre inkomster än en förvärvsarbetande. ”Vi motsätter oss att sjukkostnadsavdraget slopas då det höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda” skrev Mariehamns Pensionärsförening kärnfullt.

Alldeles särskilt berör lagförslaget dem som bor på Effektiverat serviceboende. Våra pensionärer påverkas ännu mer av att också avdragsrätten för ESB & institutionsboende åker ut med badvattnet, denna effekt nämns inte ens i lagförslaget! Det nämns dock i social- och miljöavdelningens utlåtande som inte stödjer att avdraget avskaffas. Tja. Vi får hoppas på att utskottet är intresserat av pensionärernas vardag. Som grädde på moset får pensionärerna istället ett fullkomligt obegripligt ”avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga” som inte kommer att vara någon humörhöjare.

2)     Den andra gruppen som drabbas, talman, är låginkomsttagare som har höga sjukkostnader, låginkomsttagare med kroniska sjukdomar, multisjuka människor som får en årlig kompensatorisk effekt. 

I lagförslaget konstateras att ”kompensatoriska åtgärder” för grupperna ska utredas, här nämns traditionell vänsterpolitik som högre bidragsnivåer, mera tandvård (gissningsvis mera offentlig), men också högkostnadsskydden. Ingenting om servicesedlar, tandvårdssedlar riktade till den äldre befolkningen som kunde används både privat och offentligt.

Det är svårt att inte bli upprörd när man tänker på att ni höjer skatten (för det är det vad ni lyckas vara överens om) och ni försämrar den ekonomiska situationen för Ålands låginkomsttagare (står rentav i lagförslaget). Men det kan komma nåt snart, kanske.

Det finns många saker som är bekymmersamma med detta lagförslag, men framför allt är det kontexterna som skaver. 

Vi vet inget om den ekonomiska kontext som detta lagförslag placeras in i, vilka är de andra åtgärderna som ska balansera åländsk ekonomi? Är det bara de mjuka värdena som får genomgå stålbad? Kommer regeringen att spara – något alls - i sin egen förvaltning? Vi får knappast några svar idag. Vad stod t.ex. på den lapp som finansministern viftade med här i plenisalen? Den med 13,6 miljoner euro i form av ”effektiviseringar av den egna verksamheten”? Vete fasen. Men det HADE varit bra information inför detta beslut.

Och märk väl – vi kommer inte att få se nåt paket. För den politik regeringen för nu är ingen helhetspolitik, det är den minsta gemensamma nämnarens politik. Regeringen är – enbart - överens om att avskaffa sjukkostnadsavdraget. Inte om nåt annat. Och då gör man som en groda på ett sjunkande näckrosblad, man hoppar vidare till nästa som ser ut att kunna bära.

Vi vet heller inget om de ev. kompensatoriska åtgärderna som ska "utredas".  Kanske utredningen kommer fram till att inga åtgärder behövs? Lagförslaget argumenterar ju för att sjukkostnadsavdraget är onödigt.  

Vad gäller den tredje lagändringen - höjningen av grundavdraget så är det sunt bondförnuft. Självklart ska oavsiktliga effekter på andra avdrag neutraliseras. 

Talman, vi kommer inte att stödja lagförslaget. Motiveringarna håller inte, konsekvensanalyserna är grovt bristfälliga och kontexten är okänd. KST:s styrelse hade helt rätt när de varnade för att ”Det behövs en noggrann konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare.”

Om man ska säga nåt positivt så verkar ni ha analyserat grundligt vad avskaffandet ger för kostnader inne i er egen förvaltning.

Till sist, idag har vi börjat få svar på frågan om vilka värderingar som styr landskapsregeringen. Ni höjer skatten för människor i behov av vård. Ni tar 1 miljon euro ur ålänningarnas fickor och lovar att utreda ev. bidragshöjningar i framtiden. Ni gör bristfälliga analyser av hur inkomstgrupper kan drabbas, hur ESB-boende och multisjuka drabbas och ni är fullkomligt blinda inför....det som håller igång det åländska samhället - företagarna, inför apotekarna och glasögonförsäljarna – hur dom påverkas verkar inte viktigt.  Detta säger inte allt men nog väldigt mycket.   

Tack för ordet.

 

Östersjöns tid är nu!

Talar om behovet av kraftåtgärder för att minska näringsutsläpp i allas vår gemensamma Östersjö. Plats: BSPC-konsferensen i Bundestag 2021. Tysklands president Steinmeier verkade ta till sig budskapet, likaså Tysklands BSPC-delegation med Johannes Schraps i spetsen. 

Östersjöns tid är nu!

I skrivande stund övertar Åland ordförandeskapet i Östersjökonferensen BSPC. Det är bra nyheter för Åland. Det åländska ordförandeskapet löper från augusti 2024 till augusti 2025. Vi kan vänta oss utskottsmöten, ett och annat toppmöte och ungdomsmöten på Åland, fram till den ”stora finalen” i augusti 2025 då ca 200 Östersjöparlamentariker och funktionärer samlas för parlamentarisk Östersjökonferens på Åland. Det blir en välkommen ”säsongsförlängare” som ger fler övernattningar och marknadsföring över sociala media som tydligt sätter Åland på kartan, likt Tall Ships Races under sommaren 2024.

Året vi har framför oss ger också utmärkta möjligheter att påverka och bygga relationer, flera möten kommer att förläggas just till Åland. Den åländska BSPC-delegationen har länge satt en heder i att lyfta Östersjöns tillstånd och det är de envisa åländska delegationernas förtjänst att minskning av näringsutsläpp nämnts varje, årliga BSPC-resolution. Denna typ av samverkan mellan Östersjöländerna ledde fram till att alla utsläpp av toalettavfall från passagerartrafik förbjöds i Östersjön från 2021. Nu är rätt tid att igen lyfta Östersjöns tillstånd och arbeta för minskning av näringsutsläppen i hela Östersjöområdet.

Till sist vill jag lyfta det myckna fotarbetet som ligger bakom det åländska ordförandeskapet i BSPC. Det är flera åländska delegationer och delegationssekreterare som arbetat tillsammans, prestigelöst och över partigränserna inför det ögonblick då delegationsordförande Alfons Röblom övertog stafettpinnen. Det är läge att känna lite stolthet, ställa in oss på att leverera Östersjöns suveränaste värdskap och höja ambitionerna för friska dopp även i framtiden

Wille Valve (MSÅ)

Delegationsordförande för BSPC 2020-2023

Hälsning till Sfp:s partidagar den 15.6.2024

Värderade Sfp-delegater och åhörare,

Mitt namn är Wille Valve, jag är ordförande för Moderat Samling på Åland och jag bringar er en kort hälsning inifrån den åländska EU-valrörelsen.

Valrörelsen på Åland startade med att det rådde viss apati, vi hade inte opinionen på vår sida och vi hade inte ens nån hågad kandidat. Och utmaningarna var betydande.

EU-valet på Åland, innebär nämligen att du nalkas väljare vars första kritiska fråga är: Varför har inte Åland en egen MEP, som Färöarna och Grönland hade före 1982, som den tyska minoriteten i Belgien har idag? Ibland är denna känsla så stark att personen inte vill rösta, utan undrar om man kan istället kan ge en stor, fet blankröst – fast svart.

Detta kan man förstås bemöta med olika argument, främst tre:

-          Vi gillar inte läget, men här har vi ett riktigt bra samarbete med Sfp som vi nu har testat i 3 val och som varje gång levererat.

-          Minns att Sfp är det parti som röstade FÖR åländsk plats i Europaparparlamentet, dom höll linjen också när det blåste snålt.

-          Och till sist: Att rösta är i sig själv att visa engagemang, ett högt valdeltagande är i sig själv en signal om att vi bryr oss.

Vi som bedrev valrörelse på Åland hade ett internt forum - i ett skede lade jag ut en bild på ett sofflock och skrev ”HÄR har vi vår största konkurrent i detta val”.

Nu gick det till slut bra, med stenhårt, målmedvetet arbete lyckades vi vända skutan och rentav samla den bredaste koalitionen nånsin för samarbete med er.

Vi lyckades samla strax under 10.000 röster på Åland – det svenska mandatets marginal blev 20.000 röster i stället för 10.000 som det hade varit med åländska röster borträknade.

Och jag vill rikta uppmärksamheten mot valdeltagandet: Det sjönk på Åland, trots intensiv kampanj och trots att antalet ålänningar ökat med 1000 sedan 2019.

När vi blickar framåt, så tror jag det ligger i vårt gemensamma, långsiktiga intresse att vi under de kommande 5 åren jobbar tillsammans och hittar morötter – eller ett köttben - som kan motivera ett högt åländskt valdeltagandet, med sikte på EU-valet 2029.

Till slut tre tack. Tack till Anna-Maja för det viktiga jobb du har gjort. Ålandsbesöket, var värdefullt och till hjälp. Vi önskar dig arbetsglädje och lovar att vara i kontakt 😊

Ett varmt tack till partisekreterare Fredrik Guseff som för gott samarbete och leverans av resolut av den ammunition som behövdes för att nå målet.

Och till sist: tack för ordet.

Höj ambitionerna! (Tal den 5 juni i lagtinget)

Talman,

Idag är en viktig debatt och framför oss har vi ett flertal viktiga omröstningar, där vi ska ta ställning till landskapets budgetpolitiska ambitioner för hela tre år, åren 2025-2027. Landskapsregeringen föreslår att vi ska acceptera ett underskott på 74 miljoner euro under åren 2024-2027, vi accepterar inte landskapsregeringens förslag utan lägger ett motförslag som innebär ett mera hanterbart underskott på 53 miljoner euro. Utöver landskapsregeringens sparförslag vill vi spara ytterligare. Vårt förslag understöds av ungefär 1/3 av lagtingets folkvalda.

Vi, alltså moderater och obundna har tagit i hand - med landskapsregeringen på att vi ska hålla oss till sak, dvs. kostnadstaken och överskottsmålet. Som ett resultat av detta har vi återtagit alla våra ”detaljmotioner” och vi kommer också att rösta nej till allas detaljmotioner, oberoende av hur behjärtansvärt innehållet är. Vi återkommer till våra enskilda, politiska hjärtefrågor i höstbudgeten.

Inför dagens omröstning har vi också ett annat samförstånd med landskapsregeringen, ledamoten Holmström kvittas mot ledamoten Jansson i regeringsblocket för att tillsammans möjliggöra bästa möjliga värdskap för våra färiska gäster.

Landskapsregeringen föreslår att ett nollresultat nås senast år 2030. Den planen håller inte, kan man lugnt konstatera vid en läsning av utskottets enhälligt omfattade betänkande. Beaktat de avskrivningskostnader som uppstår som följd av regeringsprogrammets 5 laddhybrider, 8 linfärjor, sjukhusrenovering för att nämna några få saker. Vi föreslår i stället att regeringen höjer ambitionen så att nollresultat kan nås redan 2028. Om vi har 2028 som mål så finns det en viss realism i att vi kan nå 2030.

För oss reservanter är regeringsprogrammet viktigt, alldeles särskilt målet ”undvika eller minimera skuldsättning”. Vi ska lämna så lite lån som möjligt – helst inga alls – till våra barn och barnbarn. Det är en dålig idé att acceptera lån för att hantera underskottet, vi bör undvika det. Och jag vill påminna om likviditetsanalysen på sida 34, landskapsregeringen föreslår negativ likviditet för 2025. Vi behöver inte välja det! Vi kan välja högre ambitioner.

Arbetet i finans- och näringsutskottet har generellt bekräftat bilden av att det går att göra mer än vad regeringen avser göra, bl.a. har bilden att det är flera som ”gör samma sak” i olika ”stuprör”. Arbetet i finans- och näringsutskottet har också bekräftat att rambudgeten behöver få en ny utformning för att utgöra ett användbart redskap för avdelningarna.

Den som har läst finans- och näringsutskottets betänkande kan notera att betänkandet rent faktiskt ger stöd för våra ändringsförslag, dvs. sänkta kostnadstak och högre ambitioner. Ett enhälligt utskott noterar bl.a. att det ”råder en relativt stor osäkerhet kring intäktssidan i landskapsekonomin” (vilket utskottsordförande Holmberg kallade ”darr på ribban”) Utskottet uppmanar landskapsregeringens verksamhetsenheter att ”öka ansträngningarna med att söka extern finansiering för specifika projekt”. Utskottet är av den uppfattningen att ”kostnadsbelastningen från avskrivningarna på sikt kommer att öka även om detta inte framgår av landskapsregeringen investeringsprogram som presenteras i förslaget” (till budgetplan för åren 2025-2027). Utskottet nämner också de avskrivningskostnader som kan uppstå som en följd av färjor och linfärjor överstigande 100 miljoner och centralsjukhusets byggnadsbestånd. Sen gör utskottet också denna relevanta iakttagelse: ”De långa avskrivningstiderna kan innebära att de verkliga kostnaderna är underdimensionerade i planen. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att se över avskrivningsprinciperna.”

Så, vad göra? Landskapsregeringens förslagslista förslår inte långt, de behöver kompletteras med flera åtgärder. I remissdebatten berättade jag om var den politiska tyngdpunkten bör ligga för detta åtgärder. När landskapet skaffar nytt tonnage behöver hela trafiksystemet ses om. Antalet körtimmar måste minska, på ett liknande sätt så som i budget 2013. På näringsavdelningen går det att spara mera än vad regeringen föreslår på justering av arbetsmarknadsstöd, beaktat regeringen Orpos åtgärder. Och till sist så sticker det i ögonen att just regeringskansliet inte förutsätts vidta några ”ytterligare åtgärder”, utöver 1,1% sparbetinget.

Jag noterade att det började lukta lite bränt från regeringsbänkarna när jag sade detta, men ni kan inte börja ett stort sparbeting med att spara på ålänningarna, ni kan inte inleda diskussionen med att säga att ni vill slopa sjukkostnadsvadraget (= höja skatten), skrota hemvårdsstödet (minska valfriheten), indexfrysa studiestöden, minska stöd till jordbrukare, höja avgifterna till skärgårdstrafiken – ni måste börja med er egen verksamhet. SEN kan ni vända er till Ålands folk och säga att vi alla måste dra sitt strå till stacken.

Det bådar inte heller gott inför den gemensamma spartalkan att regeringen redan backat på några centrala punkter. Centern var kvickt ut på sociala media med beskedet att resekostnadsavdraget absolut inte ska röras, resten av regeringen fogade sig i det. Efter att det meddelats att sjukkostnadsavdraget ska bort, så meddelades kontrabesked: en liten del av sjukkostnadsavdraget kanske kvarstår i alla fall – kanske på 100.000 euro, på politikområde 4 eller 8. Ytterligare ett tecken på att regeringen kompromissat bort sig bortom allt sunt förnuft. Det torde kosta lika mycket att hantera ett avdrag på 100.000 euro som ett på 5 miljoner euro.

Omröstningarna idag har stor betydelse för om vi Åland ska ha en luftig plan med dålig träffsäkerhet, eller om vi ska höja ambitionerna, medge att vi behöver göra fler verksamhetsförändringar för att undvika skuldsättning av vårt Åland och göra verklighet av regeringsprogrammet. Vi vet alla att omröstningarna som äger rum – exakt om ett år . kommer att ha mycket mindre betydelse, då har vi ju redan fastställt planen för tre år och vi debatterar enbart år 2028. Det är inte i den omröstningen som graden av Ålands skuldsättning avgörs, det är idag.

Till slut några försoningens ord – allt detta är nytt och vi skapar nu – tillsammans - gemensam praxis. Vi moderater och obundna har kommit överens med landskapsregeringen om att fokusera på ramarna, kostnadstaket och överskottmålet – inte på detaljerna. Den överenskommelsen avser vi hålla och våra ändringsförslag återspeglar den överenskommelsen. Vi kommer att återkomma med våra motioner och vår politik i höstbudgeten.

Tack för ordet.

Gruppanförande om rambudgeten 20 maj

Talman, landskapsregeringen föreslår inför lagtinget att vi ska dra på oss ett underskott på totalt 70,7 miljoner under åren 2024-2027. Det är för mycket skattemedel. Vi önskar en mera återhållsam och genomarbetad ekonomisk politik än den landskapsregeringen lagt fram, ramarna måste sänkas. Om det i slutändan blir detta förslag som vi har att ta ställning till, så kommer vi att rösta emot rambudgeten, givet den information vi hittills fått om grunderna för budgeteringen. Vi lägger därför fram stramare kostnadstak och överskottsmål i våra budgetmotioner.

I torsdags landade ändringsbudgeten på våra bord som ökade underskottet med ytterligare 3,3 miljoner –  från 70,7 miljoner euro till 74 miljoner euro!

Ett underskott på 70,7 miljoner, vilket vi idag diskuterar här, är inte acceptabelt. Kraftåtgärder behövs för att undvika att lånenotan skickas till nästa generation ålänningar. Förslaget till rambudget saknar tyvärr sådana, trovärdiga åtgärder och innehåller för mycket luft. Vi har lämnat in 5 gemensamma budgetmotioner till rambudgeten som går ut på att göra ramarna tydligare, pressa ut luften, pressa ner det samlade underskottet till 50 miljoner och spara på ett mera balanserat sätt än landskapsregeringen.

Utöver den budgeteringsmarginal på 7,5 + 7,5 + 11,2 = totalt 26,2 miljoner för ”oförutsedda utgifter” åren 2025-2027 föreslår landskapsregeringen ett s.k. ”ofördelat utrymme” för nämnda år om 10,1 miljoner (se s. 17). Vi anser att det ofördelade utrymmet om totalt 10,1 miljoner euro bör strykas, om regeringen i detta skede inte idag har någon klar uppfattning – eller kommit överens - om vad dessa pengar ska användas till.

Fluffet i ramarna, de icke-förpliktande motiveringarna och de föreslagna möjliga åtgärderna gör att denna budget får en slagsida åt vänster. Budgeten innehåller en rad typiska vänsteråtgärder i spartider – skatten ska höjas genom att sjukkostnadsavdraget slopas, familjernas valfrihet ska minskas genom att hemvårdsstödet delvis skrotas. Sen ska dessutom avgifterna i skärgårdstrafiken höjas och bönderna ska få mindre pengar. Det är svårt att tolka meningen ”översyn av stödmodeller och stödnivåer” på ett annat sätt. Såsom brukligt i vänsterbudgetar står inget om långsiktigt behov av avbyråkratisering, enklare regler. Det borde för övrigt styra den översyn av ÅMHM-lagstiftningen som aviseras.

Ordet ”företag” nämns inte ens! Från kapitel 4 och framåt i budgeten, men nog som dekorationsord i konjunkturprognosen.... vilket nog är frapperande.

Vi efterlyser en spegel till landskapsregeringen, om ni politiskt - verkligen - menar allvar med att skicka notan vidare, så måste liggande förslag kompletteras så att landskapsregeringen och också lagtinget själva effektiverar. Rambudgeten innehåller också gott om ”fredade zoner”, kommunerna ska vi t.ex. inte spara en cent på, de är politiska skyddsområden. Ett trovärdigt sparbeting förutsätter dock också att kommunerna drar sitt lilla strå till stacken.

De sparåtgärder som hittills föreslagits går alltför mycket ut på att det är någon annan som ska spara. De sparåtgärder som hittills verkställts har dessutom en kraftig slagsida på att enbart spara på vård. Det finns ingen realism i att spara mer på vården och därför föreslår vi inbesparingar på annat än vården, dvs. regeringskansliet, näringsavdelningen och infrastrukturavdelningen på sammanlagt 1,9 miljoner per år. Om vi vidtar dessa sparåtgärder och klämmer ur luften så når vi nollresultat redan 2028 och det totala underskottet minskar till 50 miljoner. Betydligt bättre.

Vi föreslår alltså inbesparingar och verksamhetsförändringar om 100.000 på regeringskansliet, 200.000 på näringsavdelningen och 1,6 miljoner på infrastrukturavdelningen, under upphandling av sjötrafiken. Om läget är sämre än befarat så måste ramen återspegla det.

På näringsavdelningen är det särskilt viktigt att upprätthålla principen om att det ska löna sig att arbeta, där finns också möjlighet att justera arbetsmarknadsstöd i en riktning som sporrar till en lägre arbetslöshet. Vi fördömer förslaget att spara på antal undervisningsgrupper inom SFI. Varsågoda och spara på Medis om ni vill det, men att ge nyålänningar grundläggande färdigheter i svenska språket för att komma in på arbetsmarknaden är ett kärnuppdrag! Det uppdraget är viktigare än att kultivera fritidsintressen med skattemedel.

På infrastruktursidan föreslår vi en sänkning på 1,6 miljoner. För att ge en aning om vad vi menar så kan ni titta i budget 2013 där kostnaderna för skärgårdstrafiken sänktes med ca 3 miljoner euro bl.a. genom en minskning av antalet körtimmar med ca 2.200 jämfört med vad 2012 års turlista hade medfört. Ni kan sen titta på vad det kostar att upprätthålla den lokala färjtrafiken på Enklinge och Lappo och analysera hur dessa lokala system passar ihop med det kommande, större tonnaget. Och inte minst: Vad betyder detta för färjfästena, om båtarna blir färre men större?

Hela investeringssidan kvarstår som ett gigantiskt frågetecken för de kommande 3 åren. Inga besked ges om nytt vattenreningsverk för 50 M eller nytt sjukhus 200 M, begränsat med besked också om nyinvesteringarna i skärgårdstrafiken. Jag säger ”begränsat” för baserat på investeringstabellen verkar det om att de enda betydande investeringar vi ska göra under mandatperioden är nya färjor, med de avskrivningar och driftskostnader de tillför. 

Jag ska till sist säga att vi är kritiska till detta ramverk som redskap för de kommande tre åren. Rambudgeten är ett viktigt redskap för planeringen av Ålands ekonomi 2025-2027. Vikten understryks av att när nästa vårbudget behandlas (våren 2025) så är ramarna fram till 2025-2027 redan fastställda, vi ska då enbart föra en teoretisk diskussion om ramarna för 2028 vilket lär bli alla tiders skuggboxning.

Jag vill poängtera att själva demokratin undergrävs genom att lagtingsledamöter inte förstår vad de fattar beslut om. Förankringen till verksamheterna, myndigheterna, rentav avdelningarna och det egna regeringsunderlaget förefaller bristfällig. En alltför liten del av det offentliga Åland förstår vad lagtinget nu står i beråd att fatta beslut om, vilket gör att man måste ifrågasätta om vårbudgeten i denna form kvalificerar som meningsfullt styrredskap för förvaltningen. För det är väl det vi vill? Styra verksamheterna i riktning mot mer ekonomisk hållbarhet?

Att spara genom ”färre köpta utredningar” skorrar också lite falskt då 22 utredningar föreslås bara i rambudgettexten. Det är inte heller seriös budgetering att redan nu ”casha in” olika intäkter vars förverkligande är osäkert, försiktighetsprincipen anbefalles.

Trovärdigheten förstärks inte av att vissa förslag luftats enbart i media, t. ex. 100.000 euro för att bygga ut välfärden kring tandvården, utan att något spår syns i rambudgeten. Ni får gärna svara på om tandvården ska utvidgas under åren 2025-2027 och om detta finns i ramarna för dessa år.

Som färdkost inför utskottsbehandlingen, så vill vi uppmana utskottet att höra finansdepartmentet eller Sveriges riksdag, för att lära oss lite mer de svenska erfarenheterna före metoden avskaffades i Sverige.

Som färdkost till regeringsblocket vill jag säga:

Det ni i första hand borde göra är att ta tillbaka förslaget, återkomma med ett mera genomarbetat och förankrat förslag i samband med höstbudgeten. Då kan detta bli något bra för Åland.

Det ni andra hand borde göra är att balansera sparbetinget med fler åtgärder, så att det inte bara är Ålands folk som ska spara.  Och om det är som en tidigare talare sa – att vi sitter ju alla i samma båt, då ska vi väl ro tillsammans?

Tack för ordet.

EU-valet: Dags att syna korten

Europavalet den 9 juni blir ett av de mera spännande valen, inte minst för Åland. På Åland stöder liberaler, centern, moderat samling, Ålands framtid, Pro Åland och några Obundna Anton Nilsson till Europaparlamentet.

Anton ställde upp år 2019 och gjorde ett starkt val, placerade sig på plats 2 av 20 på den svenskspråkiga listan. Han kan Bryssels korridorer och är idag Ålands högste representant i Bryssel, ministerråd. Särskilt skickligt hanterade han NATO-anslutningen då Åland, med bibehållen demilitarisering och neutralisering, tog steget in i försvarsalliansen. Samarbetet med Sfp ger också de åländska partierna rätten att själva utse en åländsk specialmedarbetare efter valet. Flera sådana EU-medarbetare har utsetts under åren och den nuvarande heter Celinda Nordquist. Samtliga kandidater på den svenskspråkiga listan har skrivit under på att Åland har rätten att utse en specialmedarbetare.

Alla partier har inbjudits till koalitionen som stöder att Anton, också socialdemokrater och HI då bredaste möjliga samling är enda chansen att nå ett inflytande för Åland. Socialdemokraterna har – "som traditionen bjuder" - tackat nej och stöder en egen kandidat. Detta är förstås olyckligt då det riskerar splittra rösterna, men sossarna har tyvärr också en historia av att lova runt och hålla tunt i EU-val. I en pompös insändare från valet 2014 skrev Camilla Gunell (s): 

”Därför ser vi med tillfredsställelse på den överenskommelse vi uppnått med SDP om att en av medarbetarna i den finländska delegationen i EU-parlamentet ges ett särskilt uppdrag att bevaka åländska frågor. Vi har utlyst en intresseanmälan för medarbetartjänsten i tidningarna och glädjande är att flera kvalificerade ålänningar redan anmält sitt intresse för jobbet.”

Detta visade sig tyvärr vara struntprat. SDP:s dåvarande partisekreterare Paananen kommenterade samma överenskommelse med orden: "Inget beslut är fattat. Vi kan inte binda EU-parlamentarikernas händer i förväg. Först ska valet hållas"

De finska, socialdemokratiska MEParna (!) bestämde sen efter valet att Marina Lampinen från Kuopio får uppdraget att bevaka åländska frågor inom den socialdemokratiska delegationen i Europaparlamentet. Lampinen jobbade ca ett år i Europaparlamentet, innan hon gick vidare och blev lobbyist. Någon ny "intresseanmälan för medarbetartjänsten" var tydligen inte aktuell. 

Eftersom socialdemokraterna har denna historia av att bygga rangliga luftslott i samband med EU-val så vore det klädsamt att man – med en månad kvar till valet – rakryggat lägger fram överenskommelsen för allas beskådan, denna överenskommelse som (”tredje gången gillt”? ) tryggar de åländska socialdemokraternas rätt att utse sin specialmedarbetare efter valet. Om inte socialdemokraterna klarar av att göra detta, så är det minst sagt anmärkningsvärt. 

Till sist: Vad gäller HI så behöver korten inte ens synas. De uppmanar nu ålänningarna att stödja en finsk kandidat som både tagit ställning emot och röstat ner Ålands plats i Europaparlamentet. En ganska stark kontrast till Sfp:s valprogram där det står ”Sfp vill att Åland ges en plats i Europaparlamentet”.

Krångligare än så behöver det inte vara. 

Förhoppningar på den nye talmannen

Idag valdes Jörgen Pettersson (c) till talman efter en rysare till talmansval. Efter att lotten avgjort så är nu Jörgen Pettersson lagtingets talman, tills ordinarie talmansval förrättas. 

Jag gratulerade Jörgen Pettersson efter plenum. För även om talmansvalet röjde en mycket skakig regeringsbas så är han nu vår talman och har en viktig uppgift framför sig. Den han har framför sig nu är externpolitisk. Det är i Ålands externa relationer vi finner självstyrelselagsrevisionen, relationerna till den nya presidenten, relationerna till andra parlament. Min förhoppning på den nya talmannen är att ett aktivt grepp kopplas om dessa frågor. Det är också i externpolitiken det finns möjligheter, inte minns genom Ålands ordförandeskap i BSPC. 

Inför det ordinarie talmansvalet i november vill jag vara tydlig på några punkter: 

- Det är inte acceptabelt att tre av tre i talmanstrion nu är män. Det har inte hänt sedan nån gång på 90-talet. Det vore ytterligare ett svaghetstecken från regeringsblocket om man inte klarar av att prestera en enda  kvinnlig talman eller vicetalman i november, då du sannolikt kan välja mellan t.ex. Liz Mattsson (c), Sandra Listherby (lib) eller Pernilla Söderlund (lib). Jämställdhet är viktigt! Om inte regeringsblocket hittar en enda kvinna så finns också Annette Holmberg-Jansson (MSÅ), med 4 års ministerfarenhe och ordförandeerfarenhet. Vi moderater anser att det är ett absolut krav att jämställdheten syns i lagtingets högsta ledning. 

- Före talmansvalet förekom en samhällsdebatt där talmannens lämplighet ifrågasattes på flera punkter. Om den nye talmannen siktar på att bli omvald med bättre understöd, så finns det skäl att ta till sig en del av en debatten. Och särskilt att talmansposten är arvoderad för att vara heltid. 

- Inför nästa talmansval behöver ske en gedigen förankring i lagtinget. Den kan ske så att gruppordförande Simon Påvals (lib) sammankallar alla lagtingsgruppers ordföranden som sätter sig ner ansikte mot ansikte för att diskutera talmanstrions nya sammansättning. Inte svårare än så. Mycket kan sägas om dagens talmansval, men väl förankrat var det inte. 

Till sist uppmanar jag regeringen att se sig själv i spegeln. Det är ni som har valt denna regeringsbas som ramlar sönder inför allas ögon. Resan kommer inte att bli bättre eller mera angenäm. Om ni vill att det ska bli bättre så behöver ni byta regeringsbas. 

Anförande om nya regeringsprogrammet den 18 december 2023

Ledamot Wille Valve, gruppanförande

Talman! Vi har i Moderat Samlings lagtingsgrupp samlats några gånger och resonerat kring hur vi skulle förhålla oss till regeringsprogrammet. Vi har landat i att vi inte kan stöda detta. Det här är tyvärr ett motsägelsefullt regeringsprogram som sakpolitiskt inte hänger ihop. Det är ett regeringsprogram som nästan inte innehåller någon konkreti, i skarp kontrast både till de tre senaste åländska regeringsprogrammen, men också, talman, till regeringsprogrammen i vår omvärld. Man får lite intrycket av att tre eller möjligen flera parter har suttit och blockerat varandras konkreta åtgärder och därför fastnat i allmänna svävande formuleringar.

I delar av regeringsprogrammet skymtar rentav avsaknad av politisk vilja. Jag återkommer till det, tyvärr - och jag säger tyvärr - för det hade inte behövt bli så här.

Jag ska nu peka på några övergripande svagheter innan jag kommer till några specifika delområden i regeringsprogrammet. Det kommer flera moderata anföranden idag med fokus på de olika delområdena. Jag vill vara tydlig med att det också finns saker som är bra i regeringsprogrammet, riktigt bra och de kommer vi också att lyfta. Det är helheten som inte övertygar. Vårt mål är att föra ett förhoppningsvis konstruktivt resonemang kring hur den här helheten hade kunnat bli bättre och mer övertygande.

Men låt oss ta det trista först. Det är häpnadsväckande lite konkreti i regeringsprogrammet, förutom flera båtar och vindkraft. Det är mycket stor brist på politisk riktning och mätbara mål. Och det är allvarligt. 

Jag nämnde i min första replik våtmarkerna. Det finns ett konstaterande om att våtmarker är viktiga i största allmänhet, men inget om hur näringsutsläppen bör minska, hur mycket eller hur mycket mikroplaster som ska samlas upp. Och avsaknaden av mätbara mål, talman, väcker frågorna; är detta ett meningsfullt redskap för förvaltningen, och hur ska media kunna bocka av och bedöma genomförandet av detta program?

Det som också slår en är avsaknaden av vanlig politisk vilja. Några konkreta exempel, stycket om demens och minnessjukdomar. Alla kan ju hålla med om att dessa sjukdomar drabbar allt fler, precis jo som det står i regeringsprogrammet. Det är sant. Men vad vill ni?

Det konstateras att övergången till elfordon pågår och landskapet kan medverka i omställningen. Jo, men VILL ni medverka i omställningen? 

På sida åtta kan vi läsa att Åland är en del av världen. Jo jo, Åland är en del av världen. Men i vilka internationella organ borde Åland då få representation i? Ska vi vara riktigt rättvisa så finns det faktiskt ett halvt svar på det i slutet av regeringsprogrammet, där det står "landskapsregeringen överväger associerat medlemskap i IMO för att påverka internationell sjötrafik." Mera sånt tack!

Sen "Åland behöver en framtidssäkrad samhällsmodell." Vad är ens det?

"Studiestödssystemet är avgörande för vuxna och unga då" jo, och därför vill ni. Vad? Vi moderater vill stärka arbetslinjen genom att avskaffa inkomstgränsen för studiestöd. Men vad vill ni? Förutom att konstatera att det ena eller andra är viktigt och att saker möjligen kan göras? Det är tyvärr osäkert vad ni vill, förutom kanske när det gäller meningen "beredskap att närmare utreda fasta förbindelser kvarstår". Där tryckte ni nyligen på grönt och visade minsann att ni måste ha medel till en tilläggsutredning av den färdigt utredda Prästösundsbron. Vad vill ni förresten med Prästösund? Jag frågade rakt ut förra veckan om Prästösund var ett av de sunden som ska få en ny linfärja? Det kom inget svar, men ni får väl återkomma.

Finns det då något som skulle kunna ändra vårt röda knapptryck till ett gult eller rentav grönt? Jo, det finns det. Det är ekonomin som kommer väldigt långt ner i detta regeringsprogram, på plats åtta faktiskt efter kommunalpolitiken. Om ni dammar av förra regeringen Sjögrens program så var ekonomin på plats tre. Regeringen Thörnroos hade också ekonomin på plats tre. I regeringsprogrammet kan vi läsa att resultatförbättringsbehovet bedöms vara mer än 30 miljoner euro. Sedan när regeringsprogrammet har presenterats så har det här delats upp på sex år, ett anpassningsbehov på ungefär 4,1 miljoner fördelat på sex år. Den stora frågan är förstås, hur ska detta göras? Den är obesvarad och den lär inte få ett svar förrän i april i samband med rambudgetarna.

Men vi kan notera att regeringsprogrammet har flexibla skrivningar som faktiskt möjliggör att man i det här anpassningsarbetet kan ta i beaktande både landskapets interna och externa intäkter.

Förstås är det frestande att totalsåga när man är i opposition. Men vi ska inte falla för den frestelsen riktigt ännu, för vi bör försöka vara rättvisa och om vi försöker vara rättvisa så ser vi detta: Att rakt av spara fyra miljoner per år kommer den här regeringen och det här regeringsunderlaget inte att klara. Med finansminister Perämaas årligen återkommande cocktail på fyra miljoners resultatförbättring med både intäkter och inbesparingar blandat och skakat, ja, vi måste väl se på det i april hur fördelningen ser ut och om detta går att tro på. Men om ni själva tror på detta så borde det väl stå; undvika skuldsättning i regeringsprogrammet, inte minimera skuldsättning.

Två uppenbara svagheter finns dock när vi bedömer de ekonomiska målsättningarna. För det första så är det så här, talman, att resten av regeringsprogrammet marscherar åt motsatt håll; mera tandvård för en halv miljon, vattenrening för 50 miljoner, 200-300 miljoner för skärgårdsflottan, 50 miljoner för nya färjfästen och några utredningar av potentiella fasta förbindelser. Vi ser tyvärr inte mycket av att våga prioritera, som lantrådet nämnde i sitt anförande.

Den andra svagheten är att landskapsregeringen bygger programmet på att en djärv omställning "i sin helhet" finansieras med extra anslag av Finland, skärgårdstrafik och digitalisering. I sin helhet! Vi återkommer till det här i ett separat anförande. Men handen på hjärtat, minns ni hur det gick med extra anslag till broutbytesprojektet? Minns ni motiveringarna?

När man kommer till kapitlet om vindkraften hajar man till. Det här är ju bra. Vindkraftsdelen är på sätt och vis ett föredöme för hela det övriga regeringsprogrammet. Här finns det som Åland och berörda aktörer behöver; tydlighet, förutsägbarhet, tidtabell och dessutom mål som går att följa upp. Som färdkost, här vill vi egentligen bara understryka vikten av förutsägbarhet, att alla vet vad som gäller. Nu när ni har fått ihop det, håll linjen! Om vi håller linjen kan vi ta tillvara de stora möjligheterna som vindkraften erbjuder Åland.

Vi behöver, talman, grön tillväxt, affärsmöjligheter, intäkter, arbetsplatser och allt detta kan vindkraftsetablering erbjuda Åland. Ni har jobbat bra här, fortsätt så!

Företagarna. Regeringsprogrammet har starka skrivningar om jordbruk och fiskodling och gott och väl så. Men var är de starka skrivningarna för andra företagare? Var finns till exempel målet att sänka vatten- och elkostnader för åländska företag och medborgare? Det undrar vi i företagarnas parti.

Ålands Vatten har i uppdrag att tillgodose vattenförsörjningen över tid. Tänk om Ålands Vatten i stället skulle ha i uppdrag att tillsammans med de tio största vattenförbrukarna investera bort en del av förbrukningen och därmed minska det ökande behovet och minska trycket på avloppsnätet. Jag hoppas att det är så som meningen och samarbetet för minskning av vattenförbrukningen ska tolkas.

Ni vet att den åländska arbetsmarknaden lider av matchningsproblematik. ÅSUB har flera gånger understrukit det här. Därför är det häpnadsväckande att just den problematiken förbigås med tystnad i regeringsprogrammet. Om AMS står det att behovet av lagstiftningsåtgärder övervägs. Här kunde man bara skriva; ändra lagen, upphandla den del av AMS som står för arbetskraftsmatchning till exempel av Ålands näringsliv och låt den resterande delen administrera bidragen.

Sedan ska sägas att näringspolitiken till 70 % är helt okej. Den innehåller en dörr in, satsning på bevattning, det är jättebra och något vi har efterfrågat. Det finns i CAP-strategin tack vare näringsminister Karlström. Det är jättebra att ni fortsätter med det. Högskolans inkubatorverksamhet nämns, det är bra. Komplettera gärna med Business Lab på engelska vid tillfälle!

Stycket om skattegränsen förtjänar ett omnämnande. Det är en saklig och realistisk beskrivning och jag läser det stycke som att landskapsregeringen tillsammans med oppositionen vill jobba för att lindra skattegränsens effekter för företagare. Det här är en stor och viktig fråga för Åland så självklart fattar vi en utsträckt hand om den kommer och gör oss redo att använda våra goda tjänster tillsammans med regeringen för Ålands företagares skull.

Projekt som ökar användningen av axgansk mat är bra. Flygplikt till Helsingfors, bra. Elflygssatsning, bra. Det är också ett mycket gott betyg till den näringspolitik som vi moderater har fört, att ni vill föra den vidare. Tack för det!

Självstyrelsen, stycket om utveckling av självstyrelsen är häpnadsväckande svag. Får jag förresten 2 tilläggsminuter? Är det möjligt? Tack!

Det som regeringen verkar vilja är att få självstyrelselagen klar, inget om vad den bör innehålla, och det är i och för sig ett mätbart mål. Men den som tar fram sitt förstoringsglas hittar faktiskt lite självstyrelseutveckling. Under kapitlet Ägarstyrning står: "I den kommande självstyrelselagen klargörs att licensavgifter och skatter utgör en grund för återbetalning till Ålands budget på samma sätt som lotteriskatten." Bra! Det här kan ju också öppna dörren för att överföra Ålands intäkter från arvs- och gåvoskatten till avräkningsgrunden. Enligt skattebyrån handlar det alltså om en kassaförstärkning på 8,1 miljoner euro per år.

Sedan är det bra att ni fortsätter att bygga cykelvägar och prioritera broutbytesprogram. Fortsätt att förverkliga det, framförallt den förstärkta trafiksäkerheten i riktning Järsö. Den gång- och cykelvägen kommer att innebära en förstärkning av hela Ålands attraktionskraft.

Till sist i detta anförande: "En uppdatering av kommunallagen ska genomföras stegvis." Varför stegvis? Varför inte en ny kommunallag med en kommunreform? Kumlinges kassa sinar, vi har minus i Lumparland, vi har lån till drift och de är kraftigt underfinansierade. Ni vet. Var det inte så att hela idén med att ta med sossarna är att de har reformvilja? VAR syns denna reformvilja nu? Jag bara undrar. Tack för ordet!