Det är den 9 juni 2009 och ovanligt lätt att vara stolt ålänning. En stor del av ålänningarna lyckades begrava gammalt groll och lägga sin röst på en gemensam kandidat, Britt Lundberg. Vi ålänningar visade genom vårt valdeltagande att vi kan och vill ha mer inflytande i EU.
Under den mycket korta valkampanjen på fastlandet lyckades Britt dessutom samla ett par tusen röster därifrån. Britt gick hem hos flera fastlänningar som hörde henne på radiodebatterna och som hon träffade. Hade kampanjen varit längre, och hade alla de åländska, borgerliga partierna slutit upp, så hade hon kunnat gå ännu längre. Så vad lär vi oss av valet?
- Om vi lyckas se längre än de egna partigränserna kan vi gå hur långt som helst, till och med till Bryssel.
- Tid är hårdvaluta i ett Europaparlamentsval. Därför behöver vi tidigt kunna samlas bakom en gemensam kandidat inför nästa val, 2014.
