söndag 23 september 2012

Ny revisionsmyndighet




Höll i måndags anförande om Ålands kommande revisionsmyndighet, som jag ställer mig positiv till:

"Ltl Wille Valve:
Fru talman! Lagtinget har idag att debattera remissen om lagförslaget om en oberoende landskapsrevision. Jag har förmånen att få framföra den moderata lagtingsgruppens gruppanförande. Det är inte vilket lagförslag som helst vi ska debattera idag, det handlar om att grunda en ny myndighet, tätt intill självstyrelsens hjärta - Ålands lagting.

Och revision är viktiga grejer. Hur många gånger är det inte som medborgarna, i debatter, i messaspalter och på gatan, ropat efter en kontroll – att de beslut som landskapsregeringen fattar, faktiskt blir genomförda? Och det är precis vad lagförslaget om en oberoende landskapsrevision handlar om.

Vi moderater välkomnar detta lagförslag, som en långsiktig förstärkning av transparensen, rättssäkerheten och uppföljningen av att besluten faktiskt blir genomförda.

Vi välkomnar också den minimalistiska lösning som landskapsregeringen valt, då man gick in för att samla alla revisionsresurser på samma ställe. Jag vill också lyfta fram den eleganta parallellen till Danmarks revisionsmyndighet, där man inte har skapat en ny myndighet för revision av EU-medel.

Jag vill tacka kollegan ltl Jörgen Pettersson för värdefull feedback i hans anförande. Det är saker som jag tror att utskottet kommer att titta på, möjligheten att ha ett eventuellt revisionsutskott och graden av politisk inblandning/styrning.

Som helhet känns lagförslaget väl genomtänkt. Utformningen av den nya lagens paragraf 15 ”Om sökande av ändring” skvallrar om att lagberedaren inte tagit lättvindigt på sin uppgift. Vi kan dock notera på sida 13; "Kostnaden för den nya myndigheten är svår att bedöma".  Detta är delvis en avvägningsfråga. Det är nödvändigt att kostnaderna hålls nere på en rimlig nivå - samtidigt ligger det i vårt intresse att denna myndighet ska få muskler just för att kunna hålla kostnader nere och ”bedöma om budgetmedlen använts i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet”.

Vad gäller valfinansiering så har det funnit saker att förbättra, vilket har konstaterats av GRECO (Group of States Against Corruption). Kritiken har gått ut på att Finland, och därigenom också Åland, har brustit i övervakningens oberoende, vilket man nog också kan säga om Åland där landskapsregeringens byråer hittills svarat för övervakningen. 

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det sunt att inte enskilda personer åläggs att bistå landskapsrevisionen, enligt 4§. Denna myndighet ska hålla andra myndigheter – inte medborgare - i Herrens tukt och förmaning.

Revisionens mandat utvidgas till att gälla Ålands delegation i Nordiska rådet. För egen del välkomnar jag det. Det är inte meningen att Ålands delegation eller någon annan myndighet ska vara någon "frizon" i revisionshänseende. 

Fru talman! Det har föreslagits att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet, detta understöds
. Tack."   

fredag 14 september 2012

Det sociala samvetet




På Moderaternas förra medlemsmöte berättade en av våra medlemmar att hon hade diskuterat sociala skyddsfrågor på sin arbetsplats och plötsligt fick höra "Men det är väl inget ni moderater bryr er om?" Vi bryr oss väldigt mycket. Eller som presidentkandidaten Niinistö svarade då han fick frågan om vad som är den största utmaningen i ekonomiska kristider: Att "lyfta" de mest utsatta samhällsgrupperna så att de klarar sig igenom krisåren.

Varje gång moderata lagtingsgruppen huggit tag i en omställningsbudget eller övervägt ett förslag, har vi  ställt oss frågan hur detta kan göras så att det drabbar de svagaste, fattigaste och utsatta i samhället så lite som möjligt. Ett konkret exempel: Då sjukdomskostnadsavdraget debatterades i Finans- och näringsutskottet var det vi moderater som föreslog och vann gehör för den här texten:

"Multisjuka personer och personer med långvariga sjukdomar, påverkas mycket av det slopade sjukdomskostnadsavdraget. Utskottet har även erfarit att landskapsregeringen ska analysera behovet av eventuella åtgärder i syfte att kompensera vissa svaga grupper i samhället för avdragets slopande."

Så, vad skiljer då borgerlig politik från vänsterpolitik? Den stora vattendelaren är, som jag ser det, att vi brukar förespråka åtgärder för de mest utsatta och de som verkligen behöver det, medan vänstern brukar vara för samma lösning åt alla. Vi tycker att samhället ska stötta dem som behöver det, inte de som inte behöver det. De pengarna kan effektivare användas till något annat.

Våra resurser är begränsade, men det sociala samvetet finns. 

måndag 3 september 2012

Manlig makt över pengar



Efter BSPC-mötet i S:t Petersburg blev delegationen uppringd av en av lokaltidningarna som undrade varför vi var bara "gubbar" i lagtingets BSPC-delegation. Då vi satt på S:t Petersburgs Pulkovo 2-flygplats började vi så fundera över det här med jämställdhet, 6 "göbbar" från lagtinget. Är det ett problem att det sitter 6 män i lagtingets BSPC-delegation?

Å ena sidan måste se Ålands externa relationer som en helhet. Tittar man på vem som är ansvarig för Ålands externa kontakter, Regionkommittén och Nordiska rådet så märker man snabbt att det är tre kvinnliga ministrar i landskapsregeringen som håller i trådarna. Så en kvinnlig infallsvinkel i dom externa relationerna saknas inte. Å andra sidan är BSPC ett specialfall. Landskapsregeringen är idag inte medlem i regeringsorganisationen CBSS. Detta talar för att kvinnor borde vara mera representerade i BSPC, vilket sannolikt också sker om ett år då Annette Holmberg-Jansson (M) träder in i lagtinget och BSPC-delegationen.

Det grundläggande problemet är att bara 6 av 30 lagtingsledamöter kvinnor. Kvinnorna har spridit ut sig hyfsat bra. De kvinnor som kom in i lagtinget hade höga röstetal och det är därför knappast förvånande att lantrådet är kvinna, att 4 av 3 ministrar är kvinnor, att lagtinget har utsett en kvinna till sin talman. Dessutom leds både lag- och kulturutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden av en kvinna. Men med bara 6 av 30 kvinnor blir det obönhörligen problem med jämställdheten då utskottsplatserna ska fördelas enligt ett komplicerat poängsystem.

Ett sådant problem är budgetmakten. Alla som engagerat sig politiskt vet att den som styr budgeten styr över hela politiken. I lagtingets finans- och näringsutskott sitter idag enbart män. Deras ersättare är enbart män. Tittar vi på landskapsregeringen så ser vi att det är två män som ansvarar för styrning finans- och näringspolitiken. Nu är förvisso lantrådet kvinna - och det handlar förvisso om två män som flera gånger visat att de har förmåga att byta perspektiv, men det är ingen garanti för att det kvinnliga perspektivet beaktas i budgetarbetet.

Så, vem är ansvarig för detta? Utskottsfördelningen är i praktiken ett avtal mellan lagtingets samtliga partier, både regering och opposition. Det har knapapts funnits någon illvilja eller önskan att stänga ute kvinnorna från den ekonomiska makten. De 6 kvinnor som finns i lagtinget har själva kunnat meddela var de önskar sitta - och det kan mycket väl vara så att ingen har varit intresserad av att sitta i Finans- och näringsutskottet. Icke desto mindre är det störande ur ett jämställdhetsperspektiv.

Så, vad ska man dra för slutsats av detta? Jag anser att det kvinnliga inslaget - imom möjlighetens ramar - bör ökas, och alldeles särskilt inom finans- och näringspolitiken. Må vara att nästa möjlighet att göra detta först uppenbarar sig efter nästa val, men alternativet - att lämna hela landskapets ekonomiska makt i händern på männen - känns helt enkelt inte rimligt.