Isländsk författare på Indigo

Var just in en sväng på Indigo och lyssnade lite på isländska deckarförfattaren Yrsa Sigurdardottir som intervjuades av Katarina Gäddnäs. Har inte själv läst Sigurdadottirs böcker, men blev nog intresserad av att läsa dom efter bokpratet.

Lite tankar om äldreomsorg

I förrgår, när jag cyklade hemåt i duggregnet fick jag plötsligt se en äldre, rullstolsbunden kvinna med bara ett ben sitta vid vägkanten. Jag blev så häpen att jag bara måste stanna och fråga "Allt väl?". Här följde en intressant diskussion.
- Joo, allt e väll så väl som de kan vara - i den här åldern. Synd bara att man ha blivi så kollig på äldre dar.
- Har de blivi värre på sista tiden?
- Nä... egentligen har de väl varit ganska på samma nivå de senaste åren. Men de e ingen som vill prata med en när man har blivit så här och nog förstår man ju det... men vems pojk e du då?

Sådär pratade vi på, ända tills färdtjänst-taxin rullade fram. Ut kom en butter man som utan att säga ett ord rullade in rullstolen i taxin och körde iväg. Kvinnan pratade oavbrutet medan mannen rullade in henne. Kanske hade han dålig dag - vad vet jag - men ändå! Hur mycket besvär är det att prata några ord med en äldre, ensam människa som man har fått ansvaret för en stund? Inte bra.

Mycket av äldreomsorgen handlar om att fördela resurser och uppnå olika mål - till exempel det berömda 90%-målet om att 90% av alla som fyllt 75 år ska ha möjlighet att bo i eget hem. Ett eftersträvansvärt mål som följs både i Finland och på Åland. Ett annat exempel - I Ålands troligen mest auktoritativa dokument om äldreomsorgen (Slutrapport från arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsrogen) finns målet att Gullåsen ska utvecklas till geriatriskt sjukhus ( s. 32).

MEN: Det finns så mycket som vi som medmänniskor kan göra som varken kostar särskilt mycket tid eller andra resurser.
Det kan handla om en fixar-Malte som kan hjälpa äldre att ta ner saker från hög höjd eller annat som blivit svårt med åren. Det kan också handla om en så enkel sak som att lyssna eller prata. Bara att ringa en äldre släkting och höra hur han/hon mår kan blåsa bort ensamheten för en stund.

Ett annat tänkvärt exempel finns i "Förslag till Folkhälsoplan för Jomala kommun" som antogs av Jomala kommunfullmäktige den 11.12.2007. I den finns några intressanta idéer - bland annat en så enkel sak som att uppmuntra piggare äldre att besöka äldre som är mindre pigga. Ingen universallösning, men en intressant idé, eftersom många äldre har bra förutsättningar att förstå andra äldre medborgare och deras behov.

Filmtips: Goodbye Bafana

Kan varmt rekommendera filmen "Goodbye Bafana", som handlar om Nelson Mandelas fångvaktare. Mycket bra film som skildrar mekanismerna i ett nästan totalitärt samhälle och de svåra val som människorna där ställs inför.

Vårstädning och andra aktiviteter

Våren är här, menar ena lokaltidningen- och då följer naturligtvis... vårstädningen. Dammsugning, dammtorkning och bortkastande av gamla papper. En hög papper som jag inte kastade bort är kallelsen till Biblioteks- och kulturnämndens första möte den 28.2. Det finns en del saker att sätta sig in i där. De senaste dagarna har jag varit i kontakt med ett Armeniskt-Azerbadzjanskt filmteam som är på väg till Åland för att göra en film om hur Ålandsmodellen kunde tillämpas på Nagorno-Karabach. Möjligen blir det en intervju med dem, när de väl kommer hit. Den 8.3 ska jag vara med i en paneldebatt om Ryssland, i Åbo. Tillsvidare är det jag, Anna-Lena Laurén (HBL:s korrespondent i Moskva) och Simon Ollus (Finlands Bank) som ska diskutera grannen i öst. Ska bli mycket intressant.

Studerande och värdepapper

Värdepapper är kanske inte en av de första sakerna som man förknippar med studerande. Men även om majoriteten av studerande lever rätt så anspråkslöst, är det inte ovanligt att också mindre bemedlade studerande har lite värdepapper i förvar, som de till exempel har fått som födelsedagsgåva av en välvillig släkting. Dessa ska man akta sig för att sälja, i alla så länge som man är studerande.

Ett praktiskt exempel: Min kompis M studerade ryska i Ryssland under hela förra året. För att betala för studierna räckte inte studiestödet till, så hon sålde sina värdepapper som hon haft sedan barnsben. För några dagar sedan kom beskedet att hela förra årets studiestöd (ca 4.400 €) återkrävs av staten. Det absurda är att summan ungefär motsvarar den summa som hon fick av att sälja sina värdepapper. Verkligt absurt blir det om du råkar vara en studerande med Birka-aktier som tvångsinlöses - då har du inte ens möjlighet att välja om du vill sälja eller inte: du måste, med risk för att förlora ett helt års studiestöd.

Det råder en bred samstämmighet inom fs om att driftiga studerande inte ska straffas för att de arbetar vid sidan av studierna. Det är inte heller skäligt att som studerande straffas extra hårt för att man säljer sin egendom. Har du som åländsk studerande erfarenheter av detta, eller känner du någon som råkat i kläm för att ha sålt sina värdepapper som studerande? Skriv gärna en kommentar om det, eller skicka ett mejl på wvalve[a]gmail.com

Hemma igen...

Så var man hemma igen efter fastlandsresan. Åland är en bra plats att bo på, men det kan nog vara otroligt skönt att komma bort från ön ibland. Jag menar, det är dags att åka någonstans när man kommer på sig själv med att sitta och sakna "färjornas charm...". Skrämmande ;)

Jag hälsade på hos mina morföräldrar i Kimito, gjorde ett kort besök i Kimitos kulturcenter "Villa Lande". För min del hoppas jag att kk-huset på Åland ska kunna bli minst lika blomstrande som dess motsvarighet i Kimito. Tyvärr tyder kk-husets preliminära hyrespriser på att det kommer att bli mer betoning på "kongress" än "kultur". En liten kulturförening har helt enkelt inte råd att hyra en scen för 2800 € för en kväll.

Åländska studentlaget vud Åbo Akademi bjöd på en händelserik och upplevelserik årsfest med både traditionella och mindre traditionella ingredienser. Tack alla arrangörer som jobbat så enträget för ÅSL:s 75-årsjubiléum!