Bort med snusförbudet

År 1992 förbjöds försäljning av snus i EU, 2 år före Finland och Sverige gick med i EU. Sverige fick ett undantag från snusförsäljningsförbudet i samband med EU-anslutningen. Av okänd anledning fick inte Finland samma undantag. En del påstår att Finlands förhandlingsläge var svagt, andra menar att Finland helt enkelt valde att driva andra frågor.

Det är nu våren 2010. Snusförsäljningsförbudet är fortfarande i kraft och har spritts till 26 medlemsländer. Det är dessutom dags för EU:s tobaksdirektiv (2001/37/EC) att ses över. Som tobaksdirektivet är utformat idag förbjuder det försäljning av snus i EU, men tillåter tobak som röks, nässnus - till och med amerikansk och indisk tuggtobak. Men inte snus. Tuggtobaken omfattas inte av det "orala tobaksförbudet", eftersom den elegant har uteslutits ur definitionen för en "oral tobaksprodukt" i direktivets inledning.

Ett så pass välriktat förbud mot en enskild produkt på hela EU:s fria marknad måste rimligtvis ha en mycket god orsak och måste vara baserat på väldigt solida och objektiva kriterier. Och det är just det som är grejen. Var är dessa kriterier?

Jag är emot snusförsäljningsförbudet, men det har inget att göra med att andra tobaksprodukter skulle innehålla mer eller mindre gifter, eller att snusbruk bara skadar den som snusar, medan tobaksrök skadar också tredje parter. Det har att göra med att det helt enkelt inte finns någon vettig grund till varför snuset skulle särbehandlas och totalförbjudas i EU, medan andra tobaksprodukter är OK. Ett totalförbud är det kraftigaste vapnet som finns i den interna marknadens verktygslåda, så förbudet måste vara välgrundat. Annars är det oproportionerligt - och om kriterier helt saknas - till och med godtyckligt.

Under 2010-2011 skall tobaksdirektivet ses över av kommissionen. Sannolikt kulminerar kommissionens rundrågningar i att kommissionen lägger fram ett förslag till nytt tobaksdirektiv för Europaparlamentet under våren 2011.

Rätt tid att påverka är alltså väldigt snart. Låt oss då placera snuset där det hör hemma - bland andra tobaksprodukter som är tillåtna i EU, men som enskilda länder kan beskatta eller förbjuda om de finner att det skadar folkhälsan.

Bort med snusförsäljningsförbudet.

Reform av fiskeripolitiken

Den här månaden har varit omväxlande och tempot har varit rätt högt. Den största framgången hittills i vår hade vi i gårdagens omröstning om kommissionens grönbok för en reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Fiskeripolitiken är ett stort och otympligt område, så det kommer att ta sin tid att få skutan vänd, men det är bra att börja redan nu. Europaparlamentarikerna i fiskeriutskottet hade lämnat in 423 änringsförslag till rapporten. Samtliga Haglunds 9 ändringsförslag gick igenom, vilket kan väcka en del uppmärksamhet i finländsk media.

I de antagna förslagen förespråkas en separat, liberal förvaltningsmodell för det småskaliga, kustnära fisket. I ett förslag betonas vikten av självförvaltning för att skapa en kultur av efterlevnad - och en viktig fråga som vi lyft upp är EU:s fiskeripartnerskapsavtal med tredjeländer. Tidigare i höst förkastade parlamentet ett fiskeripartnerskapsavtal med Guinea-Conakry, eftersom regimen där massakrerade fredliga demonstranter på en fotbollsplan i huvudstaden. Efter detta har parlamentet tagit ställning för att EU inte kan separera fiskeripolitiken från andra politikområden, t.ex. mänskliga rättigheter. I ett ändringsförslag betonade vi därför vikten av att fiskeripartnerskapsavtalen främjar hållbart fiske också utanför EU - och att EU inte får äventyra sin trovärdighet som global förespråkare av mänskliga rättigheter.

Det har alltså varit rätt intensiva och långa dagar - men när man får igenom någonting stort, så är det värt varenda svettig minut!

Bokslut för 2009

Idag är näst sista arbetsdagen före jullovet och exakt fyra månader sedan jag tillträdde tjänsten som specialmedarbetare i Bryssel. Det har hänt otroligt mycket under dessa fyra månader av idogt arbete. Östersjöstrategin har nu 20 miljoner euro budgeterat. Inte minst Åland, som ligger i centrum av Östersjön, har ett intresse av att strategin blir en framgång. Vi har tryckt på för en liberalare fiskeripolitik för småskaligt fiske och för mer dialog med fiskerinäringen. Och idag blev Haglund vald till ordförande för minoritetsintergruppen i parlamentet, och därmed talesman för de nationella minoriteter som finns representerade i parlamentet. I media har det berättats en del om vår gåva till Finrep - Ålands flagga. Vi kommer att fortsätta att arbeta för denna och andra åländska frågor.

Tack Carl, Axel och Heidi för fyra utomordentligt intressanta månader. Tack alla som tagit kontakt med synpunkter. Ibland har vi kunnat besvara frågan, ibland har vi lotsat vidare till den som vet - och det är dessa kontakter som gör det riktigt roligt att arbeta för Åland i Bryssel.

Önskar dig en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år!

P.S: Den 4.1-8.1 arbetar jag på Åland - så vi synes!

Fiskeria fiskera

Den här veckan var en s.k. "röd" vecka, vilket innebär att hela parlamentet packas i boxar och skyfflas över till Strasbourg med tåg, flyg och privata bilar. En process, vars ekologiska och ekonomiska hållbarhet ofta ifrågasätts.

Resan fick en extra krydda, eftersom vi fastnade i en trafikstockning i en tunnel, på grund av två trafikolyckor. Vi missade tåget och var tvungna att improvisera, dvs. köra till Strasbourg. Vi hann precis till den politiska gruppens möte - och sen rullade det på som vanligt.

Eftersom Carl är vår politiska grupps skuggrapportör för reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik, ordnade vi ett möte för alla medlemmar av liberala gruppen (ALDE), för att höra vad de anser om reformförslaget. Mycket bra saker kom fram under detta möte - och vi är överens om att framtidens utmaningar är bl.a. att en gång för alla avskaffa utkast av halvdöd fisk i EU-vatten, minska fiskeflottans överkapacitet i EU - och anlägga en mer ekosystembaserad approach. Det var också flera i gruppen som stödde en regionalisering av fiskeripolitiken och ökad självförvaltning.

Annars var det en fysiskt uttröttande vecka - som Strasbourgveckorna tenderar att vara. Det blir lätt så, när man klämmer in fem dagar på tre dagar. Å andra sidan är just atmosfären och intensiteten med att arbeta i Strasbourg en av de intressantaste sakerna i jobbet. De tre dagarna blir liksom ett koncentrat på gott och ont -och sen återgår man till den "normala" rytmen i Bryssel.

Nästa vecka får vi gäster i form av en besöksgrupp från Finland, det blir utskottsmöten - och så kommer jag till Åland på privat resa över helgen. Vi kanske ses där?

20 miljoner för Östersjön

Denna vecka har vår stab åstadkommit något stort, som fått rätt lite medieuppmärksamhet. Vi har försett Östersjöstrategin med en summa på 20 miljoner euro i EU:s budget. Detta är stort, med tanke på att utgångsläget: det svenska ordförandeskapet - och finska regeringen motsatte sig det. Nu har vi fått med oss parlamentet, finska regeringen - möjligen också svenska ordförandeskapet.

Idén med Östersjöstrategin har ända från början varit att inga nya pengar behövs för den - alls. Den skulle finansieras genom ett kreativt användande av existerande strukturfonder. Vår linje har ända från början varit att det behövs en grundfinansiering för att komma igång med utnyttjandet av strukturfonderna - det behövs någon som övervakar och verkställer - och som får betalt för att göra det. Framför allt är denna summa avgörande för om Östersjöstrategin blir en framgång eller inte - och om det kommer efterföljande strategier, såsom Donaustrategin. Den är också avgörande för om du får ett vettigt svar - ifall du går till en myndighet med en bra projektidé för t.ex. Östersjöns miljö och vill få igång det.

Tack Calle, Axel och Heidi. Ni har gjort ett fantastiskt jobb.

Åländsk flaggöverräckning i Bryssel

Nu har Finlands ständiga representation vid EU en egen Ålandsflagga. Den har vandrat från landskapsregeringen, via riksdagsledamot Elisabeth Nauclér och oss, ända fram till Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen.

Först tog vi lite bilder framför representationen.



Efter detta gick vi in i representationsbyggnaden och anmälde avtalat möte med ambassadör Store. Jag höll flaggan under bägge armar, tvättad och reglementsenligt ihopvikt så att bara det blåa syntes. När vi kom in till ambassadör Store höll Haglund ett kort tal, överräckte ett brev och ett åländskt bordsstandard/bordsvimpel. Efter detta överräcktes den åländska flaggan i Stores händer. Nu ligger dock beslutet om hissningen av flaggan inte på Stores bord - utan hos utrikesministeriet.

Min förhoppning är att utrikesministeriet ser den fulla potentialen i detta. Ålands lagting kommer sannolikt, som sista lagstiftande församling i Europa, att godkänna Lissabonfördraget den 25: november i år. I samband med att Lissabonfördraget godkänns kunde representationen förslagsvis ordna en liten mottagning och därefter hissa Ålands flagga. Skulle se särskilt snyggt ut om detta kunde ske före fördragets ikraftträdande den 1 december.

Om lobbare och lobbare

Mycket av mitt jobb går ut på att nätverka - inom "normal" politik skaffar man behövlig information genom olika system: lagtingets söksystem, utredningar, osv. I europaparlamentet är det kontakter som gäller - det gäller att ha kontakter till kommissionen, goda kontakter till den egna politiska gruppens administration, utskottenas sekretariat för att bilda sig en helhetsbild i myllret av människor och processer. Men det finns en grupp människor som faktiskt tar kontakt med oss för att ge information, fakta, utredningar - och ibland till och med direkta röstningsinstruktioner. Och vi som jobbar i parlamentet gillar det.

Först en rejäl brasklapp: lobbare är en otroligt heterogen grupp. Staten har lobbare, bankerna har lobbare, landsbygdsproducenternas centralförbund och människorättsaktivister har lobbare. Det finns många olika lobbartyper - mer och mindre seriösa. De som håller en saklig linje och de som uppenbart manipulerar fakta. En intressant specialart av lobbarna är de som dyker upp under plenum i Strasbourg. De vet att ingen egentligen har tid med dem, så deras specialitet är att pressa ihop sitt budskap till ett kompakt paket på 10 minuter och reserverar 5 minuter för att ge instruktioner om hur de vill att mepparna helst ska rösta.

De skickligaste lobbarna är många gånger de som själva jobbat vid parlamentet. Förra veckan hade en lobbare med sig ett färskt exemplar av Hufvudstadsbladet (!) från flygfältet. Hon kände till att vi, i vårt jobb, läser e-tidningar tills ögona blöder - och att alternativet är att köpa en specialtryckt upplaga av Hbl för 6 €. En enkel gest som inte kostade henne någonting (tidningen var gratis på flyget), men som fick mig att lyssna lite extra noga på budskapet.