lördag 2 september 2017

10 år av politik.



Det är exakt 10 år sedan jag började med politik. 10 år sedan jag tog en lunch med dåvarande ordförande Johan Ehn och raskt beslöt mig för att bli politiskt aktiv. 10 år sen första bloggposten. År 2007 var mycket annorlunda. En sak som slår mig idag är att kortrutt t.ex. bland det absolut mest politiskt, välkammat korrekta som fanns. Alla var för kortrutt. Kortrutt var svaret.

Under 10 år hände det också mycket i partiet. En liberal lagtingsledamot kom över till oss, hela Obunden Samlings lagtingsgrupp och en stor del av partiet. Senaste trenden verkar vara centerpartister som vi välkomnar som MSÅ:are. Vårt parti har bytt namn 2 gånger, bytt logotyp 2 gånger och ändrat stadgorna. Vi har visat prov på att vi kan fatta modiga beslut, tänka om och våga vara visionära - med fötterna stadigt i marken. Viktiga egenskaper som behövs för att ta ansvar för Åland i en föränderlig tid. Efter 10 år tycker jag fortfarande att MSÅ är det mest dynamiska och spännande partiet som finns. Samtidigt det mest eftertänksamma.

Att ställa upp i val 2007 var i sig en upplevelse. Jag gjorde mycket som idag känns pallrigt, men ångrar inget. Bland annat en radioreklam som jag hoppas har begravts långt ner i Steel FM:s arkiv. Men det var nog ett viktigt val, för det var lärorikt. De 30 röster jag skrapade ihop var jag nöjd med. Tydligen hade jag lyckats övertyga någon mer än min familj.

När nu "supervalåret" 2019 närmar sig vill jag bara säga detta: Ställ upp! Ställ upp för det är bra för dig själv att prova på det. Det är lätt att reta upp sig på idiotiska politiker, men prova att själv stå upp för något, driva en förändring och se vad som funkar / inte funkar. Jag lovar att det är en värdefull upplevelse.





onsdag 19 juli 2017

Tal i tusenskönan till 1000 medlemmar


Kära vänner, bästa medlemmar i Ålands Natur och Miljö.

Visst är det nåt speciellt med just tusen? Tusenskönan. I de tusen lindarnas stad. I landet med tusende öar och skär. Och idag: Tusen medlemmar. Att just Ålands Natur och miljö har tusen medlemmar är viktigare än någonsin, för vi är en del av något större. 
Men, ärligt talat, under det senaste året har den globala miljörörelsen haft några tunga motgångar: USA sade upp Parisavtalet, detta enda klimatavtal som mänskligheten hittills har lyckats enats kring. Turkiet har meddelat att man följer efter. USA öppnar stängda kolgruvor, i den amerikanske arbetarens namn.
SÅ: Är världen på väg åt skogen? Jag tror inte det. Det är inte så illa som det ser ut! Vi ser nu hur motkrafterna samlar sig. Vi ser hur Frankrikes president Macron utnämner miljökämpar till sitt kabinett. Vi ser hur världen börjar söka ett RIKTIGT moraliskt ledarskap (Se t.ex. hur USA nu sjunker i "soft power", medan Frankrike stigit från plats 5 till förstaplats under 2017). Jag är övertygad om att tiden springer ifrån kolgruvorna och USA:s administration bränner nu mycket krut på att övertyga världen om att man ÄNDÅ kommer att hålla fast vid parisavtalets utsläppsmål.
Vi ser också hur FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling vinner terräng. I Almedalen fick jag, av Jan Eliasson höra att det finns asiatiska länder som nu går ”all in” för hållbarhet och som tagit in de globala målen i regeringskansliets styrdokument.
På Åland kommer omställningen till ett hållbart samhälle att synas och kännas, inte bara i regeringskansliets dokument, också i den kommande budgeten för 2019. Det senare är jätteviktigt. Få in hållbarheten i budgeten. Om vi entydigt kommunicerar att det här är viktiga mål, kommer vi också att kunna nå dem.
1000 medlemmar är häftigt. Det är inte bara ett kvitto på en förening med livskraft, utan också handlingskraft. Vår förening satte nämligen som mål att nå 1000 medlemmar och vi nådde det. 1000 medlemmar ger tyngd. Nu ska vi, alla 1000 medlemmar, tillsammans skapa mening för oss och våra barn. Som en av de 1000 medlemmarna känner jag glädje och optimism.  
För: Ålands Natur och Miljö för fram sitt budskap på många sätt: Genom att öppna ålänningarnas ögon för naturglädje, genom att upplysa och uppleva. Genom att vara sparringpartner för det offentliga Åland, ibland som blåslampa. Med djupt allvar och med humor.
Mera medlemmar, mera tyngd, och mera glädje.
Så: Ja må vi leva i hundrade år. Med tusen medlemmar till. 


onsdag 5 juli 2017

Näringsliv, forskning och politik i samma båt.



På bilden från vänster prof. Fredrik Gröndahl från KTH, Åsa Hansson från PA Consulting och en fundersam social- och hälsominister. 

I årets Almedalen hade jag förmånen att medverka i en paneldebatt, med ett tungt ansvar vilande på mina axlar: Jag skulle representera hela den samlade politikerkåren och ge förslag på hur stat, näringsliv och akademi kunde samarbeta bättre för Östersjöns framtid. I dessa sammanhang brukar den s.k. Triple Helix-modellen dyka upp:

Den stora frågan är: Hur hamnar vi i det pyttelilla området i mitten, där alla drar åt samma håll? Före debatten bokade jag in ett möte med Ålands näringslivs vd och fd rektorn för Högskolan på Åland. Vi satte oss ner och hade en förutsättningslös brainstrom kring vad det är som hindrar dessa tre aktörer från att samarbeta. Vi identifierade gemensamt några punkter. 

Sunt att ändra kartan
I offentliga sammanhang är det fullt normalt att staten tar fram en 500 sidors utredning som ska gälla för 5 år framåt. I värsta fall kan det bli ett politiskt prestigeprojekt och därmed omöjligt att rucka på. Detta skiljer sig från näringslivet, där man mycket osentimentalt måste skrota ett projekt om utvecklingen sprang ifrån en - och så börjar man med nåt annat. Ju snabbare, desto bättre. 

All innovation är bra innovation
Politiker faller lätt för frestelsen att segementera innivationen och t.ex. enbart betona innovation inom energiklustret. I stället borde vi ha ett klimat som uppmuntrar all innovation, eftersom energiinnovationen kan komma från ett helt annat håll.

Tänk på vad du studerar
Samhällsutvecklingen har gått rasande snabbt de senaste åren. För dig som studerar kan det innebära att det yrke du lärt dig plötsligt inte finns, eftersom utvecklingen sprungit ifrån en. Vi behöver därför tänka om hur utbildningsväsendet fungerar, så att det ger en solid plattform för att byta yrkesidentitet flera gånger under livet. En sak som också Annie Lööf (c) lyfte fram i sitt tal i Almedalen igår. Tänk på Steve Jobs och Bill Gates. Bägge avbröt sina universitetsutbildningar och lärde sig i stället direkt av näringslivet.


Slutligen, vad kan då näringslivet göra för Östersjön? Personligen tror jag inte vi ska underskatta näringslivets "soft power" som pådrivare. Vi politiker fattar beslut om regler, standarder och förbud. Men när näringslivet säger "nej, vi kan inte förbjuda plastpåsar" tenderar politikerna att lyssna. Likaledes lyssnar politikerna när näringslivet säger "ja, vi kan förbjuda plastpåsar det finns andra alternativ och det stärker konkurrenskraften på ett sätt som kommer att märkas i resultaträkningen". 

Tack Hanaholmen för ett gott samarbete med Ålands landskapsregering och många givande paneldebatter!





lördag 22 april 2017

Nyval? Seriöst?

I dagens Ålandstidning (s.14) ägnar lagtingsledamot Harry Jansson (c) en krönika åt att sabla ner regeringens politik, bl.a. genom att slunga anklagelser om budgetmanipulation och försöka väcka liv i "betygsfrågan" igen. Det är givetvis Harry Janssons fulla demokratiska rätt som oppositionspolitiker och - på samma sätt är det min demokratiska rätt att ifrågasätta påståendet om att kommunreformen "faller på juridiska grunder". Vore intressant att höra en vidareutveckling av det temat. Och det lär vi få, i måndagens lagtingsdebatt om kommunreformen. Missa inte den.

Men det mest häpnadsväckande är inte anklagelserna mot regeringen, utan påståendet att  "Nyval kryper allt närmare". Nyval är något som förrättas när det är riktigt råddigt och när lagtinget har upplösts. Upplösning av lagtinget kräver 20 lagtingsledamöters stöd. Janssons parti har idag 7 mandat. Den samlade oppositionen, inklusive Janssons parti, har 13 mandat. Det betyder att 1 eller 1,5 regereringspartier behöver vara "med på tåget" för att stödja ett nyval. Nyval brukar vara aktuellt när det råder parlamentariskt kaos och ingen lyckas bilda regering. Nu är vi i ett läge där vi har en regering, vi är snart halvvägs in i mandatperioden och regeringen står stadigt, gissningsvis fram till nästa ordinarie val 2019.

Och, allvarligt talat, varför i hela fridens namn skulle vi vara intresserade av nyval? Vi är tre partier som har samlat oss för kommunreform och för att få bukt med budgetunderskottet. Vi har hittills gjort exakt vad vi har lovat ålänningarna att vi skulle göra.

Att "Nyval kryper allt närmare" är alltså ett luftslott som saknar täckning. Det är inget att tro på och den manövern är så pass fjärran från verkligheten att man nog kan börja undra om centern helt har tappat kontakten med åländsk politik.

fredag 7 april 2017

Änglar bland skuggor

Invigningstal vid matbankens nya lokaler den 7 april 2017

Dom borde egentligen inte behövas, hörde jag en gång en politikerkollega muttra om Matbanken. Kollegan menade i princip väl, han har ett starkt socialt patos och argumenterade för att staten bör täcka in alla och särskilt välfärdsstaten bör vara så stark att egentligen borde samhället inte behöva någon välgörenhet.  Och så kan det vara i teorin, men som vi vet – inte i praktiken. 

Vi vet – och ni vet, att det alltid funnits och finns medmänniskor som faller emellan. Människor som varken täcks in av missbrukarvård eller mentalvård. Människor som inte orkar eller passar in. Människor som hamnar utanför, asylsökande som officiellt sett inte existerar. Människor ute i skuggorna. Och som tur är finns det änglar bland skuggorna.

Ni gör en stor gärning, också för att minska matsvinnet. Mat som annars skulle kasseras ges till dom som behöver det. Det är en stark gärning för ett hållbart Åland. Och företagarna som donerar mat stärker med detta enkla handlande känslan av gemensamt ansvar för vårt Åland. 


Flera organisationer som tar gemensamt ansvar för matbanken (Rädda Barnen på Åland tillsammans med Mariehamns församling, Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Socialmissionen, för att nämna några) men framför allt, flera frivilliga som varje vecka ställer upp för Matbanken. För mig personligen var det en ögonöppnare att jobba några pass på Matbanken. Jag hade en mycket luddig förståelse av vad ”diakoni” är. Lät lite som en kanslifunktion inom kyrkan. På matbanken ramlade poletten in: Diakoni är kärnan i det kristna budskapet, att ge bröd åt den hungrande, att ge vatten åt den törstande.

Så, bästa vänner, ni är behövda. Det är en högtidlig stund för mig att inviga Matbankens nya lokaler, för dom behövs och ni behövs.

torsdag 16 mars 2017

Den åländska drogsituationen.


Så här lät det i lagtinget i torsdags då jag bemötte lagtingsledamot Toivonens påståenden om den åländska drogsituationen. 


Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 4/2016-2017

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Valve. Ordet ges först till lagtingsledamoten Toivonen.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Enligt uppgifter från polismyndigheten på Åland har fem narkotikarelaterade dödsfall inträffat på Åland under år 2016.

Detta skulle då innebära att Åland placerar sig i toppen i Europa, med en mortalitet om 272/miljon, vilket är dubbelt högre än den officiella ettan Estland hade 2015.

I september 2016 sade ansvarig minister Valve inför lagtinget: ”Detta är ett trendkänsligt område, som landskapsregeringen följer mycket noga och kommer att föreslå fler åtgärder till. ”

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit sedan september 2016 och kommer landskapsregeringen att vidta skyndsamma åtgärder med anledning av denna oerhört alarmerande situation?

Minister Wille Valve

Tack till ltl Toivonen för att ledamoten lyfte ett angeläget ämne. Den skriftliga frågan kan egentligen grupperas så att den handlar om fyra olika saker vilka landskapsregeringen avser att besvara.

Först gäller det statistik. Vilken statistik är det som landskapsregeringen agerar på. Sektion B handlar det om: Vad gör vi just nu? Sektion C handlar landskapsregeringens generella arbetssätt, vilket även kommenteras i ledamotens fråga. Slutligen kan det vara av visst allmänt intresse att kort beskriva hur landskapsregeringen ser på framtiden.

Först och främst är det viktigt att notera att de siffror som ltl Toivonen hänvisar till inte är officiell statistik. Dessa siffror är enbart av indikativ karaktär och innebär rent konkret att en polisutredare i bästa fall har gjort en kvalificerad gissning om att dessa fall kan ha haft något med droger att göra. Det är alltså inte ansvarsfullt att dra några politiska slutsatser på basis av dessa siffror.

Landskapsregeringen anser vidare att det är vanskligt att ta icke-officiella siffror från ett sammanhang och extrapolera den för att jämföra med förmodat officiell statistik från Portugal eller Estland. Det är verkligen att jämföra äppel och päron, dels med tanke på att vad som anses drogrelaterat nationellt varierar exempelvis mellan Portugal och Estland. Dels med tanke på att Ålands population är så liten att några fall på ett år kan se väldigt groteskt ut under just det året utan att det egentligen säger något om samhällets tillstånd. Samma utmaning finns för övrigt inom smittskyddsstatistiken.

Däremot finns det statistik, faktaunderlag uppgifter som landskapsregeringen finner oroande. Det handlar om polisens uppgifter om att flera rattfulla idag är knarkpåverkade än tidigare, vilket är allvarligt med tanke på hur t.ex. cannabis försämrar reaktionsförmågan.

Vi noterar också i ÅSUB:s omfattande drogundersökning att de åländska attityderna mot lätta droger har blivit mera tillåtande. I ÅSUBs ANDTS-undersökning såg vi framförallt en ökning av personer som minst en gång använt cannabis. Dessa siffror betraktar landskapsregeringen som till stora delar tillförlitliga och statistiskt säkerställda och på dem baserar landskapsregeringen också i viss mån sitt beslutsfattande på. Jag säger ”till stora delar”, eftersom en del av ÅSUBs undersökning t.ex. undersökningen ”Hälsa i skolan” hade ett nationellt datafel som gör att just de siffrorna till den delen tyvärr är otillförlitliga.

Vad gör landskapsregeringen? Vilka insatser gör landskapsregeringen?

Låt oss börja med polisen. Polisen har, sedan september 2016 som ltl Toivonen anger som tidsgräns, blivit mycket bättre på att upptäcka knarkbrott och har jobbat metodiskt i samarbete med Sydvästra Finlands polisdistrikt.

Polisen har efter offentliggjort ett nytt samarbete mellan myndigheterna för att effektivare bekämpa knarket. Det här är viktigt, för en del av kampen mot drogerna handlar om att hindra att det alls kommer in i landskapet. Därför är det värdefullt att framförallt polisen blir ännu bättre, ännu skickligare på att upptäcka droger, langning och drogberoende vilket jag vågar påstå att polisen också har blivit.

Polisen i Finland och på Åland ska få ökade befogenheter, specifikt att använda knarkhund vid vissa offentliga tillställningar.

Det finns också – hos polisen - planer på att arrangera utbildning bl.a. om droger och drogtecken som riktar sig mera åt myndigheter men också för specifika arbetsgrupper som kan komma i kontakt med droger; skolor, krogar, ordningsvakter.

Polisen, och framför allt ungdomspolisen har en viktig roll i det allmänna attitydförändrande arbetet. Här finns väldigt mycket att jobba med.

I detta samband vill jag också nämna att infrastrukturavdelningen just nu, denna vecka, tittar på lämpliga lösningar för strategiskt användning alkobommar och alkolås, vilka är ägnade åt att minska risk- och missbruket i trafiken på Åland.

Vad sker på utbildningssidan?

Ungdomens hus förverkligas vilket är en drogfri samlingsplats. Ungdomens Hus, vilket har nämnts tidigare i den här salen, är ett av den här regeringens huvudprojekt och det öppnade dörrarna efter september 2016, i oktober 2016. Och när vi visionerar, skisserar och funderar om hur Ålands framtida arbete mot risk- och missbruk ska se ut, så är det värt att stanna upp lite kring just Ungdomens Hus. Ungdomen känner inga förvaltningsgränser, sade Norges statsminister Erna Solberg på toppmötet om psykisk ohälsa bland unga för två veckor sedan. Ungdomens hus är uttryckligen ett ställe där du som är ung kan komma med praktiska problem. Det är inte en fritidsgård i traditionell bemärkelse, utan en plats där du som vill få problem lösta kan komma.

Förutom arbetet med ungdomens hus arbetar utbildnings- och kulturavdelningen också med framtagandet av ett idrotts-, motions- och hälsopolitiskt program där tonvikten kommer att ligga på fysisk rörelse som hälsofrämjande åtgärd och den viktigaste målgruppen blir barn och unga. Friskfaktorernas betydelse ska inte underskattas, vilket jag kommer att återkomma till längre fram i anförande.

Vad mer har gjorts mer efter september 2016?

Utbildningsavdelningen har inlett en effektiverad uppföljning av SANT-planer på grundskolorna, dvs. att det finns en SANT-plan i varje grundskola som berättar hur man bör agera, på lång sikt och kort sikt, då en elev kommer full eller narkotikapåverkad till skolan. Här är det skäl att nämna grundskolornas arbetsplaner. Varje grundskola har en arbetsplan som ska innehålla en detaljerad beskrivning för hur deras verksamhet är organiserad och hur man uppfyller grundskolelagens och framförallt läroplanens intentioner. Lemland är t.ex. ett utmärkt exempel på hur uppföljningen skärptes inför detta läsår. Till detta kan nämnas att alla åländska grundskolor och gymnasier kommer att delta i den nationella utvärderingen Hälsa i skolan 2017, där även användandet av narkotika finns med i delen hälsovanor. Det här är jätteviktigt för att både vi och kommande landskapsregeringar ska få en möjligast tillförlitlig och verklighetsnära bild av våra ungas förhållande till rusmedel och missbruk.

Angående Ålands gymnasium kan jag berätta att vid informationsmöten för vårdnadshavare till ungdomar i årskurs 1 och 2 informeras regelbundet om den drogpolicy som finns i skolan och betonar allas ansvar att hjälpa till. Om misstanke finns gällande droger i skolan kontaktas polisen omedelbart. Samarbetet med polisen fungerar för tillfället mycket bra men kunde utvidgas. Värt att nämna är att lärarna också fortbildas kontinuerligt i ämnet.

Föreningar som arbetar med och för barn och ungdomar ska ha en fastställd drog- och alkoholpolicy för att beviljas verksamhetsbidrag ur PAF-medel. Detta gäller alla barn- och ungdomsverksamheter oberoende sektorer: ungdomsföreningarna förstås men också idrott, kultur och hela den sociala sektorn.

Nå, vad gör vi på social- och hälsovårdssidan?

Nyligen fördelade vi PAF-medlen. Här är det viktigt att drogförebyggande arbete prioriteras: Tobaksfri Duo är oerhört viktigt, liksom vision Nolltolerans som faktiskt håller i den berömda operativa gruppen mot risk- och missbruk.

Om PAF-medlens användning kan man väl allmänt säga att de ger ålänningarna möjlighet till en aktiv och frisk livsstil och goda sociala kontakter för alla generationer vilket i sig är främjande och problemförebyggande. Och viktigt här är tidiga insatser för familjer med problem, god barnomsorg och en erkänt bra skola – i världsklass, faktiskt.

Jag vill här särskilt betona betydelsen av den förebyggande verksamheten och den betydelsen som en robust socialpolitik har: Starka skyddsnät, högre barnbidrag än i riket, högre hemvårdsstöd, högre utkomststödsnivåer i kombination med sjunkande arbetslöshet. Ett tryggt samhälle ger trygga unga.

Socialvårdsbyrån har gett Högskolan på Åland i uppdrag att ordna kurs i ansvarsfull alkoholservering i vår, och ser ut att bli en del med konflikthantering också i samma paket). Detta är en viktig åtgärd inte minst med tanke på den nya finländska alkohollagen, vilken jag ska återkomma till längre fram i detta anförande.

Nästa åtgärd: En parlamentarisk ANDTS-kommitté utnämndes i torsdags, där samtliga lagtingspartier ingår. Det här är en symboliskt viktig handling från landskapsregeringen: I kampen mot knarket står vi alla enade. Det är inte regering mot opposition, vi ska samla den åländska politikens alla bästa krafter för att ta oss an denna utmaning. Både ltl Toivonen och minister Valve sitter i ANDTS-kommittén, tillsammans sida vid sida ska vi jobba för att stoppa knarket. Kommittén sammanträder första gången nästa tisdag och kommer att ta sig an revideringen av risk- och missbrukspolitiska programmet. Sekreterare för gruppen kommer att vara Anna Hannus från vision nolltolerans. Det här arbetet är en viktig del av revideringen av landskapets ANDTS-program och det är här som nya, konkreta åtgärder kan födas och läggas upp på bordet i denna sal.

Landskapsregeringen har, som jag nämnde tidigare, utlåtit sig kritiskt om den nya finländska alkohollagen. Vi är bekymrade över att starkare öl flyttar in i butikerna och framförallt över alkoläsken vars marknadsföring uttryckligen riktar sig till unga. Det vore bra med egen behörighet så att vi åtminstone kunde förbjuda alkoläsken.

Vi drar igång sprututbytesprogram för att förebygga smittsamma sjukdomar, för att erbjuda bättre vård till drogberoende och för att vara så väl rustade som möjligt inför framtiden. Denna nya verksamhet beräknas inledas under sommaren 2017.

Talman! Jag vill också lyfta fram den nationellt uppmärksammade Tobakskampen, där ÅHS erbjuder professionell hjälp till tobaksanvändare att sluta med cigaretter, snus, cigariller, cigarrer samt långvarigt bruk av nikotinmedel vilket det än må vara.

Landskapsregeringen är rökfri sedan årsskiftet. Vi har utmanat samtliga myndigheter på Åland och frågan diskuteras nu i åländska kommuner. Rökfrihet ska inte underskattas. Tillgänglig forskning talar för att tröskeln generellt är lägre för rökare att prova på t.ex. alkohol eller narkotika och även erfarenheterna från ”Tobaksfri Duo” talar i samma riktning.

Bästa åhörare, talman! Vi är framme vid punkt C: Generellt arbetssätt.

Landskapsregeringen åtgärder är av långsiktig natur. Skyndsamma åtgärder utförs i första hand av aktörer på fältet vilka landskapsregeringen stöder genom insatser i lagstiftning, styrning och utveckling, inte enbart rusmedelspecifika insatser utan också allmänt förebyggande insatser.

Det är viktigt att hela samhället är med: Vi politiker, föräldrar, tredje sektor, lärare och poliser. Då Tobaksfri Duo drog igång var politiker och föreningar närvarande och tillsammans stod vi upp mot missbruk, regering och opposition, sida vid sida mot knarket.

Hur ser landskapsregeringen på framtiden?

Allt beslutsfattande måste basera sig på fakta. Och all statistik, såväl dyster som munter statistik måste sättas in i sitt korrekta sammanhang.

På det tidigare nämnda toppmötet i Oslo hade jag förmånen att diskutera trender inom risk- och missbruk med framförallt de svenska kollegerna som något förvånande kunde visa på glädjande siffror från centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. I korthet gick siffrorna ut på att intresset för droger generellt minskar och att fler unga framförallt är nyktra. Det senare är en utveckling som vi har fått statistiskt belagd på Åland. Det gäller alltså för landskapsregeringen, denna och kommande, att hitta kloka sätt att bygga vidare på de positiva trenderna: Att en ökande del av våra unga är nyktra och intresserar sig för att vårda sin hälsa.

Men, varje ansvarsfull landskapsregering måste alltid utgå från att skräckscenariot kan förverkligas och vara beredd på det. Det är vårt ansvar att förbereda oss för det värsta. Det är framförallt i det ljuset man ska se polisens intensifierade, gemensamma insatser och sjösättandet av sprututbytesprogram. För denna regerings vision – som vi också hört att en stor del av oppositionen står upp för – är att det ska vara så svårt, oattraktivt, osexigt och motbjudande som möjligt att börja med droger. Och det ska vara så lätt som möjligt att sluta. Tack för ordet.

Ltl Stephan Toivonen


Tack, herr talman! Tack minister Valve för ett utomordentligt svar. Det är kanske svårt att inom tre minuter kommentera.

Det som ni bl.a. sade att ett tryggt samhälle ger trygga ungdomar är ju nyckeln till hela.

När jag för någon månad sedan anmälde mitt intresse att vara med i ANDTS-kommittén och ville lite ta reda på hur situationen ser ut så märkte jag att det inte fanns någon statistik över det som jag hade hört, att ett antal personer faktiskt hade dött av missbruk. Jag kontaktade polisen och fick den informationen som visserligen är informell eftersom den inte finns. Men den visade att Åland var nummer ett, tyvärr, när det gäller dödlighet åren 2016, 2015 och under de åtta åren före. Vi är visserligen en liten population men vi har haft 1-2 dödsfall vilket betyder att vi vartannat år har varit etta i Europa och vartannat år kanske topp tre. I helgen fick jag ny statistik som var ännu lite äldre och som visade att Åland tyvärr har legat i topp kanske 15-16 år. Sedan finns det också annan statistik som man kan ta upp.

Ministern talade om undersökningen av ÅSUB och den bekantade jag mig också med. När det gäller övriga droger, inte cannabis eller läkemedel, så år 2011 visade det sig när man frågade 18-24 åringar så var det inte någon som hade använt övriga droger, det var noll procent, medan det år 2016 var 8 procent som hade använt övriga droger. Det var till och med dubbelt fler än de som hade använt cannabis. Vad jag har förstått så är det kanske där som vissa risker är större.

Minister Valve gick igenom många saker som har gjorts. Många av dem är saker som har upprepats, upprepats och upprepats år efter år efter år. Våra siffror blir bara sämre, sämre och sämre.

Jag kan ta ett konkret exempel som jag blev väldigt förvånad över. Som ni vet så vistas jag också i Portugal och bor i Lissabon med 2,8 miljoner invånare. År 2013 var deras bästa år hittills, de införde en ny narkotikapolitik 2001. Med 2,8 miljoner invånare så hade de år 2003 6 dödsfall! När man jämför att vi på Åland har fem dödsfall på 29 000 invånare så blir åtminstone jag chockad.

En annan liten kuriosa, jag tycker om siffror som ni vet, är att i Portugal dör ungefär 25 gånger flera av trafikolyckor än av narkotika. På Åland ligger den siffran de senaste fem åren ungefär 3-4 per medan det kanske är ett eller noll dödsfall per år på grund av trafikolycka.

Minister Wille Valve


Tack, ltl Toivonen. Landskapsregeringen tar gärna del av den statistik som ltl Toivonen hänvisade till enligt vilken Åland skulle ha toppat drogstatistiken i Europa under 15 år. Det är i sådana fall ytterst anmärkningsvärt. Vi har inte funnit något sådant belägg från statistikcentralens statistik, THL eller från ÅSUB. Det finns ett allmänt intresse av att ta del av dessa siffror i sådana fall.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Situationen är oerhört allvarlig som jag ser den. Ministern talade om att till stora delar använda sådana åtgärder som vi har använt under föregående period, perioden före osv. Borde vi inte fundera mera radikalt, fundera om och se vad vi kan göra när läget är så som det är?

Minister Wille Valve

Tack ltl Toivonen. Det är precis därför som ltl Toivonen har utnämnts till landskapsregeringens ANDTS-kommitté, vars uttryckliga syfte är att tänka i nya banor, få nya förslag på bordet och leverera ett reviderat ANDTS-program under detta år. Tack för ordet.

torsdag 12 januari 2017

Stulen rätt


Pastisch på Edvard Istos berömda målning "Anfall" från 1899.  
Artist: Jonas Wilén

Den 15 februari 1899 utfärdades det s.k. Februarimanifestet som i ett enda slag underställde den  finländska autonomin ryska lagar. Manifestets innebörd var att rikslagarna, dvs. sådana finländska lagar, som kunde anses beröra hela rikets intressen, härefter inte skulle stiftas av kejsaren och Finlands lantdag, utan att beslutanderätten skulle tillkomma kejsaren och det ryska riksrådet. Lantdagen skulle endast få avge utlåtande om dessa lagar. Det var denna stöld av finländsk rätt som satte igång hittills oanade krafter: Strejker, protester och slutligen mordet på självaste guvernör Bobrikoff (1904). Finländarnas vilja till självbestämmande växte sig starkare än någonsin och 1917 blev Finland självständigt.

Det är nu 2017. Vi åländska politiker har efter snart 100 år av åländsk autonomi vant oss vid att finsk rätt gäller i Finland åländsk rätt gäller på Åland. Vi har egna lagar och egen behörighet som är delad med riksdagen, inte delegerad. Vi sköter vårt och ni sköter ert.

Nu har hovrätten efter omröstning beslutat att åländsk lag inte gäller på Åland, ifall den avviker för mycket från den finländska. Vårt grundlagsfästa självbestämmande har plötsligt förvandlas till en intressant grundlagsprincip som kan vägas mot andra. Andemeningen är att vi nog får stifta lagar, men att de inte får avvika för mycket från den finländska. Det är en rättsskandal utan like och det verkar som att vårt rättsväsende har glömt vad autonomi är. Det är tyvärr inte första gången. När Ålands förvaltningsdomstol tolkade Plan- och bygglagen med anledning av besvären mot Smakbyn gick man även in för att finländsk lag gäller framom åländsk, av för mig obegripliga skäl.

Är jämförelsen med Finland 1899 långsökt? Ja, en konkret jämförelse håller inte. Vi kommer inte att få att se generalstrejk och politiska våldsdåd på Åland. Men samma drivkrafter håller nu att sättas igång på Åland som i Finland 1899. Samma, tidlösa krafter som stod bakom Brexit och Trump. Och när de väl är igång är det för sent att stoppa.

Det är tuffa tider för relationen Åland-Finland just nu. Åland blev nyligen det enda stället i världen där en finländsk studerande inte får bostadstillägg, på grund av en miss riksdagen. Vi är dessutom djupt missnöjda med hur den finländska social- och hälsovårdsreformen drabbar självstyrelsen.

Men detta med domstolarna är riktigt illa. För det handlar om en relativisering av den åländska, grundlagsfästa självstyrelsen. Om denna domstolarnas erodering av självbestämmandet tillåts fortsätta kommer vi mycket snart att på allvar diskutera återförening med Sverige eller självständighet. Och det spelar ingen roll om det är vettigt eller inte, för förnuftet spelar ingen roll när dessa krafter satts i rörelse. Det här är en utveckling som knappast gagnar Finland, varken ekonomiskt, säkerhetspolitiskt eller utrikespolitiskt.


”När tjugofemtusen människor slår vakt om sin självbestämmanderätt kallas de separatister. Men när fem miljoner gör samma sak, då spelar man Finlandia.” (President Kekkonen i lagtinget år 1972).




Originalet av Edvard Isto. Kan beskådas på Finlands Nationalmuséum.
Källa: Wikipedia