fredag 15 mars 2019

Att ställa krav är att bry sig


-->
-- Klargörande med anledning av Ålandstidningens ledare den 15.3.2019

Med anledning av Ålandstidningens ledare den 15.3 vill jag bidra med kompletterande uppgifter för att göra bilden så fullständig som möjligt. Ledarskribenten anför att det är ”djupt olyckligt” att ställa finska behörighetskrav inom socialvården. Det är alltså just detta som Åland gör idag, då behörighetskraven utgår från en sönderborrad finsk lag från 1982 och en förordning från 1992 som inte går att tillämpa på grund av att utbildningsbeskrivningarna är utdaterade. Detta råd(d)ande rättsläge är inte bara sorgligt, det är också till direkt skada för utsatta klienter inom socialvården och inte bra för landskapets ca 25 socialarbetare som vill veta exakt var gränsen för deras befogenheter. Det behövs framför allt i lägen då en domstol ska bedöma till om socialarbetaren överskridit sina befogenheter. 

Tidens tand har alltså eroderat behörighetslagstiftningen och en modernisering av riksbehörigheterna 2005 gick Åland fullständigt förbi. Det landskapsregeringen föreslår nu för att råda bot på denna brist (som nog saknar motstycke) är en egen åländsk fulltextlag som tar avstamp i LL om erkännande av yrkeskvalifikationer från 2017. Vi föreslår ingen blankettlag som skulle hänvisa till finländsk lag, eftersom vi förutspår att utvecklingen mycket snabbt kommer att springa ifrån oss på rikssidan. Det vi föreslår i socialvårdslagarna blir alltså på längre sikt grunden för en egen åländsk socialpolitik. För detta är bara början, vi behöver i nästa skede ta fram en ny klientavgiftslagstiftning och funktionshinderlag för Åland.

ÅT:s ledarskribent skriver: ”En klar majoritet av åländska ungdomar utbildar sig inte i Finland utan i Sverige och i allt större omfattning även inom övriga EU.” Detta stämmer också för socialarbetare och är den främsta orsaken till att allt erkännande utgår från EU:s yrkeskvalifikationer. Vad gäller själva processen så kommer den att vara likartad även i fortsättningen. Också om Valvira ges möjligheten att sköta hanteringen i stöd av överenskommelseförordning. I en sådan överenskommelseförordning måste ingå ett utbildningsmoment om åländsk socialvård, på Högskolan på Åland. Svenska socionomer kan alltså liksom idag söka om erkännande av yrkeskvalifikationer och de socionomer från Sverige som har fått dispens före lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan söka om det.

Det är dock sant att systematiken i lagarna ligger nära de finländska. Detta beror på att den åländska socialvården, hur den än är formad, måste funka ihop med FPA-systemet och socialförsäkringarna som idag är finländsk behörighet. Det tål också att lyfta fram att socialarbetarens roll är väldigt annorlunda i det svenska och finländska systemen. I Sverige är socialarbetare inte ett reglerat yrke, vilket betyder att vem som helst med några års högskoleutbildning kan bli socialarbetare. I Sverige är det inte heller socialarbetarna som bär det juridiska ansvaret, utan nämnderna i respektive kommun vilket är logiskt. Diskussioner har förekommit om att göra socialarbetaryrket reglerat som i Finland.

Det som det är lätt att hålla med om är att vi behöver allt kompetent folk vi kan få till Åland. Den föreslagna lagen ger ett rättsläge där det går betydligt snabbare och är billigare att utbilda sig till socionom i Sverige och sedan begära erkännande av yrkeskvalifikationer, än att studera i Finland. 

Att ställa krav är att bry sig. Om socialarbetaren, om samhällets mest utsatta och om vårt framtida Åland.

Wille Valve, 
Social- och hälsominister

fredag 18 januari 2019

Stå upp mot fejknyheter.

Gårdagen inleddes med att jag fick ett märkligt SMS från en moderat kollega som undrade om Åland kommer att få ett asylcenter för 10 miljoner euro. Jag kliade mig i skägget och förundrade mig. Som f.d. kansliminister och nuvarande socialminister har jag hyfsat god insyn i frågan och visste direkt att detta inte stämmer.

Partikamraten skickade mig sen en skärmdump av ett sponsrat inlägg från ett åländskt parti.


I sak är detta rappakalja. Fakta är att i brytningen mellan föregående och nuvarande regering försiggick en diskussion med Röda korset och Migri om Åland på något sätt kunde bistå i den flyktingvåg som just då gick över Europa. Något asylcentrum blev det inte, av praktiska skäl
(flyktingströmmen gick förbi Åland, det fanns ställen i Finland där det var betydligt angelägnare att ha en upprätta asylcentrum). I stället uppmanade landskapsregeringen kommunerna att ta emot kvotflyktingar, vilket också har gjorts.

Jag anser att detta var bra politik. Vi kan och bör ta vårt ansvar för en hanterbar del av de människor som är på flykt. Vi kommer aldrig att kunna hjälpa alla, men det är rätt att vi tar en skärva av ansvaret.

Att hitta på saker är tyvärr inget nytt för partiet Åländsk demokrati. Flera gånger har jag stått i lagtinget och ifrågasatt fullkomligt främmande fakta och siffror. Och låt mig vara tydlig: Jag kan ha respekt för att en politiker vill föra en restriktiv migrationspolitik, som motiveras med fakta. Däremot har jag mycket svårt för all politik som motiveras med uppdiktade fakta eller s.k. "trollning". Ett teoretiskt exempel på det sistnämnda är om någon skulle påstå att Åländsk demokrati är en gigantisk penningtvättcentral, därefter backa från påståendet, säga att jag har ju ingen aning om det stämmer men att frågan ju är viktig att ställa!

Fejknyheter och trollning är skadliga för samhället. och gröper ur tilliten till samhället. Sannolikt är de dock här för att stanna. I de senaste valen har vi sett en markant ökning i fejknyheter, fejkprofiler och desinformation. Vi står nu inför fyra olika val under "supervalåret 2019". I fråga om att genomskåda fejknyheter har alla en plikt att försöka. Det är varje medborgares ansvar att försöka bli bättre på att inte sprida fejknyheter och vårt utbildningsväsende måste bli ännu mer inriktat på källkritik och att genomskåda fejk. I en färsk studie konstaterades att över 65-åringar löper betydligt större risk att sprida fejknyheter än övriga befolkningen, vilket talar för att vi har ett ordentligt jobb som behöver göras.

Orka och våga stå upp mot fejknyheter!











fredag 28 december 2018

År 2018, försök till summering.

Att summera 2018 är en utmaning. Året då familjen växte från 4 till 5, året då jag blev Föglöbo på deltid, året då det stormade kring självstyrelsen men Åland äntligen nådde en lösning kring rikssvenska läkare. Här ett försök till summering:

1) Blev mer pappa än vad jag nånsin varit tidigare: 


Årets största. Blev pappa till ett flickebarn som hittills klarat sig väl i livet.

2) Tog farväl av vännen och kollegan Danne Sundman


Årets sorgligaste var att - i Lemlands kyrka - ta farväl av kollegan Danne, en okuvlig världsförbättare som brann för självstyrelsen varje dag. Du är saknad.

3) AT-läkarna räddade. 




I ljuset av hur svårt det varit att bilda regering i Sverige var det inte många som trodde att riksdagen skulle sätta ner foten för svenska läkares möjlighet till fortsatt tjänstgöring på Åland. Men det var vad som hände. Riksdagens beslut var kulmen av att intensivt påverkansarbete som pågick under hela 2018. Ålands medverkan i Almedalen har kritiserats hårt under 2018, men jag kan ärligt talat inte se hur vi skulle ha nått detta resultat utan medverkan i bl.a. Almedalen.

4) Åland hett i Italien. 


När vi i slutet av 2018 talar om att Åland ska bli Finlands Toscana kan det vara läge att påminna sig om att Italiens största tidning slog upp ett reportage om Åland i början av 2018. Då med fokus på att Åland (enl. EUROSTAT) har hela EU:s mest friska och arbetsföra äldre. Det ni!

5) MSÅ byggde broar österut. 



Moderaterna Wille och Wille diskuterar

Under hela 2018 byggde MSÅ nya broar österut. Det kommer vi att fortsätta med, för det är jätteviktigt.

6) Självstyrelsepolitisk kamp


2018 var året då det stormade kring självstyrelsen. Nya självstyrelselagen, europaparlamentsplatsen och nu diskussionerna kring avräkningsgrunden som efter årets erfarenheter lämpligen kunde omdöpas till nedräkningsgrund. Det mest anmärkningsvärda är att vi inte vet om vi kan lita på Finlands regering. Ingångna överenskommelser verkar inte hålla och riksdagsvalet 2019 blir i ljuset av det mycket intressant ur åländsk synvinkel. 

7) Brexit och Trump 


Kommentarer överflödiga. 


Tack och adjö! Vi syns igen år 2019. 



söndag 25 november 2018

Till minnet av Danne Sundman

Året var 2011 och det var spännande tider. Ett nyvalt lagting samlade sig och mitt parti var mitt inne i regeringsförhandlingar. Under de första minutrarna av första gruppmötet drog vi slutsatsen att vi kan bilda ett "block" tillsammans med dåvarande Obunden Samling, 5 minuter senare marscherade hela den Obundna gruppen in till Moderaternas partikansli. De hade kommit till samma slutsats. In marscherade också ledamoten Danne Sundman, med bestämda steg.

Kort därefter skulle Danne presentera ett betänkande i lagtingssalen, i egenskap av viceordförande för självstyrelsepolitiska nämnden. Jag bänkade mig, fylld av fördomar. Kände Danne ytligt från brandkåren, men senaste två åren hade jag jobbat utomlands och format min världsbild bara utgående från vad som stod i de åländska tidningarna. Tidningarna hade varit ohämmat raljanta varje gång det stod nåt om Danne. Visste att Danne hade bråkat om nån skylt vid Baltichallen, att han flera gånger tagit hårt ställning mot Finland. Tyckte då att han överdrev, det tycker jag inte mera. Väntade mig nån form av politisk teater á la Bert Karlsson.

Istället fick jag höra en vältalig, omsorgsfullt förberedd redogörelse med stark självstyrelsepolitisk udd. Jag insåg där och då att mediebilden av Danne var åt skogen och den uppfattningen har hållit i sig sen dess. Danne visade sig vara en god kamrat, brutalt ärlig och alltid med nån drastisk, träffsäker replik i bakfickan som kunde fånga allas uppmärksamhet och ibland "desarmera" svåra situationer.

En sådan situation uppstod en sommar då Danne och jag var enda politikerna som lagtinget lyckats skramla ihop vid ett besök från svenska riksdagen. Gänget var dessutom påfallande reserverat och svårpratat, så Danne utnyttjade sin ställning som värd med att dra en... fräckis! En vågad en. Men den gick hem och gästerna stannade kvar. Gänget tinade upp och började plötsligt tycka det var riktigt gemytligt på Åland. Den här typen av social trollerikonst var något av Dannes adelsmärke.

Minnesvärd utfärd till Dannes och Anns stuga den 17 juli 2017. 15 min efter att bilden togs märkte vi att båten inte gick att styra vettigt och vi fick börja skruva på hydrauliken.

Danne var alltid lätt att prata med, en av de politiska kolleger jag umgicks med ibland fritiden. Glömmer aldrig det omständliga äventyret då vi besökte hans stuga på Föglö sommaren 2017, vi besökte först hans strand, fick motorhaveri, glömde en massa grejer men ändå på nåt sätt lyckades pallra oss hem igen efter härlig grillmiddag och bastubad. Glömmer aldrig heller då han kom på "svarsbesök" min stuga för att "typa". Lugnt och sakligt redogjorde han för att han ju inte är här för att "tryna" utan "typa" vilket innebär en noggrannare uppskattning av föremålets beskaffenhet. Uppskattade för egen del mycket att han tog sig tiden att komma, trots att han då var mycket trött och hårt prövad av sjukdomen.

Danne var en arbetsmyra av rang. Alla omöjliga uppdrag plockade han på sig - Ålands Investerings Ab, Södra Ålands Högstadiedistrikt, PAF:s styrelse. Påfallande många otacksamma uppdrag som innebar att offentligt klä skott för andras misstag och ibland rena omöjligheter. Alltid lojal, alltid lösningsinriktad. Också här efterlämnar Danne ett stort tomrum.

Vi är många som sörjer Danne. Hans fina familj och Ann som han friade till på valnatten 2007. Hans kamrater på jobbet och fritiden.

Vila i frid Danne, du är mycket saknad.



måndag 10 september 2018

Delaktighet och tillit




Talman,

Vi debatterar idag Landskapsregeringens meddelande gällande utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland-statusrapport 2. Jag kommer i detta anförande att fördjupa mig särskilt i de strategiska utvecklingsmålen 1 och 2:

1. Välmående människor vars inneboende resurser växer ss. 14-18
2. Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället. Ss. 19-22

Vårt omslagsdokument är brutalt ärligt: ”Nulägesbeskrivningarna visar att inget av de strategiska utvecklingsmålen ännu har uppnåtts.”

Så, hur uppnår vi de sju strategiska utvecklingsmålen? Avgörande för framgången kommer att vara ordet delaktighet.. Alltså att vi här i detta rum känner delaktighet i hållbarhetsarbetet och i morgon fortsätter känna delaktighet. Vi lägger stora resurser på detta arbete och det är verkligen viktigt att detta känns som hela Ålands gemensamma projekt.

Det här handlar om en omfattande samhällsomställning och det blir därför viktigt att det inte uppfattas som att det är t.ex. en enda politisk gruppering eller att det är ”den politiska elitens” projekt, inte något som angår ”verklighetens folk” som kämpar på med sitt. Det här är ingen ny utmaning  och den kommer att följa med arbetet. Därför finns skäl att fundera extra kring just den här biten: Hur kan vi bygga in mera parlamentarisk samverkan?

Till själva saken, mål 1:
Hur skapar vi då välmående människor, vars inneboende resurser växer? Ett kort svar är att ge möjligheten till arbete, ge mening och möjlighet att göra rätt för sig och bidra till vårt gemensamma samhälle. Både näringsavdelningen och socialavdelningen jobbar med denna viktiga fråga: Hur kan vi sänka tröskeln arbetsplatser för de grupper som av en eller annan orsak är utestängda från arbetsmarknaden? Det är förstås detta som är orsaken till att regeringen ordnat seminarier just på temat ”socialt hållbar arbetsmarknad”. Här vill jag särskilt berömma de åländska företagare som dragit sitt strå till stacken och bidragit till att, steg för steg, integrera ex. människor med mentala hälsoproblem.

Mål 2 handlar om tillit – det nordiska guldet.
Enligt Sveriges avgående generalkonsul har vi mycket tillit på Åland och den innebär fördelar i form av ”låga transaktionskostnader”.  Jag vill ge ett banalt exempel på det – ett cykelinköp. Jag minns då jag skulle köpa en begagnad cykel och ringde säljaren. ”Jag e inga hemma, men du kan lämna pängarna i postlådan”, sa han. Jamen jag hade ju tänkt pruta? sa jag. ”Jamän då lägger du lite mindre pängar i lådan då”, sa han. Detta, mina vänner, kan man kalla låga transaktionskostnader!

Såsom konstateras i dokumentet kan tillit mätas på flertalet sätt. Ett sätt är genom att mäta trygghet, titta t.ex. på Rapport 2014:9 Att leva och bo som inflyttad på Åland s. 49! Där kunde vi konstatera att  ”Den största delen av respondenterna (97 procent) känner sig trygga eller ganska trygga där de bor.” Det är ganska bra! Kunde med fördel lyftas in i hållbarhetsrapporteringen som en positiv invinkling. 


Vad stärker då tilliten till det här arbetet som vi nu håller på med? Kanske det att medborgarna ser att vi tar konkreta steg för att förverkliga hållbarhetsagendan. I fredags meddelade infrastrukturminister Mika Nordberg landskapets maskinpark ska drivas med miljövänlig diesel gjord på restprodukter. Ett mycket konkret steg mot att utsätta naturen för mindre
koncentrationsökning av ämnen från berggrunden. (fossila bränslen, metaller och mineraler). Att koldioxidutsläpp kan minskas med 90% och att vi tar medvetna steg framåt mot ett hållbarare Åland stärker tilliten.

Men, talman, jag vill också nämna några trender som undergräver tilliten på Åland. Jag ska ge några exempel:

-       Anonyma nyhetssajter utan ansvarig utgivare, som strävar till att uppnå största möjliga splittring i samhället. Göda konspirationsteorier, skapa en allmän känsla av förfall och hopplöshet. ”Allt går åt skogen”. Ställa grupper mot varandra: Invandrade mot ”urinvånare”, finsktalande mot svensktalande, den ”korrupta politiska eliten” mot verklighetens folk. Dessa sajter är idag en verklighet i hela Europa, också på Åland. Det har blivit viktigare än någonsin att vi i detta rum värnar vår trovärdighet och då menar jag inte för vår politiska överlevnads skull, utan för att kunna stå emot den syndaflod av Fake News eller Semifake News som kommer att möta oss i nästa valrörelse, var så säkra.
-       I min egenskap som socialminister har jag kontaktats av påfallande många pappor som tappat tilliten till samhället. Ofta med en vårdnadstvist i bakgrunden. Har bl.a. kontaktats av en pappa som fick en alkoholutredning ”på sig”, trots att han själv och dennes föräldrar intygade att han aldrig rört en droppe sprit i sitt liv. Eller pappan som upplever att det inte spelar någon roll vad han säger till socialmyndigheterna, ingen tror honom när det kommer till barn. Varför ska vi lyssna på dessa män? Jo, det är för att detta är medborgare som tappat tilliten till samhället. En del av dom har tappat sin tro på hela samhället som sådant, då de upplevt lögner upphöjas till officiell sanning.
Vi ska också bry oss om dem, eftersom vi har ratificerat barnkonventionen och lagfäst barnets rätt till sina föräldrar. Det är det det handlar om, barnets rätt – inte föräldrarnas rätt eller fel.

Vi bör sträva efter ett samhälle som känns rättvist och där alla känner tillit.  Och vi bör vara medvetna om att just den målsättningen ställer höga krav på våra myndigheter. Krav om att inte dra förhastade slutsatser och bevara sin integritet.

Och framför allt: källkritik. Är det nåt som förenar exemplen ovan så är det en kritisk hållning till all information. Finns det någon oberoende källa som kan bekräfta det jag hört – eller inte?

Tack för ordet.

tisdag 3 juli 2018

Varför Almedalen? Ja säg det.




Detta är MSÅ:s ordförande Annette Holmberg-Jansson och M-ordförande Ulf Kristersson. De hade möjlighet att träffas under otvungna former på Moderatminglet dit vi anmält samtliga åländska moderater på plats. Annette och Ulf pratade länge om samarbetet M-MSÅ och Sverige-Åland.

Jag menar att detta är bra. Bra för Åland att ha goda relationer både österut och västerut. Det är det vi får i Almedalen.

Tänkte ta mig an några påståenden om Almedalen:

"Almedalen är en klubb för inbördes beundran där folk trippar omkring och smuttar å rosévin"

Svar: För åländska politiker och tjänstemän är Almedalen vanligt arbete dagtid, då vi arrangerar seminarier, deltar i seminarier och bemannar tälten. Kvällstid ordnas mingel och det är alltid en bra idé att delta i dem. Det är där man lär känna människorna man jobbar med dagtid. Jag förnekar dock inte rosévinets existens, det har blivit något av en ironisk symbol för hela Almedalen och kan förekomma bland dem som varit driftiga/dristiga nog att anmäla sig till mingel. Också Åland ordnar ett uppskattat mingel ombord på SARS för vänner av Åland.

"Vi får inget för våra skattepengar!" 

Min vardag består i att kämpa för svenska läkares rätt till tjänstgöring på Åland, värna svenska psykologers möjlighet till lika tjänstgöring och så vidare. I detta arbete är det ovärderligt att känna dem i riksdag, departement, regering och EU. Dessutom värdefullt att lära känna sakkunniga, som också kan ha något att säga till om i frågorna.

Att delta i Almedalen ger politiker med kunskap och koll på läget. Hela Almedalsveckan kostar Åland strax över 20.000. Då ingår logi ombord på SARS och mat. Det är ett kostnadseffektivt sätt att  höja kunskapsnivån, bygga relationer och lösa problem innan de uppkommer.

"Joo joo, ni lyfter säkert lön och dagtraktamenten med!!!"

Här är grejen: Vi lyfter samma lön oavsett om vi hade varit i Mariehamn eller i Visby.

Vad gäller dagtraktamenten så lyfter jag det för de dagar då jag betalat all mat (2 dagar) ur egen ficka. För de dagar då jag bott ombord på SARS är dagtraktementet minimalt. Dagtraktementets grundidé är ju att det ska vara plus-minus-noll i slutändan. Du ska inte personligen bli ekonomiskt lidande för att du är på tjänsteresa, men du ska inte heller tjäna på det.

Men jag vill ge kritikerna rätt på en punkt. Det är inte alls sagt att Almedalen är det ultimata svaret på allt. Nya evenemang uppkommer, bl.a. Ålands eget - Alandica Debatt. Utvecklingen sker snabbt och det betyder att vi varje år måste ta ställning till exakt vad som kan ge Åland mest nytta.

Nu återstår en sak ännu innan hemfärd: Ska delta i en tillgänglighetsdebatt och lyfta fram Åland som positivt exempel. Vi syns snart på Åland igen!

måndag 4 juni 2018

Vad gör jag för ett hållbarare Åland?

Inför förra valet ordnade Ålands natur och miljö en paneldebatt med Ålands partiledare och miljöpartiets ex-språkrör Maria Wetterstrand. Sista frågan i debatten handlade om vad jag personligen gör för ett hållbarare Åland. Jag svarade kort att jag köper grön el och cyklar så mycket som möjligt + lär mitt barn att cykla. Efter debatten kom en vän och tyckte bestämt att jag borde ha "brett på" mer. Kanske det. Började göra en lista. Tre år senare har listan blivit rätt lång:

- Köper alltid mat som är ekologisk eller lokalt producerad.
- Äter mindre kött och bara lokalproducerat kött, vilt eller direkt från producenten. 
- Köper inte några kemikalier, ingen WC-anka utan tallsåpa i stället. Bara ekologiskt schampoo och balsam. Köper miljövänligaste solkrämen.
- Har plastbantat köket och sovrummen och använder istället naturmaterial.
- Tänker noga över vad jag köper / inte köper.
- Återanvänder och köper second hand.
- Använt tygblöjor till barnen och köpt deras kläder de första åren på second hand.
- Energieffektiverar där det går: Har bytt till LED-lampor hemma. Och till en energieffektivare tvättmaskin. 
- Sopsorterar och är stolt över  det. 
- Har gått över till elgräskilppare och eltrimmer. 
- Har blivit småskalig hönsfarmare, därmed eliminerat allt matsvinn och får i stället ägg = kan sluta köpa ägg. Och sluta köpa hönsgödsel. 
- Har gått över till solpaneler. Är nu mikroproducent av solel.
- Minimerar elförbrukningen och Co2-utsläpp genom att alltid använda diskmaskin och tvättmaskin (och annar energitungt) enbart då solen lyser.
- Använder brunnsvatten för att t.ex. bevattna trädgård. Tar tillvara barnens badvatten för att vattna. 
- Plockar skräp överallt där det går. Ungarna har börjat ta efter vilket ibland är lite jobbigt, då man ibland inte vill plocka t.ex. varenda fimp man ser :)
- Återanvänder flaskor, brygger egen öl och använder flaskorna en gång till... och en gång till.
- Reser mest med tåg på semester.

Var kan jag bli bättre?
- Hushållets nästa bil bör vara en elbil som laddas med solenergi.
- Kan bli ännu bättre på att gå och cykla.
- Borde byta ut frysen i garaget. Den börjar bli gammal och däkert extremt energiineffektiv.
- Kunde skaffa en miljövänligare båt. Har nu en bensindriven båt och kunde ha något miljövänligare.

Hoppas detta kan inspirera! Eller sporra till kritik som gör mitt liv ännu hållbarare :)