lördag 31 oktober 2020

Förnuftet segrade, tack för det.


Inledningsvis vill jag tacka ledande skattesakkunnig Tero Määttä för en saklig och sakkunnig insändare om hur skatteförvaltningen resonerar kring installationsarbete för solpaneler (Nya Åland 26/10). Därnäst tack till skatteförvaltningen för det kloka beslutet att bevilja förtroendeskydd åt de ca 40 hushåll som har yrkat på hushållsavdrag för solpaneler under beskattningsåren 2018 och 2019. Enligt skattedirektör Maria Sagulin får alla som fått ett hörandebrev automatiskt ett beslut. Sist men inte minst ett varmt tack till alla som engagerat sig i frågan, ni gjorde skillnad.

I ett gemensamt pressmeddelande från landskapsregeringen och skatteförvaltningen medger båda att man inte varit tydliga i sin information. Jag vill berömma skatteförvaltningen och landskapsregeringen för detta gemensamma agerande, det är precis så här jag vill att samhället ska fungera. Att myndigheter tillsammans tar ansvar och värnar det allmänna förtroendet för hela det offentliga. I den bästa av världar uppfattar inte medborgaren det offentliga som rivaliserande myndigheter utan som en sammangjuten och begriplig helhet. Skatteförvaltningen och landskapsregeringen har i denna fråga agerat klokt och kan tjäna som föredöme för andra myndigheter där det ibland händer att den enskilde medborgaren råkar i kläm pga bristande information och kommunikation mellan myndigheterna.
Som färdkost för framtiden hoppas jag att landskapsregeringen och skatteförvaltningen tar sig tiden att diskutera dessa frågor på ett mera övergripande, strategiskt plan för att förebygga liknande situationer i framtiden.
Det blir ju ”kolligt” när landskapet politiskt vill understöda hållbar omställning (installatation av solceller & byte av värmepannor) och det reella utfallet blir att medborgaren inte får en morot utan en piska.
Med vänlig hälsning,
Wille Valve

tisdag 27 oktober 2020

Manifest för kommunreform

Ålandstidningens framsida den 3 december 1973

VARFÖR KOMMUNREFORM?
 -Vi moderater ville göra en kommunreform under föregående mandatperiod, eftersom vi såg att kommunerna blir mycket sårbara vid en kris (ex. pandemi eller massarbetslöshet) och att vi har flera mikrokommuner som lätt blir kriskommuner och tvingas låna till drift, alternativt sluta fungera som kommun. Grundproblemet hör är: När du väl har kriskommuner så vill ingen "frisk" kommun ta i den med tång, än mindre gå ihop med "konkursboet."
- Kommunreform ger starkare ekonomi, eftersom du har mindre administration & förvaltning i 1 kommun än vad du har i 5 kommuner. Mindre administration & förvaltning kan användas till mera kommunal service eller till att sänka skatten, om du vill det. Danmark genomförde år 2007 en kommunreform där kommunerna minskade från 271 till 98. I en utvärdering av reformen[24] konstaterar man att den ekonomiska motståndskraften har stärkts i de sammanslagna kommunerna som, jämfört med de kommuner som inte gått samman, har förbättrat sin förmåga att balansera utgifter och inkomster. De sammanslagna kommunerna har därmed varit bättre rustade än de som inte har slagits samman för att tackla de ekonomiska utmaningar som den ekonomiska krisen medfört.
     De ekonomiska stordriftsfördelarna har varit mest uttalad inom administrationen, där stordriftsfördelarna motsvarar ca 10 procent av de administrativa utgifterna. Dessa ackumulerade stordriftsfördelar har dock inte sänkt de totala driftskostnaderna, eftersom de i stället har omfördelats till ökade kostnader för utsatta barn och ungdomar och för sysselsättningssektorn. En effektivare kommunal organisering och serviceproduktion ger således ett ekonomiskt handlingsutrymme som de nya kommunerna kan använda för att utveckla välfärden eller sänka avgifter och skatter."
Källa: Lagförslag om kommunreform 21/2017-2018. https://www.lagtinget.ax/dokument/lagforslag-212017-2018-11160
Låt oss för balansens skull också titta på vad en svensk, parlamentarisk utredning kom fram till i februari 2020 .
" Danska erfarenheter från den senaste kommunreformen pekar på att inga ekonomiska besparingseffekter har kunnat utläsas i de sammanslagna kommunernas kostnadsmässigt stora verksamheter som skola och äldreomsorg. DÄREMOT har den danska kommunreformen inneburit att de sammanslagna kommunerna stärkt sina ekonomiska resultat efter reformen. Även de modellberäkningar som Kommunutredningen har gjort utifrån svenska förhållanden för grundskola och hemtjänst indikerar marginella ekonomiska besparingar."
Källa: SOU 2020:8 Starkare kommuner – med kapacitet att klara välfärdsuppdraget
https://lagen.nu/sou/2020:8
- Att inte göra kommunreform begränsar friheten för medborgarna. Ungdomar är hänvisade enbart till den ungdomsgård som finns i din hemkommun, vill du som jomalit gå till Uncan måste du betala för det. Så ska det inte vara. Alla ungdomsgårdar borda bara vara glada över alla ungdomar som kommer dit. Du får bara lämna barn på dagis i din hemkommun. Bor du i Björnhufvud i Eckerö och pendlar till stan eller Jomala kunde det vara bra att få lämna sina barn i Hammarland. Det får du inte. då måste du köra 10 km åt andra hållet först. Kommunreform gör att du kan få äldreomsorg var som helst på den nya kommunens yta (specialiserad äldreomsorg måste dock centraliseras). 
- Dagens 16 kommuner klarar inte de "smala sociala sektorerna" (missbrukarvård, barnskydd). Detta har alla partier varit överens om under en längre tid och det är därför kommunförbeundet KST har förberetts under många år och vid årets början 2021 tar KST över missbrukarvård och barnskydd. KST fungerar som en "försäkring" där alla kommuner betalar en "premie" för att KST ska ta hand om barnskyddsärenden & missbrukarvård som annars kan fördela sig mycket ojämnt. Vi anser att kommunreform hade varit mycket bättre, eftersom kommunförbund är som att plussa på ett till "kommunlager" på de 16 kommunerna. Kommunförbund fungerar, men det är administrativt tyngre och blir dyrare. Kommunförbund är dessutom lite av ett självspelande piano: de ger mindre inflytande för invånare än vad en större kommun ger. I en kommun kan du nämligen alltid prata med din styrelse- eller fullmäktigeledamot om du har synpunkter på barnomsorg eller missbrukarvård. Ett kommunförbund styrs av 16 representanter, en från varje kommun. Dessa får direktiv från sina kommunstyrelser men blir lätt "överkörda" av andra majoriteter i kommunförundet. Kommunens vilja förverkligas sällan, än mindre medborgarens. 
-En större kommun skulle ha haft samma ansvar som en mindre kommun, men betydligt starkare muskler att ge lagstadgad service och stötta medborgarna i svåra situationer. 
En större kommun har i regel en större strategisk förmåga att dels jobba med utvecklingsfrågor som långsiktigt stärker kommunen, dels att initiera och bereda beslutsunderlag, än vad en mindre kommun har. Mindre kommuner är idag upptagna med att hålla huvudet över vattenytan och klara sig från dag till dag. Frågor om "strategisk utveckling" eller "omställning" är som irriterande flugor som man gärna viftar bort och i stället fortsätta hålla sig över vattenytan. Det här innebär att strategisk utveckling idag börjar bli en lyx som de starkare kommunerna kan ägna sig åt. 

- Att dagens 16 kommuner skulle vässa sina verksamheter i samarbete med privat och tredje sektor är idag en utopi, utom för de största kommunerna. Större och starkare kommuner ger inte bara bättre service, de kan samarbeta mera jämbördigt med privat sektor då de har förutsättningarna och kompetensen för det. Det spelar ingen roll att t.ex. servicesedlar är möjliga enligt lag. De kommer inte att införas, då nyttan är så begränsad i de små kommunerna.  Det öppnar upp helt nya möjligheter och potential att producera modern kommunal service för ålänningarna. Det enda positiva med dagens 16 kommuner är att det öppnat upp affärsmöjligheter för företag som Björkkö att leverera specialiserade lösningar till kommunerna ide fall då kommunen saknar specialistkompetens. 
- Vi moderater gillar konkurrens och färre kommuner skulle skapa mera konkurrens i varje kommunalval. Idag kan du bli invald i fullmäktige med 2 röster och det är ett äkta problem att det finns kommuner där ingen vill ställa upp i val. Det är inte sunt när antalet invalda i fullmäktige motsvarar antalet som ställde upp i val. Då finns ingen konkurrens eller sporre till att leverera bra idéer för kommunal sektor. Bort med "pampvälde", in med politiker som kan och vill leverera för sina invånare. Och som med bred marginal åtnjuter befolkningens förtroende. 
- Kommunreform är bättre för sjukvården. En enig ÅHS-styrelse klubbade ett utlåtande om att det vore betydligt enklare och effektivare att samarbeta med färre än 16 kommuner. Kommunreform betyder för ÅHS att mindre energi behöver läggas på att komma överens om hemsjukvård med 16 kommuner och mer energi kan läggas på att utveckla sjukvården.
- Med kommunreform blir vardagen enklare för kommunernas och landskapets tjänstemän. Med 5-kommunersmodellen skulle vi inte behöva längre högstadiedistriktskommunförbunden, de kunde förvaltas direkt av kommunerna. KST hade kunnat ersättas med ett avtal om socialvård med skärgårdskommunerna. Det smått obegripliga landskapsandelssystemet för ekonomisk utjämning mellan 16 kommuner ("Robin Hood-politik") skulle bli mycket enklare att överblicka med 5 kommuner. 
- Större kommuner är rättssäkrare för företagarna som inte bara får långsiktigare verksamhetsförutsättningar. Större kommuner kan och vågar tänka större. Det är ingen slump att Ålands Näringsliv tog ställning för kommunreformen när den var aktuell. Om ditt företag på ett eller annat sätt är beroende av den kommunala verksamheten är det varken bra med kriskommuner eller nyckfullhet. Skräckexemplet här är detaljplaneringen av Havsvidden där företaget hamnade i klorna på ett fullmäktige som inte riktigt kunde förklara för allmänheten varför de gjorde som de gjorde med ett av Ålands viktigaste företag. Så ska vi inte ha det.

- I vår vision skulle äldreomsorgen fortsätta erbjudas över hela Åland. Barnomsorgen skulle bli aningen "centraliserad" eftersom fler vill kunna lämna sina barn på vägen till jobbet och lär utnyttja den möjligheten. 

VARFÖR JUST 5 KOMMUNER?
5-kommunersmodellen följer högstadiedistriktsindelningen på fasta Åland: Norra Åland, Södra Åland och ett utvidgat Mariehamn. Detta är grannkommuner som redan idag samarbetar och som har egna organisationer. Det finns redan idag en viss gemenskap i form av högstadieskolorna. Vägnätet på Åland påminner om ett "timglas" där alla på Norra Åland måste igenom Godby för att komma till Mariehamn. På Södra Åland måste alla igenom Jomala för att komma till Mariehamn. En modern kommunstruktur bör återspegla de behov som medborgarna har idag. I skärgården föreslås en nordlig skärgårdskommun och en sydlig. Detta beror dels på geografi, dels på att kommunutredarna Enestam & Henriksson konstaterat att även om det skulle vara en enda kommun i skärgården så måste den i praktiken ha minst två förvaltningar. Det här gör att det är tveksamt om vi uppnår fler administrativa fördelar med en skärgårdskommun, än att ha två.  
VARFÖR INTE HELT FRIVILLIG KOMMUNREFORM?
En 100% frivillig kommunreform kommer att innebära att redan starka kommuner går samman med starka. Det är de kommunerna som har tid, ekonomi och resurser att planera och som ser fördelarna. Vi befarar att resurssvaga kriskommuner hamnar "offside" och deras kris förvärras om inte landskapet kan tvångsfusionera åtminstone de kommuner som uppenbart saknar förutsättningar att leverera service. Vi behöver trygga en positiv utveckling för hela Åland och då behövs ett mått av styrning av reformen. 

fredag 23 oktober 2020

Förläng inte läroplikten på Åland


De som går ut en finländsk grundskola år 2021 blir de första som har läroplikt tills de är 18 år gamla eller har tagit en examen från andra stadiet, enligt riksregeringens förslag. Detta kostar 22 miljoner  euro första året. År 2024 är summan uppe i 129 miljoner. Det är dyrt och frågan är vad Åland skulle vinna på att införa ett sådant system. Jag är glad över att utbildningsminister Annika Hambrudd i måndagens Ålandstidning ställer exakt samma frågor.

Jag anser att förlängandet av läroplikten är ett oförsvarligt stort ingrepp i våra ungas valfrihet och frihet. Om våra ungdomar idag är skoltrötta kan de ta ett sabbatsår eller jobba något år. Detta har varit en ”räddningsplanka” för många åländska ungdomar. Möjligheten att jobba och att vid 15 års ålder kunna ingå ett fullvärdigt arbetsavtal är värdefull, låt oss inte inskränka eller byråkratisera bort den möjligheten.

Att riket minskar på kostnaderna för skolmaterial är en skild fråga som jag inget har att invända emot. Den målsättningen finns också i det gällande åländska regeringsprogrammet, även om den åländska modellen utgår från att hjälpa dem som har mest behov av det, inte principen ”allt åt alla”.

Vad gäller förlängandet av läroplikten hoppas jag att grundlagsutskottet noga granskar förslagets förenlighet med grundlagen som ju också äger viss tillämplighet på Åland. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att förundra mig över att de åländska politiker som nu vill ha mera förmynderi för vår ungdomar är samma politiker som inte för så länge sedan manade till 16 års rösträtt i kommunalval på Åland.

Wille Valve (MSÅ)

Lagtingsledamot

tisdag 20 oktober 2020

Jag samtycker inte.

 

I Nya Åland 15/10 berättar företrädare för skattebyrån att det har ”saknats laglig grund” för att fatta beslut om hushållsavdrag för solceller beskattningsåren 2018 och 2019. Det innebär rent faktiskt att det beskattningsbeslut för år 2018 som delgavs mig den 13.6.2019 då grundar sig på oriktig tillämpning av lag. För sådana situationer, dvs. retroaktiv rättelse av redan fattade beslut finns i lag stadgade förfaranden:

1. Enligt Förvaltningslagen 50 § 2 mom. kan ett dylikt beslut rättas till skattebetalarens nackdel endast om skattebetalaren samtycker.

2. Enligt Lag om beskattningsförfarande 26 § 2 mom. skall ett ärende avgöras till den skattskyldiges fördel ”om ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart, och om den skattskyldige i god tro handlat i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar.

Skattebyrån kan förvisso retroaktivt undanröja ett sådant felaktigt beslut och avgöra ärendet på nytt, men om det ursprungliga beslutet grundade sig på ”uppenbart oriktig tillämpning av lag” (Se Nya Åland 15/10) så förutsätter Förvaltningslagens 50§ uttryckligt samtycke för att kunna rätta beslutet till skattetagarens nackdel. Sådant samtycke har inte inbegärts av skattebyrån. Mig veterligen inte från någon av skattebetalarna som drabbats. Så att det inte ska råda någon oklarhet kring detta så vill jag meddela också offentligt att, om jag skulle få frågan, så samtycker jag inte till denna korrigering av beskattningsbeslutet 2018 till min nackdel.

Wille Valve

tisdag 6 oktober 2020

En etisk miniminivå

Talman, det är en rätt lurig åtgärdsmotion som lagts av ledamoten Holmberg. Motionen tar avstamp i kritik mot LL Landskapslag (1995:71) om landskapet Ålands pensionsfond, paragraf 3§ - där det står att ”Tre av ledamöterna och deras personliga ersättare utses bland personer som föreslagits av de mest representativa fackliga organisationerna.”

Och här ligger första fallgropen som jag inte tänker gå in i men nog peka på. Fallgropen består i att vi hastigt ramlar in i en debatt om vi är för eller emot att ”de mest representativa fackliga organisationerna”. Ska facken vara med eller inte, ja eller nej? Jag ska kort ge min syn på det jag kallar fallgropen, innan vi vandrar vidare: Jag tycker konstruktionen är lite märklig, för vi lägger ett VÄLDIGT STORT ansvar på våra tre största fack, ifall förvaltningen av pensionerna inte skulle skötas bra. Syftet med att representeras i fonden, som ltl Gunell beskrev, uppnås lika väl med en lagstadgad observatörsstatus.

Jag anser dock att frågan om de fackliga representanterna skymmer den ”riktiga” frågan som inte får gå förlorad: Vem VILL vi då att ska sitta i pensionsfondens styrelse? Vilka kompetenser ska vi ha där?

Om vi försöker ta oss an denna fråga och göra de suddiga konturerna något tydligare, så är väl en rimlig utgångspunkt här är att vi vill ha människor som kan nåt och som kan ta ansvar. Vi kanske därtill vill ha människor med en bra värdegrund, människor som inte är för smarta för sitt eget bästa, förpackar olönsamma bolån till aktieindexobligationer. Liten varningsflagg här: Vad jag pratar mig varm för är inte ökad politisk styrning, utan att modern pensionsförvaltning ställer krav på en viss etisk miniminivå, dvs. att landskapets pensioner åtminstone inte växer på bekostnad av trafficking, inbördeskrig eller heroin.  

På en etiskt hållbar grund vill vi sen se till att pensionsfondens kapital växer. Därför behövs kompetens kan få pensionskapitalet att växa och trygga utbetalandet av landskapets pensioner. Här hittar vi nästa tankevurpa, för visst vill vi ha proffs som förvaltar, eller hur? Men hur är det med proffs som har partibok? Ska vi anse att medlemskap i ett åländskt parti är en nackdel vid tillsättandet av pensionsfondens styrelse eller rentav att en sakkunnig omöjligen kan vara politiker? Det vore en farlig och fördummande utveckling på flera sätt. Hur vi än vänder på detta så är vi 30.000 människor. Vi har inte råd diskriminera människor som vill och väljer att engagera sig politiskt, vi förlorar för mycket kompetens på det.

Det ska inte vara en nackdel att höra till ett politiskt parti, det leder bara till att människor som kan något kommer att söka sig bort från politiskt engagemang och det vore en, med alla måttstock mätt, dålig utveckling för Åland. Är det nåt vår självstyrelse ska förknippas med så är det just sakkunskap, kompetens och engagemang som vi är kända för.

Vill vi ha genuin kompetens i styrelsen så ska vi alltså inte begränsa oss för mycket. Att vi helt skulle avhända oss all form av politisk styrning av fonden är en utopi. Vi kan minimera den politiska styrningen, men den dagen det går åt skogen vill vi nog att där finns nån som vi kan utkräva ansvar ifrån.  Som lagen är skriven idag är det landskapsregeringen som tillsätter styrelsen och det är bra. Vi skulle tappa i effektivitet om det vore lagtinget som utsåg styrelsen, i klartext: Om pensionsfonden – i motsats till idag - skulle förvaltas riktigt ruttet så måste ledningen kunna bytas snabbt. 

Den som tillsätter / avsätter styrelsen måste kunna följa arbetet någorlunda operativt och snabbfotat och då är det rimligt att landskapsregeringen fortsättningsvis bär det ansvaret.  Huruvida vi ska ha en eller två arbetande portföljförvaltare måste rimligtvis vara en fråga för styrelsen, utgående från färdkost från landskapsregeringen.

Vi i Ålands parlament ska nog inte ha alltför starka åsikter om vi behöver 1,5 tjänster eller 2. Möjligen kan jag sträcka mig lika långt som ledamoten Silander, dvs. att en specifik kompetensförstärkning ifråga om riskhantering kan behövas. Men vårt jobb här i salen måste vara att se till att regelverket för pensionsfonden är ändamålsenligt och fungerar. I sista hand också utvärdera om landskapsregeringen åtnjuter vårt förtroende också i fråga om förvaltandet av pensionsfonden.

Tack för ordet.

måndag 25 maj 2020

Skapa möjligheter, inte omöjligheter.


Talman,

Inledningsvis vill jag säga att Ålands kamp mot tobaken har varit framgångsrik. Knappt 8% av ålänningarna rökte regelbundet år 2018! Jämfört med t.ex. 13% i Finland. Det är bra! Flera landskapsregeringar har haft som mål att minska rökandet och de har lyckats med det, bättre än både Sverige och Finland.

Förslaget till ändring av tobakslagen innebär 2 saker:
-        -  En EU-harmonisering för att förhindra handel med illegala tobaksprodukter, genom att ta i bruk ett system för spårbarhet och säkerhetsmärkning. Det här en väl övervägd, riktad åtgärd som ska förhindra handel med illegala tobaksprodukter.
-         - Den andra saken är en strängering av tobakssäljarnas ålder. I ett slag går vi ifrån att inte rha någon reglering alls, till att ha strängare regler än både Sverige och Finland, vilket utskottet också uppmärksammat.

Talman, på bordet ligger också en reservation som jag finner anmärkningsvärd på flera sätt. Den innebär att vi på Åland inte nöjer oss med att vara strängare än både Finland och Sverige – vi går in för ännu mer förbud. Vi skippar den mesiga hammaren och tar fram storsläggan.

I utskottsbehandlingen var vi förstås intresserade av att veta vad en tobaksförsäljningsgräns på 18 år skulle ha inneburit rent praktiskt, för handlarna och våra ungdomar. Vi fick lära oss att en sådan strängering skulle leda till att matvarubutikerna slutar att anställa ungdomar, i åldern 15-18. Det blir för komplicerat och omständligt, du kan inte ha anställda som har ”klausul”. 

Sveriges regering landade i exakt samma slutsats 2010 efter den s.k. Tobaksutredningen. Jag citerar:

– Regeringen anser att en 18-årsgräns skulle skapa problem för små butiker och försvåra för ungdomar att få jobb, säger Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig på socialdepartementet.”
(Källa: Handelsnytt, artikel den 12 mars 2010.

Det är värt att notera detta: Den reservation som liberalerna nu förfäktar stänger alltså dörren för arbetssökande 15-18-åringar, i den åländska detaljhandeln. Det är i och för sig i linje med vad som verkar ha blivit liberal politik, dvs. mera förbud och begränsningar. Liberal linje är tydligen också att göra det svårare att anställa 16-18-åringar inom restaurangbranschen.

Jag måste säga att jag inte får ihop detta. Vi har de senaste veckorna sett en störtflod av högtravande, liberala åtgärdsmotioner och skriftliga frågor om vikten av att få hjulen i rullning, se till att det finns jobb.

Här är ett axplock:
SF 2/2019-2020                        Nu behövs ett modernt fungerande riskkapitalbolag
MOT 4/2019-2020                   Ekonomiskt råd
MOT 11/2019-2020                 Näringsliv i akut ekonomisk kris

Och så lägger ni fram flera förslag som stoppar hjulen, som STOPPAR åländska ungdomars möjlighet att få jobb, i ett läge då vi har en ungdomsarbetslöshet på 18%. När vi hade en ungdomsarbetslöshet på 8% talades om ”en förlorad generation”, vad ska vi då säga om 18%?

Och  exakt vad ska våra ungdomar jobba med, efter att vi stängt dörrarna för dem? Är det landskapsfinansierade låtsasjobb som är morgondagens melodi? När vi har torpederat ungdomarnas möjligheter att att jobba i detaljhandeln och försvårat arbete i restaurangbranschen, vad är då nästa steg? Ska vi också förbjuda åländska ungdomar att gå till sjöss? Det skulle ju faktiskt gå, om landskapsregeringen aktivt arbetar för att försämra tilglången på sjömansläkarintyg för unga. Det går ju att motivera med att havet är djupt, farligt, att det finnas alkohol och framför allt tobak till sjöss.

En till orsak till att jag är förvånad, är att liberalerna så synligt bjudit in hela näringslivet till diskussion om vad som konkret kan göras. Men börjar undra vad som hände? 

Dessutom förvånad, för min hyfsat positiva bild av liberal politik är att detta är ett parti som gillar fakta. Varför har ni inte gjort ett enkelt telefonsamtal till Ålands näringsliv? Eller till valfri detaljhandel? En annan princip jag (möjligen felaktigt) förknippar med liberal politik är principen om att ha ungefär samma regler som i Finland. Men inte ens det tycks vara nåt att lita på, den nya linjen ser ut att vara att vi ska använda vår självstyrelse för att förbjuda och försvåra mer än både Sverige och Finland. 

Det finns, kort sagt, inget liberalt i dessa tankegångar. Det finns garanterat väljare som googlat ordet ”Liberal”, röstat och förväntat sig en frihetlig politik i stället för irrationell förbudspolitik.
I det universum där detta är liberalt, så är också frihet slaveri och ignorans styrka. För att travestera George Orwell (1984)

Men värst av allt är att ni på riktigt har lagt det här förslaget och att det därmed har en faktisk möjlighet att gå igenom lagtinget. Vad säger ni sen till ungdomarna som inte fick jobb i år? Vad säger ni till väljarna? Att ni vill skapa möjligheter för unga? Att ni vill ha konkreta förslag för att få hjulen i rullning? Snälla ni, lägg ner det. 

Om vi på riktigt vill skapa framtidstro så måste vi skapa MÖJLIGHETER för våra ungdomar, inte omöjligheter genom klåfingrig regleringsiver. 

Tack för ordet.

måndag 20 april 2020

Vägen ur Coronan


Den s.k. Coronakrisen gör att vi ålänningar står inför en sällan skådad utmaning på flera områden, framförallt inom det sociala området och ekonomin, men också utbildning och miljö. Det är bra att minnas att vi inte är ensamma i världen. Men också bra att minnas att Coronaviruset slår olika. Det slår olika på olika patientgrupper. Också de förebyggande åtgärderna slår olika:
Isolering hemma kan rentav vara trevligt om du har en stor gård att röra dig i, men ett inferno om du måste tillbringa all tid ensam i en liten etta. Distansundervisning kan funka utmärkt i stabila familjeförhållanden, men ökar kunskapsklyftorna utan stöd. Att barnskyddsanmälningarna minskar är djupt oroande. Det betyder att ”det sociala skyddsnätet” i form av släkt, grannar eller berörd myndighet har glesats ut. I rådande förhållanden är det vi själva, du och jag, som måste ta ansvar och ytterligare ett steg bortom vår bekvämlighetszon, våga bry oss om grannar och bekanta, våga ställa frågor om hur det går och hur vi kan hjälpa. Det kan vi alla göra. Barnskyddet kommer att bli bättre i och med socialvårdslagarna där alla myndigheter förpliktas att styra den som är i uppenbart behov av socialvård till socialvården. Men just nu räcker inte detta. Vi behöver alla dra ett strå till stacken och skärpa förmågan att se varandra, för Ålands barns skull.

Det andra är våra företagare där många redan att drabbats hårt och det börjar synas i arbetslöshetsstatistiken. En kombination av minskande klumpsumma, global ekonomisk nedgång, förbud mot vissa näringsverksamheter, förbud mot arbetskraftspendling skapar riktigt dåliga förutsättningar för våra företagare under det kommande halvåret. Det gör att vi nu behöver stötta dem mer än någonsin. Det behöver inte vara fråga om något märkvärdigt, bara en eftertanke om hur du använder dina pengar. Har du sparat för renovering är det rätt ögonblick att göra dem nu. Om du har möjlighet, ”hemestra” gärna på Åland eftersom årets turistsäsong ser ut att gå förlorad, helt eller delvis.

Det tredje jag vill säga handlar om ekonomin efter Corona, där skattegränsen kommer att vara hetare än någonsin. Sedan EU-inträdet har varje diskussion om skattegränsen slutat i att den behövs för rederiernas skull. Framför våra ögon ser vi nu en spelplan som radikalt förändras. Ja, rederierna behöver fortsättningsvis skattegränsen. Men den ekonomi som återuppstår efter Corona kommer att ha anpassat sig till näthandel, människor som rör sig mindre och varor som rör sig mer. En utveckling som motsvarar den vi såg efter den isländska vulkankrisen 2010 då inga plan kunde lyfta i Europa. En värld där småföretagaren i ännu högre grad är beroende av att sälja sina produkter globalt över nätet. Det kommer att vara livsavgörande för Ålands företag att enkelt sälja över nätet, ut i världen. Vi behöver därför lägga än mer krut på att näthandel ska vara möjlig och smidig, inte en konkurrensnackdel. Jag är väl medveten om svårigheterna, men är beredd att driva dessa frågor i de nätverk jag ingår i, bl.a. som medlem i Nordiska rådets gräshindersgrupp. Vi behöver jobba tillsammans med ”de våra” i Bryssel med målet att påverka tullkodexen och göra skattegränsen så osynlig som möjligt. Vi kan inte acceptera att Åland blir en vit fläck i en värld av näthandel.

Det sista jag vill säga är: Håll modet uppe. En bra sak med att bo på Åland är att vi alltid har nära till natur, gå gärna ut i naturen. Hjälp varandra och låt oss försöka dela varandras svårigheter under. Jag är optimist och tror vi, trots nedgång, har alla förutsättningar att återhämta oss. Dessutom snabbt.

Wille Valve (MSÅ)