onsdag 12 februari 2020

Slå in bollen!


Talman,

Detta är en viktig dag för självstyrelsen. Det finns idag skäl både till optimism och viss skepticism. Låt oss börja med det som är bra: Det är bra att vi äntligen nått en skälig höjning av klumpsumman till 0,47%. Första förändringen av avräkningsgrunden sedan 1993! Det är sunt att vi nu kan klubba ett ekonomiskt system där det finns en mycket starkare koppling mellan den politik som förs och det ekonomiska utfallet. Det är bra att det finns en koppling till befokningsförändringen. Det är bra att det finns tydligare bestämmelser för när avräkningsgrunden ska justeras och rimligtvis också att ÅD får en roll vid förändring av avräkningsgrunden.

Det är också bra att vi, de åländska partierna, har lyckats uppvisa en samling utöver det vanliga där vi lyckats höja oss över dagspolitikens tjuvnyp. Denna ”Alfrida-anda” har varit avgörande för att vi har kommit så här pass långt. Starkt jobbat lagtinget 2015-2019, bra jobbat det sittande lagtinget, förra regeringen, nuvarande regeringen och riksdagsledamoten. 

När man anlägger ett historiskt perspektiv på denna framställning kan man bli något mer pessimistisk. Detta är då vad 10 års stenhårt arbete kokar ner till. Gunnar Jansson-kommittén 2010, Alec Aalto-kommitténs svar, Roger Jansson-kommitténs svar. Den parlamentariskt tillsatta Halonen-kommittén, kommitténs delbetänkande (som var riktigt bra!) – slutbetänkandet som lämnade 3 ”bautafrågor” olösta – det ekonomiska systemet, de gemensamma resurserna och ÅD:s roll. Personligen skulle jag till den listan också foga vår plats i europaparlamentet och ett övertagande av fordonsbeskattningen för att möjliggöra omställning mot ett koldioxidsnålare samhälle.
Vill man se ljust på tillvaron kunde man säga att vi nu framgångsrikt har tillämpat ”motti-taktik”.  

Motti är en taktisk manöver som gick ut på att splittra fiendens förband till flera små enheter, vilka du sen fokuserar merparten av styrkan på och nedkämpar. Visst finns en viss parallell! Vi lade alla våra styrkor på en avgränsad del av detta gytter – det ekonomiska systemet – och det gav resultat. Vi arbetade över regerings. Och oppositionsgränser, partiöverskridande och alla partier gjorde sitt yttersta för att detta skulle lyckas, vi lyckades jobba ärligt och transparent. Vi skippade alla dimridåer, vilket även det var en viktig ingrediens i arbetet.
Låt oss dock vara ärliga och konstatera att detta aldrig varit möjligt om det inte varit för att statsmakten denna gång hade ett ganska starkt egenintresse av att lösa problemen, med tanke på framtida reformer. Det kan vi inte kan bortse ifrån. Det andra som gjorde det möjligt var grundlagsutskottet kristallklara hållning: självstyrelsen ska inte kunna sättas ur spel pga finländska reformer.

Personligen tror jag inte på ”motti-taktiken” som något allmänt framgångsrecept för självstyrelsepolitik, annat än undantagsvis. Det gäller nu för oss att samla oss igen och ta sikte på en helhetsrevision av självstyrelselagen, hur absurt det än kan låta för de insatta. För just precis nu finns det en vilja från rikets sida att modernisera som inte kommer att finnas ”sen”. Det finns en uttalad förväntan på att något bör kunna levereras i samband med självstyrelsens 100-årsjubiléum. Låt oss modigt ta vara på  detta ”momentum”. Vad har vi då lärt oss av denna process? Att vi kommer att behöva jobba mycket mer med ministerierna för att nå resultat. Att vi aldrig ska underskatta politisk diskussion mellan likasinnade: när moderater pratar med moderater, sossar med sossar och centrar med centrar.

Talman, det är inte dags att jubla riktigt ännu. 10 miljoner är inte ”säkrat” och jag vill i sammanhanget påminna om att vi nyligen debatterat budget 2020 som är kraftigt underfinansierad. Underskottet i budget 2020 förväntas, utgående från redan kända åtaganden bli större än så.

Men ändock: Moderat Samling för Åland förordar denna framställning, såsom landet ligger. Med en fotbollsmetafor skulle man kunna säga:

Bollen är nu framspelad framför målet, det är dags att slå in den. Tack för ordet.  

måndag 27 januari 2020

Det bästa och det goda.

"Det bästa kan bli det godas fiende"

Orden kom från dåvarande ministerkollegan Johan Ehn (MSÅ), året var 2014 och vi satt på en småtrist överläggning om det kommande kortruttssystemet. Trafikminister Thörnroos (c) vecklade ut en karta och pekade på olika alternativ till projektet "Västra Föglö". Kartan innehöll olika vägdragsningsalternativ som hette 1a, 1b och 1c. En av dem var tunnel och överläggningen utmynnade i att tunnelalternativet ströks, fullständigt odramatiskt och under lågmält resonerande. Som brukligt.

Jag tror att diskussionen mellan de 3 partierna var just "lågmält resonerande", eftersom alla hade insikten om att vi måste bygga om den "Evald Häggblomska" skärgårdstrafiken till nåt annat. Bunkerpriser och personalkostnader gjorde nuvarande upplägg ohållbart, alla var medvetna om att vi akut behövde ett systemskifte. Till nåt kostnadseffektivare, miljövänligare, till nåt som kunde svara mot skärgårdsbornas behov och kanske stärka framtidstron. Vi skojade lite (onödigt nog) om den liberale oppositionsledamoten Torsten Sundbloms ihärdighet. Han ville se "spaden i marken!" för kortrutten och ibland på en överläggning om kortrutt kunde nån skämtsamt utbrista "spaden i marken, spaden i marken!" Stödet för kortrutt var kompakt, från regering och opposition. Den som betvivlar detta kan ta en titt i lagtingsprotokollen från 2011-2015.

I min lagtingsgrupp fanns dock starka tunnelförespråkare, bl.a. en som hette Mika Nordberg (MSÅ) och under överläggningen var jag fullt fokuserad på att vad vi än går in för så får det inte utesluta eller försämra möjligheterna till en framtida tunnel. Jag fick den försäkran jag ville ha från avdelningen och minister Thörnroos: Kortrutten försämrar inte möjligheten till en tunnel, den kan rentav förbättra den. Kortrutten var för mig det nästbästa, fast vägförbindelse det bästa.

Projektet kunde inledas och en valrörelse kom (2015) som handlade om allt annat än kortrutten. Vi snabbspolar nu fram till valrörelsen 2019 där hela kortruttsystemet plötsligt hade förminskats till att handla om en enda färja. För eller emot? Och är du för laddhybriden så kan du inte vara för tunnel.

Vad som hände förra veckan var inget annat än att hela kortruttssystemet som 3 regeringar arbetat med i 10 år begravdes, invid Åva-Jurmo-projektet. Så hur tänker jag kring det?
Ska försöka beskriva det:

Minska koldioxidutsläppen 
Det mest spektakulära som hände under förra veckan var att vår nymornade miljörörelse röstade nej till landskapets första fossilfria färja. Läs fredagens Nyan (24/1) där de själva berättar varför. Den nya färjan hade alltså minskat skärgårdstrafikens koldioxidutsläpp med 48 000 ton koldioxid under avtalstiden, vilket motsvarar en sjättedel av skärgårdstrafikens totala utsläpp: 1,2 miljoner liter mindre bunkeråtgång.... PER ÅR eller, om du vill 18 miljoner liter brännolja under avtalstiden.

Läs ovanstående en gång till och begrunda. Kommer någon landskapsregering i närtid att föreslå en lika kraftfull miljöåtgärd? Jag hoppas, men tror inte det. En tunnel fordrar för övrigt mycket betong som ger ett betydande koldioxidavtryck.

Ekonomi
Tänker här inte gå in på de miljoner som under åren lagts på att gemensamt utreda kortrutt, men det kan vara på sin plats att upprepa några av grundsatserna i det nu nedlagda kortrutssystemet. Med ett färdigt utbyggt kortruttssystem beräknades inbesparingen bli ca 3 miljoner per år, jämfört med nuvarande trafiksystem. Avtalsvärdet för 15 år var 66 miljoner euro, fortsatt drift med m/s Skarven beräknades till 58 miljoner euro. Vad skulle vi ha fått för denna "diff" på 8 miljoner under 15 år? Jo:
- 50% större bilkapacitet mellan Föglö-Fasta Åland.
- 48.000 ton mindre koldioxidutsläpp.
- Att entreprenören stärker trafikens tillförlitlighet genom att alltid ha tillgång till reservfärja.

Vår självstyrelses trovärdighet
I diskussionerna om ny självstyrelselag är vi ofta - med rätta - besatta av tanken "Kan vi verkligen lita på Helsingfors?". Efter nedläggningen av kortrutten borde vi ställa frågan "Kan andra lita på oss?". Om kortruttstanken nån gång återuppstår (t.ex. efter att frusen tvättsvamp påträffats i provborrningar), så är det inte sagt att vi får några anbud. Alternativt ett anbud som är 20% högre för att kunna beakta "politiska konjunktursvängningar" från en mandatperiod till en annan. Kort sagt, en mycket sämre affär än idag.

Vad göra? I valrörelsen föreslogs att stora infrastrukturella projekt måste ha 2/3 majoritet i lagtinget. Det är en intressant idé, men bara under förutsättning att projekten också kan avbrytas bara med 2/3 majoritet. På samma sätt som grundlagen bara kan ändras med 5/6 majoritet och ändringen upphävas med 5/6 majoritet.

Bra politiker vågar ha visioner
Vilken åländsk politiker vågar ha visioner för utveckling av skärgården under de kommande åren? Var så säker, m/s Skarven tuffar på också inför valen 2023 och 2027. I valet 2031 kan vi möjligen ha nåt nytt att diskutera, OM vi börjar arbeta stenhårt, brett och seriöst nu under våren 2020. Och det kan inte uteslutas att vår nya regering faktiskt grejar biffen.

Och tunnel då? För att verkligen få en tunnel måste vi göra provborrningar, allt annat är blå dunster. Den fjärde tunnelutredningen inklusive provborrningar lär kosta ca 4 miljoner euro. Kommer en majoritet av Ålands lagtings ledamöter att klara av att trycka på JA-knappen för det? Jag vill redan nu deklarera att jag är beredd att trycka på knappen för provborrningarna så att vi en gång går alla får facit på om det går att bygga en tunnel och till vilket pris. Jag är dock inte beredd att trycka på knappen för en tunnel till vilket pris som helst.

För övrigt lovar jag att sluta prata om tunnel och i stället återgå till att prata om "fast förbindelse" (vilket var kutym före 2010-talet). "Fast förbindelse" kan också omfatta tunnel.



måndag 16 december 2019

Stå på er!

Talman,

Från Moderat Samlings sida kan vi inledningsvis konstatera att detta är ett av de mera borgerliga regeringsprogrammen, under det senaste decenniet. Här finns en stabil borgerlig stomme i form av ansvarsfull ekonomisk politik, starka självstyrelsepolitiska skrivningar och värnandet av den privata äganderätten som alltför ofta fått stå tillbaka för diverse ”högre” ideal.

Det är lätt att förena sig med ingressen i regeringsprogrammet där det står:
”Vi tror på individens egen förmåga och utgår från att varje ålänning tar sitt ansvar och att det offentliga samhället bygger beredskap att hjälpa och stötta när det behövs.”

Programmet genomsyras av en positiv syn på näringslivet som ”samhällets kraftkälla som genererar arbetsplatser och skatteinkomster”. 

Digitaliseringen pekas med rätta ut som en av mandatperiodens största möjligheter och utmaningar. Vi moderater känner ett stort ansvar för den och gläds förstås över att minister Karlström leder landskapets digitalisering. Vi gläds även över att minister Holmberg-Jansson utnämnts till nordisk samarbetsminister. Otaliga är de utmaningar som har nån slags koppling till det nordiska samarbetet: behörigheter, praktiktider, pendling – som lösts med en god nordisk relation.

Denna regerings största utmaning kommer att vara ekonomin. Ekonomin. Lantrådet underströk i sitt inledningsanförande behovet av flerårig rambudgetering. Mycket bra!  Den föreslagna ekonomiska politiken utgör en mycket god grund för att jobba mot en budget i balans.. Om denna regering tar sig an denna viktigaste utmaning på allvar, så kommer den att få höra att den är okänslig, alltid gör fel saker och har fel i största allmänhet. Bästa regering! Stå på er! Stå fasta i era målsättningar, tillsammans för Ålands bästa. 

Detta är ett regeringsprogram som känns väldigt moderat, både i stort och smått. Jag vill först ge några övergripande exempel:

Språkrådets roll som aktör för svenska språkets ställning intensifieras. Arbetet med att ge ålänningarna möjlighet att ta del av hela det svenska TV-utbudet fortsätter med målsättning att lösa upphovsrättsliga frågeställningar som bland annat tillgången till SVT Play och TV4 Play via internet.
Positivt är också de starka skrivningarna kring främjande av sysselsättning under ekonomikapitlet. Vi gillar också beredskapen att pröva entreprenörers utmanarrätt av offentlig verksamhet.
Nu till de respektive fackavdelningarna:

Hälso- och sjukvård:

Det vilar något mycket sympatiskt över att denna regering månar både om livets början och livets slut, både eftervården efter förlossningar och den palliativa vården i hemmiljö. Jätteviktiga fokusområden som berör ålänningarnas liv – och där vi kan nå stora resultat med rätt riktade, kostnadseffektiva insatser.
Vi välkomnar givetvis en folkhälsostrategi för Åland, med ett behövligt och långsiktigt fokus på friskvårdsfrämjande åtgärder.
Vi välkomnar också det kraftfulla greppet kring problemet kring ungas psykiska ohälsa, vilket framträder parallellt i såväl hälso- som utbildningsavsnittet.
Som f.d. ansvarig för hälsovårdsområdet välkomnar jag ambitionen att stegvis förverkliga programmet för suicidprevention, tandvårdsprogrammet och ett långsiktigt stärkande av primärvården. På socialvårdssidan vill jag ge tummen upp åt det fortsatta arbetet med åtgärdsprogrammet ”Ett tillgängligt Åland”. Det här är bra grejer!
Allt utvecklingsarbete måste åtföljas av mycket stor kostnadsmedvetenhet. Betoningen måste vara på att samordna och bygga på redan befintliga strukturer. Det är särdeles viktigt att effektiveringsarbetet fortsätter inom ÅHS och viktigt att patientavgifterna för ÅHS åter ses över under mandatperioden. Vi har stora förändringar framför oss på socialvårdssidan som kommer att leda till att justeringar behövs också på hälsovårdssidan.
Vi välkomnar den uttalade förstärkningen av svenskan på Åbo Universitetscentralsjukhus, för talman, något behöver göras här.
Talman, socialvårdssidan inleds med stark betoning av de privata, lokala entreprenörernas betydelse i det åländska samhällsbygget. Detta är mycket bra. Moderat Samlings förhoppning är att all kommande lagstiftning på socialvårdssidan ska underlätta för de lokala entreprenörerna som blir allt viktigare för våra kommuner.
2021 avses KST och socialvårdslagarna träda i kraft – samtliga har nu passerat Ålandsdelegationens Argusöga. När detta är gjort vill vi förnya klientlagstiftningen för att bygga bort möjligast många orättvisor i avgiftlagstiftningen. Till denna kategori lagar hör också en ny funktionshinderlag och missbrukarlag.
Det är värt att stanna upp särskilt vid punkten ”Ny välfärdsteknik” eftersom delar av oppositionen redan börjat raljera kring detta. Ny välfärdsteknik kommer att vara avgörande för hur vi rent ekonomiskt klarar den demografiska utmaning vi har framför oss och förtjänar att tas på stort allvar.
Den enskilt mest prioriterade lagen av alla måste vara en ny, förenklad alkohollagstiftning vilket Ålands servicebransch länge törstat efter. 
För ÅMHM:s del kommer en översyn av avgiftssystemet göras – och detta är viktigt för oss moderater – ”i samråd med berörda branschorganisationer”.

Och nu kommer vi till UTBILDNINGSSIDAN!

Alla har rätt till lärande på egen nivå enligt mottot ”stötta svaga och sporra starka”. Detta är jätteviktigt – vi ska stötta de svaga, men också ge de starka rätt stimuli. Vi ser det som mycket klokt att specifikt utvärdera förändringarna inom barnsomsorgen i och med den nya grundskolelagens ikraftträdande.
Kärnuppdraget för Högskolan på Åland beskrivs klockrent. Målsättningen med att höja Ålands attraktionskraft som studieplats är utmärkt, likaså fokuset på innovation och utveckling och boendemöjligheterna på Åland.

Från moderat sida välkomnar vi förstås översynen av studiestödet och utsikten att slopa inkomstgränsen för studiestödet. Studier och arbete ska alltid löna sig.

På KULTURSIDAN vill vi moderater särskilt lyfta en länge efterlängtad översyn av fornminneslagen för att ”stärka och tydliggöra markägarnas rättigheter”. Mycket bra!
Inledningen av kulturområdet förtjänar att läsas i sin helhet:
” Det kreativa entreprenörskapet har sin grund i autenticitet och inspirerande livsmiljö och driver tillväxten av kulturella verksamheter.  För god växtkraft behövs fritidssysselsättningar som idrott, motion, motorintresse och andra aktiviteter. De senaste årens filmsatsningar har haft positiva konsekvenser och avses fortsätta. Det nordiska samarbetet är viktigt och bidrar till kunskapsutbyte och sprider kännedom om Åland.  Till de kulturella uppgifterna hör även värnande om immateriella värden och kulturarv. Landskapsregeringen ser en betydande potential i att den åländska skärgårdskulturen helt eller delvis upptas som kulturarv i UNESCO.”

Vi välkomnar också den aviserade nydaningen av Ålands musikinstitut och den möjlighet den ger att ta tillvara våra åländska talanger!

Nu näringspolitiken. Flera talare har pekat på att näringspolitiken ges mycket textutrymme. Men näringspolitik finns dessutom överallt i detta regeringsprogram: de kreativa kulturnäringarna, alkohollagsstiftningen och revidering av plan- och bygglagen för att stärka äganderätten.

Vi ser här ett starkt fokus på att locka flera ålänningar ”tillbaka hem”, och på att låta åländska företagen växa och ge möjlighet att anställa fler. Positiva effekter som för landskapets del ytterligare förstärks i och med det nya ekonomiska systemet.   Vi ser det också som positivt att skrivningarna kring främjandet av sjöfarten är starka, då samhällets välstånd också framledes är starkt beroende av just sjöfartens framgång.
Jordbruket får i detta regeringsprogram en verkligt holistisk behandling och visionen är att vi ska leverera produkter av hög kvalitet på ett hållbart sätt.
”Den åländska livsmedelsproduktionen ska hålla hög klass avseende miljöhänsyn och djurens välfärd vilket ökar Ålands attraktionskraft och biologiska mångfald.”
Från Moderat Samlings sida välkomnar vi bl.a. att fruktodlingens betydelse tydligt lyfts i ett regeringsprogram, emedan odlingens nationalekonomiska betydelse är betydande.
Som moderat är det också lätt att glädjas över att våtmarkerna äntligen hittat vägen in i ett regeringsprogram. (Från vårt partiprogram!)

Vad gäller jakt och fiske är vi moderater mycket tillfreds över de föredömligt tydliga skrivningarna. Ja, det finns ett stort behov av att öka insatserna för att minska stammarna av mink, mårdhund, säl och skarv. Ja, vi behöver ett program för att minska begränsa sälstammen som åsamkar stora skador för yrkesfisket. Och ja, Ålands intressen inom jakt & fiske kommer att behöva en mycket aktiv extern bevakning i Bryssel och i Helsingfors då den nya självstyrelselagen når sin slutliga utformning.
Ett plus för de mycket genomtänkta skrivningarna kring hur fiskodlingen kan utvecklas. Likaså ett plus för att turismen i detta regeringsprogram fått eget kapitel och en egen strategi, i stället för några meningar i föregående regeringsprogram.

Kapitlet om småföretagande och entreprenörskap är verkligt ambitiöst, här snackar vi rättesnöre för ett fritt och positivt företagsklimat”. Så lite krångel som möjligt, så mycket omvärldsbevakning som möjligt för att fånga upp relevanta trender. Så lite skattegräns som möjligt och ett så väl fungerande AMS som möjligt. Här har vi ett recept på framgång. 

Kraftfulla åtgärder hittar vi också under handel och industrin: Det ska bli enklare att servera vilt på restaurang, AXgan-märkning. Och notera detta: ”Landskapsregeringen ska initiera insatser för att sänka kostnader för el, vatten och avlopp genom olika investeringsstöd riktade mot hållbara lösningar.” Verkligt hoppingivande för näringarna som idag pressas från flera håll.

Förutom omvärldsbevakning behövs även insatser för att öka de digitala färdigheterna hos ålänningar i alla åldrar. Men framför allt: ett digitalt ledarskap behövs! för att säkerställa att ålänningarna har rätt till minst jämförbar digital utveckling och tillgänglighet som våra grannländer.

Talman, vi från MSÅ:s sida har de senaste 2 plenidagarna ägnat stor möda åt att föra fram vår ståndpunkt vad gäller Västra Föglö. Så låt oss istället ägna oss andra infrastrukturella landvinningar som lätt hamnar i skymundan.
MYCKET BRA att arbetet med en gång- och cykelväg till Nåtö/Järsö äntligen kommer i gång. Här finns enorma synergier, turistiska och arbetsmässiga
En översyn av kollektivtrafiken är absolut nödvändiga för att nå ett sammanhållet Åland med effektiva resor och låg miljöpåverkan. Fortsätt ned det! 

Mycket betryggande att flygtrafiken ges en prioriterad ställning. Hur vi än vänder och vrider på oss behöver vi den, för näringslivet, för sjuktransporter och medicinska provtransporter.
Nu kommer vi till miljösidan, sist men inte minst.
Miljöskrivningarna må se lite anspråkslösa ut, men att förverkliga hållbarhetsagendan och nå en hållbar konsumtion kommer att fordra en del ansträngningar.
Från moderat sida vill vi särskilt välkomna de tydliga skrivningarna om begränsning av örnstammen, det är nödvändigt.
Vi välkomnar också uppdateringen av djurskyddslagstiftningen och att arbetet med att förbättra vattenkvaliteten är högprioriterat.
Sunt är också den tydliga målsättningen att energieffektivera så mycket som bara är möjligt.

Avslutningsvis, talman, vill jag lyfta två viktiga saker:
-         Det är bra att lr bjuder in kommunerna till en dialog om dricksvatten.- och avloppsfrågorna. Just här är ett helikopterperspektiv mycket välkommet.
-         Och så välkomnar vi moderater förstås den aviserade översynen av Plan- och bygglagen för att stärka äganderätten. Detta behövs! Dagens PBL ger omfattande besvärsmakt till många aktörer som kan leda till att viktiga projekt går i stå, då någon som inte ens berörs av projektet kan det. Här finns en balans att återställa.

Kommer regeringen att lyckas?
Två saker behövs: Lagarbete, dvs. prioritera att lagstiftningen verkligen blir gjord. Om vi därtill lägger en omvärldsbevakning så kommer Team Thörnroos att klara denna utmaning galant!

Tack för ordet. 

onsdag 11 december 2019

Dubbla besked



Bild: Infrastrukturminister Christian Wikström (Obs)
Talman,

Vi har idag att ta ställning till FNU:s betänkande till den förra regeringens budget 2020. Jag vill tacka Finans- och näringsutskottet för goda formuleringar kring kommunreformen, framför allt att utskottet starkt betonar behovet av strukturella förändringar. Bra så. Den åsikten delades enligt ÅSUB av en majoritet av ålänningarna. Läser man detta med regeringsprogrammet, så kan man konstatera att målbilden väsentligen kvarstår: samgående inom de tre samarbetsområdena på fasta Åland (Södra, Norra, Mariehamn). Särlösningar för skärgården.

Vad gäller texten om skärgårdstrafiken, så vill jag bjuda på en lite längre utläggning och uppmärksamma lagtinget på att det rent faktiskt står två olika beslut med 2 olika förslag. Under moment 97600 föreslår utskottet citat ”Utskottet föreslår att fullmakten återtas med hänvisning till skrivningarna i betänkandets avsnitt om Skärgårdstrafiken.” 

Okej, lagtinget föreslår inför landskapsregeringen att fullmakten återtas. Normal beslutsgång är sen att landskapsregeringen återkommer till lagtinget och berättar vad konsekvenserna är, med informationen om konsekvenserna fattar en sen majoritet beslut om att återta fullmakten. Klart slut. 

Den som har läst klämmarna kan dock notera lydelsen i betänkandets andra kläm, längst ner: 
-  Budget för år 2020 antas med följande ändringar  investeringsfullmakt om 40 miljoner euro för kortruttsutbyggnaden i skärgården återtas,”
Det här är nåt annat. Det är också nåt annat än vad utskottsordförande Pettersson just beskrev som utskottets uttryckliga vilja i sitt huvudanförande. Den andra klämmen betyder att när vi trycker på ja-knappen är fullmakten på 40 miljoner borta. Vad är konsekvenserna av att vi trycker bort de 40 miljonerna? Ja inte vet jag! Att konsekvenserna för ett så stort beslut är okända för oss här i salen är allvarligt. 

Vi har inte hört någon redogöra konsekvenserna och infrastrukturminister har inte haft skälig tid (1 dag!) att sätta sig in i vad konsekvenserna är. Detta är inget vi ska ta lätt på. Det är skäligt att begära att vi i detta hus och våra väljare har ens en översiktlig uppfattning om konsekvenserna.

Talman, som den drömmare jag är, så drömmer jag om att vi i stället hade kunnat omformulera fullmakten så att den gäller infrastruktursatsningar i skärgården. För investeringsfullmakter för skärgården har aldrig varit lätta att utverka och kommer inte heller att vara det för kommande regeringar. En omformulering av fullmakten hade varit idealet, men jag förstår de politiska realiteterna och att lägga ett sådant ändringsförslag i enlighet med arbetsordningen hade bara fördröjt debatten, vilket jag inte vill.

Däremot tycker jag inte vi kan ha dubbla besked i betänkandet. Särskilt i ljuset av vad utskottsordförande sade i sitt anförande, dvs. att det uttryckligen är landskapsregeringen som rent operativt  ska bedöma och hantera borttagandet av fullmakten. Det är en sund linje! Den linjen har idag stötts av nästan alla i regeringsblocket som uttalat sig. 

Men då kan vi inte ha en kläm som innebär att fullmakten raderas i samma ögonblick som vi trycker på ja-knappen. Låt oss stryka denna kläm för att inte ge dubbla budskap och så att utskottets vilja så som den idag beskrivits förverkligas. 

Hur ska minister Wikström verkställa denna order? Dvs. samtidigt både inleda borttagandet av fullmakten och samtidigt konstatera att lagtinget redan tagit bort den?  Den faktiska effekten av kläm nr. 2 är dessutom att vi bakbinder händerna på infrastrukturminister Wikström och gör hans arbete ännu svårare, på hans första dagDet är inte schysst. Ge honom chansen att göra det operativa arbetet, berätta vad konsekvenserna är för oss, det tycker jag vi alla är värda.

Talman, jag vill därför avisera att jag i ärendets detaljbehandling kommer att föreslå att den andra klämmen stryks, så att betänkandet till övriga delar kvarstår intakt. Vi behöver göra det för att sända ut ett enda stringent budskap, en enda uppmaning till landskapsregeringen. Det är många här idag som sagt att vi i lagtinget inte ska utföra operativa åtgärder. Gott så. 

Man kan inte göra båda. Man kan inte både uppmana lr att stryka fullmakten och samtidigt själv stryka den.


måndag 21 oktober 2019

180 varma tack.

Med aningen blandade känslor tog jag del av gårdagens valresultat. Ett ostridigt faktum är att 180 ålänningar har gett mig sitt förtroende. Det är mycket! Fler röster än vad många invalda fick och det är mest av alla "nästan invalda". Det här gör att jag känner att jag inte på nåt vis kan deppa över resultatet: Jag har en förbaskad skyldighet att kavla upp ärmarna och arbeta för de frågor jag brinner för.

Under dagen har flera politiska kolleger från andra partier uttryckt sin förvåning och häpnad över mitt personliga resultat: Mina kolleger anser att resultatet borde ha varit ett annat med tanke på att jag varken tyngts av nån nån kortrutt eller kommunreform på mitt bord, snarare socialvårdslagar och äldrelag som levererats enligt plan. Dom har pekat på en mycket synlig kampanj och på att det varit uppenbart för alla att jag vill in i lagtinget. Min personliga teori är att konkurrensen blev för stor, framför allt bland moderater i Jomala, dels att många har upplevt att jag är "så säker" att man kan kosta på sig att rösta på nån annan. En bekräftelse på den urgamla sanningen: Varje röst räknas.

Det finns också glädjeämnen: Jag har aldrig varit med om maken till laganda i mitt parti. MSÅ håller ställningen som största parti i Jomala och jag känner genuint att vi lyckats nå fram med vår agenda i min hemkommun. Vår ordförande invaldes på eget mandat, vilket är viktigt i ev. kommande regeringsförhandlingar. Ett annat glädjeämne är Finströmsmoderaten Camilla Bergendahl, som med råge invaldes i Finströms fullmäktige. Heja Camilla! Jag är så stolt. Till guldkornen hör också att jag ser ut att få samarbeta med min fru i Jomala fullmäktige, efter att nu kommunstyrelse bildats. När jag tittar på mina barn ser jag ibland att vi möjligen nog har ytterligare politikerämnen i vår familj ;)

"Vad ska du göra nu?" frågade Emma Harald ungefär 02.00 på natten utanför Alandica. Svar: Fortsätta jobba. Medan regeringsförhandlingar pågår slutför jag arbetet som socialminister så att det ska vara så enkelt som möjligt för nästa att ta vid. Om mitt parti ingår i nästa regering kommer jag att få förmånen att fortsätta representera Ålands folk i lagtinget. Detta är något jag brinner för, men hänger på omständigheter som bara delvis är inom kontroll.

Jag vill önska alla nyvalda lagtingsledamöter lycka till bästa möjliga start på sitt värv. Jag vill tacka var och en av er 180 som gav mig ert förtroende, jag kommer att förvalta det efter bästa förmåga.

För finns det en Wille så finns det en väg!



torsdag 17 oktober 2019

Hej Östernäs!



Valdagen 2011 stod jag tillsammans med andra moderater och stirrade på skärmarna. Jag såg ut att ha gjort ett hyggligt val och var invald. Ett röstningsdistrikt återstod att räkna: Röstningsområde 1 i Mariehamn, Ytternäs skola. Döm om min förvåning då 90 personliga röster plötsligt plussades till - området var ett starkare fäste än min hemkommun Jomala!

Finns förstås flera förklaringar. Vid tidpunkten bodde jag mycket i Östernäs, hemma hos svärmor. Min fru är Östernäsare av hävd och ohejdad vana. Jag var nybliven pappa och gick mycket med barnvagnen mellan Öster- och Västernäs och pratade med folk. Flera människor berättade efteråt att dom var fullkomligt övertygade om att jag bodde i Östernäs. Ett annat band är att jag tillbringade mina allra första levnadsår i Västernäs.



Från val till val har jag känt ett mycket starkt stöd från röstningsområdet Ytternäs. Faktiskt också mellan valen, då medborgare sökt upp mig med problem och saker som gått snett. Jag är tacksam också detta stora förtroende som visats, många gånger i känsliga ärenden.

Jag vill därför göra min allra sista kampanjdag i Östernäs, utanför Östernäskyrkan (gamla Pelles livs, ni vet). Välkommen dit och ta en kopp kaffe på lördag 10-12! Så kan vi pratas mer om vad DU vill se under kommande mandatperiod.

Rösta gärna på kandidat 116. Den rösten går till en kandidat som i sitt hjärta brinner för ett bättre Åland, en kandidat som vågar och orkar arbeta för det målet.

Finns det en Wille så finns det en väg!


tisdag 15 oktober 2019

Finns det en Wille, så finns det en väg!

Kommunalvalet 2015 var ett "vägval": Två val i rad hade nästan samtliga partier i Jomala gått till val på att nu skulle det byggas en rejäl gång- och cykelväg från Prästgården by till stadsgränsen. Lättnaden i byn var stor när vägen äntligen började byggas direkt efter valet. 

Mitt fokus var då på en helt annan vägstump: 300 meter på Klockargatan där jag varje morgon såg en massa skolbarn gå, inklämda i vägrenen samtidigt som bussar körde förbi. Som ett "timglas" där både barn och bussar klämdes ihop varje morgon. På första fullmäktiges frågetimme lyftes "vägstumparna" av en annan fullmäktigeledamot. Jag började omgående förankra en gång- cykelväg i min politiska grupp, sen i de andra grupperna och märkte till min glädje att förvaltningen var "med på tåget" - vilket ledde till att "vägstumpen" snabbt kom in i budgeten. 

Klockargatan den 16 oktober 2019. Planerad, upphandlad, grävd, asfalterad. 

När jag räknar, så tog det totalt 4 år att åstadkomma denna lilla stump gång- och cykelbana. Den blev en del i ett helhetspaket, med en annan behövlig stump vid Oceangränd och ytterligare en vid Solberget. Att följa "vägstumpens väg" blev en lärorik process och fick bl.a. lära mig att kommuner upphandlar asfaltering av alla "vägstumpar" samtidigt för att det är totalekonomiskt mest fördelaktigt. 

Något säger detta förstås om trögheten i det kommunala beslutsfattandet. Det tog ju 4 år, trots att jag inte mötte något större motstånd i frågan: Alla jag pratade med, oberoende om det handlade om landskapsregeringen eller tekniska chefen blev snabbt övertygade om att det här behövdes. Skulle någon ha velat obstruera skulle det garanterat ha tagit 8 år, men nu fanns det en vilja och därmed en väg.  
  
Vi Jomalamoderater går bl.a. till val på att binda ihop Jomala med cykelvägar. Vi vill bygga tryggare trafikövergångar och att alla ska ha en trygg väg till skolan. På landskapsnivå är det centralaste en gång- och cykelväg till Nåtö/Järsö. Det är klockrent på så många sätt: Det ger en skyddad cykelväg för Nåtö/Järsöborna in till Mariehamn. Det öppnar upp en av Ålands vackraste cykelleder och äntligen kan vi med gott samvete uppmana våra cykelturister att ta en titt på det fina som finns söder om Mariehamn. 

Mina 8 år som landskapspolitiker har lärt mig att det inget lättare än att motsätta sig projekt, att obstruera och hitta ursäkter för att inte göra något alls. Tänk på det på söndag: Rösta gärna på nån som vill bygga saker eller som vill bygga det lite annorlunda.Var skeptisk till dom som bara vill skrota nåt utan att föreslå nåt annat i stället.

En röst på kandidat 116 är på en som alltid ser vägarna framåt och lovar att fortsätta med att se vägarna och möjligheterna. 

Finns det en Wille, så finns det en väg!

  Finns det en Wille så finns det en väg! Också vid Lillängös midsommarstång 2019.