Människan först!

Bästa folktingsdelegater, bästa vänner

Ofta sägs det att ett mått på hur gott samhälle vi har är hur vi behandlar samhällets mest utsatta, t.ex. människor med funktionsvariationer, intellektuell funktionsnedsättning och som inte klarar av att leva ett fullgott liv utan stöd från samhället, våra myndigheter – på ett begripligt språk. En annan paroll som många kan instämma i är att ingen ska ramla mellan stolarna.

Ändå är det exakt detta som har hänt med ett 10-tal socialvårdsklienter som av myndighet placerats i Sverige och som sedan februari i år befinner sig i juridiskt limbo, de står utan folkpension från Finland och betraktas inte heller som Sveriges ansvar. De har ramlat emellan stolarna, den verklighet de möter nu stärker inte förtroendet för myndigheter överlag. 

Inför den förestående utskottsbehandlingen är det viktigt att ni känner till några saker kring Motion nummer 2, om den RÄTTSLIGA STATUSEN FÖR DE SVENSKSPRÅKIGA FINLÄNDARE SOM PLACERATS UTOMLANDS AV MYNDIGHETER.

Det första ni behöver veta är att problemet inte är löst, statusen är oförändrad i maj 2025, FPA och de svenska myndigheterna funderar vidare. Rent praktiskt har lösningen blivit att de anhöriga står för levnadskostnaderna, skuldsättning har förekommit enligt intresseorganisationerna. 

Det andra ni behöver känna till är att det finns fler fall, minst ytterligare ett fall från fastlandsfinland, (möjligen 2) utöver de 10 åländska klienterna jag nämnt. FDUV som är intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland kan ge mer information, ifall ni vill fördjupa er i det.  

Det tredje jag vill säga är att det står i styrelsens utlåtande att Folktingets hoppas på en snabb lösning, den förhoppningen har kommit på skam. Ingen lösning finns och läget är fortsättningsvis prekärt.

Jag vill anmäla kraftigt avvikande åsikt vad gäller påståendet att motionen inte har en direkt anknytning till språkliga rättigheter och faller utanför ramen för Folktinget. Detta är fråga om svenskspråkiga klienter med funktionell nedsättning som genom myndighetsbeslut placerats i Sverige för att kunna få särskilt krävande socialvård – på sitt modersmål - och möjliggöra fortsatt, finländsk intressebevakning för klienterna. Det vore därför ett välkommet principiellt ställningsstagande att denna möjlighet tydligt skall finnas i lag, dvs. det ska vara möjligt att med myndighetsbeslut kunna placera socialvårdsklienter i andra nordiska länder givetvis också åt andra hållet. Människan först!

Jag vill avrunda med min djupa oro för att Folkpensionstalten, tillsammans med svenska myndigheter gör en ”hård dragning” i dessa individuella fall och beslutar sig för att dessa finländska medborgare med intressebevakare helt ska bli Sveriges ansvar. Det skulle innebära att klienterna tappar sina åländska och finländska intressebevakare, Sverige kan därefter suveränt besluta om helt annan service och de får en svensk intressebevakare som kan välja placering var som helst i landet.

Till sist kan jag inte förena mig i slutsatsen att denna motion inte föranleder några åtgärder. Min hälsning till utskottet är att denna fråga måste hållas under lupp tills den är löst. Min hälsning till det nyvalda folktinget är egentligen motsatsen till det som står i styrelsens utlåtande: Den här motionen föranleder åtgärder. Handlingskraft. Jag uppmanar alla – både regeringsföreträdare och opposition - i salen att verka för ett tydligt grepp kopplas om denna fråga – att trygga klienternas grundläggande rättigheter. Vårt ansvar är att – tillsammans, varsamt och beslutsamt - lyfta dom, för det är så vi ska behandla samhällets mest utsatta.