I förrgår återvände lagtinget från studiebesöket i Bryssel, med flera nya insikter och kontakter i bagaget. Besöket var lyckat. Skulle jag lyfta fram särskilt lyckade ögonblick så var det mötet med kommissionens vicepresident Olli Rehn, besöket vid Valloniens parlament och debatterna med europaparlamentarikerna Olle Schmidt, Isabella Lövin, Nils Torvalds och Christofer Fjellner. Vi hade förmånen att hela veckan få möta kunniga, engagerade och pålästa människor.
Under planeringen av resan tog jag mig an den åländska parlamentsplatsen. Då föreslogs ett besök på Finreppen med ansvariga tjänstemännen för jord- och skogsbruksfrågor, miljöfrågor och sjöfartsfrågor. Jag begärde att lagtinget skulle få träffa Finreppens tjänsteman med ansvar för konstitutionella frågor (bl.a. parlamentets mandatfördelning) - men fick svaret att ingen tjänsteman jobbar med detta längre (?) och att man numera kallar in en sakkunnig från Helsingfors då detta är aktuellt. Nå, jag tog upp frågan med Ålands specialmedarbetare på Finreppen och fick intrycket att denna fråga finns med bland prioriteterna, men att inte särskilt mycket händer för tillfället.
Nästa dag tog jag upp parlamentsplatsen med europaparlamentariker Nils Torvalds (Sfp), som berättade att han arbetar för en åländsk parlamentsplats genom att föreslå att ta bort Regionkommittén och istället utöka antalet mandat i Europaparlamentet med 100 platser. Heder åt honom för det. Sådär i grova drag är detta nånting som åländska politiker gillar. Den dagen Åland får sin parlamentsplats, då lär ålänningarna inte sakna sin plats i Regionkommittén särskilt mycket. Regionkommittén ger kontakter och öppnar dörrar, medan en europaparlamentsplats ger möjlighet att påverka i större skala. Men att bara ta bort Regionkommittén utan parlamentsplats skulle innebära att en av Ålands få kontaktytor gentemot Bryssel skulle försvinna. Man kan dock ställa sig frågan om det verkligen finns stöd för detta förslag i Europaparlamentet och i rådet. Har detta förslag t.ex. stöd av Finlands regering och europaminister Alexander Stubb (Saml.)?
I mötet med komissionär Olli Rehn tog jag åter upp parlamentsplatsen och bad om att få höra hans syn på parlamentsplatsen. Jag åberopade det faktum att vår lagstiftande församling verkställer EU-direktiv och ser till att vår lagstiftning motsvarar EU-förordningarna inom vår behörighet. Vi måste verkställa direktiven och förordningarna inom vår behörighet (miljö, fiske, jakt, näringarna, hälso- och sjukvård, socialsektorn, utbildning och kultur), men vi har ingen "riksdagsledamot i Europa" att vända oss till om vi inte gillar innehållet i direktiven och förordningarna. Rehn svarade korrekt att kommissionen inte har behörighet över mandatfördelningen, det är medlemsstaterna och Europaparlamentet. Sedan noterade han att han har hört argumenten, men att saken inte finns som "ärende" inom EU för tillfället.
Och det mesta bekräftar detta. Den s.k. Duff-rapporten om parlamentets mandatfördelning är lagd i malpåse på obestämd tid. Nästa "möjlighetsfönster" är Kroatiens inträde i EU sommaren 2013. Då finns en liten chans för Åland, men det förutsätter att Finlands regering är aktiv och med på noterna - på samma sätt som statsminister Vanhanen var i senaste förhandlingsrundan. Det som delvis talar emot detta är att alla medlemsstater solidariskt förväntas avstå från några parlamentsplatser. Men omöjligt är det inte. Till och med Duff-rapporten i sin mest pessimistiska och åtstramade version innebar en tilläggsplats för Estland, som exempel.
Slutsatsen? Alla pilar pekar nu mot Helsingfors. Det är därifrån Åland behöver aktivt stöd och förståelse, oberoende om parlamentsplatsen förverkligas på europeisk eller finländsk nivå.
Artiklar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar