Frihet är det bästa ting!

Fru talman,
 

Frihet är det bästa ting. Det är moderaternas budskap och orsaken till varför utskottsmajoriteten i LKU röstade för att begränsa förbudet mot tjänstledighet får våra lagtingstjänstemän.

 
Då vi i LKU började fördjupa oss i Talmanskonferensens förslag, blev vi snabbt varse om att detta är en ”lokal” lösning. Vi kunde konstatera att riksdagens tjänstemän i riket inte har någon motsvarande begränsning av sina möjligheter till tjänstledighet, inte heller revisorerna.

 

Det finns alltså ingen parallell till rikslagstiftning. I den mån det finns någon parallell att dra, så är det till landskapsregeringen – till LL om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsledamot, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen (1999:44). Här begränsas rätten till tjänstledighet för förvaltningschefen, avdelningschefer och lagberedningschefen, i fall de skulle bli valda till riksdagsledamot, landskapsregeringsledamot eller medlem av lagtinget.

I Talmanskonferensens ursprungsförslag kunde ingen tjänsteman vid lagtinget få tjänstledighet för uppdrag som lagtingsledamot. En bestämmelse av det här slaget skulle, i ett större parlament, innebära en begränsning av alla tjänstemäns rätt till tjänstledighet vid inval. Vore detta rimligt? Nej, ansåg LKU.

LKU var från första början överens om att ”tjänstemän” är en för bred och svepande kategori för att göra en sådan begräsning i de medborgerliga och politiska friheterna. Jag argumenterade med utskottsmajoriteten för att vi endast bör begränsa rätten till tjänstledighet i de enskilda fall som det verkligen är motiverat – det är i fråga om lagtingsdirektören. Jag återkommer till varför.

Då lagen föredrogs för Republikens president togs en anteckning in i protokollet på presidentens begäran angående skyldigheten att trygga och efterleva de politiska rättigheterna i hela riket. Presidenten(s) budskap var att vi inte ska ta lätt på att begränsa de medborgerliga och politiska friheterna, detta är vårt samhälles grundvalar. Frihet är det bästa ting.

Mina argument för LKU:s förslag är praktiska och principiella:

1) Vi bör ha ambitionen att locka de bästa krafterna som tjänstemän till vårt parlament. De som söker sig till parlament för tjänst har ofta ett genuint intresse för politiska frågor och kan t.o.m. ha ett engagemang för politiska frågor. I det sammanhanget vore det märkligt av oss att kommunicera att en av de allmänna anställningsförmånerna är en begränsning av möjligheterna till just samhällsengagemang.

2) Mycket av detta handlar om vad du har för människosyn – måste människans friheter och handlingsutrymme begränsas, eller kan vi lita på att människor använder sin frihet ansvarsfullt? För att vara specifik: Kan vi lita på att en revisor eller en utskottssekreterare sätter sin yrkesheder och sitt oberoende främst? Ja, det måste vi.

Varför då lagtingsdirektören?

Lagtingsdirektören är, som jag ser det – ett specialfall. Det enda fallet där det verkligen kan bli problem för hela lagtinget om denne ställer upp i lagtingsvalet, kommer in på till exempel ett moderat mandat, bedriver moderat politik i fyra år och sedan återgår till tjänsten som lagtingsdirektör. Det blir ohållbart.

Dels måste vi politiker – i dessa små kretsar - kunna lita på lagtingsdirektörens opartiskhet i alla väder, dels måste tjänstemännen kunna göra det. Lagtingsdirektören har dessutom ”husbondestatus” i fackliga förhandlingar som kan vara nog så komplicerade redan utan att man har politisk anknytning.

Vad gäller alla tjänstemän, så bör vi utgå ifrån att detta är vuxna, tänkande  människor som sätter sin yrkesheder främst. Och om man har ett öppet, politiskt engagemang, är det inte egentligen naturligt om man arbetar vid ett parlament?

För att sammanfatta, finns det visst fog för att göra denna begränsning för lagtingets ledande tjänsteinnehavare, men inte för någon annan. Däremot föreslås ingen begränsning för lagtingsdirektörens rätt till tjänsteldighet vid inval till riksdagen eller utnämning till landskapsregeringsledamot – och en sådan begränsning bör inte heller finnas.

Fru talman, vi är idag fria att följa vår övertygelse – jag hoppas att vi idag kan rösta för den frihetliga linje som utskottsmajoriteten företräder. För frihet är det bästa ting!