Kan vi bidra, så ska vi det.

Det allt mer fördjupade, nordiska samarbetet är en verklighet som demilitariserade Åland har att förhålla sig till. Redan tidigare har de nordiska försvarsministrarna diskuterat gemensamma materialanskaffningar och luftrumsbevakningar – nu kommer det också förslag om ett mer formaliserat samarbete i konvention eller överenskommelse. Den här utvecklingen lär fortsätta vare sig Åland är med på tåget eller inte – och därför är det viktigt att vår folkrättsliga särställning uppmärksammas i denna process. Ett praktiskt exempel på detta finns i Ålands EU-inträde, då Finlands anslutningsakt tog uttrycklig hänsyn till ”Ålands särställning enligt folkrätten”. Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet har jag uppmärksammat nordiska rådets politiska ledning och Finlands försvarsministerium på den rådande juridiska situationen för Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är viktigt att vår juridiska ställning inte glöms bort, utan uppmärksammas på liknande sätt som vid EU-inträdet – i fall försvarssamarbetet tar steget ut till en politisk överenskommelse.

 

Förutom att det nordiska försvarssamarbetet fördjupas, kan man även se en ansenlig bredd i ambitionerna. I den försvarspolitiska Stoltenberg-rapportens första kapitel talas om ”Fredsbyggning” som en central del av det nordiska försvarssamarbetet. Detta handlar om civil krishantering i ordets bredaste bemärkelse. Vi ska minnas att Ålandsexemplet inte är en hög trista papper, utan en levande verklighet och ett exempel på framgångsrik konfliktlösning som än idag studeras av utländska besökare från betydligt mer krisdrabbade delar av världen. Om det finns sammanhang där vi kan bidra med exempel på hur man bygger upp en fredlig vardag, så anser jag att vi ska göra det.

Wille Valve (M)

Ordförande i Ålands delegation för Nordiska rådet

P:S: Om du är intresserad av resonemang kring finländskt/svenskt NATO-medlemskap kan jag varmt rekommendera denna artikel av Sveriges f.d. Moskvaambassadör Sven Hirdman