Dom borde egentligen inte behövas, hörde jag en gång en politikerkollega muttra om Matbanken. Kollegan menade i princip väl, han har ett starkt socialt patos och argumenterade för att staten bör täcka in alla och särskilt välfärdsstaten bör vara så stark att egentligen borde samhället inte behöva någon välgörenhet. Och så kan det vara i teorin, men som vi vet – inte i praktiken.
Vi vet – och ni vet, att det alltid funnits och finns medmänniskor som faller emellan. Människor som varken täcks in av missbrukarvård eller mentalvård. Människor som inte orkar eller passar in. Människor som hamnar utanför, asylsökande som officiellt sett inte existerar. Människor ute i skuggorna. Och som tur är finns det änglar bland skuggorna.
Ni gör en stor gärning, också för att minska matsvinnet. Mat som annars skulle kasseras ges till dom som behöver det. Det är en stark gärning för ett hållbart Åland. Och företagarna som donerar mat stärker med detta enkla handlande känslan av gemensamt ansvar för vårt Åland.
Flera organisationer som tar gemensamt ansvar för
matbanken (Rädda Barnen på
Åland tillsammans med Mariehamns församling, Missionskyrkan,
Pingstkyrkan och Socialmissionen, för att nämna några) men
framför allt, flera frivilliga som varje vecka ställer upp för
Matbanken. För mig personligen var det en ögonöppnare att jobba några pass på
Matbanken. Jag hade en mycket luddig förståelse av vad ”diakoni” är. Lät lite
som en kanslifunktion inom kyrkan. På matbanken ramlade poletten in: Diakoni är
kärnan i det kristna budskapet, att ge bröd åt den hungrande, att ge vatten åt
den törstande.
Så, bästa vänner, ni är behövda. Det är en högtidlig
stund för mig att inviga Matbankens nya lokaler, för dom behövs och ni behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar