Ovanstående, bild publicerades i Ilta-sanomat den 11 juni och är en rätt bra beskrivning av det ideologiska läget i Finland, ända fram till fredag den 11 juni. Här sitter de grönas Anni Sinnemäki ensam i sandlådan med skyltar som "Nej till kärnkraft", "återanvänd" och "klimatförändring". I andra sandlådan sitter Timo Soini nöjt och stabilt på sin egen kulle med skyltar som "Inga pengar till Grekland" och "Herre på täppan". Urpilainens skylt säger ungefär "Man tar seden dit man kommer". Vanhanen och Katainen är glada på väg över till Soini och Vanhanen säger "Int vill nån leka grön mera, nu leker vi invandrarkritik i stället". Timo Soini har varit väldigt inne i finländsk politik. Urpilainen håller med Soini, Stubb håller med Soini - vill du vara nära folket, håll med Soini.
Detta var ungefär läget fram till den 11 juni, då tre partiers partidagar hölls - Samlingspartiet, Centern och Sfp. I debatten om Sfp:s nya läroplan, Kasnäsmanisfestet konstaterades det flera gånger att Sfp har en nisch att fylla, som landets liberala toleransparti. Vad som sen hände på Centerns och Samlingspartiets partidagar var att Vanhanen i sitt avskedstal kraftigt tog avstånd från alla former av främlingsfientlighet, de s.k. "cityliberalerna" tog makten i centerpartiet och Samlingspartiet tog ett rejält kliv tillbaka mot den gröna sandlådan. Borde Sfp känna sig bekymrade av det här? Ja och nej. Det är ett sundhetstecken att Centern och Samlingspartiet håller ett visst avstånd till Soini och ideologiskt närmar sig Sfp. Samtidigt innebär det - rimligtivis - att Sfp måste profilera sig ännu tydligare i förhållande till just de här två partierna för att klara av ambitionen att bli ett 10%-parti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar