I veckan offentliggjordes nyheten att Ålands flagga kommer att hissas jämsides vid den finländska, utanför Finlands permanenta representation i Bryssel. Flaggans väg till stången har varit lång och är inte slut. Då Carl Haglund och jag överräckte flaggan till ambassadör Store för ett år sedan, var utrikesministeriets reaktion utpräglat negativ. Flaggan fick nobben. Då utrikesminister Alexander Stubb besökte Åland några månader senare förklarade han att han i princip ställde sig neutral till frågan. Och nu kommer flaggan att hissas. Bakom denna förändring ligger många timmar av hårt arbete. Det är åtskilliga människor som i det tysta dragit sitt strå till den stack som denna flagga nu står på. Det är landskapsregeringen, deras tjänstemän, det är vi på europaparlamentet, det är vår riksdagsledamot, våra vänner i Helsingfors - och det är oppositionen i lagtinget som samarbetat och dragit åt samma håll i denna viktiga fråga. För att nämna några. Och alla medverkande förtjänar ett stort tack.
Av alla som medverkat har dock Sfp:s regeringsledamöter så gott som fallit i glömska. Då det blåste som kärvast kring flaggan var Sfp den enda part i regeringen som rakryggat försvarade uppfattningen att det inte ligger några juridiska hinder i vägen för att hissa flaggan. Detta, och den stora mängd fotarbete som gjorts i det tysta har haft en avgörande betydelse för att flaggan faktiskt kommer upp.
Vi på Åland är ruggigt bra på att minnas när någon gjort oss orätt, men vi tenderar ibland att ta de goda och rätta sakerna för givna. Vi glömmer lätt bort att det finns de - också på andra sidan Skiftet - som kan jobba häcken av sig för oss i det tysta.
Dessa människor förtjänar ett tack. Minst.
En riktigt god jul!
Önskar
Er man i Bryssel
Wille V:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar