Gränsdragningen om vad man får och inte får säga i offentligheten har sällan varit så aktuell som under 2011. Den 23 juni i år blev holländske politikern Geert Wilders friad på alla punkter efter att ha jämfört Koranen med Mein Kampf och förutbådat att islam leder till den västerländska civilisationens undergång. Kritikerna såg i domen en utvidgning av yttrandefriheten till att enbart gälla direkta hot om bl.a. våld.
Gränsdragningen har blivit ännu mer aktuell efter attentatet mot regeringsbyggnaderna i Oslo och massavrättningen av lägerungdomar på Utøya. Den åtalade Breivik (som erkänt gärningarna men inte dömts) publicerade ett manifest på 1500 sidor där han citerar Jussi Halla-Ahos skriverier. På ett plan spelar detta ingen roll alls. Spelar ingen roll om Breivik publicerat ett manifest på 1, 500 eller 1500 sidor - eller inget. Det är han själv som måste bära ansvar för sina handlingar, inte någon person han hänvisar till i sitt manifest. Man kan helt enkelt inte ha ansvar för någon annans uppsåtliga handlingar.
Men: Har inte skribenten själv ett ansvar för sin egen text? Har inte Halla-Aho något slags ansvar när han på sin blogg skriver att nordiska socialdemokrater är reptiler och att en särskilt slemmig underart är svenska socialdemokrater? Har predikanten Åke Green ett ansvar när man kallar homosexuella för en "cancersvulst på samhällskroppen"? Har rundradiojournalisten Kirsi Virtanen ett ansvar när hon jämför finlandssvenskar med huggormar som finnen närt vid sin barm?
Vad är det rimliga att man gör med slemmiga reptiler, cancersvulster och huggormar? Man slår ihjäl dem och "opererar" bort dem. Känns greppet igen? Samma grepp som nazisterna använde i sin propagandafilm "Der ewige Jude", där de pedagogiskt jämförde judar med råttor som kryper upp ur kloaker. Och vad gör man med råttor? Just det. Denna retorik är alltså laglig i Sverige och Finland år 2011.
I finländsk rätt har utvecklingen länge varit att man ska tåla mer som enskild, offentlig person eller politiker - så länge påståendena hänför sig till ens utövande av offentlig makt. Det är helt OK. Toleransen är dock betydligt lägre vad gäller påståenden om privatlivet eller familjen. Också helt OK. Då det gäller hela folkgrupper eller kollektiv, finns det ingen vettig grund till varför yttrandefriheten ska ge någon oinskränkt frihet att likna ett hel folkgrupp med råttor, cancersvulster eller huggormar. Inte OK. Går inte att berättiga och fyller ingen funktion.
Minoritetsombudsman Eva Biaudet efterlyste nyligen en skärpning av straffen för "hatprat". Hon föreslår till exempel symboliska bötesstraff för de lindrigare formerna av hatfyllda uppmaningar. Hon förtjänar fullt stöd för detta initiativ. Däremot finns det skäl att förhålla sig kritiskt till hennes andra förslag om att förbjuda anonyma nätkommentarer - anonymiteten fyller fortsättningsvis en viktig samhällelig funktion, och i de fall där anonymiteten används för hatprat är det tidningens eller debattforumets roll att sortera bort "hatpratet".
11 kommentarer:
Yttrandefriheten är absolut. Det finns inga skäl och absolut ingen rätt att inskränka den på något sätt. Alla ska få säga exakt vad de vill. Så fort man börjar tumma på det tar det inte länge förrän mer och mer förbjuds.
Som Judge Napolitano m.fl. så gärna påpekar:
Vi har inte yttrandefrihet för att vi ska kunna prata om vädret. Själva poängen med yttrandefriheten är att skydda sådant tal som väcker anstöt, avsky och till och med hat. Det är just "hatprat" som behöver skydd, eftersom så många vill förbjuda det.
Jag delar inte Napolitanos libertarianska syn på yttrandefriheten. Om någon skulle vända på det och säga att friheten att slippa bli kränkt är absolut skulle jag också reagera med misstänksamhet. Finns ingen poäng eller fördel med att tillåta hets mot folkgrupp i media.
En av svagheterna i Napolitanos Ayn Rand-inspirerade sätt att tänka är att han utgår i från att alla medborgare alltid är vuxna nog att sätta sina egna gränser. Tyvärr finns det människor som struntar i om de sårar andra (t.ex. för deras religion eller hudfärg), om de provocerar fram våld eller skapar sociala spänningar. Yttrandefriheten kan inte vara ett absolut - för varje frihet man har, finns det också ett ansvar för hur man utövar den.
Vet du hur Napolitano ser på ärekränkningsbrott? Kan man påstå vad man vill om en annan person i skydd av yttrandefriheten?
Varför skulle rätten att inte bli kränkt vara absolut? Du kränker ingens rättigheter med vad du säger, varför det inte finns något skäl att begränsa yttrandefriheten.
Det handlar inom vilka fördelar man vill uppnå. Yttrandefriheten är absolut, den är inte underkastad en cost/benefit analys.
Förstår inte varför du börjar diskutera Napolitanos bevekelsegrunder, när du dessutom har helt fel. Han utgår inte på minsta sätt från att alla är "vuxna nog" för det ena eller andra. Poängen är att det inte är relevant om du är vuxen eller inte, du har rätt att säga precis vad du vill ändå. Ingen har rätt att hindra dig från att yppa dina tankar.
Att den är absolut innebär inte att inte finns ett ansvar. Ansvar betdyer dock INTE att någon annan har rätt att säga åt dig vad du får eller inte får säga. Däremot kan man avstå från att umgås med personer som säger otrevliga saker, om man så vill. På samma sätt får den högljudde agitatorn räkna med att de flesta inte vill ha med honom att göra om han beter sig på det sättet.
Man kan påstå precis vad man vill om någon annan person. Ärekränkning är liksom hädelse ett fullständigt konstruerat brott. Oberoende vilka lögner jag sprider om dig, även om mitt uttryckliga syfte är att skada ditt anseende, så har jag inte kränkt dina rättigheter. Det beror på att du inte äger ditt anseende.
Du frågar retoriskt varför inte rätten att slippa bli kränkt skulle kunna vara absolut. Och längre ner säger du att ärekränkning är ett lika konstruerat brott som t.ex. hädelse. Hur det kan gå ihop att rätten att slippa bli kränkt är ett absolut, medan ärekränkningsbrott är konstruktioner förklarar du med att ingen äger sitt anseende.
Du förtydligar den praktiska aspekten av denna princip med att ”Oberoende vilka lögner jag sprider om dig, även om mitt uttryckliga syfte är att skada ditt anseende, så har jag inte kränkt dina rättigheter. Det beror på att du inte äger ditt anseende.” Enligt vårt rättssystem kan någons ära bli kränkt genom påståenden som inte stämmer – så en viss äganderätt har man bevisligen till sitt anseende. Och det är helt OK, som jag ser det.
Håller inte med om att yttrandefriheten, eller ens äganderätten, skulle vara absolut (det sistnämnda med tanke på statens rätt att expropriera vid krig och undantagstillstånd). Det finns till syvende og sidst väldigt få saker som är absolut – och med tanke på hur absoluter har åberopats i världshistorien bör vi antagligen vara tacksamma över att leva i en tidsålder av relativism och finitet ;) Märk väl att jag inte förnekar existensen av absoluter (det vore ju en logisk motsägelse), men jag kan inte komma på särskilt många saker som verkligen är absoluta.
Frågan var inte retorisk. Det finns inget sådant som rätt att inte bli kränkt, om man nu med "kränkt" menar förolämpad.
Yttrandefriheten är absolut. Rätten att inte bli förolämpad existerar inte. De två har således ingenting med varandra att göra.
Vad vårt rättssystem säger är ju tämligen irrelevant för den här diskussionen. Vårt rättssystem säger också att du åker i fängelse om du säljer snus i Finland. Det betyder inte att snusförsäljningen är ett riktigt brott. Det är ett konstruerat brott, precis som ärekränkning. Så nej, du äger inte ditt anseende. Hur skulle du ens kunna göra det, med tanke på att ditt anseende endast existerar som tankar i andra människors huvuden?
Wille, vi diskuterar inte finsk lagstiftning här. Vi för en moralfilosofisk diskussion om yttrandefriheten. Vad Finlands lag säger om det ena eller det andra är fullständigt irrelevant i det här sammanhanget. Du kunde lika gärna åberopa Nordkoreas lagstiftning.
Moralisk relativism är ett mänsklighetens värsta gissel genom tiderna, så nej, jag är minsann inte tacksam för det. Det är inget fel med absolutism om det gäller mänskliga negativa rättigheter.
"...men jag kan inte komma på särskilt många saker som verkligen är absoluta."
Det förvånar mig inte. Du är ju trots allt en moralisk relativist :D
Inget fel med en moralfilosofisk diskussion - men jag tenderar nog att anlägga ett nyttoperspektiv på den här typen av diskussioner och funderar på hur Ålands, Finlands och EU:s rätt kunde ändras. Och jag reserverar mig för att jag inte studerat filosofi och därmed kanske inte har de rätta "verktygen" i den filosofiska verktygslådan.
Mycket av min vakna tid går åt till att fundera på just hur gällande rätt kunde ändras, både på jobbet och nu när jag ställer upp i lagtingsvalet.
Helt irrelevant är det inte att betrakta rättsväsendet, eftersom det finns rätt få absoluta saker i den konstruktionen. Det mesta är graderat och satt i någon slags relation: snatteri, stöld, grov stöld. Söker vi efter absoluta ting så lär vi hitta det just i det Nordkoreanska rättsväsendet som du nämnde.
Men varför är yttrandefriheten absolut? Är det för att du säger att den är det? För att Napolitano säger det? Eller är det helt enkelt bara så? Och vad är kriterierna för att betrakta ett brott som konstruerat? När blir ett britt konstruerat? Då det inte motsvarar medborgarnas rättsuppfattning?
Att jag inte alls äger mitt anseende, för att det bara existerar i andra människors huvud köper jag inte riktigt. Jag äger också en bil - och det ägandet existerar väl också till stor del i andra människors huvuden, eller hur ;)
Vad jag menade var att det är ju lite onödigt att diskutera vad lagen säger. Det är inte ett argument åt någondera riktning.
Du anser att yttrandefriheten inte är absolut, jag anser att den gör det. Om vi vill diskutera det så ska vi göra det utgående från våra egna värderingar, inte Finlands lag :)
Och eftersom det är en värdebaserad diskussion finns det inget objektivt svar, bara -mycket- starka åsikter. Jag anser att yttrandefriheten är absolut eftersom den är en del av äganderätten, som i sin utgår från att varje individ äger sin ägen kropp. Därmed äger han sina egna tankar och egen röst. Den får han använda hur han vill, eftersom han med enbart tal inte kan kränka någon annans äganderätt.
Du tycker inte att yttrandefriheten är absolut. Då måste du förklara med vilken rätt du begränsar min yttrandefrihet och vilka metoder du anser dig ha rätt att använda. Det skulle jag vara mycket intresserad av att höra.
Ett brott är konstruerat när den brottsrubricerade handlingen inte kränker någon annan individs äganderätt. T.ex. kränker jag ingens äganderätt om jag säljer snus eller tar droger. Enligt lagen är dock båda dess handlingar brott. Det är typexempel på konstruerat brott.
Vad gäller bilen. Det är ett konkret föremål du kan förfoga över. Ditt anseende existerar bara i andra människors huvuden. Månne du inte ser skillnaden mellan de två :)
Är du annars på Åland alls? Kanske vi borde ta diskussionen över ett par öl i stället? :D
Tjänare!
Det är korrekt att jag inte anser att yttrandefriheten är absolut. Jag vill bl.a. begränsa möjligheterna att uppvigla till mord av individer och folkgrupper. Detta för att skydda människors liv och sätta en tillräckligt hög standard för hur vi tar hand om våra minoriteter, om det så rör sig om etniska, språkliga eller sexuella.
Att hetsa mot en hel folkgrupp är, som jag ser det, ett missbruk av yttrandefriheten som inte fyller någon demokratisk funktion. Jag håller däremot inte med de debattörer som vill ta bort anonyma kommentarer på nätet. Dessa kan fylla en viktig demokratisk funktion i små samhällen som Åland.
Den främsta orsaken till att jag inte kan hålla med om att yttrandefriheten är absolut är att jag inte känner till ett enda samhälle där den skulle vara det - och att den alltid varit begränsat på något sätt.
All form av äganderätt finns i andra människors huvud, erkänns och existerar därför. Inte heller äganderätten är helt utan inskränkningar (som jag skrev ovan).
Jag är mycket på Åland nu och fortsätter gärna diskussionen, förslagsvis över en milkshake eller en glass. Kommer snart att sparka igång kampanjen med en Kickoff och du är jättevälkommen dit! Återkommer med närmare info.
Yttrandefriheten har ingenting med demokrati att göra så jag vet inte riktigt vad det är för "demokratisk funktion" du talar om.
Menar du på allvar att det främsta skälet till att du inte anser att yttrandefriheten är absolut är att inget annat samhälle har absolut yttrandefrihet? Betyder det alltså att om Wille Valve levt och verkat ca 1900 så hade han varit emot kvinnlig rösträtt, eftersom inget samhälle han kände till hade kvinnlig rösträtt?
Det skulle jag inte skylta med om jag vore du :)
Jag kommer gärna på din kickoff om jag är i grannskapet! Kanske jag kan vara din ekonomiska rådgivare under kampanjen och efter att du blivit invald :D
Kaj sade:
"Därmed äger han sina egna tankar och egen röst. Den får han använda hur han vill, eftersom han med enbart tal inte kan kränka någon annans äganderätt."
Och vidare:
"Ett brott är konstruerat när den brottsrubricerade handlingen inte kränker någon annan individs äganderätt"
Det betyder då alltså att jag får stå utanför ditt hus (på allmän plats), rycka i snoppen och skrika (jag äger min kropp och min röst). Du, däremot, får inte fysiskt avlägsna mig, och du har inget jurdiskt utrymme för att stämma mig för detta "konstruerade brott". Vilken vacker tanke.
Du får inte förorena min mark med oljud mer än du får göra det med rök, så nej, du skulle inte få göra det. Du skulle heller inte få hälla en massa avfall i en flod så att det sköljer upp på min strand nedströms.
Yttrandefrihet handlar inom att skrika, det handlar om rätten att få yppa sin tankar, vilka de tankar än har.
Så, har du något verkligt argument att komma med, eller var det där fåniga exemplet det bästa du kunde åstadkomma?
Skicka en kommentar