En dag i Överby

I söndags klippte jag och två frivilliga gräsmattan runt Överby dagis i Jomala. Varför i hela fridens namn gjorde vi det? Gräset runt dagiset hade inte klippts sedan 8 augusti i år. Hade hört från flera föräldrar att ingen klipper gräset. Var in till dagiset jag gått i 1986-87 och hörde mig för med dom som jobbar där. Fick lära mig att personalen länge "nötit på" om att någon från kommunen skulle komma och klippa gräsmattan, men att de nu tröttnat på att vara nötiga. Delar av gräsmattan var avspärrad då fästingar stortrivs i det höga och fuktiga gräset. Fick också veta att det var en stor förbättring i år, då gräset faktiskt blev klippt i början av augusti - för första året var alltså gräset klippt när dagiset öppnade. Men sen hände liksom inget på tre veckor.

Jag tog mig an det för att visa att SÅ jäkla märkvärdigt är det inte. Finns det en vilja så finns det en väg. Åkte dit med trimmer, traktorgräsklippare, 2 vanliga gräsklippare, grep och krattor. Vi ville göra ett ordentligt arbete, vilket tog oss sex och en halv timme inklusive halvtimmes kafferast. Man var nog betydligt mera ödmjuk mot slutet - insåg att det går ca. en kommunal arbetsdag i veckan för att hålla hela gräsmattan i vettigt skick.

Men handen på hjärtat: Hur ofta klipper du din egen gräsmatta sommartid? En gång i veckan? Två? Tre veckor utan klippning är, hur man än vänder och vrider på det, inte riktigt normalt för ett åländskt dagis under fästingsäsong. Och nu pratar vi inte fattigaste kommunen på Åland. Har vi inte råd med att anställa någon ung och arbetslös? Är det inte prioriterat? Varför lyssnar inte kommunen på dem som är närmast verkligheten: Personalen och föräldrarna?

Det må handla om en gräsmatta, men den är ett bra exempel på hur mycket valuta vi kan få för kommunalskatten. Missförstå mig rätt - jag vill inte peka finger mot någon enskild person eller tjänsteman. Det är vi politiker som ska ha det yttersta ansvaret att se till att detta sköts.

"Det är häftigt att betala skatt", sa Mona Sahlin. Men ännu häftigare är, då man får något för pängarna.