onsdag 29 augusti 2012

BSPC: Pussy Riot vs. Vitryssland

Är nu hemkommen efter en av de intressantaste arbetsresor jag hittills varit på. Lagtingsdelegationen inledde sin resa med att träffa ledande ledamöter i S:t Petersburgs lagstiftande församling för att syna framtida samarbetsmöjligheter. I ärlighetens namn var förväntningarna rätt lågt ställda inför detta möte, men det blev riktigt bra. Vicetalmannen för duman, Sergej Andenko var tydligt påläst och ställde initierade frågor om Ålands självstyrelse - om hur parlamentarismen fungerar och hur vi klarar av att hålla sams. Vi berättade och bjöd sedan in S:t Petersburgs duma till Åland nästa sommar.


På själva BSPC-mötet gick det bra för Åland. Vi fick igenom alla våra ändringsförslag utom ett i resolutionstexten - om övergång till förnyelsebar energi och ambitiösare arbete för att minska fosforutsläppen i Östersjön. BSPC:s rapportör Roger Jansson (M) presenterade sin rapport om sjöfartspolitik och Igge Holmberg (s) var ordförande för konferensen  under en av sessionerna. I övrigt deltog vi aktivt i debatterna, diskussionerna och nätverkandet. Åland har en helt självständig delegation i BSPC och delegationen har ett stort intresse av att delta i Östersjöarbetet.

Blev det några kontroverser på mötet, då? Domen mot Pussy Riot kritiserades hårt av flera länder - vi Ålands delegation hade diskuterat saken och kommit fram till att såsom självstyrelselagen är skriven idag är detta Finlands behörighet - och vi följer därför Finlands linje i den frågan. Nordiska rådets president Kimmo Sasi kom i sitt anförande mycket nära min uppfattning, då han uttalade att det förvisso är frågan om ett brott, men påtalade att frihetsberövande straff inte står i proportion till den begångna gärningen. De ryska delegaterna svarade ungefär att de inte nödvändigtvis betraktade domen som oskälig och att tröskeln bör vara hög för att blanda sig i andra staters rättssystem. Frågan om yttrandefrihet debatterades på ett vuxet och sakligt sätt - och det rådde inget tvivel om var länderna stod efter den debattan. Den riktigt inflammerade frågan blev Vitryssland.

En vitrysk delegation dök nämligen upp tre rader bakom den åländska - och plötsligt fanns dessutom en talare från det vitryska "parlamentet" upptagen på talarlistan. Vitryssland är inte medlem av BSPC och fick nyligen avslag på sin ansökan om observatörsstatus i organisationen. Orsaken är Vitrysslands "demokratiunderskott", med presidentval där andra kandidater än Lukasjenko utsätts för gangsterfasoner och misshandlas till medvetslöshet.  Parlamentet anses allmänt vara en marionett till Lukasjenka, som söker legitimitet genom BSPC. Nu hade då de ryska värdarna (?) bjudit in vitryssarna i alla fall. Svenskarna protesterade, tyskarna hotade att marschera ut om vitryssarna fick taltur. Den vitryske talaren ströks från listan efter en hetsig debatt i högsta beslutande organet Standing Committee. Senare började det gå rykten om att det ryska ordförandeskapet I ALLA FALL skulle låta Mihajl Orda från Vitryssland tala. Alla gjorde sig beredda att marschera ut igen, men ingen vitryss begärde ordet. Med 1 timme kvar av konferensen delade plötsligt vitryssarna ut ett skriftligt uttalande till delegationerna om hur man arbetar med hållbar energi. Detta var precis före det var dags för den avslutande debatten och tolkades som att vitryssarna i alla fall skulle tala. Ett oroligt surr bröt ut i salen och delegaterna gjorde sig än en gång redo att avbryta konferensen och marschera ut. Ingen begärde dock ordet, så krisen undveks. 

Mitt intryck? 

Jag kan tycka att det är otroligt trist att Österjsöparlamentarikernas energi ska behöva gå åt till sånt här i stället för att samarbeta kring miljö, näringsliv och sociala frågor. Det saknas inte direkt utmaningar. Men, det fanns inget val då Vitryssland en gång dök upp på konferensen. Vi kan inte ge Vitryssland ens en smula legitimitet så länge landet styrs som en nidbild av en kolchoz. Å andra sidan - ska vi gemensamt kunna göra någonting åt den miljöbelastning som Vitryssland tillför Östersjön, så behöver vi samarbete. 

Men inte till priset av grundläggande medborgerliga rättigheter.








Inga kommentarer: