Europeiskt samarbete. Varför? (Öppningstal på europeiska samarbetsdagen 21.9)

Europeiskt samarbete – varför? En bra fråga.

Låt oss inleda med ett knutpatriotiskt, rentav finländskt perspektiv. Finlands orientering mot Europa började – på allvar – av ekonomisk nödvändighet. Jag vill särskilt lyfta fram det så kallade Fineftaavtalet, från 1961 genom vilket Finland inträdde som associerad medlem i European Free Trade Association (Efta), som bildats året innan. Sovjets dåvarande ledare Hrustjov hade sagt ”Njet” men det mildrades till att ”Da njet da” eller ”jo nej joo” (som det heter på åländska), lagom till Kekkonens 60-årsdag.

 

En förutsättning för Fineftaavtalet var att Finland gav östblocket samma möjligheter, vilket är förklaringen till att det i mitt barndomshem kunde finnas julgransljus tillverkade i... Östtyskland! Finland var på sätt och vis pionjär i Europeiskt samarbete då man - som i princip enda Europeiska land hade handelssamarbete både med både öst och väst.  För den finländska industrin innebar avtalet en tredubbling av exporten under åren 1964-1969 och en 3,5-dubbling av importen från Efta till Finland. Det var detta som drev fram det europeiska samarbetet, bit för bit – nödvändigheten att kunna handla.

Det är också det som är den främsta fördelen med Europeiskt samarbete – som ett handelsblock har EU betydligt större tyngd än 28 medlemsländer.

Den andra nyttan med EU är förstås den fria rörligheten – för dig som människa. Efter BREXIT-omröstningen har flera britter vaknat upp till en verklighet som innebär att de kommer att behöva VISUM. Till Europa! För det är det det innebär att inte vara med i det europeiska samarbetet.

Central Baltic är, som jag ser det, en av EU-tankens främsta budbärare som uppmuntrar till samarbete över gränserna för att sprida budskapet: tillsammans kan vi göra mer! Vi kan tillsammans skapa en medvetenhet i alla Östersjöländer om att det är viktigt att plocka bort skräp, återvinna båtar av plastfiber och minska utsläpp av kväve och fosfor. Vi kan skapa en pilgrimsled som stärker intresset för hela vår region och för vårt kulturella utbud.

Interreg-projekt har som sådana ett – delvis oförtjänt – rykte av att vara överdrivet byråkratiska och krångliga. Flera steg har tagits i riktning mot enklare förfaranden och enklare projektstyrning. Och det är bra! Det bör bli ännu enklare och alla behöver veta hur enkelt det är. Och framför allt:

Tillsammans kan vi göra mer!