Delaktighet och tillit

Talman,

Vi debatterar idag Landskapsregeringens meddelande gällande utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland-statusrapport 2. Jag kommer i detta anförande att fördjupa mig särskilt i de strategiska utvecklingsmålen 1 och 2:

1. Välmående människor vars inneboende resurser växer ss. 14-18

2. Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället. Ss. 19-22

Vårt omslagsdokument är brutalt ärligt: ”Nulägesbeskrivningarna visar att inget av de strategiska utvecklingsmålen ännu har uppnåtts.”

Så, hur uppnår vi de sju strategiska utvecklingsmålen? Avgörande för framgången kommer att vara ordet delaktighet.. Alltså att vi här i detta rum känner delaktighet i hållbarhetsarbetet och i morgon fortsätter känna delaktighet. Vi lägger stora resurser på detta arbete och det är verkligen viktigt att detta känns som hela Ålands gemensamma projekt.

Det här handlar om en omfattande samhällsomställning och det blir därför viktigt att det inte uppfattas som att det är t.ex. en enda politisk gruppering eller att det är ”den politiska elitens” projekt, inte något som angår ”verklighetens folk” som kämpar på med sitt. Det här är ingen ny utmaning  och den kommer att följa med arbetet. Därför finns skäl att fundera extra kring just den här biten: Hur kan vi bygga in mera parlamentarisk samverkan?

Till själva saken, mål 1:

Hur skapar vi då välmående människor, vars inneboende resurser växer? Ett kort svar är att ge möjligheten till arbete, ge mening och möjlighet att göra rätt för sig och bidra till vårt gemensamma samhälle. Både näringsavdelningen och socialavdelningen jobbar med denna viktiga fråga: Hur kan vi sänka tröskeln arbetsplatser för de grupper som av en eller annan orsak är utestängda från arbetsmarknaden? Det är förstås detta som är orsaken till att regeringen ordnat seminarier just på temat ”socialt hållbar arbetsmarknad”. Här vill jag särskilt berömma de åländska företagare som dragit sitt strå till stacken och bidragit till att, steg för steg, integrera ex. människor med mentala hälsoproblem.

Mål 2 handlar om tillit – det nordiska guldet.

Enligt Sveriges avgående generalkonsul har vi mycket tillit på Åland och den innebär fördelar i form av ”låga transaktionskostnader”.  Jag vill ge ett banalt exempel på det – ett cykelinköp. Jag minns då jag skulle köpa en begagnad cykel och ringde säljaren. ”Jag e inga hemma, men du kan lämna pängarna i postlådan”, sa han. Jamen jag hade ju tänkt pruta? sa jag. ”Jamän då lägger du lite mindre pängar i lådan då”, sa han. Detta, mina vänner, kan man kalla låga transaktionskostnader!

Såsom konstateras i dokumentet kan tillit mätas på flertalet sätt. Ett sätt är genom att mäta trygghet, titta t.ex. på Rapport 2014:9 Att leva och bo som inflyttad på Åland s. 49! Där kunde vi konstatera att  ”Den största delen av respondenterna (97 procent) känner sig trygga eller ganska trygga där de bor.” Det är ganska bra! Kunde med fördel lyftas in i hållbarhetsrapporteringen som en positiv invinkling. 

Vad stärker då tilliten till det här arbetet som vi nu håller på med? Kanske det att medborgarna ser att vi tar konkreta steg för att förverkliga hållbarhetsagendan. I fredags meddelade infrastrukturminister Mika Nordberg landskapets maskinpark ska drivas med miljövänlig diesel gjord på restprodukter. Ett mycket konkret steg mot att utsätta naturen för mindre

koncentrationsökning av ämnen från berggrunden. (fossila bränslen, metaller och mineraler). Att koldioxidutsläpp kan minskas med 90% och att vi tar medvetna steg framåt mot ett hållbarare Åland stärker tilliten.

Men, talman, jag vill också nämna några trender som undergräver tilliten på Åland. Jag ska ge några exempel:

-       Anonyma nyhetssajter utan ansvarig utgivare, som strävar till att uppnå största möjliga splittring i samhället. Göda konspirationsteorier, skapa en allmän känsla av förfall och hopplöshet. ”Allt går åt skogen”. Ställa grupper mot varandra: Invandrade mot ”urinvånare”, finsktalande mot svensktalande, den ”korrupta politiska eliten” mot verklighetens folk. Dessa sajter är idag en verklighet i hela Europa, också på Åland. Det har blivit viktigare än någonsin att vi i detta rum värnar vår trovärdighet och då menar jag inte för vår politiska överlevnads skull, utan för att kunna stå emot den syndaflod av Fake News eller Semifake News som kommer att möta oss i nästa valrörelse, var så säkra.

-       I min egenskap som socialminister har jag kontaktats av påfallande många pappor som tappat tilliten till samhället. Ofta med en vårdnadstvist i bakgrunden. Har bl.a. kontaktats av en pappa som fick en alkoholutredning ”på sig”, trots att han själv och dennes föräldrar intygade att han aldrig rört en droppe sprit i sitt liv. Eller pappan som upplever att det inte spelar någon roll vad han säger till socialmyndigheterna, ingen tror honom när det kommer till barn. Varför ska vi lyssna på dessa män? Jo, det är för att detta är medborgare som tappat tilliten till samhället. En del av dom har tappat sin tro på hela samhället som sådant, då de upplevt lögner upphöjas till officiell sanning.
Vi ska också bry oss om dem, eftersom vi har ratificerat barnkonventionen och lagfäst barnets rätt till sina föräldrar. Det är det det handlar om, barnets rätt – inte föräldrarnas rätt eller fel.

Vi bör sträva efter ett samhälle som känns rättvist och där alla känner tillit.  Och vi bör vara medvetna om att just den målsättningen ställer höga krav på våra myndigheter. Krav om att inte dra förhastade slutsatser och bevara sin integritet.

Och framför allt: källkritik. Är det nåt som förenar exemplen ovan så är det en kritisk hållning till all information. Finns det någon oberoende källa som kan bekräfta det jag hört – eller inte?

Tack för ordet.