söndag 25 november 2018

Till minnet av Danne Sundman

Året var 2011 och det var spännande tider. Ett nyvalt lagting samlade sig och mitt parti var mitt inne i regeringsförhandlingar. Under de första minutrarna av första gruppmötet drog vi slutsatsen att vi kan bilda ett "block" tillsammans med dåvarande Obunden Samling, 5 minuter senare marscherade hela den Obundna gruppen in till Moderaternas partikansli. De hade kommit till samma slutsats. In marscherade också ledamoten Danne Sundman, med bestämda steg.

Kort därefter skulle Danne presentera ett betänkande i lagtingssalen, i egenskap av viceordförande för självstyrelsepolitiska nämnden. Jag bänkade mig, fylld av fördomar. Kände Danne ytligt från brandkåren, men senaste två åren hade jag jobbat utomlands och format min världsbild bara utgående från vad som stod i de åländska tidningarna. Tidningarna hade varit ohämmat raljanta varje gång det stod nåt om Danne. Visste att Danne hade bråkat om nån skylt vid Baltichallen, att han flera gånger tagit hårt ställning mot Finland. Tyckte då att han överdrev, det tycker jag inte mera. Väntade mig nån form av politisk teater á la Bert Karlsson.

Istället fick jag höra en vältalig, omsorgsfullt förberedd redogörelse med stark självstyrelsepolitisk udd. Jag insåg där och då att mediebilden av Danne var åt skogen och den uppfattningen har hållit i sig sen dess. Danne visade sig vara en god kamrat, brutalt ärlig och alltid med nån drastisk, träffsäker replik i bakfickan som kunde fånga allas uppmärksamhet och ibland "desarmera" svåra situationer.

En sådan situation uppstod en sommar då Danne och jag var enda politikerna som lagtinget lyckats skramla ihop vid ett besök från svenska riksdagen. Gänget var dessutom påfallande reserverat och svårpratat, så Danne utnyttjade sin ställning som värd med att dra en... fräckis! En vågad en. Men den gick hem och gästerna stannade kvar. Gänget tinade upp och började plötsligt tycka det var riktigt gemytligt på Åland. Den här typen av social trollerikonst var något av Dannes adelsmärke.

Minnesvärd utfärd till Dannes och Anns stuga den 17 juli 2017. 15 min efter att bilden togs märkte vi att båten inte gick att styra vettigt och vi fick börja skruva på hydrauliken.

Danne var alltid lätt att prata med, en av de politiska kolleger jag umgicks med ibland fritiden. Glömmer aldrig det omständliga äventyret då vi besökte hans stuga på Föglö sommaren 2017, vi besökte först hans strand, fick motorhaveri, glömde en massa grejer men ändå på nåt sätt lyckades pallra oss hem igen efter härlig grillmiddag och bastubad. Glömmer aldrig heller då han kom på "svarsbesök" min stuga för att "typa". Lugnt och sakligt redogjorde han för att han ju inte är här för att "tryna" utan "typa" vilket innebär en noggrannare uppskattning av föremålets beskaffenhet. Uppskattade för egen del mycket att han tog sig tiden att komma, trots att han då var mycket trött och hårt prövad av sjukdomen.

Danne var en arbetsmyra av rang. Alla omöjliga uppdrag plockade han på sig - Ålands Investerings Ab, Södra Ålands Högstadiedistrikt, PAF:s styrelse. Påfallande många otacksamma uppdrag som innebar att offentligt klä skott för andras misstag och ibland rena omöjligheter. Alltid lojal, alltid lösningsinriktad. Också här efterlämnar Danne ett stort tomrum.

Vi är många som sörjer Danne. Hans fina familj och Ann som han friade till på valnatten 2007. Hans kamrater på jobbet och fritiden.

Vila i frid Danne, du är mycket saknad.



1 kommentar:

Kerstin Ö sa...

Fint skrivet, håller med om det mesta, dock inte om att mediebilden av Danne var åt skogen och raljant. Jag har åtminstone försökt att citera folk korrekt. Uppskattade Dannes klarspråk och kanske ibland tillspetsade kommentarer och svar. Han var en mycket god talare, rolig, och, som du skriver, vältalig och påläst. Att då skriva som han sa är inte ”åt skogen”. Kan förstås inte gå i god för vad och hur andra skrivit om honom men avvisar bestämt påståendet att vi var raljanta.
Har ofta i debatten saknat Dannes skarpa kommentarer, ofta satt de som pricken över i. Må han vila i frid.