Att ställa krav är att bry sig

-->

-- Klargörande med anledning av Ålandstidningens ledare den 15.3.2019

Med anledning av Ålandstidningens ledare den 15.3 vill jag bidra med kompletterande uppgifter för att göra bilden så fullständig som möjligt. Ledarskribenten anför att det är ”djupt olyckligt” att ställa finska behörighetskrav inom socialvården. Det är alltså just detta som Åland gör idag, då behörighetskraven utgår från en sönderborrad finsk lag från 1982 och en förordning från 1992 som inte går att tillämpa på grund av att utbildningsbeskrivningarna är utdaterade. Detta råd(d)ande rättsläge är inte bara sorgligt, det är också till direkt skada för utsatta klienter inom socialvården och inte bra för landskapets ca 25 socialarbetare som vill veta exakt var gränsen för deras befogenheter. Det behövs framför allt i lägen då en domstol ska bedöma till om socialarbetaren överskridit sina befogenheter. 

Tidens tand har alltså eroderat behörighetslagstiftningen och en modernisering av riksbehörigheterna 2005 gick Åland fullständigt förbi. Det landskapsregeringen föreslår nu för att råda bot på denna brist (som nog saknar motstycke) är en egen åländsk fulltextlag som tar avstamp i LL om erkännande av yrkeskvalifikationer från 2017. Vi föreslår ingen blankettlag som skulle hänvisa till finländsk lag, eftersom vi förutspår att utvecklingen mycket snabbt kommer att springa ifrån oss på rikssidan. Det vi föreslår i socialvårdslagarna blir alltså på längre sikt grunden för en egen åländsk socialpolitik. För detta är bara början, vi behöver i nästa skede ta fram en ny klientavgiftslagstiftning och funktionshinderlag för Åland.

ÅT:s ledarskribent skriver: ”En klar majoritet av åländska ungdomar utbildar sig inte i Finland utan i Sverige och i allt större omfattning även inom övriga EU.” Detta stämmer också för socialarbetare och är den främsta orsaken till att allt erkännande utgår från EU:s yrkeskvalifikationer. Vad gäller själva processen så kommer den att vara likartad även i fortsättningen. Också om Valvira ges möjligheten att sköta hanteringen i stöd av överenskommelseförordning. I en sådan överenskommelseförordning måste ingå ett utbildningsmoment om åländsk socialvård, på Högskolan på Åland. Svenska socionomer kan alltså liksom idag söka om erkännande av yrkeskvalifikationer och de socionomer från Sverige som har fått dispens före lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan söka om det.

Det är dock sant att systematiken i lagarna ligger nära de finländska. Detta beror på att den åländska socialvården, hur den än är formad, måste funka ihop med FPA-systemet och socialförsäkringarna som idag är finländsk behörighet. Det tål också att lyfta fram att socialarbetarens roll är väldigt annorlunda i det svenska och finländska systemen. I Sverige är socialarbetare inte ett reglerat yrke, vilket betyder att vem som helst med några års högskoleutbildning kan bli socialarbetare. I Sverige är det inte heller socialarbetarna som bär det juridiska ansvaret, utan nämnderna i respektive kommun vilket är logiskt. Diskussioner har förekommit om att göra socialarbetaryrket reglerat som i Finland.

Det som det är lätt att hålla med om är att vi behöver allt kompetent folk vi kan få till Åland. Den föreslagna lagen ger ett rättsläge där det går betydligt snabbare och är billigare att utbilda sig till socionom i Sverige och sedan begära erkännande av yrkeskvalifikationer, än att studera i Finland. 

Att ställa krav är att bry sig. Om socialarbetaren, om samhällets mest utsatta och om vårt framtida Åland.

Wille Valve, 
Social- och hälsominister