Anförande om hemundervisning

Talman,

Vi kommer att tala mycket kort. I grunden ser vi positivt på möjligheten att hemundervisa, det är för oss en frihetsfråga och den möjligheten bör finnas.

Däremot bör de objektiva kriterierna för hemundervisning skärpas och vi tror det är otroligt viktigt att säkerställa verklig inhämtning av kunskap, validera och kontrollera. Det handlar om tre saker:

• Den hemundervisning vi har måste ha en kvalitetsstämpel och ett gott rykte, annars kan vi glömma hela hemundervisningen som en tillgång i Ålands attraktionskraft. Den kommer att utvecklas till det motsatta. 
• Det handlar om att säkerställa barnens rätt, föräldrarna kan vara hur fria och radikala som helst, men när barnen blir 18 år måste vi kunna se dessa vuxna – rakryggat - i ansiktet när de frågar ”varför lät ni det här fortsätta?”. Det är också värt att minnas att en stor del av hemundervisningen inte är det minsta ideologiskt driven: Det handlar om nåt så enkelt som att många föräldrar vill se till sitt barns bästa när de väljer hemundervisning, det kan t.ex. handla om att skolan helt enkelt inte passar ett särbegåvat barn eller ett barn med betydande sociala utmaningar. 
• Den som inspekterar måste också ha ett starkt och tydligt mandat, för när antal hemundervisare ökar till 128 i grundskolan (enligt ÅSUB) så ökar tyvärr också den mycket lilla andelen av mänskligheten som kan benämnas ”rötägg”. Det är väldigt viktigt att denna lilla del av mänskligheten inte får sätta agendan. Om man vill göra hemundervisningen aningen striktare, så bör vi överväga den här typen av frågor: Ska du alls få hemundervisa, om du är fälld i domstol för vissa typer av brottslighet?

Nu då till själva åtgärdsmotionen:

OM vi vill motverka att hemundervisningen blir ett instrument för radikalisering, då finns det en poäng i att , i kombination med andra åtgärder, tillgängliggöra läromedel på Åland. Främst då i form av skolböcker. Praxisen på Åland är icke enhetlig för detta, kommunerna kan erbjuda läromedel - så det är helt klart en intressant fråga att titta närmare på, väga för- och nackdelarna mot varandra.

Definitionen av ordet ”läromedel” har dock betydelse här, ledamoten Juslin problematiserade huruvida detta ska omfatta licenser eller inte, handlar det rentav om datorer? Så vi ber utskottet att titta lite extra på definitionen av ”läromedel”. Helt klart är att det är en fördel att ha en gemensam standard att utgå ifrån i form av skolböcker.

Vad gäller motargumenten som anförts så gör vi klokt i att minnas hur landskapsandelssystemet är utformat, kommunerna får idag landskapsandelar för sina hemundervisare oberoende av dom är i skolan eller inte. En stor del av de teoretiska läromedlen är mycket enkla att tillgängliggöra.

Vi moderater tror att det behövs lite mer skärpning och tydlighet för att säkerställa kvalitet, vi välkomnar beskedet från regeringen att man är beredda att strama till denna undervisningform. Vi tror också att det kan finnas en fördel i att – till vissa delar - tillgängliggöra skolans läromedel.

Tack för ordet.

Människan först!

Bästa folktingsdelegater, bästa vänner

Ofta sägs det att ett mått på hur gott samhälle vi har är hur vi behandlar samhällets mest utsatta, t.ex. människor med funktionsvariationer, intellektuell funktionsnedsättning och som inte klarar av att leva ett fullgott liv utan stöd från samhället, våra myndigheter – på ett begripligt språk. En annan paroll som många kan instämma i är att ingen ska ramla mellan stolarna.

Ändå är det exakt detta som har hänt med ett 10-tal socialvårdsklienter som av myndighet placerats i Sverige och som sedan februari i år befinner sig i juridiskt limbo, de står utan folkpension från Finland och betraktas inte heller som Sveriges ansvar. De har ramlat emellan stolarna, den verklighet de möter nu stärker inte förtroendet för myndigheter överlag. 

Inför den förestående utskottsbehandlingen är det viktigt att ni känner till några saker kring Motion nummer 2, om den RÄTTSLIGA STATUSEN FÖR DE SVENSKSPRÅKIGA FINLÄNDARE SOM PLACERATS UTOMLANDS AV MYNDIGHETER.

Det första ni behöver veta är att problemet inte är löst, statusen är oförändrad i maj 2025, FPA och de svenska myndigheterna funderar vidare. Rent praktiskt har lösningen blivit att de anhöriga står för levnadskostnaderna, skuldsättning har förekommit enligt intresseorganisationerna. 

Det andra ni behöver känna till är att det finns fler fall, minst ytterligare ett fall från fastlandsfinland, (möjligen 2) utöver de 10 åländska klienterna jag nämnt. FDUV som är intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland kan ge mer information, ifall ni vill fördjupa er i det.  

Det tredje jag vill säga är att det står i styrelsens utlåtande att Folktingets hoppas på en snabb lösning, den förhoppningen har kommit på skam. Ingen lösning finns och läget är fortsättningsvis prekärt.

Jag vill anmäla kraftigt avvikande åsikt vad gäller påståendet att motionen inte har en direkt anknytning till språkliga rättigheter och faller utanför ramen för Folktinget. Detta är fråga om svenskspråkiga klienter med funktionell nedsättning som genom myndighetsbeslut placerats i Sverige för att kunna få särskilt krävande socialvård – på sitt modersmål - och möjliggöra fortsatt, finländsk intressebevakning för klienterna. Det vore därför ett välkommet principiellt ställningsstagande att denna möjlighet tydligt skall finnas i lag, dvs. det ska vara möjligt att med myndighetsbeslut kunna placera socialvårdsklienter i andra nordiska länder givetvis också åt andra hållet. Människan först!

Jag vill avrunda med min djupa oro för att Folkpensionstalten, tillsammans med svenska myndigheter gör en ”hård dragning” i dessa individuella fall och beslutar sig för att dessa finländska medborgare med intressebevakare helt ska bli Sveriges ansvar. Det skulle innebära att klienterna tappar sina åländska och finländska intressebevakare, Sverige kan därefter suveränt besluta om helt annan service och de får en svensk intressebevakare som kan välja placering var som helst i landet.

Till sist kan jag inte förena mig i slutsatsen att denna motion inte föranleder några åtgärder. Min hälsning till utskottet är att denna fråga måste hållas under lupp tills den är löst. Min hälsning till det nyvalda folktinget är egentligen motsatsen till det som står i styrelsens utlåtande: Den här motionen föranleder åtgärder. Handlingskraft. Jag uppmanar alla – både regeringsföreträdare och opposition - i salen att verka för ett tydligt grepp kopplas om denna fråga – att trygga klienternas grundläggande rättigheter. Vårt ansvar är att – tillsammans, varsamt och beslutsamt - lyfta dom, för det är så vi ska behandla samhällets mest utsatta.