Om golf och elgräsklippare

Talman,

Tänkte idag tala lite om... golf.

Det råder verkligen "golffeber" i Norden just nu, med ökande medlemssiffror överallt. Golfen är het, det kommer att märkas i en del kampanjer med syfte att sprida det positiva ryktet om Åland som en toppdestination inom finländsk golf, rentav internationell golf.

Eller för att snabbcitera Visit Ålands hemsida: ”Åland är golfparadiset nära dig, med Finlands bästa bana! Åland är en mångsidig golfdestination och alla utmaningar en golfare kan önska sig”.

Vi kan också nämna att slottsbanan för närvarande rankas som en av Europas 100 bästa banor samt som Finlands bästa bana. Slottsbanan stod även värd för Ladies European Tour 2022.

Att stärka Ålands attraktionskraft som golfdestination är klok politik, det är tämligen resursstarka, målmedvetna turister som gärna efterfrågar flygförbindelser och är intresserade av natur- och friluftsupplevelser. När ÅSUB år 2024 studerade olika turistgruppernas samhällsekonomiska betydelse fann de att ingen turistgrupp lämnar så mycket pengar efter sig som golfarna. Pengar som genererar fler arbetstillfällen och starkare välfärd på Åland. 

Är golfarna lösningen på allt? Absolut inte. Men de är en av flera viktiga grupper som vi redan har identifierat som viktiga för Åland. 

Vi kan inte bara säga "nej" till allt, vi behöver också säga "ja" till några saker som vi ska leva av i framtiden. Golfturismen är vi redan idag urstarka på, vi har banor av hög kvalitet som drar köpstarka turister. 

Landskapsregeringen föreslår ”Investeringsstöd för (laddinfrastruktur samt) robotgräsklippare för golfanläggningar i syfte att effektivisera banskötseln och att minska klimatpåverkan. Genom robotik kan anläggningarna minska bränsleförbrukning, arbetskostnader och buller samtidigt som kvaliteten av banorna förbättras.”

Här kan man notera att de åländska golfbanornas konkurrenter redan har fått exakt den här typen av stöd, t.ex. golfcentret Laukaa Peurunkagolf, ett golfcenter i Mellersta Finland där det har spelats golf i över 35 år. Anläggningen består av en 18-hålsbana och en 3-håls par-3-bana. Inför den kommande säsongen står klubben inför den största förändringen i sin historia vad gäller skötseln av banan.

Företaget Positec Group, som tillverkar Kress robotgräsklippare, och Laukaa Peurunkagolf har ingått ett fyraårigt samarbetsavtal. Som ett resultat av detta kommer hela 27 nya robotgräsklippare att installeras på banan under säsongen 2025, utöver de fyra som redan är i bruk. Samarbetet är till stor nytta för båda parter. Framöver kommer Laukaa även att fungera som testplats för nya robotmodeller och programvaror från Kress samt bidra till produktutvecklingen. Den här typen av framåtsyftande partnerskap kan med fördel också ingås på Åland.

Det är också viktigt att känna till att investeringen i robotgräsklipparna har fått extra skjuts av det offentliga, mera specifikt av det finländska landsbygdsutvecklingsprogrammet via ELY-centralen. Investeringsprojektet på rikssidan omfattar 27 robotgräsklippare och tillhörande elektrifiering av golfbanan. Hela projektet genomförs under 2025 med en total budget på över 300 000 euro, varav nästan 60 000 euro är beviljat stöd från ELY:s landsbygdsfond.

Så, för att sammanfatta:

·       Detta handlar om att utjämna ”spelplanen” mellan åländska aktörer och aktörer utanför Åland.

·       Detta handlar om en målmedveten satsning för att stärka Åland som golfdestination, helt i linje med tidigare strategier.

Det finns dock en sak som är viktig att tänka på, det är likabehandling av samtliga aktörer på Åland. Det finns flera aktörer som erbjuder golfande, självklart ska alla ha lika möjligheter att stärka sin konkurrenskraft. Går inte att välja ut en aktör och stödja bara den.

Talman, nu tänkte jag prata lite om bostäder anpassade för den äldre befolkningen.

Jag tänker inte upprepa ”litanian” från vårbudgetdebatten, men det är värt att nämna att ekonomin är ansträngd och hårda prioriteringar behövs, dvs. våra få resurser måste användas rätt. Alla siffror vi har om den demografiska utvecklingen talar för att andelen äldre på Åland ökar kraftigt. Detta får flera konsekvenser, bl.a. behövs ny äldreomsorg i form av Hälsans hus och Jomalas nya äldreomsorg. Men vi ska inte glömma bort den stora gruppen som kan och vill bo hemma, bara det finns någonstans att bo. Moderat Samling har därför lagt en kort budgetmotion om att ”Bostäder anpassade för den äldre befolkningen prioriteras” i räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion. Vi hoppas få stöd för resonemanget, vi tror att det är viktigt.

Talman, i stora drag har denna ändringsbudget karaktären av en ”städarbudget”. Den är relativt okontroversiell, möjligen med undantag för medlen till Åboflyget där vi inte tycker det är helt glasklart hur landskapsregeringen räknar – men måhända det klarnar i utskottsbehandlingen.

Tack för ordet.  

Anförande om hemundervisning

Talman,

Vi kommer att tala mycket kort. I grunden ser vi positivt på möjligheten att hemundervisa, det är för oss en frihetsfråga och den möjligheten bör finnas.

Däremot bör de objektiva kriterierna för hemundervisning skärpas och vi tror det är otroligt viktigt att säkerställa verklig inhämtning av kunskap, validera och kontrollera. Det handlar om tre saker:

• Den hemundervisning vi har måste ha en kvalitetsstämpel och ett gott rykte, annars kan vi glömma hela hemundervisningen som en tillgång i Ålands attraktionskraft. Den kommer att utvecklas till det motsatta. 
• Det handlar om att säkerställa barnens rätt, föräldrarna kan vara hur fria och radikala som helst, men när barnen blir 18 år måste vi kunna se dessa vuxna – rakryggat - i ansiktet när de frågar ”varför lät ni det här fortsätta?”. Det är också värt att minnas att en stor del av hemundervisningen inte är det minsta ideologiskt driven: Det handlar om nåt så enkelt som att många föräldrar vill se till sitt barns bästa när de väljer hemundervisning, det kan t.ex. handla om att skolan helt enkelt inte passar ett särbegåvat barn eller ett barn med betydande sociala utmaningar. 
• Den som inspekterar måste också ha ett starkt och tydligt mandat, för när antal hemundervisare ökar till 128 i grundskolan (enligt ÅSUB) så ökar tyvärr också den mycket lilla andelen av mänskligheten som kan benämnas ”rötägg”. Det är väldigt viktigt att denna lilla del av mänskligheten inte får sätta agendan. Om man vill göra hemundervisningen aningen striktare, så bör vi överväga den här typen av frågor: Ska du alls få hemundervisa, om du är fälld i domstol för vissa typer av brottslighet?

Nu då till själva åtgärdsmotionen:

OM vi vill motverka att hemundervisningen blir ett instrument för radikalisering, då finns det en poäng i att , i kombination med andra åtgärder, tillgängliggöra läromedel på Åland. Främst då i form av skolböcker. Praxisen på Åland är icke enhetlig för detta, kommunerna kan erbjuda läromedel - så det är helt klart en intressant fråga att titta närmare på, väga för- och nackdelarna mot varandra.

Definitionen av ordet ”läromedel” har dock betydelse här, ledamoten Juslin problematiserade huruvida detta ska omfatta licenser eller inte, handlar det rentav om datorer? Så vi ber utskottet att titta lite extra på definitionen av ”läromedel”. Helt klart är att det är en fördel att ha en gemensam standard att utgå ifrån i form av skolböcker.

Vad gäller motargumenten som anförts så gör vi klokt i att minnas hur landskapsandelssystemet är utformat, kommunerna får idag landskapsandelar för sina hemundervisare oberoende av dom är i skolan eller inte. En stor del av de teoretiska läromedlen är mycket enkla att tillgängliggöra.

Vi moderater tror att det behövs lite mer skärpning och tydlighet för att säkerställa kvalitet, vi välkomnar beskedet från regeringen att man är beredda att strama till denna undervisningform. Vi tror också att det kan finnas en fördel i att – till vissa delar - tillgängliggöra skolans läromedel.

Tack för ordet.

Människan först!

Bästa folktingsdelegater, bästa vänner

Ofta sägs det att ett mått på hur gott samhälle vi har är hur vi behandlar samhällets mest utsatta, t.ex. människor med funktionsvariationer, intellektuell funktionsnedsättning och som inte klarar av att leva ett fullgott liv utan stöd från samhället, våra myndigheter – på ett begripligt språk. En annan paroll som många kan instämma i är att ingen ska ramla mellan stolarna.

Ändå är det exakt detta som har hänt med ett 10-tal socialvårdsklienter som av myndighet placerats i Sverige och som sedan februari i år befinner sig i juridiskt limbo, de står utan folkpension från Finland och betraktas inte heller som Sveriges ansvar. De har ramlat emellan stolarna, den verklighet de möter nu stärker inte förtroendet för myndigheter överlag. 

Inför den förestående utskottsbehandlingen är det viktigt att ni känner till några saker kring Motion nummer 2, om den RÄTTSLIGA STATUSEN FÖR DE SVENSKSPRÅKIGA FINLÄNDARE SOM PLACERATS UTOMLANDS AV MYNDIGHETER.

Det första ni behöver veta är att problemet inte är löst, statusen är oförändrad i maj 2025, FPA och de svenska myndigheterna funderar vidare. Rent praktiskt har lösningen blivit att de anhöriga står för levnadskostnaderna, skuldsättning har förekommit enligt intresseorganisationerna. 

Det andra ni behöver känna till är att det finns fler fall, minst ytterligare ett fall från fastlandsfinland, (möjligen 2) utöver de 10 åländska klienterna jag nämnt. FDUV som är intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland kan ge mer information, ifall ni vill fördjupa er i det.  

Det tredje jag vill säga är att det står i styrelsens utlåtande att Folktingets hoppas på en snabb lösning, den förhoppningen har kommit på skam. Ingen lösning finns och läget är fortsättningsvis prekärt.

Jag vill anmäla kraftigt avvikande åsikt vad gäller påståendet att motionen inte har en direkt anknytning till språkliga rättigheter och faller utanför ramen för Folktinget. Detta är fråga om svenskspråkiga klienter med funktionell nedsättning som genom myndighetsbeslut placerats i Sverige för att kunna få särskilt krävande socialvård – på sitt modersmål - och möjliggöra fortsatt, finländsk intressebevakning för klienterna. Det vore därför ett välkommet principiellt ställningsstagande att denna möjlighet tydligt skall finnas i lag, dvs. det ska vara möjligt att med myndighetsbeslut kunna placera socialvårdsklienter i andra nordiska länder givetvis också åt andra hållet. Människan först!

Jag vill avrunda med min djupa oro för att Folkpensionstalten, tillsammans med svenska myndigheter gör en ”hård dragning” i dessa individuella fall och beslutar sig för att dessa finländska medborgare med intressebevakare helt ska bli Sveriges ansvar. Det skulle innebära att klienterna tappar sina åländska och finländska intressebevakare, Sverige kan därefter suveränt besluta om helt annan service och de får en svensk intressebevakare som kan välja placering var som helst i landet.

Till sist kan jag inte förena mig i slutsatsen att denna motion inte föranleder några åtgärder. Min hälsning till utskottet är att denna fråga måste hållas under lupp tills den är löst. Min hälsning till det nyvalda folktinget är egentligen motsatsen till det som står i styrelsens utlåtande: Den här motionen föranleder åtgärder. Handlingskraft. Jag uppmanar alla – både regeringsföreträdare och opposition - i salen att verka för ett tydligt grepp kopplas om denna fråga – att trygga klienternas grundläggande rättigheter. Vårt ansvar är att – tillsammans, varsamt och beslutsamt - lyfta dom, för det är så vi ska behandla samhällets mest utsatta.

Var försiktig med Ålands frivilliga brandkårer!

Talman,

Vi motionärer är fullt införstådda i behovet av motion. Vi är också införstådda i de parlamentariska förutsättningarna. Till dessa hör att åtgärdsmotioner som huvudregel läggs underst i högen och avförs. Vi vill dock - denna gång – be lag- och kulturutskottet att med omsorg sätta sig in i frågan. Om det skulle vara en prestigefråga att inte behandla saker från oppositionen, så OK -  fördjupar er då i själva sakfrågan som handlar om de krav som kommer att ställas på Ålands 18 frivilliga brandkårer och 500 frivilliga brandkårister.

Frivilligarbete är donation av arbetskraft. Ett mera ”projektbaserat” frivilligarbete brukar kallas talko eller ”talka” på åländska. Skattebyrån gjorde år 2017 ett misslyckat försök att reglera matförmånerna för talkoarbetare i en särskilt detaljerad anvisning om vilken frivilligarbetarmat som är skattepliktig och inte. Efter det har Finland blivit utnämnt till lyckligaste land 8 år i rad, det har möjligen ett samband – eller så inte.

Lärdomen från försök att detaljstyra frivilligarbete är den samma: Gör det inte. Då tappar folk gnistan, dvs. lusten att frivilligarbeta. Människor som brinner för självstyrelsen känner också till den frivilliga brandkårens roll i bygget av vårt samhälle. Om inte, så ta det åländska folkets historia volym 2, bläddra fram till sida 16 och läs om mötet på Ålands folkhögskola den 20 augusti 1917, vars förevändning var - bildandet av brandkårer på Åland. Själv har jag sett brandkårens sociala sida på nära håll. Jag har sett ungdomar som lätt hade kunnat ge ett okonstruktivt bidrag till samhällsbygget – men som i stället fick lära sig rädda liv, klippa upp en kraschad bil och värderingar om gott kamratskap. Allt detta med frivilliga krafter, frivillig planering och frivilligt engagemang.

Med allt detta sagt så är det självklart att det skapar viss osäkerhet då landskapsregeringen den 5 mars upphäver anvisningarna för rökdykare från 2019 och meddelar att 4 anvisningar och planer istället ska börja tillämpas på Åland. De exakta konsekvenserna av dessa beslut är ännu – oklara för oss som undertecknat, vi förmodar att de mera exakta kravnivåerna möjligen fastställs senare, kanske i dialog med räddningsväsendet.

Det finns flera frågor vi önskar att utskottet fördjupar sig i: Blir den administrativa bördan rimlig för Ålands frivilliga brandkårer och brandkårister? Blir kostnadsbördan rimlig för den enskilde brandkåristen rimlig, vad blir helhetskostnaden för det årliga fys-besöket, inklusive läkarbesök? Vilka fördelar finns med att använda samma kriterier för rökdykare och höghöjdsarbete som i Finland? Finns allt utbildningsmaterial på svenska som nu tas i bruk på Åland? Vilka blir de nya kraven för frivilliga brandkårister?

Vi hoppas att utskottet verkligen kan ta motionen till behandling, vi ser vissa fördelar med det. Att utskottet tar ställning till detta vägval kan i bästa fall ge ministern ett tydligare mandat i sitt arbete. Behandling av brand- och räddningsfrågorna är dessutom lite av en raritet under en mandatperiod, detta är en möjlighet att fördjupa sig i det arbete som görs för att skydda Åland dygnet runt. 

Talman, till sist är arbetarskydd givetvis viktigt. Man kunde förstås försöka hävda att arbetarskydd enbart gäller den som är i ett regelrätt anställningsförhållande, inte den som av fri vilja stiger upp kl. 3 på morgonen för att göra det obekväma jobbet att rädda dig. Men - riktigt så enkelt är det inte. Arbetarskyddslagen, som är riksbehörighet stipulerar att det inte är någon skillnad på farligt arbete, hit hör t.ex. de specifika kompetenserna rökdykning och arbete på höghöjd, oavsett om de utförs frivilligt eller som avlönat arbete. Sen kan man också tillägga att ett visst arbetarskydd måste omfatta alla som gör uppdrag åt kommunen, också om de specifikt inte omfattar rökdykning och arbete på höghöjd.

Så, denna fråga inte är svart-vit, den är en gråskala. Men det är avgörande för de frivilliga brandkårsväsendet var nånstans i ”gråskalan” som vi till syvende og sidst landar – och det är det som vi önskar att utskottet fördjupar sig i.

Tack för ordet.

Reformera utkomststödet också på Åland

Talman,

Vi är inte helt imponerade av detta lagförslag från landskapsregeringen. Vi noterar också att största regeringspartiet liberalerna helt avstår från att hålla gruppanförande idag, vi uppmuntrar er till att hålla ett – vi är intresserade av att höra hur ni resonerar. Nu till själva sakfrågorna:

Landskapsregeringen föreslår att det ska bli möjligt att erhålla utkomststöd för ägarbostäder inom det grundläggande utkomststödet. Det som är problematiskt är inte en juridisk grund, den behövs. Det vi vill rikta uppmärksamhet mot är att vi på Åland nu fortsätter "konservera" rättsläget såsom det var den 31 mars 2024. Regeringen Orpos reformer låtsas man inte om - och då slipper Ålands regering tillämpa den striktare §7a, en bestämmelse som snävare  till utkomststödet för ägarbostäder i riket. (RP 58/2023 rd)

Orsaken till att regeringen Orpo ville snäva till § 7a var att Finland tampas med betydande underskott och man ville främja sysselsättning i riket. Med andra ord, samma utmaningar som vi har på Åland: vi har ett underskott på 29,3 miljoner (snällt räknat) och en stigande arbetslöshet bland 25-54-åringar enligt ÅSUBs januarirapport, vi behöver alltså incitament för ökad sysselsättning också på Åland. Det här lagförslaget är dock en tydlig indikation om motsatt färdriktning: på Åland fortsätter utkomststödets kriterier att leva ett eget liv, allt förblir som på regeringen Marins tid. Tanken på att det på Åland skulle finnas ett behov av att snäva till kriterierna för utkomststöd för ägarbostäder verkar inte finnas.

Vi menar att kriterierna behöver snävas till också på Åland, som ett led i att minska underskotten och öka sysselsättningen. Ifall regeringen Orpos omfattande expertarbete inte duger för regeringen så kunde man istället snäva till det "på åländskt vis" genom att införa en åldersgräns på 65 år, motsvarande gränssnittet mellan KST och kommunerna. Det skulle rent praktiskt innebära att våra pensionärer som redan arbetat ett helt liv får möjlighet till ett lite mera ”rundhänt” utkomststöd med högre nivåer i enlighet med lagförslaget, medan den arbetsföra befolkningen uppmuntras till att aktivt söka arbete.

Jag vill rikta uppmärksamheten mot att varje gång vi konserverar flera bestämmelser om utkomststöd på Åland så är det några saker som händer:

-          Vi sätter standarden att allt ska fortsätta som förr på Åland.

-          Vi avstår från möjligheten att bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik.

-          Vi gör lagstiftningen otroligt svårbegriplig för medborgaren, med ett myller av korsreferenser. Det här leder i förlängningen till fler misstag och förbiseenden som måste korrigeras.

Sen är det också så, talman att det just nu pågår en stor reform på rikssidan, målet är att halvera behovet av utkomststöd, öka syselsättningen och stärka den offentliga ekonomin i enlighet med regeringsprogrammet. Det bör ligga i landskapsregeringens intresse att noga följa detta arbete och ta tillvara det som är guldkorn för Åland.

Jag vill också påminna landskapsregeringen om att jobba lite mera integrerat. Detta är inte bara minister Zekajs ”baby”, det är lika mycket minister Perämaas och minister Josefssons. Den som vill stärka sysselsättningen på Åland och balansera ekonomin behöver tänka på politiken som en helhet och man behöver tänka på utkomststödet som ett av flera verktyg i redskapslådan.

Sen måste jag hålla med vicetalman Söderlunds replik om att kapitlet om ekonomiska konsekvenser var lite väl fåordigt. Här står att inga ekonomiska konsekvenser är att vänta i förhållande till rättsläget före den 1 januari 2025, jo visst. Men vad hade vi kunnat spara genom att i stället införa §7a på Åland? Vad sparar vi i förhållande till det rättsläge som vi har idag?  Och: Skulle vi kunna begränsa utkomststödet med en åldersgräns för ägarbostädernas utkomststöd? Det är frågor som vi önskar att utskottet kan fördjupa sig i. Det är också frågor som man bör intressera sig för om man sitter med ett underskott på 29,3 miljoner och stigande arbetslöshet.

Talman, vi tror att det här rättsområdet kan vinna på att göra en distinktion mellan den yngre och den äldre befolkningen. De yngre som sitter på en ägarbostad med mycket utgifter ska uppmuntras att söka jobb, förändra sin livssituation. Den äldre delen av befolkningen (+65) har i många fall redan arbetat ett helt yrkesliv och har kanske bott hela sitt liv i samma bostad. För många av våra äldre är det inte en rimlig förväntan att flytta eller söka jobb. 

Vi föreslår därför i första hand att utkomststödet för ägarbostäder snävas till på samma sätt som i riket, i andra hand att en åldersgräns införs på 65 år. Därigenom skulle vi uppnå sysselsättningsfrämjande effekter för den yngre befolkningen och öka den äldre befolkningens möjligheter att bo kvar i ett välbekant hushåll. 

Vi tror att hela Åland vinner på att regeringen plockar guldkornen från regeringen Orpos omfattande reformarbete som presenteras i sommar. Om det finns en vilja om att få en budget i balans och flera i arbete så borde detta vara av intresse.

Tack för ordet.  

Utred skatteundantagets samhällsekonomiska betydelse

Talman,

Jag vill inleda med att tacka för mottagandet av denna åtgärdsmotion. Åtgärdsmotioner läggs ju oftast underst i utskottshögen och avskrivs sen nån gång i slutet av mandatperioden, till oppositionens förtret. När det kommer till den här åtgärdsmotionen, så har det meddelats att den ska behandlas redan denna vecka i utskottet, tillsammans med det externpolitiska meddelandet. Det är bra, det är så här vi behöver arbeta. Man kunde rentav tala om parlamentarisk mognad.

År 1999 blev året då skattefriheten i försäljning mellan EU-länder upphörde, men fortsatte mellan Åland och omvärlden i form av skatteundantaget. Fem år senare, år 2004, gjorde ÅSUB en utmärkt kartläggning av skatteundantagets samhällsekonomiska betydelse – idag och i framtiden.

Redan år 2004 konstaterades att skatteundantaget medför administrativa kostnader och logistiska problem i handeln mellan Åland och omvärlden. Det konstaterades också att de som skördar frukterna av skatteundantaget är - andra - aktörer än de som lider av ökad byråkrati. Rapporten besvarade också frågan ”Är det värt det?” - Är det värt allt krångel i vardagen för företagarna och ålänningarna, är det värt att näthandeln stryps? Svaret år 2004 var ja. Ja, det är värt krånglet för sjöfarten ger inte bara vinster till redarna, sjöfarten ger Ålands företagare många avgångar, arbetsplatser för ålänningar och finländare, inkomster och framtidstro.

ÅSUB-rapporten från 2004 tog också tydligt ställning till den komplexa frågan om vad som händer Åland om skatteundantaget försvinner. Jag citerar rapporten:

” en nedgång i ekonomin som helhet på i genomsnitt över 30 procent, ett bortfall av efterfrågan på arbetskraft i samma storleksordning och en mer eller mindre fullständig utslagning av den överlägset tyngsta sektorn inom ekonomin, skulle ett förverkligande av detta scenario innebära en katastrof för hela det åländska samhället.”

Sedan rapporten gjordes har det dock mycket skett. Dels har det rent faktiskt inträffat många händelser åren 2004-2024 som påverkat ekvationen, dels är det så att det offentliga Ålands behov av fakta ser annorlunda ut år 2024 jämfört med år 2004 pga en förändrad omvärld.

Här är ett axplock av händelser från åren 2004-2024 som påverkar analysen:

1) transportsektorns svagare tillväxt som kan spåras till Estlands EU-medlemsskap då de finländska alkoholskatterna sänktes. Därmed sjönk och lönsamheten för taxfree-försäljningen.

2) företagens administrativa börda. Den har sedan 2004 ökat. Sedan 1 år tillbaka har den börjat öka mot Finland och just nu ökar den dramatiskt gentemot Sverige. Importen från Sverige blir svårare i oktober 2024, då transporter till Åland inte längre får lastas innan en exporthandling är gjotd. Nuvarande pris på den är 60 euro och man får inte göra den själv, till och med Åland post måste anlita ett externt ombud för detta. Så, företagens administrativa ökar.

3) momsfri handel för varor av mindre värde. Denna momsfria handel har sänkts i trappsteg och slopades i hela EU år 2021, med utmaningar för Åland som står utanför mervärdesskatteområdet.

4) att de positiva effekterna av ombordförsäljning minskat rent volymmässigt, bl.a. som ett direkt resultat av att kortruttstrafiken Mariehamn-Kapellskär upphört.

Allt detta har påverkat ekvationen från 2004. Vi bör också nämna att digitaliseringen tagit jättekliv sedan 2004 och det har inte bara varit bra för den åländske företagaren. När nya weblösningar genomförts har det varit förknippat med onödigt krångliga system, ofta har dessa också innehållit buggar. Allt detta har medfört extra mycket arbete och huvudbry, särskilt för åländska småföretagare som skall göra detta “vid sidan om” sitt företagande.

Vad är då så bra med utredningen från 2004?

Jo, den största förtjänsten med utredningen från 2004 är att den kvantifierar saker: Vad är skattegränsens kostnader för åländska företag? Hur mycket förlorar Ålands idag 2800 företagare i produktionsvärde och varukostnader? I den nya utredningen skulle man kunna kvantifiera t.ex. antalet förlorade arbetstimmar per bransch. När vi för diskussioner med finansministeriet eller svenska tullverket är det dessutom viktigt att vi har fakta, har stenkoll på var skon klämmer hur det drabbar företagarna i termer av förlorad BNP, arbetstimmar och vilken kopplingen är till förändrade tullförfaranden och rättsakter På samma sätt som det är viktigt att vi har stenkoll på de positiva effekterna av skatteundantaget för att kunna bemöta motargumentet att vi har det ju så bra.

Utredningen från 2004 var också konstitutionellt intressant då den utforskade Ålands möjligheter att dämpa effekterna av ett slopat skatteundantag, genom att överta skattebehörigheten för mervärdesskatten. Detta är måhända mindre aktuellt idag, men det tål att påminnas om att vi kan lösa en del av våra problem själva – om vi får redskapen därtill.

Efter år 2004 har en och annan ”mindre” ÅSUB-utredning gjorts, men ingen samhällsekonomisk kartläggning över skatteundantaget såsom år 2004. T.ex. rapporten Ålands ekonomi under EU-medlemskapets första 25 år som gjordes 2022 slår redan i ingressen fast att denna rapport inte utgör något ”ekonomiskt bokslut” – och det gör den inte heller.

Det är också så, talman, att i detta nu pågår diskussioner att lösa upp skattegränsknutarna. Vi moderater är i detta nu i kontakt med svenska moderater, finländska samlingspartister och lyfter några uppenbart icke-avsedda konsekvenser av de förändrade tullförfarandena. Detta gör vi i 100% samarbete med landskapsregeringen – vi må ha tusans bra kontakter men vi har inte tusen tjänstemän som kan jobba med frågan. Det måste också sägas rakt ut att Åland behöver tjänstemän som jobbar heltid med denna fråga.

Lantrådets förslag om att aktivera 22 § i självstyrelselagen är på sikt en intressant idé, men det är inget som löser problemen här och nu. Också en aktivering av 22§ måste bygga på att vi först tar reda på var ”skon klämmer” (mer om det på skattegränskvällen med Ålands näringsliv den 20 mars). Efter att vi vet var ”skon klämmer” år 2024, så måste vi tillsammans – regering och opposition – göra en extrem kunskapsresa där vi, för att citera f.d. lantrådet Roger Jansson ”blir bättre på detta än finansministeriets tjänstemän”. Och det är när vi gjort denna kunskapsresa som vi kan börja vinkla schackbrädet till vår fördel, åtminstone så att inte våra spelpjäser glider av. Det är också DÅ som vi möjligen kan aktivera 22§. Men DÅ, talman, måste sannolikt bägge moment av 22§ aktiveras – både lagtinget och landskapsregeringen. Det räcker inte med att aktivera lagtingets initiativ till lagändring (såsom gjordes med straffen för sexualbrott), vi måste då sannolikt aktivera både landskapsregeringens initiativrätt till förändring av riksförordning och lagtingets initiativrätt till lagändring.

En kartläggning behövs också för att sätta fart på den finländska utredningen om skattegränsen, den som vi fick in i finländska regeringsprogrammet efter riksdagsvalet och som ska göras i samverkan med de åländska företagarna.

Vi har också ett EU-val framför oss och i det valet är det viktigare än någonsin att vi lägger rösten på någon som kan ge en kraftfull åländsk intressebevakning i EU, inte minst när det kommer till en minskad administrativ börda för Ålands företag.

Talman, jag vill avsluta med att konstatera att det verkar finnas ett visst stöd i salen för en kartläggning såsom beskrivits i åtgärdsmotionen. Det är viktigt, det är på sitt och vis helt logiskt då flera ledamöter i det nuvarande regeringsblocket efterlyst en sådan studie. Studien från 2004 blev ju ett nyttigt arbetsredskap för flera efterkommande landskapsregeringar, det finns alla möjligheter för att även denna kartläggning kunde bli det.

Tack för ordet.  

Återinför parlamentariska styrelser

Regeringen Sjögren inledde tyvärr sin mandatperiod med att avskaffa parlamentarisk representation i landskapets styrelser. Oppositionen reagerade starkt med att sammankalla en gemensam presskonferens.

Besluten att plocka bort all opposition ur exempelvis ÅHS, ÅMHM:s och Ålands Radios styrelser är skadliga för den långsiktiga, åländska samhällsutvecklingen. För det första bör varningsklockor alltid ringa när en regering stänger ute opposition eller själv bestämmer sig för att det är ”bättre med experter än opposition”.

En regering måste kunna tåla insyn och frågor. För det andra har den liberalt ledda regeringen nu omfattat den skadliga principen att partibok måste gå före kompetens på Åland, dvs. om du hör till regeringspartierna anses du kompetent nog att delta i handhavandet av de gemensamma angelägenheter. Annars nej tack.

”Man ska vara snäll mot dom små” heter det, och regeringen är alltid stor i förhållande till oppositionspartierna. Jag har viss erfarenhet av att stå upp för principen om att de största oppositionspartierna bör medverka i styrelserna och jag vill berätta varför det är en bra sak för Åland. ÅHS-styrelserna har ända sedan grundandet varit parlamentariskt tillsatta. Min personliga erfarenhet av oppositionsföreträdarna Cita Nylund (Lib) och Ulf Weman (s) var att de gjorde mycket värdefulla insatser i styrelsen, utvecklade politiken (kring preventivvård, sterilisering, fastighetsutveckling), ställde viktiga frågor, informerade sina partier och var pålästa. En positiv bieffekt var att onödiga missförstånd undveks i den offentliga debatten, detta är viktigt i den polariserade, fake-newsdrivna verklighet vi befinner oss i just nu. En annan är att vi undviker tvära kast i politiken t.ex. kring stora satsningar. En tredje positiv effekt är att oppositionens närvaro ger mera kvalitet i besluten då de tvingar regeringspartierna att ”skärpa till sig” lite. Ytterligare en positiv effekt är samling kring stora viktiga – och dyra – frågor som sträcker sig över flera mandatperioder, ex.  större upphandlingar eller sjukvårdens ombyggnad. Och till sist kanske ren självbevarelsedrift. Med nuvarande upplägg är regeringspartierna ensamt ansvariga för allt, oppositionen behöver inte anstränga sig.

Omvärldsanalyser brukar vara viktiga. Både öster och väster om oss styrs vårdorganisationer av politiska styrelser, rentav så att representationen motsvarar valens utfall. Också ÅHS-styrelsens arbete är politiskt. Experter ska givetvis stödja beslutsprocessen med bästa möjliga fakta och sakkunskap. Att ge apolitiska experter förslags- och rösträtt är i en politisk styrelse är problematiskt. Det intressanta blir ju då inte experternas sakkunskap, utan vilka värderingar som styr experterna när de ska fatta beslut om t.ex. grunderna för infertilitetsbehandling, högkostnadsskydden eller prioritering av mål i verksamhetsplanen. De facto har vi ett regeringsparti och ett expertparti i ÅHS-styrelsen.

Jag hoppas att regeringen, för Ålands bästa, kan återgå till den väl beprövade principen att de största oppositionspartierna är representerade i ÅHS-styrelsen. ( Och nej, jag är inte personligen intresserad 😊 )

Mvh Wille Valve

Styrelseordförande för ÅHS under 2020-2024