Problem med ledarskapet, förtroendekris och ännu mera problem. En bild av Harry Jansson (c) med rynkad panna. Det är ungefär mediebilden som tutats ut om De gamlas hem i Jomala. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då de ringde upp och meddelade att de gärna antar utmaningen om frivilligarbete och studiebesök. "Vi ska nog hitta på nånting för dig".
Fick en minnesbild av då jag pryade på kirurgiska avdelningen vid ÅHS. Bar patienter, tvättade och torkade patienter. Fick göra en del saker som jag efteråt var förvånad över att en 15-åring på prao får göra. Men lärorikt var det.
Dagens besök på DGH blev ett studiebesök. Först fick jag föra två klienter till terapi - en timmes spel och sysselsättning. Därefter ett på besök på fysioterapin och diskussion med klienterna. När läkaren kom och min guide gick på rond invecklade jag mig i en lång diskussion med en klient om livets stora frågor. "Man ska inga ha fler älsklingar än en, man orkar liksom inga med" och "Varför ska man hålla på och svära, när man kan låta bli? Det är ju liksom bara att låta bli". Sen var det dags att besöka nästa klient som pratade finska. Vi pratade länge. Hon var hjärtans glad över att kunna prata finska med någon. Hon verkade annars väldigt tillfreds med livet. En annan klient brukade förr tala finska med henne, men hon hade gått bort nu förklarade en vårdare. Fick veta att många av de anställda idag kommer långt bort ifrån - Vitryssland, Rumänien och så vidare.
En av vårdarna lyste upp när hon fick höra att jag sjunger i kör. Vips hade någon skrivit ut Tove Janssons "Höstvisa". Det var mycket uppskattat bland klienterna. "Sävel oli tuttu", låten var bekant konstaterade den finskspråkiga klienten. Efter sång och diskussion om livets allvar tog jag lunch med vårdarna. Fick en bra känsla av samtalet med vårdarna. Det var lätt att se varför de klienter jag talat med verkade tillfredsställda med hur det funkar på DGH. Vi pratade också ledarskapsfrågan som ventilerats mycket i media. "Men vi ger förbannat bra vård", konstaterade en vårdare. Det blev också mitt intryck.
Men allt var inte bara rosor. Fick också intrycket av att det fortfarande finns en del olösta frågor som har sin rot i "ledarskapskrisen". Inköpsbehov som det inte funnits pengar för, ingen vet riktigt varför. För en utomstående som bara varit på DGH en förmiddag är detta bara ett ytskrap. Svårt att avgöra vad som är orsaken och vad som är symptomet.
När det var dags att lämna DGH anmälde jag mig som frivillig ifall de kommer på något som behöver göras. "Du får gärna komma tillbaka och sjunga", svarade min guide.
Det ska jag lägga bakom örat. Vi syns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar