Ett lagarbete

Ett halvår av lagtingsarbete, utskottshörningar och plenidebatter går förvånansvärt snabbt. Under detta halvår har det varit en fråga som återkommit gång på gång på gång i olika former - den om blankettlagar, fulltextlagar eller helt egna lagar. Frågan debatteras väldigt lite i medierna, men det går inte en dag i lagtinget utan att vi tar ställning till frågan.

Något karikerat kan vi framställa två extremer: En lagtingsledamot som anser att Finlands riksdag antar dom bästa lagarna, har den bästa kompetensen i sin förvaltning och att det bästa vi kan göra för medborgarna därför är att anta blankettlagar som snabbt fyller upp Ålands lagsamling. En annan lagtingsledamot anser att vi undergräver hela vår självstyrelse om vi ger ifrån oss vår behörighet såhär via blankettlagar och understryker att rikslagarna inte är anpassade för åländska förhållanden. Därför bär vi alltid och i alla sammanhang skriva egna, åländska lagar.

Då jag gjorde studiebesök på ÅHS vuxenpsykiatri träffade jag människor som vädjade om att Åland aldrig skulle anta egna lagar inom psykisk vård, eftersom de finska lagarna bygger på så mycket beprövad erfarenhet. Och OK, jag kan i princip hålla med det i fallet psykisk vård - men detta är beslut som inte ska göras okritiskt eller lätsinnigt.

Det som allt kokar ner till är att vi lagtingsledamöter som måste bedöma detta från dag till dag, från lag till lag. Som jag ser det, finns det ett kraftigt argument för egen behörighet: Om nu riksdagens lagar verkligen är så oöverträffade, varför ändras då dessa lagar då så vildsint och med så kort varsel? Ta rikets integrationslag som trädde i kraft den 30.12.2010 och ändrades igen den 9.12.2011. Och igen den 16.12.2011. Och med budgetlagar går det ännu snabbare. Den andra invändningen är att lagarna är till för våra, åländska förhållanden och då finns det många lägen där det inte är smart att kopiera en rikslag. Åland är annorlunda. Inte bara har vi autonomi och bor på en ö, vi har ett väldigt speciellt näringsliv och är nu enda platsen i riket med en länsstyrelse (istället för NTM-central).

Den nya polislagen ser ut att bli en fulltextlag. Det är i princip bra. Polisbehörigheten är någonting vi marknadsför internationellt, som ett tecken på vår självstyrelses styrka. Detta måste dock nogsamt vägas mot att medborgarna inte får sämre rättsskydd. I ett större perspektiv är detta en konflikt som följer med självstyrelsen som den ser ut idag. Men det finns också fördelar med att den finns - den tvingar oss varje dag till att fundera och ta ställning till vad som är bäst för Åland.