Efter BSPC-mötet i S:t Petersburg blev delegationen uppringd av en av lokaltidningarna som undrade varför vi var bara "gubbar" i lagtingets BSPC-delegation. Då vi satt på S:t Petersburgs Pulkovo 2-flygplats började vi så fundera över det här med jämställdhet, 6 "göbbar" från lagtinget. Är det ett problem att det sitter 6 män i lagtingets BSPC-delegation?
Å ena sidan måste se Ålands externa relationer som en helhet. Tittar man på vem som är ansvarig för Ålands externa kontakter, Regionkommittén och Nordiska rådet så märker man snabbt att det är tre kvinnliga ministrar i landskapsregeringen som håller i trådarna. Så en kvinnlig infallsvinkel i dom externa relationerna saknas inte. Å andra sidan är BSPC ett specialfall. Landskapsregeringen är idag inte medlem i regeringsorganisationen CBSS. Detta talar för att kvinnor borde vara mera representerade i BSPC, vilket sannolikt också sker om ett år då Annette Holmberg-Jansson (M) träder in i lagtinget och BSPC-delegationen.
Det grundläggande problemet är att bara 6 av 30 lagtingsledamöter kvinnor. Kvinnorna har spridit ut sig hyfsat bra. De kvinnor som kom in i lagtinget hade höga röstetal och det är därför knappast förvånande att lantrådet är kvinna, att 4 av 3 ministrar är kvinnor, att lagtinget har utsett en kvinna till sin talman. Dessutom leds både lag- och kulturutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden av en kvinna. Men med bara 6 av 30 kvinnor blir det obönhörligen problem med jämställdheten då utskottsplatserna ska fördelas enligt ett komplicerat poängsystem.
Ett sådant problem är budgetmakten. Alla som engagerat sig politiskt vet att den som styr budgeten styr över hela politiken. I lagtingets finans- och näringsutskott sitter idag enbart män. Deras ersättare är enbart män. Tittar vi på landskapsregeringen så ser vi att det är två män som ansvarar för styrning finans- och näringspolitiken. Nu är förvisso lantrådet kvinna - och det handlar förvisso om två män som flera gånger visat att de har förmåga att byta perspektiv, men det är ingen garanti för att det kvinnliga perspektivet beaktas i budgetarbetet.
Så, vem är ansvarig för detta? Utskottsfördelningen är i praktiken ett avtal mellan lagtingets samtliga partier, både regering och opposition. Det har knapapts funnits någon illvilja eller önskan att stänga ute kvinnorna från den ekonomiska makten. De 6 kvinnor som finns i lagtinget har själva kunnat meddela var de önskar sitta - och det kan mycket väl vara så att ingen har varit intresserad av att sitta i Finans- och näringsutskottet. Icke desto mindre är det störande ur ett jämställdhetsperspektiv.
Så, vad ska man dra för slutsats av detta? Jag anser att det kvinnliga inslaget - imom möjlighetens ramar - bör ökas, och alldeles särskilt inom finans- och näringspolitiken. Må vara att nästa möjlighet att göra detta först uppenbarar sig efter nästa val, men alternativet - att lämna hela landskapets ekonomiska makt i händern på männen - känns helt enkelt inte rimligt.
2 kommentarer:
Wille undrar, vem är ansvarig för att endast 6 av 30 i lagtinget är kvinnor?
Mitt svar är kort och gott. Ansvaret ligger hos väljarna på Åland. Och dom kan inte ha fel.
Så är det. Men frågan handlade om vem som är ansvarig för utskottsfördelningen i lagtinget - och det är inte väljarna, utan de sex lagtingspartierna som har gjort upp sinsemellan.
Tycker inte det är vettigt att det bara är män som beslutar om pengarna - det är en så fundamental del av den åländska politiken. Sen kan det finnas fullt godtagbara skäl till att utskottsfördelningen blev så här, som att alla kvinnor i lagtinget var genuint ointresserade av finans- och näringspolitik.
Skicka en kommentar