Anförande om ett komplicerat internationellt avtal

Förra onsdagen talade jag i plenum om det "Fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter". Ämnet är rätt spännande för den som är intresserade av internationella avtal, eftersom protokollets två "moderkonventioner" sattes ikraft bara med en presidentförordning (av Urho Kekkonen) på 70-talet. Detta gör att man kan ifrågasätta om konventionerna ens gäller på Åland idag - och om lagtinget alls kan godkänna detta protokoll. Ett yttrande har begärts från självstyrelsepolitiska nämnden, som nu börjar reda ut "härvan".

"Ltl Wille Valve

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka minister Gun-Mari Lindholm för resonemanget kring bruket av förordningar vid införlivande av konventioner på 70-talet. Det finns, såsom ltl Jansson just antydde, en del skrivet i det ämnet och det är inte helt klart. Sedan är frågan hur mycket vi ska gräva i den här frågan. En viss betydelse har frågan nog, för flera av bestämmelserna, som finns både i den så kallade MP-konventionen och i ESK-konventionen, är saker som egentligen borde regleras i lag. Det finns anledning för utskottet att fundera på det.

Fru talman! De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i folkrätten har en rik och färgstark historia. Under åren efter andra världskriget var världen polariserad i ett kapitalistiskt och ett kommunistiskt läger. Bägge läger hade sina uppfattningar om hur världen borde se ut. Det utkristalliserade sig i att USA var stolta över sina medborgerliga och politiska rättigheter medan de kommunistiska staterna, med Sovjetunionen i spetsen, hellre framhöll sina sociala rättigheter och sina ekonomiska och kulturella rättigheter – rätt till mat, hälsovård och arbete.

De diplomatiska sammandrabbningarna i FN under åren efter andra världskriget ledde fram till två kända tvillingkonventioner – en om medborgerliga och politiska rättigheter och en om ekonomiska, sociala och kulturella.

Efter Berlinmurens fall fortsatte MP-konventionen att utvecklas och vitalisera genom två tilläggsprotokoll, medan ESK-rättigheterna på sätt och vis lades i malpåse under några år. Nu är de tillbaka med det första fakultativa protokollet till konventionen om ekonomiska, social och kulturella rättigheter.

Idag är skiljelinjen inte lika skarp både MP-rättigheter och ESK-rättigheter är närmare än någonsin och upplevs idag som mänskliga rättigheter som en gemensam kategori. Men skiljelinjen är inte irrelevant. Än idag har vi stater i vår näromgivning som gärna framhåller sociala rättigheter, samtidigt som man ser till att misshandla de presidentkandidater som dristar sig till att förespråka fria val.

Fru talman! Med tanke på de människor som kämpar för en friare värld i förtryckta länder, är skyddsåtgärderna i artikel 13 av synnerligen stor vikt.

Ur ett åländskt medborgarperspektiv är artikel 2 den centrala, där det öppnas upp en möjlighet för medborgare eller ”grupper av personer” som utsatts för kränkningar av de rättigheter som anges i ”moderkonventionen”. Klagomålet kan enligt artikel 3 inte anföras anonymt och definitivt inte som anonymt mess, vilket är sunt förnuft i internationella sammanhang. I övrigt består det fakultativa protokollet till stor del av gentlemannaregler för hur signatärmakternas utrikesministerier förutsätts bete sig mot varandra.

För Finland och Åland är det intressant att notera att det finns ett undantag till huvudregeln om att nationella rättsmedel bör vara uttömda: Då nationella rättsmedel har dröjt oskäligt kan man ändå vända sig till kommittén, trots att de inhemska rättsmedlen inte är uttömda. Trots gott renommé inom mänskliga rättigheter är det just detta som Finland och Åland brukar kritiseras för i internationella utvärderingar och senast på Åland av barnombudsmannen.

Fru talman! Vi i den moderata lagtingsgruppen instämmer i landskapsregeringens analys av bestämmelserna. Vi ser dessutom möjligheter till ett stärkt rättsskydd för ålänningar i artikel 2 och möjligheter till ökad, konstruktiv internationell interaktion i samband med artikel 10 om mellanstatliga klagomål.

Fru talman! Det förslås att man ska remittera det fakultativa protokollet till lag- och kulturutskottet vilket understöds.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag skulle vilja ha ett klargörande av ltl Valve. Jag vet inte om jag missuppfattade något? Ledamoten sade att det kan finnas skäl för lagändringar också på Åland, samtidigt har landskapsregeringen konstatera att det inte föranleder några lagstiftningsåtgärder.

Ltl Wille Valve, replik

Det är bra att ltl Sjögren tog upp den saken i en replik. Den diskussionen, som ltl Jansson hänvisade till, handlar, så vitt jag uppfattar det, om moderkonventionerna, dvs. de riktiga konventionerna; MP-konventionen och ESK-konventionen. Vad gäller de fakultativa tilläggsprotokollen, inklusive detta som vi behandlar idag, föranleder de inte några lagändringarbeten, vare sig så vitt landskapsregeringen eller jag kan se. Men vad gäller de konventioner som sattes ikraft genom förordningar på 70-talet så finns där fortfarande en viss tvetydighet som kommer till uttryck i vissa akademiskas lärdas skrifter, i juridiska tidningar och liknande, så där kan man gräva om man vill."