onsdag 21 november 2012

Några tankar kring skärgården


I denna sal har det debatterats mycket om skärgårdskommunernas roll i det framtida Åland – med rätta. Vi behöver ta särskilda hänsyn till skärgården arbetet med en samhällsstruktur för Åland. Men omöjligt kan det inte vara för en population på 28.000 människor utspridda på 50 öar att hitta en fungerande samhällsmodell.

Det är idag inga större problem att pendla från Saltvik till Mariehamn. Jag känner flera som pendlar i motsatt riktning, från Jomala norrut. Därför borde det inte heller, logiskt sett, vara något problem med att ha en tydligt avgränsad del av förvaltningen i Godby eller i Saltvik – detta må sen vara en lokal myndighet eller en landskapsmyndighet. Godby och Saltvik är idag tillgängliga härifrån sett, tack vare broar och vägar. Den tillgängligheten saknas gentemot skärgården. En sak jag lärde mig på ABF:s 30-årsjubiléum var att man aldrig ska ordna möten som du själv inte vill gå på, men som du nog tror att andra gott kunde åka på. Då blir det en flopp. Transponerar vi detta resonemang till skärgården blir frågan – vill DU bo i skärgården? Jag vill inte bo i skärgården, men det är nog bra om andra gör det. Skulle DU vara beredd att bosätta dig i skärgården, bortsett från Föglö och Vårdö? Jag ställde den frågan till mig själv när jag flyttade till Åland – och svaret blev nej. Varför? Det var för otillgängligt, fanns inga intressanta jobb och den offentliga servicen fungerar haltande. Dessutom ser det statistiskt sett ut som att befolkningen håller på att fly fältet.

Skulle återinförandet av den ambulerande tandvården vara den avgörande sporren som kunde få mig att flytta till skärgården? Ärligt talat, nej. Skulle möjligheten till Leader-pengar vara det? Bra initiativ, men nej. Det finns två saker som skulle kunna få mig att flytta till skärgården: ett intressant jobb och goda kommunikationer – dvs. att man kan surfa på nätet och ta sig därifrån smidigt. Det förstnämnda underlättas av ett blomstrande, icke-ensidigt näringsliv. Det andra underlättas av en fungerande bastrafik som övergår i kortrutt. Tillgänglighet och arbetsplatser, alltså. 

Hur ska vi få DIG som sitter här i denna sal att vilja flytta till skärgården?
Det är den stora frågan.

Inga kommentarer: