Idag hölls ett seminarium om en av Ålands största framtidsfrågor: Utvecklandet av vår självstyrelse. Efter att ha lyssnat på kommittéordförandena Gunnar Jansson och Alec Aalto kunde man inte undgå att konstatera att det finns en stor skillnad mellan hur rikssidan ser på behovet av en revision och hur Åland ser på det.
Ambassadör Aalto ansåg att självstyrelselagen och uppräkningen av behörigheterna har fungerat bra. han lät förstå att man gärna fortsätter på den inslagna vägen och att några större protester inte har hörts från Åland (däremot har ministerierna påtalat att det finsn gänsdragningsproblem). Jag håller inte med ambassadör Aalto på den punkten. Uppräkningen av behörigheter mellan riket och Åland har sett en enorm politisk och teknisk utveckling sedan 1993 (EU-medlemskapet, Internet) som Ålandsdelegationen haft att ta ställning till. Det har i sin tur lett till ett extremt komplext nätverk av juristeri: Vem har behörighet över vindkraft? Tvångsmedel? Grundproblemet i dagens konstruktion är att det varken är transparent eller begripligt för medborgarna att veta vad som hör till Åland och vad som hör till riket. Ett konkret exempel: för snart ett år sedan frågade jag i lagtinget vem som har behörighet över organdonation, med tanke på att vi kunde förenkla registreringen ifall det hör till Åländsk behörighet. Vet fortfarande inte vart behörigheten hör.
Men: Självstyrelsedebatten hade också positiva inslag. Bl.a. framhöll Aalto vikten av att förenkla dagens system. Detta är det lätt att förena sig med. Samtidigt: Vad vore väl enklare än om det fanns en enkel lista över finländsk suveränitetsområden och ett konstaterande att resten hör till Åland? Då skulle vi bli av med minst hälften av juristeriet och kanske få mera politik i umgänget mellan Finland och Åland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar