Gruppanförande om polislagen

Polislagen

 

Fru talman,
 
Lag- och kulturutskottet har arbetat mycket med detta lagförslag, lagt ner många timmar och ett studiebesök på en av Ålands viktigaste behörighetsområden: Allmän ordning och säkerhet. För oss moderater är detta en viktig behörighet, som har betydelse för det åländska samhället.

Låt oss börja med lite paragrafrytteri. Allmän ordning och säkerhet hör enligt SjL 18 § 6. Till Åland. Det begränsas endast av 27 § 27 (skjutvapen och skjutförnödenheter), 34 mom. (försvarsväsendet och gränsbevakningen med beaktande av vad som stadgas i 12 §, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd, beredskap inför undantagsförhållanden) och 35 mom. (explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs). Resten hör enligt SjL till Åland – och det är rätt mycket.

Hur var det då med förundersökning och tvångsmedel då? Om vi läser självstyrelselagen, så hör förvisso förundersökning till rikets behörighet. Men enda stället ”tvångsmedel” nämns är, intressant nog, 19 § 26. mom där det står att det hör till landskapets behörighet: ”utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet”. Det är inte heller nödvändigtvis så enkelt som att  riksbehörigheten ”administrativa ingrepp” i den personliga friheten i 27 § 24 mom automatiskt innebär att all tvångsmedel hör till Finland, utan riksbehörigheten över tvångsmedel anses flyta ut ur straff- och processrättsliga frågor, vilka faller under rikets behörighet enligt 27 § 1, 22-24 och 42 punkten självstyrelselagen. Den kritiske lyssnaren kan notera att den sista punkten är den berömda ”slasktrattsparagrafen” - ” 42) övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i denna lag skall hänföras till rikets lagstiftningsbehörighet.”

 
Men trots dessa två inskränkningar – den explicit uttalade om förundersökning och den mindre uttalade om tvångsmedel, så hör alltså resten till åländsk behörighet. Och dessa två poänger är vad paragrafrytteriet utmynnar i: 1) Jag tror vi ibland tenderar att glömma bort hur vidsträckt vår behörighet egentligen är på detta område. 2) Uniformer och emblem är viktiga. Men vi ska inte glömma bort det som finns och bör finnas innanför uniformen: En god kännedom om vilka lagar som ska tillämpas inom områden med åländsk, riks- och blandad behörighet. Inom detta område tenderar vi ofta att fokusera på formerna, medan polismyndigheten själv gärna framhåller innehållet i sin verksamhet.
 
Utskottet går på landskapsregeringens linje i fråga om lagstiftningstekniken, ingen blankettlag utan fulltextlag. Detta motiveras uttryckligen med den centrala ställning som den egna poliskåren och den åländska behörigheten över allmän ordning och säkerhet intar i den åländska självstyrelsen – men också till viss del av överskådlighet. Det som styr den åländska polisens verksamhet ska finnas i samma lag. Liberalerna har reserverat sig och vill se en tudelning i en blankettlag + en polisförvaltningslag. Jag tänkte inte alls racka ner på liberalernas reservation, bara lakoniskt konstatera att varje lagstiftningsteknik har sin nackdel. Nackdelen med blankettlag är att vi de facto, om inte de jure, lämnar ifrån oss behörighet till riket över ett viktigt område. Å andra sidan: Nackdelen med fulltextlagen är att den måste uppdateras kontinuerligt, hela tiden. Rikets polislag landade i Finlands riksdag bara för några veckor sedan – nu gäller det att vi följer med vilka kompletteringar denna process utmynnar i och sedan tar ställning till dem.

Polislagen är dock ett sällsynt tydligt exempel på hur knepigt det kan vara att veta vad som gäller i vårt landskap. Lagberedningen publicerar vart fjärde år lagboken i pdf-format. Den som vill titta i polislagen hittar den inte i senaste lagbok från 2012 eller på lagtingets hemsida, utan enbart på landskapsregeringens hemsida i kronologisk ordning och pdf-format. Om man orkar vänta så kommer polislagen i 2016 års pdf-fil då det blir dags att ändra polislagen igen. Jämför detta med att gå in på FINLEX, klicka i rutan för ”gällande lagstiftning” och söka. Lag- och kulturutskottet förenar sig idag med den ståndpunkt som finans- och näringsutskottet tidigare omfattat – att det finns ett behov av en kontinuerligt uppdaterad lagbok på Internet. Att åländsk lagstiftning är överskådlig handlar ytterst om hela lagstiftningens legitimitet hos den enskilde ålänningen. Utskottet vill därför framhålla att detta bör vara en beståndsdel i den digitala agenda som landskapsregeringen nu börjar förverkliga. 

 
LL om Ålands polismyndighet kommer att innehålla en bestämmelse som slår fast att till ”Styrelsens ansvar uppgifter” ”se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska”. Detta innebär inte en duplicering av SjL art. 36 och 38 där det står att ämbetsspråket i landskapsmyndigheter är svenska – möjligen kan man se den som lex specialis av SjL § 36 och § 38, då den specificerar att det är en av styrelsens uppgifter att tillse att verksamheten fungerar på svenska. På rent praktisk nivå, i det operativa polisarbetet bör det betraktas en styrka att kunna flera språk. En annan sak är att ÅPM är en myndighet som ska fungera på svenska, att alla officiella kontakter i enlighet med SjL 36 och 38 ske på svenska – och att lagen specificerar vem som har tillsynsansvar för detta. För polisstyrelsens del har utskottet också infört några andra preciseringar, framför allt att styrelsen skall ”besluta om” polismyndighetens budget samt verksamhetsmål. I övrigt inga större förändringar där.

Ekonomiska verkningar, då? Skapandet av ett nytt polisorgan kommer att medföra en något utökad byråkrati, men någon stor byråkrati torde inte vara frågan om – och inga stora resurstillskott som behövs för att polisstyrelsen ska kunna inleda sitt arbete.
 
Lag- och kulturutskottet har också tagit sig an att besvara frågan om vem som kan begära militär handräckning i nödsituationer: ”Beslut om begäran enligt 31 § självstyrelselagen ska fattas av landskapsregeringen och någon fullmakt för polisen att begära handräckning finns inte i den föreslagna polislagen vilket utskottet finner ändamålsenligt.” Detta är inga abstrakta saker – vem är det som begär handräckning i fall att en storolycka i stil med Estonia hotar Åland? Det är landskapsregeringen och det bör så vara, är utskottets svar. Denna fråga lär landskapsregeringen säkerligen återkomma till.
 
Moderaterna på Åland stöder att dessa lagförändringar antas, så också lagtingsgruppen till synes med ett undantag.