Fru talman,
För en månad sedan hade jag den stora förmånen att få tala vid Åländska studentlagets 80-årsjubiléum. Såsom är brukligt förekom också andra tal – talet till kvinnan, talet till mannen. På denna fest hade man dock slagit ihop dessa två till – ”talet till hen”. Det var ett både tankeväckande och underhållande tal, för talaren höll lyssnaren på halster ända fram till slutet – man visste inte om talaren var för eller emot ordet ”hen”, förrän de sista orden föll.
Jämställdhet är dock inte så enkelt som att ta i bruk ett nytt ord. Det handlar om tiden, pengarna och makten. Det handlar om vem arbetsgivaren och samhället uppmuntrar att ta mammaledigt och pappaledigt. Det handlar förvisso om könsfördelningen i lagting, landskapsregering och i styrelser. Men det handlar också om mera subtila saker. Om att manliga lagtingsledamöter diskuterar med varandra medan en av lagtingets få kvinnliga ledamöter håller anförande. Om att inte bli tagen på allvar i det offentliga. Alla känner säkert till Paulus’ ord i 1 Korinthierbrevet – kvinnan tige i församlingen! Mera specifikt 1 Korinthierbrevet 14:33-35 ”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala, utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten”. Ordet passar är särskilt intressant – vem är det som avgör vad som passar sig och vad som är lämpligt?
Här gäller det för oss i detta hus att vara levande, goda förebilder och visa respekt för varandra i det offentliga språkbruket. För jämställdhet handlar ytterst om den klassiska, urgamla, demokratiska tanken att allas röst är lika värda. Men: Det innebär också tvärtom att i ett utskott där det sitter en kvinna och 5 män, så är allas röster fortfarande lika värda – den kvinnliga rösten är inte värd 5 manliga röster.
Hur är det då med t.ex. pappaledighet på det offentliga Åland? Idag minns några av oss debatten om förvaltningschefens ledigheter för bara ett år sen. Men: Minns att vi för 3 år sedan hade en förvaltningschef som begärde att få vara deltidspappaledig och hemma med sina barn på deltid, helt i paritet med den liturgi som brukar predikas från denna stol. Minns den debatt som uppkom – om han hade rätt till det eller inte? Är landskapet idag redo för en minister som tar sitt jämställdhetsansvar och tar pappaledigt för att dela ansvaret för barnen? Det lär vi få reda på, förr eller senare.
Jämställdhet handlar också om individens välmående. Vad händer i ett samhälle där mannen bygger upp hela sin identitet kring att jobba stenhårt och vara superförsörjaren, medan kvinnan jobbar en del, gör hemarbete, axlar ett socialt och familjeansvar. Jag vill påstå att detta gör mannen sårbar – om arbetet kraschar så har mannen INGENTING. Litet eller obefintligt socialt nätverk utanför arbetet, ingen pappaidentitet, ingen hemmaideintitet. Om någon del kraschar för kvinnan har hon andra ”identiteter” att ta till. Jämställdhet handlar därför både om att ge rum och ta plats.
Med lite mera jämlik fördelning av identiterna, hemmaarbetet och bortaarbetet blir livet både intressantare och roligare. För, fru talman, när jämställdhetssträvandena är som bäst så är de inte bara viktiga – utan också roliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar