9 arvetsvilliga medborgare dök upp vid 9.00-tiden vid Emmaus-gården. En förde bok över vad som lastades, minst två behövdes hela tiden som stuvare inne i själva containern hela tiden, medan övriga sex lastade in balar med kläder och bananlådor med husgeråd - i rätt ordning.
Först konstaterades dock att containern var förseglad med en plastbeklädd järnstump som inte gick att bända bort. Frågade en av de närvarande om han hade vinkelslip. Och det hade han. Låset var borta på ett huj. Och sen började lastningen.
Svettigast och tungast var att vara stuvare inne i själva containern. Klädbalarna väger multum och dom ska alltid petas så långt in som möjligt. Armarna kändes som spagetti efteråt, men andan var god. "De två sista metrarna är alltid j*vligast", upprepade min stuvarkollega gång på gång. Och han hade rätt. Dels är man som mest slut under de två sista metrarna, dels är det just då man behöver tänka hur man lastar för att det ska gå in. För in ska det.
Det blev tre arbetstimmar till för mig. Nu är den lastad - och fram till Peru kommer den i slutet av oktober...
2 kommentarer:
Hej !!
vad heter firman du anlitade för att skicka iväg grejerna?
jag skulle vilja skicka iväg en bil till min far i Peru, vad måste jag göra för att skicka en container dit.
MVH.
Denis.
Hej,
Det är firman Railakari som sköter den, vår kontaktperson är Marja Railakari, fsr@freightservicerailakari.fi
http://www.freightservicerailakari.fi/
Bästa hälsningar,
Wille V.
Skicka en kommentar