"Drogdebatter brukar var rätt förutsägbara", konstaterade en bekant. Han tillade att alla partier tävlar i att överträffa varandra i slagord om "kriget mot narkotikan" och "nolltolerans", utan att föreslå några praktiska lösningar. Håkan Franssons föreläsning sticker ut i mängden. Den var något så ovanligt som en praktisk vägledning om hur man utrotar ungdomsfylleriet i en kommun, såsom man gjort i Öckerö. Presentationen var väl underbyggd, övertygande och tog avstamp i Öckerö kommun som i medlet av 90-talet hade mycket mer tonårsfylleri än Sverige i övrigt.
Franssons teser är:
1) "Vi är övertygade om att om alla vuxna i en kommun bestämmer sig för detta så är problemet med ungdomsfylleriet snart historia."
2) "Alkohollagen syftar till att ingen under 18 år ska komma i kontakt med alkohol, men detta är en lag som inte efterlevs i någon av Sveriges 290 kommuner." Här drog Fransson en parallell till 15-åringar som kör bil. Det är på något sätt lätt för föräldrarna att fördöma - varför ska det då vara svårare att hålla på 18-årsgränsen för alkoholintag? Det är det inte.
3) Unga som brukar mycket alkohol har lägre tröskel för att börja röka, testa på cannabis och så vidare. Föga förvånande och bekräftas av nästan alla som arbetar med frågan.
Vad är nyckeln - eller nycklarna? Föräldramöten, där alla föräldrar kommer överens om att det inte är OK att barnen driker alkohol för 18 årsgränsen. Föräldramöten där man föräldrarna kommer överens om att ange varandras barn om man stöter på dom rökande eller fulla. Nu kanske någon lärare invänder: "Men det är ju föräldrarna som inte kommer som är problemet!". Och det är här som "Kronobergsmodellen" kommer in. Om polisen påträffar berusade minderåriga under helgen så häller man ut spriten, meddelar föräldrarna och stämmer möte i socialarbetares närvaro på måndag. Mycket effektivt. Lär ska funka "i teorin" på Åland idag.
Franssons råd var konkreta, realistiska och går att förverkliga. Det vi politiker behöver göra är enligt Fransson att vara engagerade i frågan och prioritera en drogsamordnare för hela landskapet. Och vi behöver tydlig, överskådlig statistik från ÅSUB över hur mycket det sups i de åländska högstadierna. En drogsamordnare kostar och innebär att vi måste prioritera bort något annat. Men om vi får rätt människa som samordnare kommer det att spara samhället mycket i missbrukarvård, psykiatri och socialtjänster.
Varje år - eller månad - som ett barns alkoholdebut kan skjutas framåt är "hemåt" för hela samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar