En nordisk upphovsrätt

Nästa vecka deltar jag i Nordiska rådets temasession i Stockholm. Då kommer jag att ställa nedanstående skriftliga fråga till de nordiska samarbetsministrarna.

"En nordisk upphovsrätt

En nordbo utanför Sveriges gränser vill ta del av svensk TV och går in på SVT Play:s hemsida. Denne får veta att detta är omöjligt pga de ”geografiska begräsningar” som härrör ur upphovsrätten. Samma sida möter en svensk medborgare tillfälligt bosatt i annat nordiskt land.

EU-kommissionen har i olika sammanhang påpekat att det idag föreligger en ”icke-optimal” transnationell cirkulation av kulturella och kreativa verk i unionen.  En av lösningarna som nämnts är en harmonisering av upphovsrätten i EU. Denna process verkar dock ha stannat upp i EU. En nordisk upphovsrätt kunde vara ett medel för att ta del av andra nordiska länders kulturella och kreativa verk, inklusive TV-utbud. En gemensam nordisk upphovsrätt kunde också vara ett sätt för Norden att visa: Vi går i bräschen för den digitala integrationen.   

Med bakgrund av ovanstående problembild önskar jag fråga samarbetsministern:

-          Vilka åtgärder kan de nordiska regeringarna tänka sig att vidta för att nordbor digitalt ska kunna ta del av TV-utbudet från andra nordiska länder?

-          Är de nordiska regeringarna beredda att prioritera undanröjandet av nordiska, digitala gränshinder, exempelvis genom att skapa en gemensam, nordisk upphovsrätt?"

Anförande om protokollet till Tortyrkonventionen

 

Fru talman,

I vår världsdel är vi rätt förskonade från de företeelser som i folkrätten brukar benämnas tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
 
Men inte helt. Varken Finlands eller Sveriges sköldar är helt obefläckade i dessa sammanhang Minns till exempel det medialt uppmärksammade fallet Osmo Vallo i Sverige, där en rapport från Sveriges Brottsförebyggande råd (BRÅ) så sent som 2010 slog fast att det onödiga våld polisen använde kan ha orsakat hans död.

I sak tror jag inte det finns en enda ledamot i denna sal som motsätter sig bestämmelserna i ”moderkonventionen” till detta protokoll eller de nya mekanismer som grundas i detta protokoll. Vår ambition måste vara att våra verksamheter fungerar så bra att dessa mekanismer (art. 11) aldrig ska behöva åberopas inom våra behörighetsområden – polis, hälso- och sjukvård, barnskydd eller socialvård. För, fru talman, konventionens tillämpningsområde handlar inte bara om polisbrutalitet – det kan handla om allt från grov mobbning på skolgården till vårdanstalter för mentalt sjuka. I propositionens sida 19 kan vi t.ex. notera att privata ordningsvakter hör till tillämpningsområdet för artikel 4 i protokollet. 
 
Det som kan vara av särskilt intresse för Åland är om samma problematik föreligger, som med det fakultativa protokollet till den s.k. ESK-konventionen. Har också ”moderkonventionen” till detta protokoll satts i kraft i landskapet Åland på vederbörligt sätt? Klart är att det på riksnivå har antagits både en förordning och en lag om ikraftträdande för ”grundkonventionen” den 22 september 1989. Detta är något för det behöriga utskottet att studera närmare. En annan sak värd att studera närmare är att justitieombudsmannens inspektionsverksamhet utvidgas, rimligtvis också på åländsk mark.
 
Fru talman, detta protokoll och särskilt den nationella förebyggande mekanismen stärker förebyggandet av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Protokollet stärker skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, värden som vi moderater värnar.
 
Fru talman, moderaterna stöder att lagtinget ger sitt bifall till detta protokoll men vill understryka vikten av att ”grundkonventionen” har satts i kraft i vederbörlig ordning, då detta i ljuset av artikel 27 i protokollet måste betraktas som en förutsättning för att protokollet alls ska kunna träda i kraft i landskapet. Vi stöder att det remitteras till Lag- och kulturutskottet.

Gruppanförande om polislagen

Polislagen

 

Fru talman,
 
Lag- och kulturutskottet har arbetat mycket med detta lagförslag, lagt ner många timmar och ett studiebesök på en av Ålands viktigaste behörighetsområden: Allmän ordning och säkerhet. För oss moderater är detta en viktig behörighet, som har betydelse för det åländska samhället.

Låt oss börja med lite paragrafrytteri. Allmän ordning och säkerhet hör enligt SjL 18 § 6. Till Åland. Det begränsas endast av 27 § 27 (skjutvapen och skjutförnödenheter), 34 mom. (försvarsväsendet och gränsbevakningen med beaktande av vad som stadgas i 12 §, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd, beredskap inför undantagsförhållanden) och 35 mom. (explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs). Resten hör enligt SjL till Åland – och det är rätt mycket.

Hur var det då med förundersökning och tvångsmedel då? Om vi läser självstyrelselagen, så hör förvisso förundersökning till rikets behörighet. Men enda stället ”tvångsmedel” nämns är, intressant nog, 19 § 26. mom där det står att det hör till landskapets behörighet: ”utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet”. Det är inte heller nödvändigtvis så enkelt som att  riksbehörigheten ”administrativa ingrepp” i den personliga friheten i 27 § 24 mom automatiskt innebär att all tvångsmedel hör till Finland, utan riksbehörigheten över tvångsmedel anses flyta ut ur straff- och processrättsliga frågor, vilka faller under rikets behörighet enligt 27 § 1, 22-24 och 42 punkten självstyrelselagen. Den kritiske lyssnaren kan notera att den sista punkten är den berömda ”slasktrattsparagrafen” - ” 42) övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i denna lag skall hänföras till rikets lagstiftningsbehörighet.”

 
Men trots dessa två inskränkningar – den explicit uttalade om förundersökning och den mindre uttalade om tvångsmedel, så hör alltså resten till åländsk behörighet. Och dessa två poänger är vad paragrafrytteriet utmynnar i: 1) Jag tror vi ibland tenderar att glömma bort hur vidsträckt vår behörighet egentligen är på detta område. 2) Uniformer och emblem är viktiga. Men vi ska inte glömma bort det som finns och bör finnas innanför uniformen: En god kännedom om vilka lagar som ska tillämpas inom områden med åländsk, riks- och blandad behörighet. Inom detta område tenderar vi ofta att fokusera på formerna, medan polismyndigheten själv gärna framhåller innehållet i sin verksamhet.
 
Utskottet går på landskapsregeringens linje i fråga om lagstiftningstekniken, ingen blankettlag utan fulltextlag. Detta motiveras uttryckligen med den centrala ställning som den egna poliskåren och den åländska behörigheten över allmän ordning och säkerhet intar i den åländska självstyrelsen – men också till viss del av överskådlighet. Det som styr den åländska polisens verksamhet ska finnas i samma lag. Liberalerna har reserverat sig och vill se en tudelning i en blankettlag + en polisförvaltningslag. Jag tänkte inte alls racka ner på liberalernas reservation, bara lakoniskt konstatera att varje lagstiftningsteknik har sin nackdel. Nackdelen med blankettlag är att vi de facto, om inte de jure, lämnar ifrån oss behörighet till riket över ett viktigt område. Å andra sidan: Nackdelen med fulltextlagen är att den måste uppdateras kontinuerligt, hela tiden. Rikets polislag landade i Finlands riksdag bara för några veckor sedan – nu gäller det att vi följer med vilka kompletteringar denna process utmynnar i och sedan tar ställning till dem.

Polislagen är dock ett sällsynt tydligt exempel på hur knepigt det kan vara att veta vad som gäller i vårt landskap. Lagberedningen publicerar vart fjärde år lagboken i pdf-format. Den som vill titta i polislagen hittar den inte i senaste lagbok från 2012 eller på lagtingets hemsida, utan enbart på landskapsregeringens hemsida i kronologisk ordning och pdf-format. Om man orkar vänta så kommer polislagen i 2016 års pdf-fil då det blir dags att ändra polislagen igen. Jämför detta med att gå in på FINLEX, klicka i rutan för ”gällande lagstiftning” och söka. Lag- och kulturutskottet förenar sig idag med den ståndpunkt som finans- och näringsutskottet tidigare omfattat – att det finns ett behov av en kontinuerligt uppdaterad lagbok på Internet. Att åländsk lagstiftning är överskådlig handlar ytterst om hela lagstiftningens legitimitet hos den enskilde ålänningen. Utskottet vill därför framhålla att detta bör vara en beståndsdel i den digitala agenda som landskapsregeringen nu börjar förverkliga. 

 
LL om Ålands polismyndighet kommer att innehålla en bestämmelse som slår fast att till ”Styrelsens ansvar uppgifter” ”se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska”. Detta innebär inte en duplicering av SjL art. 36 och 38 där det står att ämbetsspråket i landskapsmyndigheter är svenska – möjligen kan man se den som lex specialis av SjL § 36 och § 38, då den specificerar att det är en av styrelsens uppgifter att tillse att verksamheten fungerar på svenska. På rent praktisk nivå, i det operativa polisarbetet bör det betraktas en styrka att kunna flera språk. En annan sak är att ÅPM är en myndighet som ska fungera på svenska, att alla officiella kontakter i enlighet med SjL 36 och 38 ske på svenska – och att lagen specificerar vem som har tillsynsansvar för detta. För polisstyrelsens del har utskottet också infört några andra preciseringar, framför allt att styrelsen skall ”besluta om” polismyndighetens budget samt verksamhetsmål. I övrigt inga större förändringar där.

Ekonomiska verkningar, då? Skapandet av ett nytt polisorgan kommer att medföra en något utökad byråkrati, men någon stor byråkrati torde inte vara frågan om – och inga stora resurstillskott som behövs för att polisstyrelsen ska kunna inleda sitt arbete.
 
Lag- och kulturutskottet har också tagit sig an att besvara frågan om vem som kan begära militär handräckning i nödsituationer: ”Beslut om begäran enligt 31 § självstyrelselagen ska fattas av landskapsregeringen och någon fullmakt för polisen att begära handräckning finns inte i den föreslagna polislagen vilket utskottet finner ändamålsenligt.” Detta är inga abstrakta saker – vem är det som begär handräckning i fall att en storolycka i stil med Estonia hotar Åland? Det är landskapsregeringen och det bör så vara, är utskottets svar. Denna fråga lär landskapsregeringen säkerligen återkomma till.
 
Moderaterna på Åland stöder att dessa lagförändringar antas, så också lagtingsgruppen till synes med ett undantag.

Jämställdhetsdebatt den 27.3.2013

Fru talman,

För en månad sedan hade jag den stora förmånen att få tala vid Åländska studentlagets 80-årsjubiléum. Såsom är brukligt förekom också andra tal – talet till kvinnan, talet till mannen. På denna fest hade man dock slagit ihop dessa två till – ”talet till hen”. Det var ett både tankeväckande och underhållande tal, för talaren höll lyssnaren på halster ända fram till slutet – man visste inte om talaren var för eller emot ordet ”hen”, förrän de sista orden föll.

Jämställdhet är dock inte så enkelt som att ta i bruk ett nytt ord. Det handlar om tiden, pengarna och makten. Det handlar om vem arbetsgivaren och samhället uppmuntrar att ta mammaledigt och pappaledigt. Det handlar förvisso om könsfördelningen i lagting, landskapsregering och i styrelser. Men det handlar också om mera subtila saker. Om att manliga lagtingsledamöter diskuterar med varandra medan en av lagtingets få kvinnliga ledamöter håller anförande. Om att inte bli tagen på allvar i det offentliga. Alla känner säkert till Paulus’ ord i 1 Korinthierbrevet – kvinnan tige i församlingen! Mera specifikt 1 Korinthierbrevet 14:33-35 ”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala, utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten”. Ordet passar är särskilt intressant – vem är det som avgör vad som passar sig och vad som är lämpligt?

Här gäller det för oss i detta hus att vara levande, goda förebilder och visa respekt för varandra i det offentliga språkbruket. För jämställdhet handlar ytterst om den klassiska, urgamla, demokratiska tanken att allas röst är lika värda. Men: Det innebär också tvärtom att i ett utskott där det sitter en kvinna och 5 män, så är allas röster fortfarande lika värda – den kvinnliga rösten är inte värd 5 manliga röster.

Hur är det då med t.ex. pappaledighet på det offentliga Åland? Idag minns några av oss debatten om förvaltningschefens ledigheter för bara ett år sen. Men: Minns att vi för 3 år sedan hade en förvaltningschef som begärde att få vara deltidspappaledig och hemma med sina barn på deltid, helt i paritet med den liturgi som brukar predikas från denna stol. Minns den debatt som uppkom – om han hade rätt till det eller inte? Är landskapet idag redo för en minister som tar sitt jämställdhetsansvar och tar pappaledigt för att dela ansvaret för barnen? Det lär vi få reda på, förr eller senare.  

Jämställdhet handlar också om individens välmående. Vad händer i ett samhälle där mannen bygger upp hela sin identitet kring att jobba stenhårt och vara superförsörjaren, medan kvinnan jobbar en del, gör hemarbete, axlar ett socialt och familjeansvar. Jag vill påstå att detta gör mannen sårbar – om arbetet kraschar så har mannen INGENTING. Litet eller obefintligt socialt nätverk utanför arbetet, ingen pappaidentitet, ingen hemmaideintitet. Om någon del kraschar för kvinnan har hon andra ”identiteter” att ta till. Jämställdhet handlar därför både om att ge rum och ta plats. 

Med lite mera jämlik fördelning av identiterna, hemmaarbetet och bortaarbetet blir livet  både intressantare och roligare. För, fru talman, när jämställdhetssträvandena är som bäst så är de inte bara viktiga – utan också roliga.

Kroatien: Moral spelar roll

Insändare, idag inskickad till Ålandstidningen och Nya Åland:

Såsom tidigare framgått, så tycker vi moderater det är fel att använda Kroatiens medborgare som spelbricka för att höja oss själva. Det moraliska spelar roll i det internationella umgänget. Det spelar roll, hurvida andra upplever våra krav som rättmätiga eller inte.

Men om vi tillfälligt bortser från det moraliska argumentet och istället ställer oss frågan - "hur kan ett "nej" till Kroatien hjälpa oss att nå vår parlamentsplats?" Det finns ju en dag efter att vi röstat nej mot Kroatien, vad är då vårt "nästa drag?" för att nå parlamentsplaten?

Denna fråga ställde jag till Åf i plenidebatten och fick svaret att vi ju kunde få internationella journalister och publicitet till Åland. När vi fått hit journalisterna skulle vi alltså berätta för världen att vi har röstat nej till en f.d. öststats inträde i EU för att vi själva vill ha ett säte i Europas parlament. Detta kan inte på något sätt leda till sympatier eller en bra förhandlingssituation, där vi kan driva våra berättigade intressen. Det kan bara skada oss utåt. Ett "nej" till Kroatien" lär inte heller öka Finlands förståelse för varför vi har rätt till en parlamentsplats - och detta är viktigt, eftersom det idag bara är Finland som kan ge oss vår plats i Europaparlamentet. Ska vi nå framgång måste vi se verkligheten såsom den är.

Om vi ser till de rent praktiska konsekvenserna, så kan utrikesministeriet ändå välja att skicka iväg ratifikationsinstrumenten, TROTS att Ålands lagting har sagt "nej" eller lagt avtalet vilande. I det fallet kan Finland skriva en deklaration om att fördraget gäller i Republiken Finland, med undantag för de åländska lagstiftningsområdena. Jag har svårt att se hur detta skulle stärka vår förhandlingsposition eller våra berättigade krav.

Det vore en annan situation om vi idag hade ett konstitutionellt EU-fördrag framför oss, om att fördjupa EU:s integration. Då hade jag varit beredd att säga nej och tillägga "detta vill vi inte vara med i, för att...". I fallet Kroatien är det enda vi kan kommunicera utåt "Vi vill inte ha med Kroatien, för att..."

Vårt starkaste kort är vår ostridliga konstitutionella status som också erkänts vid vårt EU-inträde. Denna måste vi envetet fortsätta hävda och utveckla.

Jag kan tillägga att Ålands flagga i Bryssel varken kom upp genom undfallenhet eller genom att äventyra en tredje parts intressen. Den kom upp genom att det fanns en god plan, att man valde sina strider - och genom att en "slutstöt" lades in i rätt ögonblick.

Bästa hälsningar,
Wille Valve (M)

Här kan du följa hur ratificeringen av Kroatiens anslutningsfördrag framskrider.
 

HBT-minister?

Idag undertecknade jag medborgarinitiativet för en jämlik äktenskapslagstiftning. Valet var lätt, efter att jag diskuterat med Stefan Wallin (sfp) om hur detta skulle påverka kyrkans verksamhet. Det som var lite anmärkningsvärt var att när jag anlände vid regnbågsfyren så ombads jag att inte skriva på riktigt ännu, eftersom Carina Aaltonen (s) reserverats plats som förste undertecknare. Jag frågade på vilken grund och fick svaret att "detta är vår minister".

I det ögonblicket gjorde jag mig beredd att vända på klacken och underteckna medborgarinitiativet över nätet i stället. Men så kom preciseringen: "Det är ministern med ansvar för "våra" områden, sociala - och hälsovårdfrågor - och hon har ansvar för t.ex. PAF-medel i vår riktning". Det var inte klockrent, men det gjorde att jag stannade. Varför inte klockrent? Dels handlade undertecknandet om ett ärende under finländsk behörighet, dels är det över huvudtaget märkligt att en förening talar om "vår" minister för att denne har med föreningens finansiering att göra. Talar idrottsföreningarna om "vår" minister?

Jag tror faktiskt inte detta var Regnbågsfyrens avsikt, men för en icke-socialdemokrat uppstod nu känslan av att här finns en partipolitisk koppling. Och jag var inte ensam om dessa tankar - dagen före hörde en medlem i Regnbågsfyren av sig med exakt samma resonemang.

Som sagt, jag stöder medborgarinitiativet men jag vill understryka vikten av att det inte finns för stark koppling till parti eller minister - det gagnar inte initiativet på sikt. HBT-människor finns och kommer att finnas inom alla politiska läger och jag tror att en förening som Regnbågsfyren har allt att vinna på att utgå från det i sin verksamhet.

Ja till Kroatien

I dagens parlamentariska debatt om Kroatien hade jag förmånen att redogöra för moderaternas ståndpunkt. Vi delar landskapsregeringens slutsatser, dvs. att det inte finns några hinder för att säga "ja" till Kroatiens EU-medlemskap. Krigshärjade Kroatien har arbetat hårt och länge för att bli EU-medlem, genom att steg för steg uppfylla unionens kriterier om respekt för minoriteter, mänskliga rättigheter och demokrati. Kroatiens EU-medlemskap betyder förbättrade möjligheter för handel och att freden på Balkan ytterligare stärks. Några i plenidebatten ville koppla samman Kroatien med vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats, dvs. att vi skulle använda Kroatien som "vapen" eller "förhandlingsinstrument" gentemot Finland. Problemet är bara ett - Kroatien är inget "vapen", Kroatien är Kroatien. 

Längst i debatten gick Ålands framtid som deklarerade att man härefter kommer att säga "nej" till alla EU-fördrag tills Åland fått sin parlamentsplats. På debattens slutraka backade dock Åf och meddelade att man inte nödvändigtvis vill låsa sig vid ett "nej" för Kroatien, vilket väl måste ses som något slags framsteg. Att härefter rösta "nej" till alla EU-fördrag torde innebära också att Åf kommer att rösta nej till Islands EU-inträde och förbättringar inom Schengen-reglerna. Har personligen svårt att se hur detta bidrar till en bättre värld. 

Jag påminde i debatten om att det finns en dag efter att vi har sagt nej till Kroatien och frågade vad Åf:s plan är då. Som svar fick jag att vi kunde få publicitet genom internationella journalister.Man kan fråga sig vad denna publicitet skulle var värd för Åland. I mellanstatliga sammanhang anses det vara en tämligen ofin förhandlingsmetod att "klämma till" en tredje part (Kroatien) för att en annan part (Finland) ska ge oss något som vi finner berättigat. Det finns inget ädelt i detta, som skulle kunna ge sympatier eller resultat för Åland. 

Och det finns fler frågor: På vilket sätt stärker ett "nej" till Kroatien Finlands vilja att ge oss en parlamentsplats? På vilket sätt skulle ett "nej" sätta press på Finland, då Finland ändå kan meddela att man godtar Kroatien som EU-medlem. Den som vill att vi ska stoppa ratificeringen av Kroatiens anslutningsfördrag måste kunna visa för ålänningarna på vilket sätt detta leder till goda resultat, på vilket sätt det leder till att vi når vår parlamentsplats. 

Det är en sak att sätta ner foten i fråga om ett konstitutionellt fördrag (såsom Maastricht-fördraget eller Lissabonfördraget), en helt annan sak att stoppa ett enskilt lands anslutningsfördrag. Det är inte värdigt vårt parlament.  

Den bäst investerade energin är inte att fundera på hur vi bäst kan utnyttja ett blivande EU-land för våra syften. Den bäst investerade energin är att rakryggat fortsätta trycka på för vår konstitutionellt berättigade parlamentsplats - direkt gentemot Finland.