Det är inte lätt att vara sig själv. Så kunde handlingen i Joel-operan sammanfattas med en mening.
Det finns en sak som gör hela Joel-operan till någonting utöver det vanliga: Joa Helgessons excpetionellt övertygande porträtt av den lemländske särlingen Joel Pettersson. Helgesson ger den åländska publiken en byngslig, obändig karaktär som inte passar in. Både stadig och ostadig på samma gång. Helgesson övertygar med ett sturskt kroppsspråk, renodlat enkla ansiktsutryck - och en och annan fras på äkta åländska - som faktiskt sitter. Helgesson borde få något riktigt fint, helåländskt kulturpris för sin insats. Och det kommer att bli intressant att läsa recensionerna på måndag/tisdag - har recensenterna sett hela Helgessons nyansrika (och också i övrigt rika) spel - eller går delar av den förbi?
Dessutom kunde man nämna att operan bjuder på smarta scenlösningar. Sen finns det Johnny Ahlströms totalt opassliga karaktär som dyker upp lite överallt i operan, ibland som polis, ibland som skogsköparbiträde. En personlig favorit är Annika Sjölunds sopranröst som klingar genuint, äkta.
Joel-operan är sevärd, om du för några timmar vill koppla dig fri från det normala livet och sänka dig ner i ett myller av färger och musik. Men ett tips: före själva operan lönar det sig att sätta sig ner en timme (ja, du läste rätt) och studera librettot (den svartvita bilagan till programmet). Har du gjort det, så får du sammanhang. Du hör vad som sjungs och förstår vad som sker. DÅ kommer du att kunna njuta fullt ut av operan om Joel.
6 kommentarer:
Håller helt med dej. Joa gjorde en otroligt helgjuten rolltolkning av Joel och jag tror att just det INTE kan gå en enda recensent förbi. Jag var så glad över att höra Annika Sjölund igen. Jag är lite svag för koloratursopraner och gillar hennes röst otroligt mycket, så är hon så distinkt på nåt sätt på scenen. Tessi gjorde också väldigt bra ifrån sig i en ganska svår roll. Jag vet inte om jag gillade själva rollen, Joels mamma blev en karikerad hystrika.
Jag älskade scenografin och ja hela uppsättningen, men tyvärr var musien inte i min smak. Första hälften av första akten var jag rörd, men sen i längden blev det bara för mycket sockervadd och musikaliska klichéer. Ha-ha, det märks att jag inte skall recensera operan, har behov av att formulera mina intryck iaf.
Jag fann mig inte heller genast när vi sågs som hastigast i det sammanhanget. Börjar vara en riktig cybernörd som bara känner folk på nätet. Läser regelbundet din blogg iaf.
Jag håller helt med dej! Joa gör en exeptionellt stark, berörande skådespelarprestation, tror inte det kan gå någon förbi.
Jag är svag för koloratursopraner och jag älskar Annika Sjölunds röst och distinkta scennärvaro. Det var så roligt igen att få se henne i ett sceniskt sammanhang. de tre ödesgudinnorna var överlag ett fint inslag. Gillade Maria Antmans scenografi och dräkterna. hela ensemblen gjorde en otroligt bra insats, sen måste jag tyvärr säga att jag inte gillade musiken. Jo första hälften av första akten satt jag med tårar i ögonen, men sen blev det liksom för mycket av det goda. Kotzev kan sitt musikaliska hantverk, men är nog inget konstnärligt geni. Alla tänkbara musikaliska klicheer radades efter varandra. Alltså jag lyssnar helst till melodisk musik, men lite mer kunde det nog ha skorrat tycker jag. trots det var det en underbar kväll, man är ju inte bortskämd med musikupplevelser av den här kalibern på Åland. (Ha-ha märks det att jag INTE skall recensera, är helt yrkesskadad ren och måste få formulera mig...)
Jag kände inte heller först igen dej i 3D-version, inte i sammanhanget och sällskapet. Börjar vara cybernörd som bara känner igen folk på nätet. Hjälp!
Tänkte lite det samma om själva musiken: Den var riktigt bra, men den förmådde liksom inte riktigt beröra på djupet.
Nästa gång vi syns i 3D-version så får vi hälsa så där på riktigt (som man gör i Bryssel, du vet. Vänster-höger-vänster, fast tvärtom för dig då :)
Jag älskade mostrarna. Helt lysande! Enkelt, roligt, självklara.
maste kolla:)
Tack for intressant information
Skicka en kommentar