Individens valfrihet och valmöjligheter är någonting som ligger nära Fs:ares hjärtan. Men det finns också en baksida av medaljen - en persons frihet innebär nästan alltid ansvar för en annan part – staten, en annan individ eller näringslivet.
När det gäller hundägare på den åländska landsbygden har de, enligt gällande lagstiftning, friheten att låta sina hundar vara okopplade (det finns inget direkt förbud). Det här inkräktar i sin tur på andra människors frihet – barn och äldre som inte vågar gå hem eller till skolan för att en okopplad hund springer runt på vägen. Jag har sett gråtande barn som inte vågar gå till skolan p.g.a. att en hundägare inte orkat dressera sin hund. Jag känner äldre människor som inte vågar gå på motionsspåret, eftersom det flera gånger har kommit stora, odresserade hundar springande emot. Jag har sett en väldresserad och snäll hund som plötsligt fick hjärnsläpp och bet en människa – ursprungsinstinkterna tog över för en kort stund.
Hundägare har ett stort ansvar - ju större hund, desto större är ansvaret. De flesta hundägare jag känner är också ansvarsfulla människor, men det finns undantag.
Jag tycker att vi kunde jobba för en ordningslag med en bestämmelse om att hunden ska hållas bunden på den åländska landsbygden, åtminstone under sommarhalvåret. Undantag kan göras för hundar som deltar i jakt, tullverksamhet och liknande.
Vad tycker ni?
2 kommentarer:
där tappa du min röst :)
OK, men det vore faktiskt intressant att höra din motivering - tycker du att hundar borde få vara okopplade i Mariehamn också? W.
Skicka en kommentar