Återinför parlamentariska styrelser

Regeringen Sjögren inledde tyvärr sin mandatperiod med att avskaffa parlamentarisk representation i landskapets styrelser. Oppositionen reagerade starkt med att sammankalla en gemensam presskonferens.

Besluten att plocka bort all opposition ur exempelvis ÅHS, ÅMHM:s och Ålands Radios styrelser är skadliga för den långsiktiga, åländska samhällsutvecklingen. För det första bör varningsklockor alltid ringa när en regering stänger ute opposition eller själv bestämmer sig för att det är ”bättre med experter än opposition”.

En regering måste kunna tåla insyn och frågor. För det andra har den liberalt ledda regeringen nu omfattat den skadliga principen att partibok måste gå före kompetens på Åland, dvs. om du hör till regeringspartierna anses du kompetent nog att delta i handhavandet av de gemensamma angelägenheter. Annars nej tack.

”Man ska vara snäll mot dom små” heter det, och regeringen är alltid stor i förhållande till oppositionspartierna. Jag har viss erfarenhet av att stå upp för principen om att de största oppositionspartierna bör medverka i styrelserna och jag vill berätta varför det är en bra sak för Åland. ÅHS-styrelserna har ända sedan grundandet varit parlamentariskt tillsatta. Min personliga erfarenhet av oppositionsföreträdarna Cita Nylund (Lib) och Ulf Weman (s) var att de gjorde mycket värdefulla insatser i styrelsen, utvecklade politiken (kring preventivvård, sterilisering, fastighetsutveckling), ställde viktiga frågor, informerade sina partier och var pålästa. En positiv bieffekt var att onödiga missförstånd undveks i den offentliga debatten, detta är viktigt i den polariserade, fake-newsdrivna verklighet vi befinner oss i just nu. En annan är att vi undviker tvära kast i politiken t.ex. kring stora satsningar. En tredje positiv effekt är att oppositionens närvaro ger mera kvalitet i besluten då de tvingar regeringspartierna att ”skärpa till sig” lite. Ytterligare en positiv effekt är samling kring stora viktiga – och dyra – frågor som sträcker sig över flera mandatperioder, ex.  större upphandlingar eller sjukvårdens ombyggnad. Och till sist kanske ren självbevarelsedrift. Med nuvarande upplägg är regeringspartierna ensamt ansvariga för allt, oppositionen behöver inte anstränga sig.

Omvärldsanalyser brukar vara viktiga. Både öster och väster om oss styrs vårdorganisationer av politiska styrelser, rentav så att representationen motsvarar valens utfall. Också ÅHS-styrelsens arbete är politiskt. Experter ska givetvis stödja beslutsprocessen med bästa möjliga fakta och sakkunskap. Att ge apolitiska experter förslags- och rösträtt är i en politisk styrelse är problematiskt. Det intressanta blir ju då inte experternas sakkunskap, utan vilka värderingar som styr experterna när de ska fatta beslut om t.ex. grunderna för infertilitetsbehandling, högkostnadsskydden eller prioritering av mål i verksamhetsplanen. De facto har vi ett regeringsparti och ett expertparti i ÅHS-styrelsen.

Jag hoppas att regeringen, för Ålands bästa, kan återgå till den väl beprövade principen att de största oppositionspartierna är representerade i ÅHS-styrelsen. ( Och nej, jag är inte personligen intresserad 😊 )

Mvh Wille Valve

Styrelseordförande för ÅHS under 2020-2024

Återta lagförslaget

Eftersom regeringsblocket bordlade debatten om sjukkostnadsavdraget till en dag då Finans- och näringsutskottet är på arbetsresa, önskar vi framföra några avslutande synpunkter i insändarform. 

1. Ur remissvaren framgår att flera grupper påverkas av att sjukkostnadsavdraget slopas: pensionärer, ESB-boende, bärare av glasögon, multisjuka, långtidssjuka och synskadade. Däremot finns ingen plan eller kompenserande åtgärder för någon av grupperna, bara ett löfte om att landskapsregeringen utreder kompenserande åtgärder. Förslaget blir inte heller bättre av att vidlyftiga kompenserande åtgärder stressas fram på kort tid, en effektiv socialpolitik fordrar tid och eftertanke.
2. Sjukkostnadsavdraget består av två delar och endast den ena beskrivs i förslaget. Kostnader för Institutionsvård eller effektiverat serviceboende som kan dras av till 25 % nämns inte. Dessa är betydelsefulla för de äldre som bor på ett effektiverat serviceboende (ESB). Ett komplett lagförslag hade beskrivit både konsekvenserna av att slopa avdrag för sjukkostnader och för institutionsvård / ESB. 
3. Konsekvensanalyser. Mariehamns stad framhåller i sitt remissutlåtande avsaknaden av barnkonsekvensanalyser. Det är uppenbart att förslaget har konsekvenser för t.ex. barnfamiljer då familjer kan göra avdrag för barns sjukkostnader. Förslaget saknar jämställdhetskonsekvenser. För att nämna några konsekvenser så utgör 25% av alla privata vårdbesök på Åland idag av kvinnosjukdomar, förlossningar och eftervård. Åländska kvinnors besök till privat vård fördyras direkt efter att avdraget slopas. Kvinnor har mera sjukfrånvaro än män och kvinnor står för fler besök till ÅHS än män.
4. Mariehamns pensionärsförening framhåller att förslaget höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka, som redan har en tung börda. Avdraget finns inte till för att utjämna en orättvisa mellan rika och fattiga, utan mellan friska och sjuka. 
5. Förslaget saknar en näringspolitisk analys av hur apotekare, optiker och privata vårdföretag påverkas. Inte heller resoneras det kring vad det innebär för Ålands ekonomi att ta 1 miljoner euro ur den. 
6. Förslaget saknar ärlighet. Det står inget i lagförslaget om att detta är ett förslag som ingår i en helhet för att balansera den åländska ekonomin, tillsammans med andra åtgärder. Detta kan tyda på oärlighet eller avsaknad av plan. 
7. Social- och miljöavdelningen avrådde i sitt utlåtande från att slopa sjukkostnadsavdraget, beroende på att avdraget ingår i en större ekonomisk helhet för den enskilde. Att regeringen inte bemödat sig att lyssna på tjänstemännen och ta fram kompenserande åtgärder är allvarligt, med tanke på att regeringen redan i mars tycks ha aviserat till skattebyrån att avdraget ska avskaffas. 

Till sist håller inte regeringens argument. Detta är ingen avbyråkratisering, utan en byråkratisering i och med införandet av ”avdraget för nedsatt betalningsförmåga”. Avdraget är gammalt, men att något är gammalt är inget bra argument för att avskaffa. För 10 år sedan motionerade liberalerna om en fördubbling av det ”gamla” avdraget (BM 31/2014-2015)

 

Det vore rakryggat att återta förslaget och återkomma med ett komplett, genomtänkt förslag som kan träda i kraft senare. Att stressa igenom avskaffandet blir inte bra. Att ta en time-out ger regeringen möjlighet att göra om, göra rätt och samla sitt fokus på den större planen, dvs. budget 2025. 

 

Moderat Samlings lagtingsgrupp: 

Wille Valve

Annette Holmberg-Jansson

Mika Nordberg

Anders Holmberg

Ärlighet efterlyses

 

Talman,

Vi har idag att behandla ett av de mera märkliga lagförslag vi skådat. Låt oss börja med grunden: ”Varför behövs lagförslaget?”. Här skulle det vara välgörande med lite ärlighet! ”Landskapet behöver mera pengar, därför höjer vi skatten”. I lagen finns ingen hänvisning till rambudgeten, till sparbetinget ingen motivering om att detta är en av flera namngivna åtgärder som regeringen behöver balansera ekonomin.

Om du tänker ta 1 miljon euro av ålänningarna så är det nog på sin plats att berätta varför och benämna saker och ting vid deras rätta namn: Skatten höjs för dem med sjukkostnader, landskapet behöver pengarna.

Det tycks också ha varit bråttom med lagförslaget, det märks på små skrivfel, grovt bristande konsekvensbedömningar och lösryckta meningar som sannolikt kommit till på slutrakan.

Finns en del motiveringar inne själva förslaget, t.ex. att hälsosystemet har blivit bättre, avdraget är föråldrat och fördelarna med avbyråkratisering. Vad gäller avbyråkratisering så gäller det rakt motsatta:

Landskapsregeringen tar nu i stället in det mest obegripliga som går att hitta i finländsk skatteuppbörd, nämligen det fulla avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga.

Låt oss börja vid den nya paragrafen 17.

” På basis av kostnader som enbart beror på sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. ”

VAD ÄR DET? Jo,

Detta finns sedan tidigare i finländsk beskattning, det anses i Finland inte vara en av de bästa konstruktionerna då den är obegriplig för skattebetalaren. Så här upplevs det ur skattebetalarens synpunkt: Du ska börja med att samla sjukdomskostnader – minst 700 euro på ett år, annars ingen vits med det. Sen ska du räkna ut 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster (inte brutto), få bekräftat att summan av dina sjukdomskostnader överstiger 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster.

Och då var det klart? Absolut inte.

Sen ska du ansöka av skattebyrån om att få avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga. Och nej, det blir inte summan av dina insamlade räkningar som beviljas utan ett schablonbelopp baserat på en helhetsbedömning. Detta är vad regeringen för in i paragraf 17 och jag tror vi alla – faktiskt kan vara överens om - att det är magstarkt att påstå att regeringen serverar en avbyråkratisering eller en förenkling av en låginkomsttagares vardag.

Jag frågade skattebyrån hur DOM ser på införandet av nya paragraf 17§? Jag fick svaret att det är ett svårt och byråkratiskt avdrag. De förutspådde att många kommer att försöka yrka på avdraget, i tron att detta är "det nya sjukkostnadsavdraget" och det blir - arbetsdrygt för skattebyrån samt svårförståeligt för skattebetalarna.

Så nej, ni får ingen applåd för avbyråkratisering idag.

Nu kommer vi till själva avskaffandet av avdraget.

Låt oss börja med dom mycket fåordiga konsekvensbedömningarna – några halvkvädna ord kring jämställdhetskonsekvenser. Regeringen har här inte ens uppmärksammat ÅSUB:s statistik som visar på att kvinnor är mera sjuksksrivna än män. Illa! Men, märker ni att det finns några elefanter som saknas helt i kapitel 5?

Barnkonsekvensanalys. I remissvaret från Mariehamn konstateras att ”en mer ingående konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensenalys av avskaffandet av sjukkostnadsavdraget saknas” – i lagförslaget står att konsekvenserna för barnen är svåra att bedöma för statistiken är svåranalyserad. Så låter barnkonsekvensanalysen, ”det är svårt att säga”. Ska vi nöja oss med det?

Konsekvenser för ESB-boende, nämns över huvud taget inte! Och detta är skandal. När du bor på ESB-boende har du enorma avdragsgilla sjukkostnader, läkemedelskostnader och boendekostnader, till skillnad från när du bor på institution. Inte ett ord nämns om denna grupp i lagförslaget! Den största skandalen är kanske att dessa konsekvenser nog utförligt beskrivs i den överkörda social- och miljöavdelningens remissutlåtande. Och hör här: ”Social och miljöavdelningens rekommendation är att INTE AVSKAFFA SJUKKOSTNADSAVDRAGET men precisera det till de delar regleringen kan anses otydlig”. Låt de orden sjunka in. Vad hände med att lyssna på sakkunskapen?

Förutom bristande barnkonsekvensanalys och grovt bristande äldreanalys finns ytterligare några ”blinda fläckar” i lagförslaget värda att nämna. En sådan är näringspolitisk. Om du tar bort 1 miljon euro från en specifik del av den åländska ekonomin så kanske det påverkar näringslivet? Företagen? Köpkraften? Kan det vara så att förslaget möjligen påverkar våra apotek på nåt sätt? Kan det påverka människors vilja att handla glasögon och linser hemma? Kan detta leda till att människor börjar bunkra billigare, receptfria mediciner i Sverige? Och att detta påverkar apoteken och optikerna? Det finns inga resonemang - alls - kring detta i lagförslaget.

I budget 2018 ansågs det vara mycket betydelsefullt att tillföra 1,3 miljoner i landskapsmedel till ålänningarna och indirekt näringslivet genom att det s.k. arbets- och pensionsinkomstavdraget kom till. Avdraget skulle enligt budget ”stimulera tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning”

Här tycks det nu inte få några konsekvenser alls att ta bort 1 miljoner euro från ålänningarna och den åländska ekonomin. Självklart får det samhällsekonomiska konsekvenser om vi stimulerar tillväxten med att tillföra 1,3 miljoner, då gör vi ocksp det motsatta genom att ta bort 1 miljon. Inte heller resoneras kring avdragets inverkan för Ålands attraktionskraft.

Så, vem drabbas direkt av att sjukkostnadsavdraget slopas? Det är framför allt två grupper:

1)     Pensionärerna, dvs. våra årsrika medborgare som i medeltal har högre sjukdomskostnadsavdrag och mindre inkomster än en förvärvsarbetande. ”Vi motsätter oss att sjukkostnadsavdraget slopas då det höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda” skrev Mariehamns Pensionärsförening kärnfullt.

Alldeles särskilt berör lagförslaget dem som bor på Effektiverat serviceboende. Våra pensionärer påverkas ännu mer av att också avdragsrätten för ESB & institutionsboende åker ut med badvattnet, denna effekt nämns inte ens i lagförslaget! Det nämns dock i social- och miljöavdelningens utlåtande som inte stödjer att avdraget avskaffas. Tja. Vi får hoppas på att utskottet är intresserat av pensionärernas vardag. Som grädde på moset får pensionärerna istället ett fullkomligt obegripligt ”avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga” som inte kommer att vara någon humörhöjare.

2)     Den andra gruppen som drabbas, talman, är låginkomsttagare som har höga sjukkostnader, låginkomsttagare med kroniska sjukdomar, multisjuka människor som får en årlig kompensatorisk effekt. 

I lagförslaget konstateras att ”kompensatoriska åtgärder” för grupperna ska utredas, här nämns traditionell vänsterpolitik som högre bidragsnivåer, mera tandvård (gissningsvis mera offentlig), men också högkostnadsskydden. Ingenting om servicesedlar, tandvårdssedlar riktade till den äldre befolkningen som kunde används både privat och offentligt.

Det är svårt att inte bli upprörd när man tänker på att ni höjer skatten (för det är det vad ni lyckas vara överens om) och ni försämrar den ekonomiska situationen för Ålands låginkomsttagare (står rentav i lagförslaget). Men det kan komma nåt snart, kanske.

Det finns många saker som är bekymmersamma med detta lagförslag, men framför allt är det kontexterna som skaver. 

Vi vet inget om den ekonomiska kontext som detta lagförslag placeras in i, vilka är de andra åtgärderna som ska balansera åländsk ekonomi? Är det bara de mjuka värdena som får genomgå stålbad? Kommer regeringen att spara – något alls - i sin egen förvaltning? Vi får knappast några svar idag. Vad stod t.ex. på den lapp som finansministern viftade med här i plenisalen? Den med 13,6 miljoner euro i form av ”effektiviseringar av den egna verksamheten”? Vete fasen. Men det HADE varit bra information inför detta beslut.

Och märk väl – vi kommer inte att få se nåt paket. För den politik regeringen för nu är ingen helhetspolitik, det är den minsta gemensamma nämnarens politik. Regeringen är – enbart - överens om att avskaffa sjukkostnadsavdraget. Inte om nåt annat. Och då gör man som en groda på ett sjunkande näckrosblad, man hoppar vidare till nästa som ser ut att kunna bära.

Vi vet heller inget om de ev. kompensatoriska åtgärderna som ska "utredas".  Kanske utredningen kommer fram till att inga åtgärder behövs? Lagförslaget argumenterar ju för att sjukkostnadsavdraget är onödigt.  

Vad gäller den tredje lagändringen - höjningen av grundavdraget så är det sunt bondförnuft. Självklart ska oavsiktliga effekter på andra avdrag neutraliseras. 

Talman, vi kommer inte att stödja lagförslaget. Motiveringarna håller inte, konsekvensanalyserna är grovt bristfälliga och kontexten är okänd. KST:s styrelse hade helt rätt när de varnade för att ”Det behövs en noggrann konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare.”

Om man ska säga nåt positivt så verkar ni ha analyserat grundligt vad avskaffandet ger för kostnader inne i er egen förvaltning.

Till sist, idag har vi börjat få svar på frågan om vilka värderingar som styr landskapsregeringen. Ni höjer skatten för människor i behov av vård. Ni tar 1 miljon euro ur ålänningarnas fickor och lovar att utreda ev. bidragshöjningar i framtiden. Ni gör bristfälliga analyser av hur inkomstgrupper kan drabbas, hur ESB-boende och multisjuka drabbas och ni är fullkomligt blinda inför....det som håller igång det åländska samhället - företagarna, inför apotekarna och glasögonförsäljarna – hur dom påverkas verkar inte viktigt.  Detta säger inte allt men nog väldigt mycket.   

Tack för ordet.

 

Östersjöns tid är nu!

Talar om behovet av kraftåtgärder för att minska näringsutsläpp i allas vår gemensamma Östersjö. Plats: BSPC-konsferensen i Bundestag 2021. Tysklands president Steinmeier verkade ta till sig budskapet, likaså Tysklands BSPC-delegation med Johannes Schraps i spetsen. 

Östersjöns tid är nu!

I skrivande stund övertar Åland ordförandeskapet i Östersjökonferensen BSPC. Det är bra nyheter för Åland. Det åländska ordförandeskapet löper från augusti 2024 till augusti 2025. Vi kan vänta oss utskottsmöten, ett och annat toppmöte och ungdomsmöten på Åland, fram till den ”stora finalen” i augusti 2025 då ca 200 Östersjöparlamentariker och funktionärer samlas för parlamentarisk Östersjökonferens på Åland. Det blir en välkommen ”säsongsförlängare” som ger fler övernattningar och marknadsföring över sociala media som tydligt sätter Åland på kartan, likt Tall Ships Races under sommaren 2024.

Året vi har framför oss ger också utmärkta möjligheter att påverka och bygga relationer, flera möten kommer att förläggas just till Åland. Den åländska BSPC-delegationen har länge satt en heder i att lyfta Östersjöns tillstånd och det är de envisa åländska delegationernas förtjänst att minskning av näringsutsläpp nämnts varje, årliga BSPC-resolution. Denna typ av samverkan mellan Östersjöländerna ledde fram till att alla utsläpp av toalettavfall från passagerartrafik förbjöds i Östersjön från 2021. Nu är rätt tid att igen lyfta Östersjöns tillstånd och arbeta för minskning av näringsutsläppen i hela Östersjöområdet.

Till sist vill jag lyfta det myckna fotarbetet som ligger bakom det åländska ordförandeskapet i BSPC. Det är flera åländska delegationer och delegationssekreterare som arbetat tillsammans, prestigelöst och över partigränserna inför det ögonblick då delegationsordförande Alfons Röblom övertog stafettpinnen. Det är läge att känna lite stolthet, ställa in oss på att leverera Östersjöns suveränaste värdskap och höja ambitionerna för friska dopp även i framtiden

Wille Valve (MSÅ)

Delegationsordförande för BSPC 2020-2023

Hälsning till Sfp:s partidagar den 15.6.2024

Värderade Sfp-delegater och åhörare,

Mitt namn är Wille Valve, jag är ordförande för Moderat Samling på Åland och jag bringar er en kort hälsning inifrån den åländska EU-valrörelsen.

Valrörelsen på Åland startade med att det rådde viss apati, vi hade inte opinionen på vår sida och vi hade inte ens nån hågad kandidat. Och utmaningarna var betydande.

EU-valet på Åland, innebär nämligen att du nalkas väljare vars första kritiska fråga är: Varför har inte Åland en egen MEP, som Färöarna och Grönland hade före 1982, som den tyska minoriteten i Belgien har idag? Ibland är denna känsla så stark att personen inte vill rösta, utan undrar om man kan istället kan ge en stor, fet blankröst – fast svart.

Detta kan man förstås bemöta med olika argument, främst tre:

-          Vi gillar inte läget, men här har vi ett riktigt bra samarbete med Sfp som vi nu har testat i 3 val och som varje gång levererat.

-          Minns att Sfp är det parti som röstade FÖR åländsk plats i Europaparparlamentet, dom höll linjen också när det blåste snålt.

-          Och till sist: Att rösta är i sig själv att visa engagemang, ett högt valdeltagande är i sig själv en signal om att vi bryr oss.

Vi som bedrev valrörelse på Åland hade ett internt forum - i ett skede lade jag ut en bild på ett sofflock och skrev ”HÄR har vi vår största konkurrent i detta val”.

Nu gick det till slut bra, med stenhårt, målmedvetet arbete lyckades vi vända skutan och rentav samla den bredaste koalitionen nånsin för samarbete med er.

Vi lyckades samla strax under 10.000 röster på Åland – det svenska mandatets marginal blev 20.000 röster i stället för 10.000 som det hade varit med åländska röster borträknade.

Och jag vill rikta uppmärksamheten mot valdeltagandet: Det sjönk på Åland, trots intensiv kampanj och trots att antalet ålänningar ökat med 1000 sedan 2019.

När vi blickar framåt, så tror jag det ligger i vårt gemensamma, långsiktiga intresse att vi under de kommande 5 åren jobbar tillsammans och hittar morötter – eller ett köttben - som kan motivera ett högt åländskt valdeltagandet, med sikte på EU-valet 2029.

Till slut tre tack. Tack till Anna-Maja för det viktiga jobb du har gjort. Ålandsbesöket, var värdefullt och till hjälp. Vi önskar dig arbetsglädje och lovar att vara i kontakt 😊

Ett varmt tack till partisekreterare Fredrik Guseff som för gott samarbete och leverans av resolut av den ammunition som behövdes för att nå målet.

Och till sist: tack för ordet.

Höj ambitionerna! (Tal den 5 juni i lagtinget)

Talman,

Idag är en viktig debatt och framför oss har vi ett flertal viktiga omröstningar, där vi ska ta ställning till landskapets budgetpolitiska ambitioner för hela tre år, åren 2025-2027. Landskapsregeringen föreslår att vi ska acceptera ett underskott på 74 miljoner euro under åren 2024-2027, vi accepterar inte landskapsregeringens förslag utan lägger ett motförslag som innebär ett mera hanterbart underskott på 53 miljoner euro. Utöver landskapsregeringens sparförslag vill vi spara ytterligare. Vårt förslag understöds av ungefär 1/3 av lagtingets folkvalda.

Vi, alltså moderater och obundna har tagit i hand - med landskapsregeringen på att vi ska hålla oss till sak, dvs. kostnadstaken och överskottsmålet. Som ett resultat av detta har vi återtagit alla våra ”detaljmotioner” och vi kommer också att rösta nej till allas detaljmotioner, oberoende av hur behjärtansvärt innehållet är. Vi återkommer till våra enskilda, politiska hjärtefrågor i höstbudgeten.

Inför dagens omröstning har vi också ett annat samförstånd med landskapsregeringen, ledamoten Holmström kvittas mot ledamoten Jansson i regeringsblocket för att tillsammans möjliggöra bästa möjliga värdskap för våra färiska gäster.

Landskapsregeringen föreslår att ett nollresultat nås senast år 2030. Den planen håller inte, kan man lugnt konstatera vid en läsning av utskottets enhälligt omfattade betänkande. Beaktat de avskrivningskostnader som uppstår som följd av regeringsprogrammets 5 laddhybrider, 8 linfärjor, sjukhusrenovering för att nämna några få saker. Vi föreslår i stället att regeringen höjer ambitionen så att nollresultat kan nås redan 2028. Om vi har 2028 som mål så finns det en viss realism i att vi kan nå 2030.

För oss reservanter är regeringsprogrammet viktigt, alldeles särskilt målet ”undvika eller minimera skuldsättning”. Vi ska lämna så lite lån som möjligt – helst inga alls – till våra barn och barnbarn. Det är en dålig idé att acceptera lån för att hantera underskottet, vi bör undvika det. Och jag vill påminna om likviditetsanalysen på sida 34, landskapsregeringen föreslår negativ likviditet för 2025. Vi behöver inte välja det! Vi kan välja högre ambitioner.

Arbetet i finans- och näringsutskottet har generellt bekräftat bilden av att det går att göra mer än vad regeringen avser göra, bl.a. har bilden att det är flera som ”gör samma sak” i olika ”stuprör”. Arbetet i finans- och näringsutskottet har också bekräftat att rambudgeten behöver få en ny utformning för att utgöra ett användbart redskap för avdelningarna.

Den som har läst finans- och näringsutskottets betänkande kan notera att betänkandet rent faktiskt ger stöd för våra ändringsförslag, dvs. sänkta kostnadstak och högre ambitioner. Ett enhälligt utskott noterar bl.a. att det ”råder en relativt stor osäkerhet kring intäktssidan i landskapsekonomin” (vilket utskottsordförande Holmberg kallade ”darr på ribban”) Utskottet uppmanar landskapsregeringens verksamhetsenheter att ”öka ansträngningarna med att söka extern finansiering för specifika projekt”. Utskottet är av den uppfattningen att ”kostnadsbelastningen från avskrivningarna på sikt kommer att öka även om detta inte framgår av landskapsregeringen investeringsprogram som presenteras i förslaget” (till budgetplan för åren 2025-2027). Utskottet nämner också de avskrivningskostnader som kan uppstå som en följd av färjor och linfärjor överstigande 100 miljoner och centralsjukhusets byggnadsbestånd. Sen gör utskottet också denna relevanta iakttagelse: ”De långa avskrivningstiderna kan innebära att de verkliga kostnaderna är underdimensionerade i planen. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att se över avskrivningsprinciperna.”

Så, vad göra? Landskapsregeringens förslagslista förslår inte långt, de behöver kompletteras med flera åtgärder. I remissdebatten berättade jag om var den politiska tyngdpunkten bör ligga för detta åtgärder. När landskapet skaffar nytt tonnage behöver hela trafiksystemet ses om. Antalet körtimmar måste minska, på ett liknande sätt så som i budget 2013. På näringsavdelningen går det att spara mera än vad regeringen föreslår på justering av arbetsmarknadsstöd, beaktat regeringen Orpos åtgärder. Och till sist så sticker det i ögonen att just regeringskansliet inte förutsätts vidta några ”ytterligare åtgärder”, utöver 1,1% sparbetinget.

Jag noterade att det började lukta lite bränt från regeringsbänkarna när jag sade detta, men ni kan inte börja ett stort sparbeting med att spara på ålänningarna, ni kan inte inleda diskussionen med att säga att ni vill slopa sjukkostnadsvadraget (= höja skatten), skrota hemvårdsstödet (minska valfriheten), indexfrysa studiestöden, minska stöd till jordbrukare, höja avgifterna till skärgårdstrafiken – ni måste börja med er egen verksamhet. SEN kan ni vända er till Ålands folk och säga att vi alla måste dra sitt strå till stacken.

Det bådar inte heller gott inför den gemensamma spartalkan att regeringen redan backat på några centrala punkter. Centern var kvickt ut på sociala media med beskedet att resekostnadsavdraget absolut inte ska röras, resten av regeringen fogade sig i det. Efter att det meddelats att sjukkostnadsavdraget ska bort, så meddelades kontrabesked: en liten del av sjukkostnadsavdraget kanske kvarstår i alla fall – kanske på 100.000 euro, på politikområde 4 eller 8. Ytterligare ett tecken på att regeringen kompromissat bort sig bortom allt sunt förnuft. Det torde kosta lika mycket att hantera ett avdrag på 100.000 euro som ett på 5 miljoner euro.

Omröstningarna idag har stor betydelse för om vi Åland ska ha en luftig plan med dålig träffsäkerhet, eller om vi ska höja ambitionerna, medge att vi behöver göra fler verksamhetsförändringar för att undvika skuldsättning av vårt Åland och göra verklighet av regeringsprogrammet. Vi vet alla att omröstningarna som äger rum – exakt om ett år . kommer att ha mycket mindre betydelse, då har vi ju redan fastställt planen för tre år och vi debatterar enbart år 2028. Det är inte i den omröstningen som graden av Ålands skuldsättning avgörs, det är idag.

Till slut några försoningens ord – allt detta är nytt och vi skapar nu – tillsammans - gemensam praxis. Vi moderater och obundna har kommit överens med landskapsregeringen om att fokusera på ramarna, kostnadstaket och överskottmålet – inte på detaljerna. Den överenskommelsen avser vi hålla och våra ändringsförslag återspeglar den överenskommelsen. Vi kommer att återkomma med våra motioner och vår politik i höstbudgeten.

Tack för ordet.

Gruppanförande om rambudgeten 20 maj

Talman, landskapsregeringen föreslår inför lagtinget att vi ska dra på oss ett underskott på totalt 70,7 miljoner under åren 2024-2027. Det är för mycket skattemedel. Vi önskar en mera återhållsam och genomarbetad ekonomisk politik än den landskapsregeringen lagt fram, ramarna måste sänkas. Om det i slutändan blir detta förslag som vi har att ta ställning till, så kommer vi att rösta emot rambudgeten, givet den information vi hittills fått om grunderna för budgeteringen. Vi lägger därför fram stramare kostnadstak och överskottsmål i våra budgetmotioner.

I torsdags landade ändringsbudgeten på våra bord som ökade underskottet med ytterligare 3,3 miljoner –  från 70,7 miljoner euro till 74 miljoner euro!

Ett underskott på 70,7 miljoner, vilket vi idag diskuterar här, är inte acceptabelt. Kraftåtgärder behövs för att undvika att lånenotan skickas till nästa generation ålänningar. Förslaget till rambudget saknar tyvärr sådana, trovärdiga åtgärder och innehåller för mycket luft. Vi har lämnat in 5 gemensamma budgetmotioner till rambudgeten som går ut på att göra ramarna tydligare, pressa ut luften, pressa ner det samlade underskottet till 50 miljoner och spara på ett mera balanserat sätt än landskapsregeringen.

Utöver den budgeteringsmarginal på 7,5 + 7,5 + 11,2 = totalt 26,2 miljoner för ”oförutsedda utgifter” åren 2025-2027 föreslår landskapsregeringen ett s.k. ”ofördelat utrymme” för nämnda år om 10,1 miljoner (se s. 17). Vi anser att det ofördelade utrymmet om totalt 10,1 miljoner euro bör strykas, om regeringen i detta skede inte idag har någon klar uppfattning – eller kommit överens - om vad dessa pengar ska användas till.

Fluffet i ramarna, de icke-förpliktande motiveringarna och de föreslagna möjliga åtgärderna gör att denna budget får en slagsida åt vänster. Budgeten innehåller en rad typiska vänsteråtgärder i spartider – skatten ska höjas genom att sjukkostnadsavdraget slopas, familjernas valfrihet ska minskas genom att hemvårdsstödet delvis skrotas. Sen ska dessutom avgifterna i skärgårdstrafiken höjas och bönderna ska få mindre pengar. Det är svårt att tolka meningen ”översyn av stödmodeller och stödnivåer” på ett annat sätt. Såsom brukligt i vänsterbudgetar står inget om långsiktigt behov av avbyråkratisering, enklare regler. Det borde för övrigt styra den översyn av ÅMHM-lagstiftningen som aviseras.

Ordet ”företag” nämns inte ens! Från kapitel 4 och framåt i budgeten, men nog som dekorationsord i konjunkturprognosen.... vilket nog är frapperande.

Vi efterlyser en spegel till landskapsregeringen, om ni politiskt - verkligen - menar allvar med att skicka notan vidare, så måste liggande förslag kompletteras så att landskapsregeringen och också lagtinget själva effektiverar. Rambudgeten innehåller också gott om ”fredade zoner”, kommunerna ska vi t.ex. inte spara en cent på, de är politiska skyddsområden. Ett trovärdigt sparbeting förutsätter dock också att kommunerna drar sitt lilla strå till stacken.

De sparåtgärder som hittills föreslagits går alltför mycket ut på att det är någon annan som ska spara. De sparåtgärder som hittills verkställts har dessutom en kraftig slagsida på att enbart spara på vård. Det finns ingen realism i att spara mer på vården och därför föreslår vi inbesparingar på annat än vården, dvs. regeringskansliet, näringsavdelningen och infrastrukturavdelningen på sammanlagt 1,9 miljoner per år. Om vi vidtar dessa sparåtgärder och klämmer ur luften så når vi nollresultat redan 2028 och det totala underskottet minskar till 50 miljoner. Betydligt bättre.

Vi föreslår alltså inbesparingar och verksamhetsförändringar om 100.000 på regeringskansliet, 200.000 på näringsavdelningen och 1,6 miljoner på infrastrukturavdelningen, under upphandling av sjötrafiken. Om läget är sämre än befarat så måste ramen återspegla det.

På näringsavdelningen är det särskilt viktigt att upprätthålla principen om att det ska löna sig att arbeta, där finns också möjlighet att justera arbetsmarknadsstöd i en riktning som sporrar till en lägre arbetslöshet. Vi fördömer förslaget att spara på antal undervisningsgrupper inom SFI. Varsågoda och spara på Medis om ni vill det, men att ge nyålänningar grundläggande färdigheter i svenska språket för att komma in på arbetsmarknaden är ett kärnuppdrag! Det uppdraget är viktigare än att kultivera fritidsintressen med skattemedel.

På infrastruktursidan föreslår vi en sänkning på 1,6 miljoner. För att ge en aning om vad vi menar så kan ni titta i budget 2013 där kostnaderna för skärgårdstrafiken sänktes med ca 3 miljoner euro bl.a. genom en minskning av antalet körtimmar med ca 2.200 jämfört med vad 2012 års turlista hade medfört. Ni kan sen titta på vad det kostar att upprätthålla den lokala färjtrafiken på Enklinge och Lappo och analysera hur dessa lokala system passar ihop med det kommande, större tonnaget. Och inte minst: Vad betyder detta för färjfästena, om båtarna blir färre men större?

Hela investeringssidan kvarstår som ett gigantiskt frågetecken för de kommande 3 åren. Inga besked ges om nytt vattenreningsverk för 50 M eller nytt sjukhus 200 M, begränsat med besked också om nyinvesteringarna i skärgårdstrafiken. Jag säger ”begränsat” för baserat på investeringstabellen verkar det om att de enda betydande investeringar vi ska göra under mandatperioden är nya färjor, med de avskrivningar och driftskostnader de tillför. 

Jag ska till sist säga att vi är kritiska till detta ramverk som redskap för de kommande tre åren. Rambudgeten är ett viktigt redskap för planeringen av Ålands ekonomi 2025-2027. Vikten understryks av att när nästa vårbudget behandlas (våren 2025) så är ramarna fram till 2025-2027 redan fastställda, vi ska då enbart föra en teoretisk diskussion om ramarna för 2028 vilket lär bli alla tiders skuggboxning.

Jag vill poängtera att själva demokratin undergrävs genom att lagtingsledamöter inte förstår vad de fattar beslut om. Förankringen till verksamheterna, myndigheterna, rentav avdelningarna och det egna regeringsunderlaget förefaller bristfällig. En alltför liten del av det offentliga Åland förstår vad lagtinget nu står i beråd att fatta beslut om, vilket gör att man måste ifrågasätta om vårbudgeten i denna form kvalificerar som meningsfullt styrredskap för förvaltningen. För det är väl det vi vill? Styra verksamheterna i riktning mot mer ekonomisk hållbarhet?

Att spara genom ”färre köpta utredningar” skorrar också lite falskt då 22 utredningar föreslås bara i rambudgettexten. Det är inte heller seriös budgetering att redan nu ”casha in” olika intäkter vars förverkligande är osäkert, försiktighetsprincipen anbefalles.

Trovärdigheten förstärks inte av att vissa förslag luftats enbart i media, t. ex. 100.000 euro för att bygga ut välfärden kring tandvården, utan att något spår syns i rambudgeten. Ni får gärna svara på om tandvården ska utvidgas under åren 2025-2027 och om detta finns i ramarna för dessa år.

Som färdkost inför utskottsbehandlingen, så vill vi uppmana utskottet att höra finansdepartmentet eller Sveriges riksdag, för att lära oss lite mer de svenska erfarenheterna före metoden avskaffades i Sverige.

Som färdkost till regeringsblocket vill jag säga:

Det ni i första hand borde göra är att ta tillbaka förslaget, återkomma med ett mera genomarbetat och förankrat förslag i samband med höstbudgeten. Då kan detta bli något bra för Åland.

Det ni andra hand borde göra är att balansera sparbetinget med fler åtgärder, så att det inte bara är Ålands folk som ska spara.  Och om det är som en tidigare talare sa – att vi sitter ju alla i samma båt, då ska vi väl ro tillsammans?

Tack för ordet.