Talman,
Vi har idag att behandla ett av de mera märkliga lagförslag
vi skådat. Låt oss börja med grunden: ”Varför behövs lagförslaget?”. Här skulle
det vara välgörande med lite ärlighet! ”Landskapet behöver mera
pengar, därför höjer vi skatten”. I lagen finns ingen hänvisning till rambudgeten, till sparbetinget ingen
motivering om att detta är en av flera namngivna åtgärder som regeringen
behöver balansera ekonomin.
Om du tänker ta 1
miljon euro av ålänningarna så är det nog på sin plats att berätta varför
och benämna saker och ting vid deras rätta namn: Skatten höjs för dem med sjukkostnader, landskapet behöver pengarna.
Det tycks också ha varit bråttom med lagförslaget, det märks
på små skrivfel, grovt bristande konsekvensbedömningar och lösryckta meningar
som sannolikt kommit till på slutrakan.
Finns en del motiveringar inne själva förslaget, t.ex. att
hälsosystemet har blivit bättre, avdraget är föråldrat och fördelarna med
avbyråkratisering. Vad gäller avbyråkratisering så gäller det rakt motsatta:
Landskapsregeringen tar nu i stället in det mest obegripliga
som går att hitta i finländsk skatteuppbörd, nämligen det fulla avdraget för
nedsatt skattebetalningsförmåga.
Låt oss börja vid den nya paragrafen 17.
” På basis av kostnader som enbart beror på
sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit
väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans
familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och
samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda
nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. ”
VAD ÄR DET?
Jo,
Detta finns sedan
tidigare i finländsk beskattning, det anses i Finland inte vara en av de
bästa konstruktionerna då den är obegriplig för skattebetalaren. Så här upplevs
det ur skattebetalarens synpunkt: Du ska börja med att samla sjukdomskostnader –
minst 700 euro på ett år, annars ingen vits med det. Sen ska du räkna ut 10%
av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster
(inte brutto), få bekräftat att summan av dina sjukdomskostnader överstiger 10% av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster.
Och då var det klart? Absolut
inte.
Sen ska du ansöka
av skattebyrån om att få avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga. Och
nej, det blir inte summan av dina insamlade räkningar som beviljas utan ett schablonbelopp
baserat på en helhetsbedömning. Detta är vad regeringen för in i paragraf 17 och
jag tror vi alla – faktiskt kan vara överens om - att det är magstarkt att påstå
att regeringen serverar en avbyråkratisering eller en förenkling av en låginkomsttagares
vardag.
Jag frågade
skattebyrån hur DOM ser på införandet av nya paragraf 17§? Jag fick svaret att
det är ett svårt och byråkratiskt avdrag. De förutspådde att många kommer att
försöka yrka på avdraget, i tron att detta är "det nya sjukkostnadsavdraget" och
det blir - arbetsdrygt för skattebyrån samt svårförståeligt för skattebetalarna.
Så nej, ni får
ingen applåd för avbyråkratisering idag.
Nu kommer vi till
själva avskaffandet av avdraget.
Låt oss börja med
dom mycket fåordiga konsekvensbedömningarna – några halvkvädna ord kring
jämställdhetskonsekvenser. Regeringen har här inte ens uppmärksammat ÅSUB:s
statistik som visar på att kvinnor är mera sjuksksrivna än män. Illa! Men, märker
ni att det finns några elefanter som saknas helt i kapitel 5?
Barnkonsekvensanalys.
I remissvaret från Mariehamn konstateras att ”en mer ingående konsekvensanalys
inklusive en barnkonsekvensenalys av avskaffandet av sjukkostnadsavdraget saknas”
– i lagförslaget står att konsekvenserna för barnen är svåra att bedöma för
statistiken är svåranalyserad. Så låter barnkonsekvensanalysen, ”det är svårt
att säga”. Ska vi nöja oss med det?
Konsekvenser för
ESB-boende, nämns över huvud taget inte! Och detta är skandal. När du bor på
ESB-boende har du enorma avdragsgilla sjukkostnader, läkemedelskostnader och boendekostnader,
till skillnad från när du bor på institution. Inte ett ord nämns om denna grupp
i lagförslaget! Den största skandalen är kanske att dessa konsekvenser nog utförligt
beskrivs i den överkörda social- och miljöavdelningens remissutlåtande. Och hör här: ”Social och
miljöavdelningens rekommendation är att INTE AVSKAFFA SJUKKOSTNADSAVDRAGET men
precisera det till de delar regleringen kan anses otydlig”. Låt de orden sjunka
in. Vad hände med att lyssna på sakkunskapen?
Förutom bristande
barnkonsekvensanalys och grovt bristande äldreanalys finns ytterligare några ”blinda
fläckar” i lagförslaget värda att nämna. En sådan är näringspolitisk. Om du tar
bort 1 miljon euro från en specifik del av den åländska ekonomin så
kanske det påverkar näringslivet? Företagen? Köpkraften? Kan det vara så att förslaget möjligen
påverkar våra apotek på nåt sätt? Kan det påverka människors vilja att
handla glasögon och linser hemma? Kan detta leda till att människor börjar
bunkra billigare, receptfria mediciner i Sverige? Och att detta påverkar
apoteken och optikerna? Det finns inga resonemang - alls - kring detta i
lagförslaget.
I budget 2018 ansågs det vara mycket betydelsefullt att
tillföra 1,3 miljoner i landskapsmedel till ålänningarna och indirekt näringslivet
genom att det s.k. arbets- och pensionsinkomstavdraget kom till. Avdraget skulle enligt
budget ”stimulera
tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning”
Här tycks det nu inte få några konsekvenser alls
att ta bort 1 miljoner euro från ålänningarna och den åländska ekonomin. Självklart
får det samhällsekonomiska konsekvenser om vi stimulerar tillväxten med att
tillföra 1,3 miljoner, då gör vi ocksp det motsatta genom att ta bort 1 miljon. Inte
heller resoneras kring avdragets inverkan för Ålands attraktionskraft.
Så, vem drabbas direkt av att sjukkostnadsavdraget slopas?
Det är framför allt två grupper:
1) Pensionärerna, dvs. våra årsrika medborgare som
i medeltal har högre sjukdomskostnadsavdrag och mindre inkomster än en förvärvsarbetande.
”Vi motsätter oss att sjukkostnadsavdraget slopas då det höjer skattetrycket
för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda” skrev Mariehamns
Pensionärsförening kärnfullt.
Alldeles särskilt berör lagförslaget dem
som bor på Effektiverat serviceboende. Våra pensionärer påverkas ännu mer av
att också avdragsrätten för ESB & institutionsboende åker ut med badvattnet,
denna effekt nämns inte ens i lagförslaget! Det nämns dock i social- och
miljöavdelningens utlåtande som inte stödjer att avdraget avskaffas. Tja. Vi
får hoppas på att utskottet är intresserat av pensionärernas vardag. Som
grädde på moset får pensionärerna istället ett fullkomligt obegripligt ”avdrag
för nedsatt skattebetalningsförmåga” som inte kommer att vara någon humörhöjare.
2) Den andra gruppen som drabbas, talman, är låginkomsttagare
som har höga sjukkostnader, låginkomsttagare med kroniska sjukdomar, multisjuka
människor som får en årlig kompensatorisk effekt.
I lagförslaget konstateras att ”kompensatoriska åtgärder”
för grupperna ska utredas, här nämns traditionell vänsterpolitik som
högre bidragsnivåer, mera tandvård (gissningsvis mera offentlig), men också
högkostnadsskydden. Ingenting om servicesedlar, tandvårdssedlar riktade till den äldre
befolkningen som kunde används både privat och offentligt.
Det är svårt att inte bli upprörd när man tänker på att ni
höjer skatten (för det är det vad ni lyckas vara överens om) och ni försämrar den
ekonomiska situationen för Ålands låginkomsttagare (står rentav i lagförslaget).
Men det kan komma nåt snart, kanske.
Det finns många saker som är bekymmersamma med detta
lagförslag, men framför allt är det kontexterna som skaver.
Vi vet inget om den ekonomiska kontext som detta
lagförslag placeras in i, vilka är de andra åtgärderna som ska balansera
åländsk ekonomi? Är det bara de mjuka värdena som får genomgå stålbad? Kommer
regeringen att spara – något alls - i sin egen förvaltning? Vi får knappast några
svar idag. Vad stod t.ex. på den lapp som finansministern viftade med här i
plenisalen? Den med 13,6 miljoner euro i form av ”effektiviseringar av den egna
verksamheten”? Vete fasen. Men det HADE varit bra information inför detta beslut.
Och märk väl
– vi kommer inte att få se nåt paket. För den politik regeringen för
nu är ingen helhetspolitik, det är den minsta gemensamma nämnarens politik.
Regeringen är – enbart - överens om att avskaffa sjukkostnadsavdraget. Inte
om nåt annat. Och då gör man som en groda på ett sjunkande näckrosblad, man
hoppar vidare till nästa som ser ut att kunna bära.
Vi vet heller inget om de ev. kompensatoriska
åtgärderna som ska "utredas". Kanske utredningen kommer fram till att inga
åtgärder behövs? Lagförslaget argumenterar ju för att sjukkostnadsavdraget är
onödigt.
Vad gäller den tredje lagändringen - höjningen av
grundavdraget så är det sunt bondförnuft. Självklart ska oavsiktliga effekter
på andra avdrag neutraliseras.
Talman, vi kommer inte att stödja lagförslaget.
Motiveringarna håller inte, konsekvensanalyserna är grovt bristfälliga och kontexten
är okänd. KST:s styrelse hade helt rätt när de varnade för att ”Det behövs en noggrann
konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare.”
Om man ska säga nåt positivt så verkar ni ha analyserat
grundligt vad avskaffandet ger för kostnader inne i er egen förvaltning.
Till sist, idag har vi börjat få svar på frågan om vilka
värderingar som styr landskapsregeringen. Ni höjer skatten för människor i behov
av vård. Ni tar 1 miljon euro ur ålänningarnas fickor och lovar att utreda ev.
bidragshöjningar i framtiden. Ni gör bristfälliga analyser av hur inkomstgrupper
kan drabbas, hur ESB-boende och multisjuka drabbas och ni är fullkomligt blinda
inför....det som håller igång det åländska samhället - företagarna, inför
apotekarna och glasögonförsäljarna – hur dom påverkas verkar inte viktigt. Detta säger inte allt men nog väldigt mycket.
Tack för ordet.