Fiskeridiskussionen på Pub Niska idag blev ett dynamiskt möte mellan åländska fiskare, Carl Haglund, jag, landskapsregeringen såsom representerad av Mats Perämaa - och Dan Jansén, ordförande för Ålands Natur och Miljö.
För Haglund och mig var det här ett tillfälle att lära känna dem som arbetar med fisket i praktiken - och få en förståelse för vad arbetet innebär - vad som kan försvåra det och vad som förenklar det. Vi tror och hoppas att vi nu har lagt grunden för en dialog med Ålands fiskare, som innebär att vi kan "stämma av" - och höra vad som är vettigt och inte vettigt. Det är en värdefull process, med tanke på Haglunds och mitt fortsatta arbete i fiskeriutskottet, där Haglund som bekant är viceordförande.
Vi satt kvar en stund efter att medierna slutfört sina intervjuer - och då yttrades några verkliga guldkorn: "Det är med fiske som med kärlek - det handlar egentligen inte om att ta, utan att ge - och man vet aldrig vad man får" och "Om man är en smart forskare ser man in till att bli populär, för då har man lättare att få pengar". Där har man att fundera på en hel kväll ;)
fredag 31 juli 2009
lördag 25 juli 2009
Joel-operan
Det är inte lätt att vara sig själv. Så kunde handlingen i Joel-operan sammanfattas med en mening.
Det finns en sak som gör hela Joel-operan till någonting utöver det vanliga: Joa Helgessons excpetionellt övertygande porträtt av den lemländske särlingen Joel Pettersson. Helgesson ger den åländska publiken en byngslig, obändig karaktär som inte passar in. Både stadig och ostadig på samma gång. Helgesson övertygar med ett sturskt kroppsspråk, renodlat enkla ansiktsutryck - och en och annan fras på äkta åländska - som faktiskt sitter. Helgesson borde få något riktigt fint, helåländskt kulturpris för sin insats. Och det kommer att bli intressant att läsa recensionerna på måndag/tisdag - har recensenterna sett hela Helgessons nyansrika (och också i övrigt rika) spel - eller går delar av den förbi?
Dessutom kunde man nämna att operan bjuder på smarta scenlösningar. Sen finns det Johnny Ahlströms totalt opassliga karaktär som dyker upp lite överallt i operan, ibland som polis, ibland som skogsköparbiträde. En personlig favorit är Annika Sjölunds sopranröst som klingar genuint, äkta.
Joel-operan är sevärd, om du för några timmar vill koppla dig fri från det normala livet och sänka dig ner i ett myller av färger och musik. Men ett tips: före själva operan lönar det sig att sätta sig ner en timme (ja, du läste rätt) och studera librettot (den svartvita bilagan till programmet). Har du gjort det, så får du sammanhang. Du hör vad som sjungs och förstår vad som sker. DÅ kommer du att kunna njuta fullt ut av operan om Joel.
Det finns en sak som gör hela Joel-operan till någonting utöver det vanliga: Joa Helgessons excpetionellt övertygande porträtt av den lemländske särlingen Joel Pettersson. Helgesson ger den åländska publiken en byngslig, obändig karaktär som inte passar in. Både stadig och ostadig på samma gång. Helgesson övertygar med ett sturskt kroppsspråk, renodlat enkla ansiktsutryck - och en och annan fras på äkta åländska - som faktiskt sitter. Helgesson borde få något riktigt fint, helåländskt kulturpris för sin insats. Och det kommer att bli intressant att läsa recensionerna på måndag/tisdag - har recensenterna sett hela Helgessons nyansrika (och också i övrigt rika) spel - eller går delar av den förbi?
Dessutom kunde man nämna att operan bjuder på smarta scenlösningar. Sen finns det Johnny Ahlströms totalt opassliga karaktär som dyker upp lite överallt i operan, ibland som polis, ibland som skogsköparbiträde. En personlig favorit är Annika Sjölunds sopranröst som klingar genuint, äkta.
Joel-operan är sevärd, om du för några timmar vill koppla dig fri från det normala livet och sänka dig ner i ett myller av färger och musik. Men ett tips: före själva operan lönar det sig att sätta sig ner en timme (ja, du läste rätt) och studera librettot (den svartvita bilagan till programmet). Har du gjort det, så får du sammanhang. Du hör vad som sjungs och förstår vad som sker. DÅ kommer du att kunna njuta fullt ut av operan om Joel.
söndag 19 juli 2009
Semester från medling
Nu har jag en veckas semester. Otroligt skönt att varva ner lite från medlingsverksamheten (och EU :) under en vecka. Ålands Radio gjorde två intervjuer i torsdags - en med anledning av Haglunds utskottsplatser - och en annan om att medlingsärendena fortsatter att öka. I den andra intervjun berättade jag att vi nu har 39 inkomna ärenden, men får redan nu korrigera detta till att vara 41. I grunden är det en positiv utveckling: I flera brottmål och tvister är det vettigt att medla - mötas öga mot öga, prata ut om vad som gick snett och komma på ett sätt att reparera den uppkomna skadan. I medlingen äger parterna sin konflikt och kan få en helt annan förståelse för vad som hänt, jämfört med i tingsrättssalen. Jag har sett många människor skaka av sig laddade konflikter, gå vidare med sina liv och rikta in sin energi på vettigare saker i stället. Det är medling när det är som bäst. Det finns naturligtvis också fall där det inte är vettigt att medla. Medlingsstatistiken tyder på att de finländska byråerna är rätt bra på att sortera ut de fall som inte går att medla: Till exempel höll 87 % av de medlingsavtal som ingicks på Ålands medlingsbyrå under 2008.
Medlingsverksamheten vid Ålands medlingsbyrå fortsätter som normalt under sommaren. I augusti är Ulf-Peter Westmark tillförordnad medlingsansvarig - och inför september kommer en vikarierande medlingsansvarig att utses.
Vill du läsa mer om hur Ålands medlingsbyrå står sig i jämförelse med landets övriga medlingsbyråer? Ta då en titt på färsk statistik från Institutet från Hälsa och Välfärd om medling under år 2008:
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheittain/socialservice/medlingvidbrotttext.htm
Medlingsverksamheten vid Ålands medlingsbyrå fortsätter som normalt under sommaren. I augusti är Ulf-Peter Westmark tillförordnad medlingsansvarig - och inför september kommer en vikarierande medlingsansvarig att utses.
Vill du läsa mer om hur Ålands medlingsbyrå står sig i jämförelse med landets övriga medlingsbyråer? Ta då en titt på färsk statistik från Institutet från Hälsa och Välfärd om medling under år 2008:
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheittain/socialservice/medlingvidbrotttext.htm
fredag 17 juli 2009
Utskottsplatserna fördelade
Det gick bra för Calle Haglund när utskottsposterna fördelades i Europaparlamentet. Haglund blev vice ordförande i fiskeriutskottet, ordinarie i budgetutskottet och fick en ersättarplats i utskottet för finansfrågor.
Haglund sökte platsen i fiskeriutskottet - uttryckligen med tanke på Åland - och blev t.o.m. viceordförande i utskottet. Budgetutskottet är bra att sitta i, eftersom den ger insyn i alla EU:s olika verksamhetsområden. Utskottet för finansfrågor är troligtvis det utskott som berör Åland minst av dessa tre. Visserligen ligger det också i Ålands intresse att finansmarknaderna är sunt reglerade, men Åland har hittills drabbats relativt lite av finanskrisen.
För oss specialmedarbetare betyder det här ännu fler verktyg i verktygslådan - och ett ännu bredare kontaktnätverk att jobba med.
Läs mer på Calle Haglunds hemsida
Haglund sökte platsen i fiskeriutskottet - uttryckligen med tanke på Åland - och blev t.o.m. viceordförande i utskottet. Budgetutskottet är bra att sitta i, eftersom den ger insyn i alla EU:s olika verksamhetsområden. Utskottet för finansfrågor är troligtvis det utskott som berör Åland minst av dessa tre. Visserligen ligger det också i Ålands intresse att finansmarknaderna är sunt reglerade, men Åland har hittills drabbats relativt lite av finanskrisen.
För oss specialmedarbetare betyder det här ännu fler verktyg i verktygslådan - och ett ännu bredare kontaktnätverk att jobba med.
Läs mer på Calle Haglunds hemsida
torsdag 16 juli 2009
Demilitarisering på pappret
Carl Haglund, jag och Axel Hagelstam traskar kostymklädda, med allvarsamma miner igenom Europaparlamentet. Calle har fått alla papper som behövs för att vi specialmedarbetare ska bli ackrediterade vid Europaparlamentet. Vi kommer fram till en zon som endast är för MEP:par, så Axel och jag stannar utanför. Efter 15 minuter kommer Calle ut och konstaterar att vi nog borde ha ett intyg över att jag är befriad från värnplikt - och att tjänstemannen "aldrig har sett något liknande".
Jag tar omedelbart kontakt med Ålands polismyndighet som bestämt hävdar att de inte har något med saken att göra, för de är inte uppbådsmyndighet längre. Eftersom jag tänker mig att befrielsen från värnplikt är kopplad till hembygdsrätten, vänder jag mig till landskapsregeringen kansliavdelning - som efter att ha utrett saken konstaterar att det bara är försvarsmakten som kan utfärda sådana intyg. Befrielsen från värnplikt har nämligen ingenting att göra med hembygdsrätten, utan är ett enskilt beslut som staben för Åbo och Björneborgs Militärlän har fattat den 22 september 1998. Intressant.
Försvarsmakten är korrekta och tillmötesgående - och efter bara två dagar har jag ett stämplat intyg från kapten Toivonen där det tydligt står att jag är "befriad från värnplikt på grund av det att han är ålänning. Beslutet om det här har gjorts i Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän den 22.9.1998". Efter att ha läst detta kollar jag i Självstyrelselagen 12 §:
"Den som har hembygdsrätt har rätt att i stället för att fullgöra värnplikt tjänstgöra på motsvarande sätt vid lots- och fyrinrättningen eller i någon annan civilförvaltning. Om tjänstgöringen vid lots- och fyrinrättningen stadgas i rikslag efter att lagtinget har beretts tillfälle att ge utlåtande i saken."
Många frågor har väckts: hade Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän kunnat fatta ett annat beslut, i så fall vilket? Hade jag då kunnat överklaga det hos förvaltningsdomstolen med hänvisning till Självstyrelselagen 12 §? Antagligen.
En sak börjar dock kännas klar: Vi ålänningar har mycket att vinna på att betona vår svenskhet, vår lagstiftande makt - och att Åland ger hela det finländska statsbygget en federativ struktur. Med med demilitariseringen börjar det bli snårigare: Dess värde ligger i att den är äldre än autonomin och någonting vi bör värna om. Men vad demilitariseringen rent praktiskt omfattar år 2009 är osäkert och otydligt. Världen har förändrats mycket sedan 20-talet - inte minst gränsen mellan vad som är militärt och civilt.
Den åländska demilitariseringen kan mycket snart stå inför ett vägval: Att dammas av och fyllas med praktiskt innehåll som kan tas på allvar av dagens militärer - eller bli en historisk kuriositet som lyfts fram vid högtidliga sammanhang.
Vad tycker du?
Jag tar omedelbart kontakt med Ålands polismyndighet som bestämt hävdar att de inte har något med saken att göra, för de är inte uppbådsmyndighet längre. Eftersom jag tänker mig att befrielsen från värnplikt är kopplad till hembygdsrätten, vänder jag mig till landskapsregeringen kansliavdelning - som efter att ha utrett saken konstaterar att det bara är försvarsmakten som kan utfärda sådana intyg. Befrielsen från värnplikt har nämligen ingenting att göra med hembygdsrätten, utan är ett enskilt beslut som staben för Åbo och Björneborgs Militärlän har fattat den 22 september 1998. Intressant.
Försvarsmakten är korrekta och tillmötesgående - och efter bara två dagar har jag ett stämplat intyg från kapten Toivonen där det tydligt står att jag är "befriad från värnplikt på grund av det att han är ålänning. Beslutet om det här har gjorts i Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän den 22.9.1998". Efter att ha läst detta kollar jag i Självstyrelselagen 12 §:
"Den som har hembygdsrätt har rätt att i stället för att fullgöra värnplikt tjänstgöra på motsvarande sätt vid lots- och fyrinrättningen eller i någon annan civilförvaltning. Om tjänstgöringen vid lots- och fyrinrättningen stadgas i rikslag efter att lagtinget har beretts tillfälle att ge utlåtande i saken."
Många frågor har väckts: hade Staben för Åbo och Björneborgs Militärlän kunnat fatta ett annat beslut, i så fall vilket? Hade jag då kunnat överklaga det hos förvaltningsdomstolen med hänvisning till Självstyrelselagen 12 §? Antagligen.
En sak börjar dock kännas klar: Vi ålänningar har mycket att vinna på att betona vår svenskhet, vår lagstiftande makt - och att Åland ger hela det finländska statsbygget en federativ struktur. Med med demilitariseringen börjar det bli snårigare: Dess värde ligger i att den är äldre än autonomin och någonting vi bör värna om. Men vad demilitariseringen rent praktiskt omfattar år 2009 är osäkert och otydligt. Världen har förändrats mycket sedan 20-talet - inte minst gränsen mellan vad som är militärt och civilt.
Den åländska demilitariseringen kan mycket snart stå inför ett vägval: Att dammas av och fyllas med praktiskt innehåll som kan tas på allvar av dagens militärer - eller bli en historisk kuriositet som lyfts fram vid högtidliga sammanhang.
Vad tycker du?
onsdag 15 juli 2009
Om Solzjenitsyns författarskap
Ibland händer det att poletten bara ramlar ner när man gör något helt annat. Som idag. Jag är ute och går med min sambos hund, Atte, när jag plötsligt kommer att tänka på den ryske författaren Solzjenitsyn. För några år sen läste jag Solzjenitsyns "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Hela idén med berättelsen är, som min dåvarande ryskalärare underströk, att måla upp en mycket omständig dag, fylld av svårigheter, fast med små, små guldkorn som mot slutet av dagen får Ivan Denisovitj att konstatera att det nog var en bra dag i alla fall. Min ryska hyresvärd i S:t Petersburg berättade en kväll att hennes man (som varit i sovjetiskt fångläger) hade läst berättelsen och därefter konstaterat: "Det var MYCKET värre i verkligheten!".
När jag är ute och går med Atte slår det mig plötsligt: Det här greppet återkommer ju i Solzjenitsyns andra böcker. "Den första kretsen" handlar om de mest priviligerade av lägerfångarna - vetenskapsmän, tekniker och matematiker som är så hyperbegåvade att KGB inte har råd att göra sig av med dem. Effekten blir samma som i "Ivan Denisovitj" - läsaren blir medveten om att detta är de fångar som har det allra bäst av alla - och de har det (med våra mått mätt) - bedrövligt. Med det greppet lät Solzjenitsyn läsaren ana alla de outsägliga fasor som de som hade det allra sämst utsattes för. Greppet är dessutom behändigt, eftersom censuren inte alltid kan göra någonting åt folks associationer eller aningar - bara åt det som uttryckligen är skrivet.
Solzjenitsyn är inte särskilt populär i dagens Ryssland - han passar dåligt in i den nuvarande statsideologin. Men vem vet - om några år kan det komma en renässans för hans författarskap igen.
När jag är ute och går med Atte slår det mig plötsligt: Det här greppet återkommer ju i Solzjenitsyns andra böcker. "Den första kretsen" handlar om de mest priviligerade av lägerfångarna - vetenskapsmän, tekniker och matematiker som är så hyperbegåvade att KGB inte har råd att göra sig av med dem. Effekten blir samma som i "Ivan Denisovitj" - läsaren blir medveten om att detta är de fångar som har det allra bäst av alla - och de har det (med våra mått mätt) - bedrövligt. Med det greppet lät Solzjenitsyn läsaren ana alla de outsägliga fasor som de som hade det allra sämst utsattes för. Greppet är dessutom behändigt, eftersom censuren inte alltid kan göra någonting åt folks associationer eller aningar - bara åt det som uttryckligen är skrivet.
Solzjenitsyn är inte särskilt populär i dagens Ryssland - han passar dåligt in i den nuvarande statsideologin. Men vem vet - om några år kan det komma en renässans för hans författarskap igen.
söndag 12 juli 2009
Första resan
Har nu kommit hem från första Brysselresan. Träffade där teamet kring Haglund, men också Henrik Lax och hans stab - som nu tar avsked från Bryssel. Det var var en resa som gav mycket - inte minst färdkost inför arbetet vid parlamentet, men också en rejäl dos praktisk information. Till exempel om vad man bör se upp med när man söker lägenhet i Bryssel.
Under resan sökte jag och min sambo lägenhet i Bryssel - och vi hittade den på sista dagen. Men det var inte slut med det. Ett kriterium för att hyra lägenhet är att man har ett låst bankkonto i en belgisk bank med en eller två månaders depositioner. För att öppna kontot krävs i sin tur att man kan visa upp några intyg, bland annat arbetsavtal och hyresavtal (som man ju måste ha det låsta bankkontot för att få). Det krävs en del intyg också för att bli ackrediterad som specialmedarbetare. Det är spännande processer, som ger en slags stadga till det myller av språk, idéer och rättsuppfattningar som finns kring Europaparlamentet.
Under resan sökte jag och min sambo lägenhet i Bryssel - och vi hittade den på sista dagen. Men det var inte slut med det. Ett kriterium för att hyra lägenhet är att man har ett låst bankkonto i en belgisk bank med en eller två månaders depositioner. För att öppna kontot krävs i sin tur att man kan visa upp några intyg, bland annat arbetsavtal och hyresavtal (som man ju måste ha det låsta bankkontot för att få). Det krävs en del intyg också för att bli ackrediterad som specialmedarbetare. Det är spännande processer, som ger en slags stadga till det myller av språk, idéer och rättsuppfattningar som finns kring Europaparlamentet.
lördag 4 juli 2009
Till Bryssel
Klockan är 8 på fredag morgon. Dricker morgonkaffe med sambon. Plötsligt ringer det. Britt Lundbergs käckt glada röst meddelar att de tre åländska samarbetspartierna (Lib, C och FS) utsett mig till Ålands specialmedarbetare vid Europaparlamentet. Och så börjar det. Presskonferens klockan 14, men telefonen börjar redan ringa medan jag kör till jobbet. Det är Calle Haglund, det är finlandssvenska dagstidningar, det är vänner som gratulerar. Mot kvällen börjar det lugna ner sig. Första resan till Bryssel inbokad - och lägenhetstitt inplanerad.
Nu ser jag mycket fram emot att kasta mig in i det Brysselska myllret av politiska frågor, språk och människor - och ta itu med de åländska frågorna. Ser också fram emot att sätta mig ner med hela Haglunds stab. Den närmaste månaden kommer att handla om rent praktiska frågor: lägenhet, flytt och medlingsverksamhetens kontinuitet. Sen är det bara att sätta igång.
Nu ser jag mycket fram emot att kasta mig in i det Brysselska myllret av politiska frågor, språk och människor - och ta itu med de åländska frågorna. Ser också fram emot att sätta mig ner med hela Haglunds stab. Den närmaste månaden kommer att handla om rent praktiska frågor: lägenhet, flytt och medlingsverksamhetens kontinuitet. Sen är det bara att sätta igång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)