Sverige: Ödesvalet 2010

På andra sidan Ålands hav pågår nu en av de politiskt mest spännande händelserna under det här decenniet. Det är val i Sverige den 19 september och det blir i hög grad ett vägval för Sverige. Det handlar nu om mycket mer än vad den enskilde svensken kommer att ha i plånboken - det handlar om förtroendet eller icke-förtroendet för den nya, svenska modell som börjat växa fram under alliansens fyra första år vid makten.

En stor del av debatten har handlat om huruvida Sverigedemokraterna marscherar in i riksdagen eller inte. Idag kan vi betrakta det som ganska säkert att de gör det. Även om partiet inte når upp till fyraprocentsspärren, så har de alla möjligheter att nå upp till över 12% i någon av valkretsarna, varvid de deltar i fördelningen av mandat i den valkretsen - trots 4%-spärren. Men ingen fara. Här finns en plan A, B och C för att hålla SD borta från makten. Både Sahlin och Reinfeldt har upprepade gånger gjort klart att en "dansk modell", där regeringen utövar sin makt med stöd av SD är otänkbar i Sverige. Då är det mest trovärdiga scenariot att miljöpartiet inleder förhandlingar med alliansen. Om inte detta lyckas, så finns det gott om andra modeller - t.ex. blocköverskridande samarbete i vissa avgörande frågor. Som absolut sista nödlösning kan Centern lösgöra sig från alliansen och gå över till det rödgröna blocket. Och det är här kruxet ligger.

Vad händer om Centern och Kristdemokraterna inte når upp över 4%-spärren? Vad händer om Vänsterpartiet inte når upp? Det skulle omintetgöra flera av "planerna". Just nu ligger Centerpartiet och Vänsterpartiet rätt risigt till, men C har traditionellt räddats av borgerligt taktikröstande på valdagen. De borgerliga väljarna har visat sig vara rörliga - inom sitt block. Efter de uppmärksammade påståendena om Sven-Otto Littorin (M) rann flera procent av moderatväljarna över till de andra borgerliga partierna. Och hur går det för Vänsterpartiet? Som parti är V långt ifrån ute ur leken. Partiet har haft en god återväxt med flera karismatiska, unga kandidater - men flera av vänsterväljarna har uppenbara svårigheter att identifiera sig med partiledaren Lars Ohly.

Valkampanjen är nu i full gång - efter en lätt pinsam inledning med överbudspolitik (pensioner, butler på T-banan, etc.) har Alliansen nu gjort ett snusförnuftigt utspel om ekonomisk återhållsamhet i vallöftena. Ska bli intressant att se hur vänsterblocket parerar det. I media har olika avhopp uppmärksammats: Den 5 augusti hoppade 25 miljöpartister i Botkyrka över till allianslägret och bildade gruppen "Gröna för alliansen". Den 19 augusti hoppade Norrtälje-moderaten Lars Sjöblom över till socialdemokraterna med motiveringen att M "saknar social kompetens" och har förstört sjukförsäkringssystemet.

Enligt opinionsmätningarna verkar inte avhoppen ha påverkat balansen mellan blocken. Alliansen har fortfarande en svag ledning - så bortfallet av ett enda småparti kan mycket väl bli avgörande för hela valet år 2010. Mitt favoritscenario vore om miljöpartiet kunde ingå en långsiktig pakt med Alliansen. Det skulle kunna vara inledningen till ett dynamiskt och fruktbart politiskt samarbete för Sveriges bästa.

Lästa böcker

Under semestern har det politiska arbetet varvats med målning av väggar, bärande av tegel - men också en del läsande av böcker:

Bokslut Reinfeldt av Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen. Boken är ett "systemkritiskt" angrepp på allt vad fyra år av borgarstyre har åstadkommit i Sverige. Bokens budskap är dels att borgarna gynnar högavlönade, att alliansen saknar koll och mest fumlar runt, samt att Allians för Sverige uteslutande gjort dåligt ifrån sig. Detta sista naggar bokens trovärdighet i kanten, eftersom den är lite väl mycket av en partsinlaga som tar ställning MOT alliansen, utan att ta ställning FÖR något annat alternativ. Det är visserligen fräscht att läsa en kritisk analys som kopplar ett helhetsgrepp på alla reformer som alliansen genomfört, samtidigt som skribenterna pekar ut vartåt det bär. Boken blandar traditionell vänsteranalys med mera moderna begrepp. Ett plus ska boken ha för sin folkbildande ambition: efter att ha läst boken har man garanterat god koll på vad skillnaden mellan socialförsäkringar, socialbidrag och privata försäkringar är. Till de mest tänkvärda styckena hör annars de om internationell konkurrenskraft, där skribenterna argumenterar att det är social rörlighet och allas möjlighet att smida sin egen lycka som är hemligheten bakom den svenska modellens internationella framgångar.

Ismael av Daniel Quinn. Så märkligt som det låter, är Ismael en dialog mellan en gorilla (Ismael) och hans mänsklige elev. Boken ifrågasätter hela mänsklighetens självbild om att vi intar en moralisk särställning och att jordens skapelse handlar om hur vi kom till, inget annat. Det här är en riktigt tänkvärd bok som jag varmt kan rekommendera, särskilt åt alla beslutsfattare. Boken finns på Jomala bibliotek.

Sixty Million Frenchmen Can't Be Wrong: Why We Love France but Not the French. Jean-Benoit Nadeau & Julie Barlow. Den här boken är avsedd att vara en handbok för alla engelskspråkiga som plötsligt landar i den franska kulturen, men den funkar utmärkt för en nordbo som landar i Belgien. Boken förklarar med glimten i ögat varför fransmännen upplever måltiden som en privat ritual, varför de drar för gardinerna, varför de fortfarande upplever andra världskriget som ett trauma - och varför steget till ekonomisk protektionism alltid är kort i den franska, politiska debatten. Skribenterna tar fransmännen på allvar, fast med glimten i ögat. Det är ett grepp som funkar.

Börjar läsa nu: Och världen skälvde av Ayn Rand

Semester

Fram till den 20:e augusti är jag på semester på Åland. Om du vill passa på tillfället att prata EU-frågor fram till dess, så är det fritt fram.

Semestern så här långt har varit riktigt bra: har hunnit umgås med släkten både från öst och väst, seglat med Albanus, sett Kent & Winnerbäck på Rockoff - har dock inte ännu haft förmånen att prova på Korv-Görans kebab. Finns en tid för allt.



Sensommarhälsningar,
Wille V.