Från vänster: MEP Carl Haglund, undertecknad, MEP Chris Davies och Oliver Drewes talesman för fiskekommissionär Damanaki.
Tisdagen 25 januari stod europaparlamentarikerna Carl Haglund och Chris Davies värdar för ett seminarium om vikten av att reformen av den Gemensamma Fiskeripolitiken (GFP) leder till en ekologiskt hållbar fiskeripolitik. Utan överdrift kan man säga att GFP:n varit en av EU:s största misslyckanden, sedan dess grundande 1983.
Från vänster: Ludwig Willnegger (EDEKA), Louize Hill (WWF), Carl Haglund, Chris Davies och Oliver Drewes.
Syftet med mötet var att samla de krafter som vill ha en ambitiös, långsiktigt hållbar reform av GFP:n. Det mest glädjande med seminariet var att 60 personer dök upp till det lilla seminarierummet, för att bidra till en ambitiös reform. Med fanns medborgarorganisationer som WWF, men också Tysklands största fiskeimportör Edeka och Frankrikes största matkedja Carrefour, som berättade om hur de arbetar för hållbarhetsmärkning av sina produkter. Edekas samarbete med världsnaturfonden WWF imponerade, däremot var Carrefours åtgärder än så länge rätt blygsamma. På basis av diskussionen blev det uppenbart reformen nu har blivit en fråga som engagerar EU-medborgarna på ett helt annat sätt än föregående reform år 2002.
Den här kvinnan gjorde ett starkt intryck på mig. Hon berättade att hon tidigare hade en bra tjänst vid kommissionens DG MARE, men sade upp sig eftersom hon inte stod ut med att vara en del av den vanskötta fiskeripolitiken - så hon började arbeta för en medborgarorganisation istället.
Nu kanske nån undrar vad problemet är. Är inte fiske en resurs som överskrider nationsgränserna och därmed lämpar sig för gemensam reglering? Problemet är att fiskeripolitiken sedan 1983 skötts i rådet, av de 27 fiskeriministrarna, med detaljreglering och "nyttomaximering" som har lett fram till en situation där idag 88% av EU:s fiskebestånd fiskas över gränsen för vad som är hållbart (MSY, maximum sustainable yield). Detta har inte hindrat EU-medborgarna från att ha fortsatt god aptit på fisk, vilket lett till att EU:s import av fisk ökat explosionsartat. 2009 var 60% av all konsumerad fisk i EU importerad från tredjeland. I tillägg till detta har vi börjat exportera EU:s överfiske till fattiga länder genom s.k. fiskeripartnerskapsavtal. EU:s fiskeripolitik av idag är inte hållbar på en fläck.
Här finns utmaningar att ta tag i.
P.S: Fick besök från hemholmen i torsdags, då lagtingsledamot Mika Nordberg (Ob) tittade in till vårt kontor på Europaparlamentet. Riktigt trevligt!
