250 tack

Först och främst: Ett enormt tack till var och en av er 250 som nu gett mig förtroendet att representera er i lagtinget. Det blev ett kanonval, både för partiet och för mig personligen. Moderaternas röstetal gick framåt med hela 47%. Våra mandat blev "dyrast" av alla: 452 röster per mandat för moderaterna, medan motsvarande siffra för (s) var 403 röster per mandat.

Under kampanjen besökte vi varendaste en av Ålands 16 kommuner. Vi delade ut ca. 108 kg bananer under en och en halv månad. Jag har känt av ett starkt stöd från fältet och fick det bekräftat igår då jag blev invald som den 11:e av lagtingets 30 ledamöter. Det har varit ett av de gladaste dygnen i mitt liv, samtidigt finns ett stråk av allvar i bakgrunden.

För vi har fyra tuffa år framför oss, oberoende av vilka partier som kommer att regera. Föregående regering fick den ekonomiska krisen och krympande klumpsumman i famnen. De hanterade det enligt bästa förmåga. Delvis med framgång, men delvis blev arbetet på hälft. Alla tecken i skyn talar nu för fortsatt ekonomisk nedgång och fortsatt minskning av landskapsintäkterna. Det här betyder att Åland behöver en handlingskraftig landskapsregering som klarar av att få landskapets budget i balans, skapa tillväxt och långsiktigt arbeta för ekologisk hållbarhet.

Men allt är inte bara allvar: Vår utökade lagtingsgrupp höll sitt första sammanträde idag. Visst pratade vi en del allvar, men det var mycket glimten i ögat och mycket nära till skratt. Det är viktigt och behövs, för att vi som lag ska kunna göra ett gott jobb. Jag sov inte många timmar i natt, men det visade sig stämma också för de andra i gruppen (även om vissa skyllde på jet-lag... )

Ett särskilt tack till alla Er som jag mött under studiebesöken och frivilligarbetet. Tack för att ni med kort varsel öppnat upp er verksamhet och tålmodigt förklarat vad den går ut på och var utmaningarna finns. Dessa erfarenheter är enormt värdefulla, när vi nu inleder arbetet vid Ålands lagting.

Slutspurt

Idag blir det kaffediskussion med de ca. 16 småföretagare som är hyresgäster på GE-villan. Ålands näringsliv frågade tidigare vad jag vill göra för småföretagarna, svarade jag att jag vill anställa en projektbunden "företagslots" för EU-medel, som får till uppgift att 1) vara företagarnas kontaktperson med myndigheterna och 2) göra en förteckning över byråkratiska hinder som beslutsfattarna sen får till uppgift att ta bort. Ska bli intressant att höra vad småföretagarna tänker om det.

Lagom till fredagsfikat (15-17) dyker vi Moderater upp med "närproducerade" chokladbollar på Torggatan. Chokladbollarna är dock begränsade, så först till kvarn får först mala... Vi tar gärna en pratstund om hur Åland bör styras under de fyra kommande åren. På lördag kan man träffa moderater både i Godby och i Mariehamns centrum 11-13. Därefter finns vi på Ålandstravets säsongsavslutning, som börjar ca 15.00.

På söndag kommer vi att respektera valfriden och inte föra någon kampanj. Det är då det är dags för dig att i lugn och ro säga ditt om vilka människor du vill att ska styra Åland under följande fyra år. Det finns de som inte röstar alls. De röstar i praktiken på "soffliggarpartiet", det enda parti som med säkerhet aldrig levererat någonting alls. Det enda parti som aldrig inte lyft ett finger för att göra något åt sophantering, knark, krisande kommuner, eller fallererande tillväxt.

Så, när du röstar: Lägg din röst med glädje och stolthet över att du tar ansvar för våra gemensamma frågor. Vi behöver så mycket vettiga människor som möjligt i lagtinget, så din röst har betydelse.

Med vänlig hälsning,

Wille Valve,
Nummer 201

Tonårsfylleri. Alla överens?

"Drogdebatter brukar var rätt förutsägbara", konstaterade en bekant. Han tillade att alla partier tävlar i att överträffa varandra i slagord om "kriget mot narkotikan" och "nolltolerans", utan att föreslå några praktiska lösningar. Håkan Franssons föreläsning sticker ut i mängden. Den var något så ovanligt som en praktisk vägledning om hur man utrotar ungdomsfylleriet i en kommun, såsom man gjort i Öckerö. Presentationen var väl underbyggd, övertygande och tog avstamp i Öckerö kommun som i medlet av 90-talet hade mycket mer tonårsfylleri än Sverige i övrigt.

Franssons teser är:
1) "Vi är övertygade om att om alla vuxna i en kommun bestämmer sig för detta så är problemet med ungdomsfylleriet snart historia."
2) "Alkohollagen syftar till att ingen under 18 år ska komma i kontakt med alkohol, men detta är en lag som inte efterlevs i någon av Sveriges 290 kommuner." Här drog Fransson en parallell till 15-åringar som kör bil. Det är på något sätt lätt för föräldrarna att fördöma - varför ska det då vara svårare att hålla på 18-årsgränsen för alkoholintag? Det är det inte.
3) Unga som brukar mycket alkohol har lägre tröskel för att börja röka, testa på cannabis och så vidare. Föga förvånande och bekräftas av nästan alla som arbetar med frågan.

Vad är nyckeln - eller nycklarna? Föräldramöten, där alla föräldrar kommer överens om att det inte är OK att barnen driker alkohol för 18 årsgränsen. Föräldramöten där man föräldrarna kommer överens om att ange varandras barn om man stöter på dom rökande eller fulla. Nu kanske någon lärare invänder: "Men det är ju föräldrarna som inte kommer som är problemet!". Och det är här som "Kronobergsmodellen" kommer in. Om polisen påträffar berusade minderåriga under helgen så häller man ut spriten, meddelar föräldrarna och stämmer möte i socialarbetares närvaro på måndag. Mycket effektivt. Lär ska funka "i teorin" på Åland idag.

Franssons råd var konkreta, realistiska och går att förverkliga. Det vi politiker behöver göra är enligt Fransson att vara engagerade i frågan och prioritera en drogsamordnare för hela landskapet. Och vi behöver tydlig, överskådlig statistik från ÅSUB över hur mycket det sups i de åländska högstadierna. En drogsamordnare kostar och innebär att vi måste prioritera bort något annat. Men om vi får rätt människa som samordnare kommer det att spara samhället mycket i missbrukarvård, psykiatri och socialtjänster.

Varje år - eller månad - som ett barns alkoholdebut kan skjutas framåt är "hemåt" för hela samhället.

Frivilligarbete & studiebesök

Frivilligarbete
- Krattat algsörja 2 timmar (26.8)
- Klippt Överby dagis gräsmatta 6 timmar (28.8)
- Diakoniarbete 3 timmar (8.9.2011)
- Hungerdagsinsamling 2 timmar (16.9.2011)
- Emmaus-packning 3 timmar (19.9.2011)
- Matbanken den 2,5 timmar (6.10.2011)
Totalt: 18,5 timmar frivilligarbete.

Studiebesök
- Överby dagis
- Potatisplockning med Finströmbonde
- De gamlas hem
- ÅHS vuxenpsykiatri
- Ålands vatten
- Allwinds Ab (Ålands vindkaft)
- Ungdomsgården Tvärsan
Inga timmar räknade.

Insikter från frivilligarbetet? Att otroligt mycket kan göras med frivilligarbete. Friviligarbete kan vara nödhjälp, protestaktion och gemenskap. Andra insikter är att det finns fattiga människor på Åland som "ramlar mellan stolarna". Att det finns kommunal verksamhet som funkar bra och mindre bra. Att det är en förbaskat bra idé att stöda Matbanken. Och att det tar hårt på krafterna att packa en långtradare - eller klättra upp i ett vindkraftverk.

Mitt budskap är att vi politiker måste stå i direktkontakt med den verklighet vi fattar beslut om. Det är vårt ansvar att vara kunskapssökare, så att besluten blir så vettiga som möjligt. Och det är stor skillnad på teori och praktik. På Europaparlamentet har jag arbetat med modeller för hur EU:s fiskeripolitik och skogsbestånd ska förvaltas, diskussioner om hur Östersjön ska renas, kalkyler för vindkraftsstöd. Debatten är viktig, men man får helt andra insikter då man står ombord på en fiskebåt som berörs av fiskekontrollförordningen.

Alltså: Fram för politiker som tar sig tid att göra studiebesök och vågar ställa dumma frågor. Det är enda sättet att få reda på hur det egentligen ligger till. Ingen politiker kan kunna allt i dagens snabba och kunskapsbaserade samhälle, men vi kan minimera vår okunskap. Därför kommer jag att fortsätta med studiebesöken också om jag blir invald i lagtinget. Men oberoende av hur det går i lagtingsvalet 2011, så sätter jag stort värde på alla möten jag haft under valkampanjen och på varenda liten insikt. En extra krydda var att kampanjen uppmärksammades också utanför Ålands gränser, i tidningen Västra Nyland.

Tack alla ni som tog er tid att sätta er ner och förklara vad det riktigt är ni gör och vad det betyder. Ser fram emot att samarbeta med Er också i framtiden!

Kostnadseffektiv hemspråksundervisning

Tack Sirpa Eriksson för insändaren om hemspråk. Du är på rätt spår. Vi har idag en ö med över 70 nationaliteter. Det innebär att vi har en enorm kulturell kompetens som vi inte tar till vara.

Hemspråksundervisningen i Sverige har fått utstå kraftig kritik från lärarnas riksförbund, sfi-lärare och t.o.m. litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström. Främst för att det fungerar dåligt och inte gett någon förbättring i svenskkunskaperna, men också för att det är en dyr lösning. I Köpenhamn lades hemspråksundervisningen ner, efter att man inte sett någon förbättring i kunskaper. Det finns dock exempel på hur hemspråksundervisning kan arrangeras på ett kostnadseffektivt sätt. Ett är hemspråk på webben som provats i Ljusdal. Ett personligt exempel: På rödakorsgymnasiet RCNUWC fanns 82 nationaliteter och alla fick studera sitt modersmål (ryska, finska eller amhariska) genom något som kallades "self-taught". Man fick välja litteratur på sitt eget modersmål som man därefter skulle analysera, skriva uppgifter om och tentera under ett år. Proven skickades sen till I.B.-lärare i världens olika hörn för rättning. Det funkade bra, men ställde rätt stora krav på elevernas studiedisciplin.

Den största praktiska utmaning är att garantera ett minimum av jämlikhet - det ska inte spela någon roll om du har finska, farsi, urdu eller litauiska som modersmål. Om vi lyckas hitta en kostnadseffektiv lösning på det, då har vi gjort Åland en stor tjänst.

Vindkraft!

Det här är vad man ser från toppen av vindkraftverket Fortuna i Knutsboda - en av fyra vindkraftverk. Vindkraftverken drivs av Allwinds Ab, som är Vindkraftsbolaget med stort "V" på Åland. Efter den 1 januari 2011 överfördes all operativ verksamhet från Ålands Vindenergi Andelslag, Ålands Vindkraft Ab och Leo Vind Ab under samma tak, till Allwinds Ab. Det är alltså dom som är vindkraften på Åland. Allwinds gör mer än att bara sälja el till slutkunder på Åland: De projekterar, bygger och underhåller vindkraftverk. Och Båtskärsprojektet har gett dem världsunik spetskompetens om semi-offshore-platser.

Först träffade jag Allwinds vd, Henrik Lindqvist. Han gav en genomgång av den åländska vindkraftens historia - sen var det dags för frågor. Hörde mig för hur det går med det s.k. feed-in systemet som Åland fortfarande inte är inkopplat till. Landskapsregeringen jobbar på med detta, och det finns möjligheter att det kan sluta väl. Härifrån var steget inte långt till Finlandskabeln. Taket för lokalt användbar, åländsk vindkraft börjar vara nått. För att den åländska vindkraften ska kunna expandera behövs den nätverksstabilitet som Finlandskabeln ger. Kabeln ger också större möjligheter att exportera vindkraft österut.

Idag stod de 21 vindkraftverken för 23 % av Ålands elbehov. Men det varierar kraftigt. Därför behöver vi tills vidare annan elkraft som "uppbackning". Vindkraften är ett fantastiskt komplement, men inte (ännu) universallösningen.

Den bisarraste delen av den åländska vindkraftens historia är kanske Båtskärsprojektet. Det innovativa projektet hade lyckats väcka så mycket intresse i EU att man var beredd att gå in med 3 miljoner euro för att investera. Men de åländska politikerna vågade inte utarrandera området, eftersom det vuxit till sig en opinion om att vindkraftverken stör fågellivet, förstör utsikten och så vidare. Så man var tvungen att tacka nej till 3 miljoner euro från EU till ett nydanande projekt. Men finns det en vilja, så finns det en väg. Idag står Båtskärsmöllorna där, finansierade med privat kapital. Idag vet vi också att en del sjöfågelarter gillar att häcka vid vindkraftverkens fot, eftersom örnarna håller sig undan från bladen.

Kan man köpa vindkraftsel från Allwinds? Ja, flera åländska företag har köpt grön el genom certifikat från bolaget. Det är bara att ta kontakt.

Så var det dags att ta sig till vindkraftverket Fortuna. Min kropp kommer nog aldrig att glömma hur det kändes att klättra hela vägen. Nästan alla som klättrar upp för ett vindkraftverk gör samma misstag första gången: Man belastar armarna istället för att bara belasta benen. Resultatet är att man blir helt utpumpad halvvägs. För säkerhets skull hade vi bergsklättrarutrustning på och satt fast i en vajer med fall-lås.

Uppe i själva kraftverket var det hett. Men förbaskat fin utsikt. Fick ta emot en enorm mängd information om kylsystemen och växelsystemen, generatorer och vridmekanismer. Vesta och Enercon. Bra att jag fick det skriftligt. En viktig insikt var nog att vindkraft inte kan fungera som reservkraft, eftersom kraftnätet (i det här fallet gasturbinen i Tingnsbacka) inte tål de variationer som vindkraften medför (större variationer än 4 MW)

Tips: Om du vill veta mer om vindkraft, så har Åland 24 nyss gjort ett program med Lisa Bergkvist (Var kommer elen ifrån?), som snart borde dyka upp här under "Uppdraget". Allwinds arbete har också nyligen uppmärksammats av svensk vindenergi i en artikel i tidningen Vind som du hittar här

Perspektiv från Saltvik

Idag var det då dags att besöka den 16:e av Ålands 16 kommuner - den gamla, åländska kulturbygden Saltvik. Först till Matkroken i Västra Saltvik. Denna gång dels för att möta väljare, dels för att visa stöd för Saltvikslistan. Listan är ursprungligen ett samarbete mellan liberaler och moderater i Saltvik. De fokuserar prestigelöst på Saltviks bästa nu och in i framtiden, oberoende av partifärger.

Sedan kom Katrin Sjögren (Lib), Mats Perämaa (Lib), Viveka Eriksson (Lib) och Roger Eriksson (Lib) förbi. Då hade vi plötsligt 15 politiker per förbipasserande väljare på plats. Detta lät sig inte väljarna avskräckas av, de kom modigt fram och provade Saltvikslistans hemmagjorda munkar. Det blev flera goda diskussioner med liberalerna om framtida samarbetsmöjligheter. Att som Barbro Sundback (s) påstå att Lib och M "håller på att krypa upp i famnen på varandra" är att ta i rejält, men en god grund för diskussioner finns.

Fortsatte resan till Östra Saltvik. Bredvid Strömma-kurvan (den magiska gränsen mellan Östra och Västra Saltvik) fick jag syn på den här finurliga valreklamen för Gerd Danielsson, nr. 507 på Saltvikslistan. Ser ut som att någon brutalt begravt en bil, men det är bara bakre karossen som vridits så att det ser ut som att en bil sticker upp. Finurligt och väcker definitivt uppmärksamhet!

I Östra Saltvik fanns Åländsk Center på plats. Vi hade en lång diskussion om Ålands framtida kommunstruktur. Själv är jag övertygad om att vi åtminstone måste titta på alternativ till dagens struktur med 16 kommuner och 10 (?) kommunförbund. Några av Centermedlemmarna höll med om att kommunförbund kanske inte är smidigaste lösningen, men de tyckte att det måste finnas konkreta vinster med att samordna. Här är jag inne lite på samma linje. Det viktiga är inte om en tjänst är producerad av en av de 16 kommunerna, av ett kommunförbund eller av landskapet. Det viktiga är att det funkar: Att ens anhöriga får plats på De gamlas hem och att ens barn får plats på dagis. Det är kvalitén på servicen som ska avgöra i diskussionen om hur många kommuner och nivåer vi ska ha.

Fortsatte till Godby för att backa upp Moderaternas och De Obundnas gemensamma lista i Finström. På plats fanns Åke Mattsson (M), Sarah Holmberg (M) och Johanna Grönlund (Obs). Det blev en lång diskussion om tandvård med en väljare. Jag hör till dom som anser att sossarnas förslag om samma allmänna tandvård som i riket nog behöver tänkas igenom en gång till. Flera utredningar visar att systemet funkat dåligt: Det har lett till långa tandvårdköer i kommunerna, större regional obalans mellan kommunerna och - värst av allt - barn- och ungdomstandvården har nerprioriterats i hela landet, vilket har lett till "fixarpolitik" och tillfälliga lösningar inom barntandvården efter 2005. Däremot är jag helt öppen för att gå igenom den tandvård vi idag har på Åland och se över de kategorier som idag har behov av allmän tandvård på Åland.

Ha en riktig skön helg - och glöm inte att rösta, hälsar kandidat 201.

Hemkört

I början av kampanjen hade jag tänkt att inte bränna något krut alls på vägskyltar. Vägskyltar är mest irriterande, något som har blivit lite av en negativ snackis. Med ett enda undantag: Roger Slottes (c) naivistiskt fingermålade skyltar i Jomala.

Men: Efter att medlemmar i Regnbågsfyren gett positiv feedback på den "hemkörda" reklamen ovan, blev det bestämt att en enda skylt skulle sättas upp, bredvid gångbanan invid Sparhallen.

Originalet är klippt, skuret, klistrat och målat. Själva skylten 100% hemmasnickrad av gamla brädbitar från garaget. Men EN sak är inte riktigt "hemkörd" och det är själva affischen som, av praktiska skäl, måste tåla regn. Men varsågoda Regnbågsfyren/fyran: denna enda skylt som ingår i valkampanjen har inspirerats av er.

Syns på Torggatan kl. 15-17!

Ser du framåt?

Idag hade jag förmånen att möta väljare utanför Varuboden i Möckelö. Varuvagnsmynten var med, tillsammans med en valsak som tills vidare har varit hemlig. De 300 varuvagnsmynten tog slut på en och en halv timme. Och det var riktigt givande diskussioner: Om gränshinder, EU:s momslagstiftning och vikten av att du som inflyttad ska kunna känna sig välkomnad på vår holme.

Den andra valprylen är alltså en vit isskrapa med texten "Ser du framåt?". Det är inte bara för att vi har kallare tider framför oss och att många snart behöver skrapa rutorna. Det offentliga Åland har idag ett stort underskott som vi måste hantera, om vi inte vill att vår ekonomi ska gå "den grekiska vägen". Men vi kan inte heller stirra oss blinda på siffrorna. Vi måste också våga blicka framåt: Miljöanpassa fiskodlingarna för att eliminera fosforutsläppen. Investera i skärgården för att vända den nedåtgående befolkningsutvecklingen. Skapa tillväxt som i sin tur skapar välfärd för Åland. Vi kan inte bara fokusera på här och nu, nästa regering måste se framåt.

De sista isskraporna dyker upp på Torggatan imorgon, fredag, kl. 15-17. Tills dess: Allt gott!

Dags att handla!

Ett känt irritationsmoment i stora affärer, är då man kommer in i affären och plötsligt upptäcker att man inte har ett 1-euros mynt eller 50-centare till kundvagnen. Idag slapp alla Sparhallen-kunder tänka på det, tack vare den här:

Fyllde alla kundvagnar till höger med myntet. Åtgången var god, reaktionerna övervägande positiva och nyfikna.

Och vad är budskapet? Jag vill under nästa period arbeta hårt för att riva gränshinder mot Sverige och andra EU-länder. Jag har arbetat mycket med frågorna under tiden vid Europaparlamentet och jag vill se ännu fler nyheter som den här. En stor del av de nordiska gränshindren är redan idag identifierade och finns samlade i en stor katalog. Det som saknas är handlingskraft. Det är dags att handla. Också utanför Åland. Myntet funkar både i Sverige och i euroländer. Ena änden är ett 1-euros mynt, andra delen en 10-krona.

Varuvagnsmyntet finns i begränsad upplaga. Om du är intresserad, är det bara att ta en tur förbi Sparhallen ikväll, eller komma förbi S-market i morgon 16-18 då jag delar ut det och en annan valsak - med ett helt annat budskap.

Självstyrelsepolitisk debatt med Åf

Den självstyrelsepolitiska debatten med Åf som värd var en av denna valrörelses mest underhållande. Det blev lite metadebatt över det hela, då partiledarna (och en partisekreterare) började kritisera de åländska mediernas brist på djuplodande journalistik, en tilltagande snuttifiering och att lagtingsledamöterna sällan får cred för sitt långsiktiga hästarbete, men en massa kritik för någon enskild slarvig formulering. Samtidigt skrev Ålandstidningens journalister så pennan glödde. Det blev snudd på brittisk humor när Janke Berglund (c) sakligt konstaterade att han under sin tid som journalist rapporterat från lagtingsdebatterna i tre mandatperioder och att "tidningarna nog faktiskt skriver ungefär vad politikerna säger".

Kvällen tog avstamp i en presentation av Folke Husell, där han visionerade kring allt vad Luxembourg, Jersey och kanalöarna kunnat åstadkomma inom bank- och finansbranschen med egen behörighet. Han efterlyste framför allt mera finurlighet och nytänk, men drog också en lans för åländsk sjöfartsutbildning som, enligt honom, kunde bli "ett åländskt Harvard". Det som det var lättast att hålla med Folke om var att beslutsfattarna behöver höra branschfolk för att fullt ut se alla möjligheter och fatta vettiga beslut. Under debattdelen betonade Johan Ehn (M) att mycket av nytänket kunde riktas mot hur vi kunde använda den redan befintliga behörigheten smartare. En del av debatten handlade om hur förtroendet för den åländska politiken kunde stärkas. Om vi t.ex. inte klarar av att hålla den offentliga ekonomin i skick, hur ska vi då klara av ännu mera behörighet? Och hur kommer det sig att en summa på 100 miljoner kan godkännas utan nästan någon debatt alls, medan en summa på 20.000 euro kan debatteras sönder?

Mycket bra frågor. Skulle nog inte skada om vi politiker funderade mer på dem.

Rapport från Ålands Vatten

Varje politiker som har en seriös ambition att arbeta för en renare Östesjö måste möta dom som arbetar med att rena vatten varje dag. Anser i alla fall jag. Därför blev det idag ett studiebesök till Ålands Vatten. Vi blev varmt emottagna av planeringsingenjören som betonade att de flesta halvkassa beslut kommer till pga ren och skär okunskap, vilket kan botas med något så enkelt som ett studiebesök.

Bolaget Ålands Vatten Ab har inget att göra med att din vatenräkning är högre än i grannkommunen - de renar vatten och säljer det för samma (billiga) pris till alla kommuner. Därefter säljer kommunen vattnet vidare till dig och sätter sitt "eget pris" på vattnet. Ålands Vatten ansvarar för stamnäten ut till kommunen, men resten av vattennäten ansvarar kommunerna för. En exceptionellt stor vattenförbrukare på Åland är Chips Ab, som har ett eget "stamnät" fram till fabriken. Trots att de återanvänder en del av sitt vatten går det ändå kopiösa mängder vatten till Chips Ab.

Ålands Vattens närhistoria saknar inte dramatik. Under 70-talet började Långsjön att se ut som skit. Bokstavligen (se sida 3 i historiken). Andelsslakteriets avloppsvatten hade runnit orenat ner i Ålands viktigast vattentäkt, Grelsby sjukhus' avlopp hade runnit rakt ner i sjön. Kräftorna dog bort och fiskarna dog nästan. Långsjön var ett enda stort grönt klägg och i jubiléumsskriften från 1980 konstaterades kärvt att "Om vi på Åland vill ha gott och luktfritt vatten måste avloppsutsläppen till vattentäkterna elimineras"

Så vad gjorde man? Man började testa för att se om man kunde klura ut ett sätt att vända trenden. Det fanns ingen "grandios plan", snarare var det "trial and error" som gällde. I början av 80-talet arbetade Ålands vatten stenhårt för att förbättra vattenkvaliteten i vattentäkterna. Men det första försöket med att lufta vattnet i Långsjön slog fel. Nu började man få opinionen emot sig, och en del började t.o.m. beskylla Ålands Vatten för Långsjöns förnedringstillstånd. Det andra försöket lyckades, men det tog 10 årinnan man visste att syresättningen hade fungerat. Så hur är läget idag? Oroväckande.

pH-värdet och COD-talet sjönk stadigt ända fram till år 2002, men har börjat vända uppåt igen 2002-2010. Värdena kombinerade pekar på att övergödningen håller på att komma igång i vattentäkterna igen. Ingen panik, men ökningen finns tydligt där. Varför? Finns inga entydiga vetenskapliga belägg, men det spekuleras om att det är det högeffektiva jordbrukets långsiktiga verkan - trots att jordbrukarna följt anvisningarna, dikat åkrarna så att vattnet inte ska rinna åt "fel" håll så har det ändå långsamt-långsamt runnit fosfor till vattentäkterna, över en lång tidsperiod. Det här måste vi politiker notera.

Besöket var enormt intressant. Förutom att vi fick se ozonanläggningen, UV-strålningsapparaturen och sandrenarna fick vi också en liten inblick i den omfattande byråkrati som verksamheten dras med. Gränsvärdena fastställs i Helsingfors, men en omfattande rapportering sker till Bryssel. Torts sin omfattning verkar den här rapporteringen tjäna ett visst syfte, då det underlättar europeiska jämförelser av vattenkvalitet. Ålands Vatten är dessutom något av en föregångare inom vattenreningen - som var ett av de första ställen med ozonrening.

Avslutningsvis: På gårdagens miljödebatt ansåg vissa debattörer att vi ska gå åt dom "stora miljöbovarna i Östersjön", inte "jaga smått". OK. Dom stora miljöbovarna är idag vi ålänningar som tack vare fiskodlingen släpper ut ungefär lika mycket fosfor i havet som hela Stockholms stad. I ett bredare Östersjöperspektiv är det inte fiskodlingen, utan jordbruken som är den stora miljöboven.

För att citera min kollega Kille Williams (M):
"Hur ska man förklara att lilla Åland släpper ut lika mycket fosfor som hela Stockholms stad till stor del beroende på en näringsgren som sysselsätter cirka 70 personer?"

Bara att kavla upp ärmarna.