Klimatförändring

Det är andra dagen på nordvästra Grönland. Intrycken är många. Ohyggliga mängder myggor. Otroligt vackra miljöer. En enorm ö med litet vägnät, där man tar flyg, helikopter eller båt om man nödvändigtvis ska någonstans. Kommunikationerna är ett kapitel för sig. I vanliga fall brukar man landa i ett lands huvudstad. På Grönland går alla internationella flyg till Kangerlassuaq som ligger mitt ute i ingenting med ca. 500 invånare. Därifrån kan man (om väderförhållandena tillåter) ta sig vidare med lokalflyg till huvudstaden Nuuk, Ilulissat eller andra städer.

Vy från Ilullisat.

Ilulissat betyder helt enkelt "isberg" på Grönländska. Och det är precis vad man ser från stan, enorma isberg som flutit ut genom Ilulissatfjorden. Så ska vi åka iväg till inlandsisens kant i helikopter. "Det här är näst sista resan som koptern gör", konstaterar piloten kärvt.

Vi flyger över hisnande landskap.

Efter 12 km är vi framme vid den punkt där man kan se hur inlandsisen övergår i Ilulissat-fjorden. Vår guide berättar att isen flyttats fram och tillbaka under 10.000-tals år. Klimatförändringar sker hela tiden, men det speciella med den nuvarande är att den skett så snabbt. Den här bilden bekräftas överallt på Grönland. Senare, på räkfabriken, berättar ledningen att vattentemperaturen stigit så mycket att räkstammen flyttat norr om södra Grönland. Men klimatförändringen innebär också  möjligheter: Torskstammen har flyttat upp till Grönland, flera otillgängliga områden blir tillgängliga. Och kanske mest kontroversiellt av allt - supermakten Kina knackar på och vill anlägga en gruvkoloni med 3000 kineser vid Nuuk-fjorden. Då vi besöker Grönlands näringsliv konstaterar representanten kort att det är obestridligt att en klimatförändring sker, frågan är snarare varför. 

I just det ögonblicket tänker jag tillbaka på BSPC:s arbetsgrupp för energieffektivitet, där en tysk plötsligt föreslår att klimatförändringen inte alls ska nämnas i arbetsgruppens rapport. Jag blir förbluffad. Klart man kan vara skeptisk till klimatförändringen, men att låtsas som att den inte existerar är inte ansvarsfull politik. Jag tar striden och får med mig gruppen. Klimatförändringen kommer att nämnas i rapporten.

Grönland

"Nuuk är en dansk provinsby. Det är där som hela självstyrelseförvaltningen finns - och den finansieras av det danska blocktillskottet. Det är inte dom som skapar tillväxt för Grönland. Det är vi här uppe i norr som säljer fisken, som söker mineraler och som får turister"

Så sade kommundirektören för Grönlands tredje största stad Ilulissat, då denne fick frågan om hur Danmarks årliga blocktillskott fördelas geografiskt. Han berättade också om Grönlands kommunreform 2009, då 18 kommuner och 3 amt slogs samman till 4 kommuner. Han pratade sig varm för den kanadensiska modellen, där medborgaren får välja - vill du bosätta dig långt ute i glesbygden får du lägre skatt, men inte heller samma tjänsteutbud som i en storstad. Vill du bosätta dig i stan får du betala lite högre skatt, men staten ger dig i gengäld ett heltäckande serviceutbud. Tänkvärt.

Integrationslag, inte invandringslag

Fru talman,

Jag noterar med viss förvåning att åhörarbänkarna idag är tomma, med tanke på den omfattade, månformiga och mångtydiga feedback som influtit från en viss u.b.v förening under ärendets behandling i lag- och kulturutskottet.

LKU:s betänkande om lanskapsregeringens lagförslag om främjande av integration föreläggs lagtinget för första behandling. Fru talman, detta är inte en lag om invandring, såsom har gjorts gällande i den offentliga debatten – det är rikets behörighet. Lagens syfte är att stödja de inflyttades integration i det åländska samhället. Huvudredskapet för denna process är integrationsplaner som uppgörs av Ams och kommunerna.

Integrationslagen gäller för alla medborgare som flyttar in i landskapet utom för finska medborgare. I vårt betänkande understryker vi att vissa grupper som faller utanför lagens tillämpningsområde ändå kan ha behov av integrationsstödjande åtgärder, t.ex. finskspråkiga finländare. Vi ber därför landskapsregeringen att titta på hur man kan stödja förutsättningarna för dessa grupper att integreras i samhället, trots att de inte omfattas av lagen.

Fru talman, lag- och kulturutskottet omfattar lagen, med vissa ändringar av språklig och teknisk natur.  I remissdebattens gruppanförande efterlyste jag tydligare bestämmelser för sekretess och tystnadsplikt, eftersom det idag är tänkbart att andra än myndigheter handhar integrationsfrämjande åtgärder (t.ex. stiftelsen Ålands fredsinstitut). LKU har preciserat sekretessbestämmelsen i artikel 33, sålunda att den som fått kännedom  om sekretessbelagd uppgift med stöd av art. 33 har tystnadsplikt i fråga om uppgiften. Detta är mycket bra. Vi moderater stöder lagens politiska målsättning med att snabbare integration och snabbare övergång till arbetslivet bör spara in på utgifterna för utkomststöd och på kostnaderna från socialvårdsservice (sida 15 i lagförslaget).

Integrationslagen är en fulltextlag och adressaten är i första hand de myndigheter som arbetar med integration. Vår kansliminister kommer att återkomma med ett integrationsprogram som kommer att vara vägledande för myndigheterna. Av denna orsak kan liberalernas och Åf:s gemensamma reservation möjligen ses som att man slår in öppna dörrar.

Vad gäller liberalernas reservation om att barns och ungas integration, har utskottet hört hur integrationslagen har fungerat i riket. Till exempel noterade vi att Närpes gjort upp en integrationsplan och frivilligt inkluderat alla de punkter som nämns i föreslagna artikel 27. Som jag ser det, så finns det inget specifikt åländskt särdrag som motiverar reservationen. Jag tror mera på det goda exemplets kraft – inte på att tvinga kommunerna till mera pappersarbete. Flera kommuner som lämnat in remissvar till lagen har anmärkt att det är orimligt och ineffektivt att varje kommun ska utarbeta en plan. Mot bakgrunden av det är det rimligt att integrationslagen ger kommunerna utrymmet att göra upp en integrationsfrämjande plan också tillsammans.

Den mest ambitiösa reservationen kommer från Åf som vill förkasta hela lagen för att den inte ger konkreta verktyg för integration. Jag håller inte med. Integrationsplanen och basinformationen om det åländska samhället är väldigt konkreta verktyg för integration. Inte heller är det en avskrift av en rikslag, det är en Ålandsanpassad version av integrationslagen där flera ovidkommande delar plockats bort och Åländska delar plockats in. 

Fru talman, den moderata lagtingsgruppen stöder lagen, såsom den preciserats av Lag- och kulturutskottet.

En livsviktig fråga

Idag tog jag upp frågan om behörighet över organtransplantationer i lagtinget. Så här vände jag till mig social- och hälsovårdsminister Carina Aaltonen (s)

"Fru talman, fru minister,

Organtrasplantationer är en livsviktig fråga. Det är i praktiken ett kirurgiskt ingrepp där mycket medicinska faktorer måste beaktas. Det gäller att matcha rätt njure eller lever med rätt patient, så att inte organet stöts ut ur kroppen.  Idag råder det brist på organ som kan transplanteras, både i Finland och i Norden, vilket har uppmärksammats av min kollega Åke Mattson i hemställningsmotionen HM 53/2004-2005.

Finland anses idag vara ett internationellt föredöme inom organdonationer, särskilt efter att lagen om organdonationer trädde i kraft den 1.8.2010. En av de väsentligaste förändringarna är att en avliden som är en lämplig givare numera antas ha gett sitt samtycke till organdonation, såvida man inte känner till att den avlidne under sin livstid hade motsatt sig ingreppet. En liknande lagändring kom till i Tyskland, där varje medborgare nu förutsätts ta ställning till sig själv som organdonator.

På Åland tillämpar vi idag i praktiken det finländska regelverket för organdonation. Men den rättsliga grunden är långt ifrån solklar. Hälso- och sjukvårdsväsendet hör till Åland förutom de undantag som räknas upp i bl.a. artikel 27 i självstyrelselagen. Inget av dessa undantag har med organtransplantation att göra.

Min fråga är därför: Skulle landskapsregeringen kunna tänka sig att fråga Ålandsdelegationen om organdonation hör till Ålands eller rikets behörighet? Jag skulle motivera frågan med att det, med tanke på medborgarnas rättssäkerhet är viktigt att vi vet vilket regelverk som gäller – gäller verkligen det finländska regelverket, eller borde vi anta en egen organdonationslag på Åland?"

Hälsovårdsministern svarade att landskapsregeringen kan tänka sig att ställa en fråga till Ålandsdelegationen om behörigheten - ett svar som jag noterade och givetvis välkomnade. Sedan förde vi ett kort resonemang kring huruvida det vore ändamålsenligt med egna, åländska organtransplantationer. Med den teknik som finns tillgänglig idag anser jag att det krävs mycket resurser och mycket specifik kompetens för "egna" organtransplantationer. Vi ligger i samma läge som Gotland, som har en eller två organtransplantationer per år. Det är på alla sätt vettigt att Åland ingår i ett större sammanhang, inte minst för att kunna matcha största möjliga mängd patienter. Däremot är det viktigt att klargöra vilket regelverk det är som ska gälla för ålänningarna - och skulle det visa sig att behörigheten hör till Åland kunde vi t.ex. ta in en bestämmelse om att samtycke/icke-samtycke till organdonation på ett redigt sätt bör noteras i ÅHS' patientjournaler. 

P.S: Här kan du lyssna på en småintressant australiensisk intervju om organsonation bland utbytesstudenter.