Tal om gränshinder i Nordiska rådet

Herr president,

För några dagar sedan berättade en vän för mig om hennes fars bortgång. Hennes far bodde hela sitt liv på Åland, men hade alla sina tillgångar i en bank i Sverige. Då dottern skulle ta tag i allt det praktiska efter jordfästningen, tog hon kontakt med banken som makabert nog underströk att han var vid liv och att inget därför kunde göras. Efter någon vecka och en massa telefonsamtal fick hon ett samtal från banken med budskapet ”Hej! Vi har goda nyheter! Ja, han är död.” Gränshinder, fru president, väcker starka känslor hos våra medborgare, av irritation, vanmakt och frustration. Irritation över norsk tull på dansk blomster, vanmakt över att det gemensamma pantsystemet aldrig kommer - och frustration över de nordiska gränserna på det - i princip - gränslösa Internet.

På Åland ser vi hur medborgarna år 2013 använder samma mjukvara som kinesiska dissidenter för att ta del av SVT Play. Men vi ser också den engagerade läraren som hittat ett användbart pedagogiskt hjälpmedel på nätet, men han får inte får använda det. En ljusglimt i detta upphovsrättsliga mörker är motion 2013/14:Kr320 i Sveriges riksdag med rubriken "Åland vill kunna se SVT Play. Tack, kära kolleger i Sveriges riksdag för detta initiativ.

Det nordiska arbetet med att riva dessa hinder är viktigt. Och detta arbete står inför förändring. Gränshindersforum kommer att läggas ner och ersättas av ett gränshindersråd. Kritiska röster har höjts för att vi nu försöker ”omorganisera” bort Gränshindersforum på ett alltför bekant, nordiskt sätt. Jag ser det så här: Låt oss ge detta en chans. Men det förutsätter att gränshindersrådet består av starka politiker med ett rikt kontaktnätverk i hemlandet, (gärna också med en nordisk övertygelse). Då kan detta bli bra.

Tack för ordet. 

Vinna eller försvinna?

Bästa Karolina Gottberg och Rolf Granlund. Under min tid i Europaparlamentet fanns det få politiker jag hade ett så gott samarbete med som med EFA, Ålands framtids politiska gren i Europaparlamentet. Inte minst i minoritetsfrågor och inflytandefrågor. Då Carl Haglund (Sfp) övertygade sin liberala ALDE-grupp att lägga ett förslag om åländsk parlamentsplats, backade EFA och de gröna direkt upp förslaget.

Att självstyrda Åland idag inte har eget säte i Europas parlament är givetvis inte acceptabelt, med tanke på att vi idag verkställer EU-direktiv och förordningar utan att formellt ha någon representation. I skrivande stund vet vi att vi inte får en Europaparlamentsplats under denna mandatperiod – och då måste vi använda de verktyg vi har och göra det bästa möjliga med dem. Helst slå omvärlden med häpnad.

Jag uppskattar att Ålands framtid lägger ner kraft på att hitta sätt att flytta fram då åländska positionerna inom EU, men jag ser ingen realism i förslaget om ett ”delat mandat”. Det är ett s.k. luftslott som inte hjälper oss att på riktigt flytta fram de åländska positionerna. Dels med tanke på vallagstiftningen, dels med tanke på att det förutsätter stöd från de 19 övriga kandidaterna. Verkligheten är att Åland och Sfp behöver varandra. 

Vi har idag en intressegemenskap i Europafrågorna. Det handlar om att vinna eller försvinna. Det ligger inte heller i Ålands intresse att Europaparlamentet blir helt utan svenskspråkig ledamot.  

Vi som vill stödja den svenska listan har vänt på varenda sten för att se hur vi kan flytta fram de åländska positionerna så mycket som möjligt. Vi har uppnått en åländsk specialmedarbetare och en möjlighet att söka praktikplatser. Jag hävdar på fullaste allvar att vi ålänningar dessutom har möjligheten att kamma hem hela spelet år 2014 om vi ställer upp en bra kandidat, exempelvis Britt Lundberg som alla åländska partier gemensamt valt till lagtingets talman. Om vi inte lyckas med det, så skulle en 2:a eller 3:e plats på listan flytta fram de åländska positionerna rejält.  Då ökar också möjligheterna att titta på nya modeller för det åländska deltagandet.

Jag hoppas att Ålands framtid kan tänka sig att delta i detta arbete, dörren står fortsättningsvis öppen. Det borde ligga i hela Ålands intresse att vi tar vara på denna historiska chans till åländsk samling.

Wille Valve (M)

Europaparlamentsvalet 2014: Samarbete för Ålands bästa.

På insändarplats (ÅT 5.10) kräver Ålands framtid ett delat mandat med Sfp och för fram Galicien, Katalonien och Baskien som exempel. Det ska sägas att ett delat mandat är teoretiskt möjligt om man har två kandidater på en lista (t.ex. från Baskien och Katalonien) och dessa ingår ett avtal om att den som får flest röster stiger av i halvtid. Modellen funkar dock inte om en åländsk kandidat ställer upp på en lista med 19 andra. Ett avtal med de 19 kandidaterna om att man avviker från den normala, demokratiska ordningen och gör den åländska kandidaten ”mera värd” kan vara juridiskt genomförbart, men det är politiskt fullkomligt orealistiskt.

Däremot finns det flera faktorer som talar för att vi kan vinna inflytande om vi ställer upp en åländsk kandidat på Sfp:s lista. Förutsättningarna är då att vi har en åländsk kandidat och att ålänningarna röstar på denna, såsom i förra valet. Då kan vi åstadkomma något stort. Med relativt liten kampanj lyckades Britt Lundberg bli 5:e på Sfp:s lista i valet 2009 och även få röster från Svenskfinland. Med en lite större kampanj på fastlandet kunde vår kandidat bli 2:a eller 3:e på listan, vilket redan det stärker Ålands inflytande. Till detta ska läggas att Ålands befolkning ökar och att det i flera finlandssvenska kommuner nu finns ett missnöje med Sfp och därmed en öppenhet för alternativ. Ett exempel på detta är gruppen ”Fri samverkan” som vann en brakseger i kommunalvalet i Kimito 2012.

Jag är en stor anhängare av tanken att på hemmaplan må vi käbbla hur mycket som helst, men utåt måste vi uppträda samlat för att nå resultat. Detta har de åländska partierna gjort med framgång i självstyrelselagsrevisionen och det gjorde de åländska väljarna i valet 2009 då 88% av rösterna gick till Ålands och Sfp:s gemensamma lista.

Låt oss göra det igen!

Wille Valve (M)