Vi reser oss för att lyssna på dagens evangelium, Luk. 1:39-45
"Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."
Så lyder dagens evangelium.
Kära församlade,
Vi firar idag Marie bebådelsedag. Dagen, då jungfru Maria fick det svåra uppdraget att bära Jesusbarnet i 9 månader, av ärkeängeln Gabriel. Vad sade då slutligen Maria, när hon fick detta svåra uppdrag? ”Låt det ske med mig som du har sagt”.
Finns här någon parallell till politiker? Kanske det. För i samma ögonblick som du inträder i ett politiskt ämbete tar du på dig en börda för en viss tid. Du är plötsligt inte bara ansvarig för dina egna misstag, du är också ansvarig för andras. Du granskas och bedöms och det är du som har ansvaret ifall något går fel. Detta skall du bära.
Men Marie bebådelsedag är kanske främst en dag att glädjas, över att jungru Maria, notre dame, faktiskt valde att svara ja trots att det var svårt och att hon var oförberedd på uppgiften. Det gjorde att vi fick en gudsbild på jorden som vandrar med oss än idag. Låt oss idag därför glädja oss för alla människor (politiker eller inte) som säger ja, trots att det är svårt. Som står inför en svår uppgift, men accepterar bördan, för allas skull. Vad skulle vi göra utan er?
Men parallellen mellan Jungfru Maria och en politiker ska knappast dras för långt. Är det över huvudtaget lämpligt att koppla ihop religion och politik? Många svarar instinktivt nej på den frågan. ”Politik måste höra till det ogudaktigaste som finns”, kanske man hör en trött politiker säga efter en lång arbetsdag. ”Politik och religion hör i princip inte ihop, det leder ju bara till terrordåd, jihad och ofruktbar dogmatism”, fnyser någon annan. Säger inte till och med Jesus, Guds son i Markusevangeliet: ” ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.”?
Allt detta till trots vill jag hävda och tro, att politiken måste vara nära Gud. Varför? Politik bygger på värderingar om vad som är rätt och fel. Du skall icke dräpa, du skall icke stjäla, du skall icke vittna falskt mot din nästa. Regler och moraliska begrepp som inte bara präglar förnuftig politik, utan dessutom kodifierats i den världsliga politikens lagar.
En god politik bör ha den uttryckliga ambitionen att göra rätt. Vi lyckas inte alltid med det, vi är inte ens alltid ense om vad som är rätt, men det är det vi försöker göra. Vi kanske har tänkt ut en smart karta för att bygga ett bra samhälle, men har vi någon egentlig nytta av kartan utan en moralisk kompass, som vägleder vårt samvete och vårt arbete?
Jag tror att politik och religion i högsta grad har med varandra att göra. Och jag tror att det värdsliga samhällsbygget hänger ihop med vårt inre tempelbygge.
Låt alltså det ske med mig som du har sagt.
Amen.
Psalmer:
456: Hejda du vår väg mot stupet
553: Guds kärlek är som stranden
398: Löftena kunna ej svika
431: Inte med makt
