Stulen rätt

Pastisch på Edvard Istos berömda målning "Anfall" från 1899.  

Artist: Jonas Wilén

Den 15 februari 1899 utfärdades det s.k. Februarimanifestet som i ett enda slag underställde den  finländska autonomin ryska lagar. Manifestets innebörd var att rikslagarna, dvs. sådana finländska lagar, som kunde anses beröra hela rikets intressen, härefter inte skulle stiftas av kejsaren och Finlands lantdag, utan att beslutanderätten skulle tillkomma kejsaren och det ryska riksrådet. Lantdagen skulle endast få avge utlåtande om dessa lagar. Det var denna stöld av finländsk rätt som satte igång hittills oanade krafter: Strejker, protester och slutligen mordet på självaste guvernör Bobrikoff (1904). Finländarnas vilja till självbestämmande växte sig starkare än någonsin och 1917 blev Finland självständigt.

Det är nu 2017. Vi åländska politiker har efter snart 100 år av åländsk autonomi vant oss vid att finsk rätt gäller i Finland åländsk rätt gäller på Åland. Vi har egna lagar och egen behörighet som är delad med riksdagen, inte delegerad. Vi sköter vårt och ni sköter ert.

Nu har hovrätten efter omröstning beslutat att åländsk lag inte gäller på Åland, ifall den avviker för mycket från den finländska. Vårt grundlagsfästa självbestämmande har plötsligt förvandlas till en intressant grundlagsprincip som kan vägas mot andra. Andemeningen är att vi nog får stifta lagar, men att de inte får avvika för mycket från den finländska. Det är en rättsskandal utan like och det verkar som att vårt rättsväsende har glömt vad autonomi är. Det är tyvärr inte första gången. När Ålands förvaltningsdomstol tolkade Plan- och bygglagen med anledning av besvären mot Smakbyn gick man även in för att finländsk lag gäller framom åländsk, av för mig obegripliga skäl.

Är jämförelsen med Finland 1899 långsökt? Ja, en konkret jämförelse håller inte. Vi kommer inte att få att se generalstrejk och politiska våldsdåd på Åland. Men samma drivkrafter håller nu att sättas igång på Åland som i Finland 1899. Samma, tidlösa krafter som stod bakom Brexit och Trump. Och när de väl är igång är det för sent att stoppa.

Det är tuffa tider för relationen Åland-Finland just nu. Åland blev nyligen det enda stället i världen där en finländsk studerande inte får bostadstillägg, på grund av en miss riksdagen. Vi är dessutom djupt missnöjda med hur den finländska social- och hälsovårdsreformen drabbar självstyrelsen.

Men detta med domstolarna är riktigt illa. För det handlar om en relativisering av den åländska, grundlagsfästa självstyrelsen. Om denna domstolarnas erodering av självbestämmandet tillåts fortsätta kommer vi mycket snart att på allvar diskutera återförening med Sverige eller självständighet. Och det spelar ingen roll om det är vettigt eller inte, för förnuftet spelar ingen roll när dessa krafter satts i rörelse. Det här är en utveckling som knappast gagnar Finland, varken ekonomiskt, säkerhetspolitiskt eller utrikespolitiskt.


”När tjugofemtusen människor slår vakt om sin självbestämmanderätt kallas de separatister. Men när fem miljoner gör samma sak, då spelar man Finlandia.” (President Kekkonen i lagtinget år 1972).

Originalet av Edvard Isto. Kan beskådas på Finlands Nationalmuséum.

Källa: Wikipedia